Gotlands konsthistoria/Fleringe
| ← Hall |
|
Rute → |
| På Wikipedia finns en artikel om Fleringe kyrka. |
Fleringe.
Denna helgedom ligger i sydost och nära 2 ½ mil ifrån Hall. Man måste öfver ½ mil återfärdas samma väg, hvarpå man ankommit, innan man vänder mot öster för att efter en ganska stor krok om Kapellshamn uppkomma till Fleringe. Ifrån Hall till Kapellshamn visar sig stora sträckor af jemna kalkhällar i dagen. Trakten är ofruktbar, men lifvas af små furuskog. Den stora hafsviken, hvilken från norr öfver 1 mil inskjuter till Kapellshamn, omgifves af höga temligen branta stränder, som bestå af kalkberg. På vägen ifrån Hall ses Fleringe å andra sidan om hafsviken höja sig öfver furuskogen. Ganska ansenliga backar nedgå till och uppgå från Kapellshamn, hvaraf den innersta sträckan kringfares på en väg, hvilken föga höjer sig öfver hafsvtan. Man har der det bästa tillfälle att skåda, huru hafssvallet under landets långsamma höjning bildat många strandsättningar öfver hvarandra. På dessa afsatser växer barrskog, men intet grässtrå kan der upptäckas. Dessa forntida strandhöjder utgöras af idel rundslipad klapper af kalksten och de likna nästan regelbundna vallar, som beherrska hvarandra. På öfversta höjderna omkring Fleringe bestå åkrarne af sådan klapper och de gödas med tång.
Fleringe kyrka, som är annex till Rute och ligger på en mager högslätt, har ett aflångfyrkantigt skepp ett likadant men mindre kor med sakristia å norra sidomuren och ett fyrkantigt torn i vester. Kyrkan är uppförd af huggen och tuktad kalksten. Socklarne å skeppet koret och sakristian samt tornet äro skråkantiga breda och lågsluttande samt alla lika höga.
I skeppet, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 24.5 samt i vester och öster 29.7, står en midtkolonn, som uppbär fyra spetsiga korshvalf med lika många skiljebågar. Grundstenen för kolonnen är 2.1 hög och lodrät. Basen, hvilken är attisk och å nedra toren sammantryckt, har skyddsblad och öfverskjuter plinten 0.3 på midten af hvarje sida. Skyddsbladen äro platta stora och yfviga. Skaftet, som utgöres af hela rundstycken, håller 6.4 i omkrets. Kapitalet är inåtsvängdt, och prydes med åtta stora blad. Kransen är hålkälad. Skiljebågarne äro skarpkantiga och ensprångiga samt 1.0 breda. Kapporna, hvilka äro nära vågräta, sakna kragstenar.
Å midten af vestra hvalfafdelningen åt söder finnes en ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida en kolonn emellan inre poster och yttre murhörn. Posterne äro breda och stå på hög tröskel. Murhörnen äro stora och uppgå från socklarna. Baserne ha, såsom det visar sig, varit attiska med skyddsblad. Skaften äro jemntjocka. Af kapitälerna, som äro föga inåtsvängda, är det vestra slätt, men det östra bladprydt. Murhörnen ha åt ingången likadana kapitäler. Kransar saknas. Posterne uppbära en spetsbåge med en rullik midtknopp. På kolonnerna hvilar en rundstafvig och på murhörnen en rätvinklig spetsbåge. Denna portal har vid en brand blifvit mycket skadad. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Å södra sidomuren i midten af östra hvalfafdelningen finnes ett spetsigt fönster, hvilket har hög bröstning samt ut- och invändigt sneda smygar. Triumfbågens betäckning är halfrund med hålkälade men mycket skadade dynstenar.
Koret, hvars inre sträckning i söder och norr håller 17.1 samt i vester och öster 21.6, har ett spetsigt korshvalf med raka uppåtgående kappor. En ingång finnes å södra sidomuren nära vestra ändan. Yttre omfattningen har å hvarje sida ett större och ett mindre murhörn, som hvila på socklarna. Breda poster på hög tröskel uppbära en rundbåge. Från murhörnen, hvilka ha hålkälade kransar, uppgå rätvinkliga spetsbågar. Inre omfattningen har sneda smygar och lågrakspetsig betäckning. Å södra sidomuren öster om ingången ses ett spetsbågigt fönster, som till det yttre och inre är snedsmygigt, och ett alldeles likadant märkes på midten af altarväggen. I södra sidomuren nära östra ändan ses ett litet fyrkantigt och midt deremot i norra ett större rakspetsigt väggskåp.
Nära midten af norra sidomuren är en ingång till sakristian. Yttre omfattningen har poster, hvilka stå på temligen låg tröskel och uppbära en skarpkantig rundbåge. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Sakristian, som invändigt håller i söder och norr 16.0 samt i vester och öster 12.0, är något yngre än koret och betäckes med ett rundbågigt korshvalf. Åt öster på midten af sidomuren finnes ett litet spetsbågigt fönster, hvilket till det yttre är snedsmygigt, men till det inre har sneda smygar och lågrakspetsig betäckning. Ett litet fyrkantigt fönster åt norr har i sednare tid tillkommit. I midten af vestra sidomuren ses ett rakspetsigt väggskåp.
I tornet innehållas tre afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen, som invändigt sträcker sig i söder och norr 22.4 samt i vester och öster 26.3, har ett spetsigt korshvalf med raka uppåtgående kappor. På midten af vestra sidomuren är en temligen stor ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida två kolonner mellan murhörn. Alla skaften saknas. Hvardera af de yttersta murhörnen har åt ingången en halfkolonn. Grundstenarne, hvilka likna socklarna, prydas med ett helgon och några blad, som alla äro föga upphöjda. Baserne äro attiska med afrundade plinter för kolonnerna, kapitälerne inåtsvängda med stora framskjutande bladknoppar. Poster, hvilka stå på hög tröskel, uppbära en båge, som nederst har två stora platta och deröfver två små halfrunda blad. Tre rullika knoppar äro forstörda. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
En raksluten ingång å södra sidomuren vid östra ändan inför till en trappa, hvilken i densamma uppgår till vestra ändan, der man genom en likadan genomgång inkommer till andra afdelningen. En stor glugg med lågrakspetsig betäckning ger från vester dager i andra afdelningen, som åt öster har en spetsig hjelpbåge, hvilken är lika bred som densamma. Denne båge uppbär östra sidomuren; ty den stöter intill skeppets vestra gafvelröste, som har en raksluten ingång till vinden. Då andra afdelningen icke är afrappad men väl vestra gafvelmuren, så måste tornet vara något yngre än skeppet.
Ifrån den andra afdelningen uppgå stegar till den tredje, hvilken å hvarje sida har två gluggar. En midtkolonn med smalt och högt skaft samt bägarlikt slätt kapital uppbär i hvarje glugg tvenne små spetsbågar. De södra och östra gluggarne ha förlorat sina midtkolonner. De yttre omfattningarne äro skarpkantiga och spetsbågiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Utvändigt har tornet något nedom första afdelningens slut en skråkantig indragning åt söder och en åt norr och nära inunder gluggarna en sådan å hvarje sida. Tornet uppbär en spira, som öfvergår från fyrkant till åttkant.
Ett muradt altarbord saknar skifva. Der finnes en altarprydnad, hvilken består af trä i rococomaner och innehåller en oljemålning, som föreställer nattvarden. Det hela är uselt både till idé och utförande. En dopfunt i barockstil af fin sandsten saknar all märkvärdighet.
Enligt en gammal förteckning har kyrkan 1252 blifvit uppförd[1]. Skeppet och koret framte äldre temligen rå spetsbågsstil, hvadan nämnda tid för deras uppförande är sannolik; men deremot har tornet, hvars anordning röjer en mera utbildad spetsbågsstil, minst ett halft sekel sednare tillkommit.
I kyrkogårdsmuren åt vester finnes en port, som betäckes med tunnhvalf på vederlag i söder och norr och har i hvarje insida en lång sittnich med lågrakspetsig betäckning. Yttre och inre omfattningarne, af hvilka den förre har hålkälade dynstenar men den sednare saknar sådana, ha 1.0 framsprang och hålla 2.2 i tjocklek. Portens inre bredd utgör 9.2 och dess sträckning tvärs igenom inom omfattningarna 9. 4. Midt öfver yttre omfattningen sitter en liten menniskofigur, som är arbetad af kalksten och blifvit stympad. Porten, hvilken består af huggen och tuktad kalksten, har rösten åt vester och öster samt vattenfall åt söder och norr.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 313.