Gotlands konsthistoria/Martebo
| ← Lummelund |
|
Tingstäde → |
| På Wikipedia finns en artikel om Martebo kyrka. |
Martebo.
Nära ½ mil sydost från Lummelund ligger Martebo å en flackländig trakt. Sistnämnda kyrka består af ett skepp och ett kor med en sakristia vid norra sidomuren samt ett torn i vester, hvilka alla äro nära fyrkantiga och uppförda af huggen och tuktad kalksten.
Skeppet, som invändigt sträcker sig i söder och norr 32.1, i vester och öster 40.1 samt håller i murtjocklek 4.7, har socklar, hvilka utgöras af en mycket stor skråkant med en jemförelsevis liten rundstaf derpå. Halfrunda pilastrar å midten af sidomurarna uppbära en skiljebåge, hvartill två korshvalf, som bilda skeppets betäckning, sluta sig. Pilastrarne sakna baser, men ha löfprydda kapitäler och hålkälade kransar. Skiljebågen är spetsig tvåsprångig och skarpkantig och korshvalfven ha spetsiga raka och föga uppåtgående kappor. Härvid bör märkas, att kapporna i vester och öster äro vida lågspetsigare och vågrätare än i söder och norr för minskning af tryckningen. En ingång å södra och en å norra sidomuren nära vestra ändan inleda i skeppet.
Södra portalens hvarje sida har emellan murhörn tre kolonner, hvilkas skaft saknas. Grundstenarne, som hvila på hel bottenhäll, äro brant skråkantiga, baserne attiska med afrundade plinter, kapitälerne mycket bildprydda och kransarne djupt hålkälade. Poster på hög tröskel uppbära ett sexbladigt dörrfält med rullika knoppar. Fyra hela och två halfva rundbågar med släta knoppar å posterna motsvaras af åtta hela och två halfva rundbågar med knoppar å dörrfältet. En fyrkantig pilaster, hvilken å hvarje sida framspringer nära 1.0, prydes framtill med en halfkolonn, som öfver kransen har en kort fortsättning, hvilken afslutas med en skråkant och en liten klotlik knopp. På kapitälerna hvila rundstafviga och på murhörnen och pilastrarna skarpkantiga spetsbågar. Från pilastrarna uppstår ett högspetsigt röste med halkälade vattenlister. Å kapitälerna visas åt vester Christi döpelse, Judarnas uttåg, Christi korsfästelse och grafläggning; åt öster djefvulen uppdragen ur helvetes port, derjemte en mans och två qvinnors räddning af Christus med korsgloria. Helvetes port föreställes såsom ett ofantligt vilddjursgap. Djefvulen afbildas med ganska stort hufvud och helt liten bål samt starka horn. Hau ligger uppdragen och bunden med en grof kedja, som är slagen kring benen och fastlåst med ett rundt hänglås. Detta föreställningssätt var ganska vanligt under den sednare medeltiden. Bilderne äro 1.0 höga och väl arbetade. Hela portalen är slipad. Inre omfattningen bar sneda smygar och lågrakspetsig betäckning.
Vester om och jemte portalens röste ses en rakspetsig nichfördjupning med hålkälade vattenlister. Der står i halfnaturlig storlek en man, hvilken, påförd biskopsmössa, i händerna framter ett afhugget hufvud med en sådan. Denna framställning afser S. Dionysius Areopagita eller något annat helgon, som bjuder gudi sitt hufvud såsom sitt sista offer.
Norra portalen framter emellan murhörn två kolonner å hvarje sida. Af dessa kolonner äro de två vestra skaften förlorade. Grundstenarne och baserne likna de nyssbeskrifna. På kapitälerna ses bildverk. Kransarne ha djupa hålkälar. Å de vestra kapitälerna ses engelns framträdande till Maria eller bebådelsen, derpå hennes besök hos Elisabeth, Christi födelse, oxen och åsnan samt barnet med korsgloria, en af de vise männen vänd mot stjernan. De östra kapitälerne framte dessa figurer: en sugga dias af grisar och äter ollon, en man och en qvinna samtala, en man håller under venstra armen en säck pipa med hundhufvud och derframför en lur och uträcker högra handen, en bock derinnanför afbiter en vinranka. Bilderne äro 1.0 höga. Poster på hög tröskel uppbära ett sexflikigt dörrfält, och derpå utbreda sig sex rundbågar med rullika knoppar. Detta framsprång motsvaras af de innersta murhörnen, som äro helt tunna. På kolonnerna hvila rundstafviga och på de mellersta samt yttre murhörnen rätvinkliga spetsbågar. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
Å södra sidomuren i midten af östra hvalfafdelningen finnes ett fönster, hvilket är spetsbågigt samt till det yttre och inre snedsmygigt. I detta fönster uppbär en midtpost med motsvarande karm två trebladiga spetsbågar och derpå en trebladig ros med en midtring. Utvändigt finnes en djupt hålkälad vattenlist. Posten karmen bågarne och rosen äro ut- och invändigt snedsmygiga. Triumfbågen har korets bredd och mycket ansenlig höjd samt spetsig betäckning med staf- och karnisprydda dynstenar. I norra sidomuren och östra hvalafdelningen märkas ett mindre och ett större väggskåp med rakspetsig betäckning, som äro igenmurade.
Koret, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 24.6, i vester och öster 26.1 samt murtjocklek 4.9, har så höga och så beskaffade socklar som skeppet. Ett korshvalf, som bildar korets betäckning, liknar skeppets tvenne.
Å södra sidomuren ses en ingång. Yttre omfattningens hvarje sida har emellan murhörn två kolonner, af hvilka skaften saknas. Grundstenarne ligga på en brusten bottenhäll och äro liksom baserne lika med dem, som finnas i nyssbeskrifna portaler. Kapitälerne prydas med bildverk och kransarne äro djupt hålkälade. Poster på hög tröskel uppbära ett fyrbladigt dörrſält med trenne rullika knoppar. Öfver dörrfältet utbreder sig en sexbladig båge, hvilken siras med ſem rullika knoppar och hvilar på de innersta tunna murhörnen. På kapitälerna uppstå rundstafviga men på murhörnen skarpkantiga spetsbågar. Hvardera af de två yttersta murhörnen har framtill en halfkolonn, som saknar en motsvarande båge. Å kapitälerna åt vester afbildas de tre vise männen, hvilka frambära skänker till Maria, som håller barnet på venstra knäet, och derjemte sitter Josef. Vidare ses Herodes’ barnamord. Åt öster föreställas offret i templet och Christi framteende der. Vidare ses Marias och Josefs flykt till Egypten; Maria med barnet sitter på en åsna, hvilken Josef leder, en quinna med en börda på axlarna och en pipkanna i ena handen följer bakefter. De vise männen bära enkla kronor, Christus har korsgloria, Maria liljekrona vid de vises besök men hufvudkläde under sin flykt, Josef bär mössa och knektarne hjelmar. Bilderne äro ungefär 1.0 höga. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig.
Öster om ingången märkes ett spetsigt fönster, hvari en midtpost med motsvarande karm uppbär två trebladiga spetsbågar och deröfver en trebladig ros. Altarväggen har i midten all spetsigt fönster, som tillika med karm innehåller två poster och tre trebladiga spetsbågar, af hvilka den mellersta är vida högre än de omgifvande. Begge fönstren, som till omfattningar karmar poster och bågar äro ut- och invändigt snedsmygiga, ha djupt hålkälade vattenlister. Korets gafvelröste har en stor rakspetsig ljusöppning. På midten af korets södra sidomur märkas spår efter ett trekantigt och på midten af altarväggen ses ett rakslutet väggskåp samt vid södra ändan af densamma äfven ett sådant med rosprydd gallerdörr.
En ingång på midten af norra sidomuren inför i sakristian. Yttre omfattningen har två rätvinkliga hörnsprång, af hvilka det yttre är lagspetsigt men det inre rundbågigt. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Sakristian, hvilken invändigt håller i söder och norr 9.3 samt i vester och öster 13.9, har låga skråkantiga socklar. Ett korshvalf, som betäcker sakristian, har åt söder och norr rundbågiga, men åt vester och öster spetsbågiga kappor, hvilka äro raka föga uppåtgående. Sakristian upplyses af ett litet rakbetäckt fönster åt öster och ett nyare åt norr samt har i den södra sidomuren ett stort och i den östra ett litet rakspetsigt väggskåp.
Tornet, som innehåller tre afdelningar öfver hvarandra, har skråkantiga socklar, hvilka äro 3.4 lägre än skeppets och korets. Första afdelningen, hvars inre sträckning i söder och norr utgör 10.2, i vester och öster 11.0 samt murtjocklek 5.6, betäckes med ett lågt tunnhvalf på vederlag i söder och norr samt har en ingång från vester och öppnar sig med hela sin bredd och böjd åt öster. Yttre omfattningen af ingången har å hvarje sida ett stort murhörn och derinnanför tunna poster. Murhörnen hvila på tornets socklar och posterne på hög tröskel, och de förre liksom de sednare uppbära en skarpkantig rundbåge. Inre omfattningen är svedsmygig och lågrakspetsig.
Från skeppet uppleder en trappa genom södra tornmuren åt vester i andra afdelningen, hvilken har ansenlig höjd och betäckes med et korshvalf. Der linnes en fyrkantig ljusöppning åt söder, en åt vester och en åt norr samt spår efter en raksluten ingång åt öster. I andra afdelningen ligger vid halfva höjden ett bjelklag, hvartill en stege uppleder, och derifrån uppför en sådan till en öppning i midten af vestra sidomuren.
Med svårighet inför berörda öppning under korshvalfvets närmaste kappa till en trappa, som vänder sig från vestra inuti i norra sidomuren, hvarest man mot midten inkommer i tredje afdelningen, hvilken har å hvarje sida en glugg med en midtkolonn, som uppbär tvenne små ovanligt tjocka lågspetsiga bågar. Midtkolonnerne, hvilka äro smärta, ha attiska baser med skyddsblad och de ha stora hålkälade kapitäler. Yttre omfattningarne äro djupa rätvinkliga och lågspetsiga, men de inre rätvinkliga och lågrakspetsiga. Midtkolonnen i vestra gluggen saknas, och är ersatt med ett trästycke, de öfriga äro i behåll. Bågarne ha hålkälade vederlagskransar, som motsvara kapitälerna. Tornet uppbär en spira, hvilken öfvergår från fyrkant till åttkant.
En mycket liten fyrkantig sidobyggnad jemte tornets södra sidomur har lika höga och lika profilerade socklar som skeppet och koret och betäckes med ett korshvalf med rundbågiga och vågräta kappor. En ingång med hög tröskel inleder från vester. Den yttre omfattningen är rätvinklig och spetsbågig, men den inre snedsmygig och lågrakspetsig. En fyrkantig ljusöppning åt skeppet är igenmurad. Denna sidobyggnad härrör från samma tid som skeppet och koret, hvilka äro yngre än tornet.
Skeppets och korets sidomurar ha blifvit mycket inåtdragna; emedan de äro ovanligt höga och vidt åtskiljda, och derföre behöfva att på berörda sätt förstärkas till takhvalfvens motståndslinier. Tornets sidomurar ha likaledes fått ganska märkbara inåtdragningar, som i betydlig mån öka dess sammanhållning.
Bildverken å portalerna äro högst ovanligt väl utförda och röja ej mindre god teckning än säker huggning. Alla personerne med undantag af Christus sakna glorior. Bildverken ha till hela hållningen mycken likhet med dem, hvilka finnas å Bro kyrka, och de måste härröra från den sednare medeltiden och måhända från en och samma mästare.
Ehuru tornets nedra afdelning begagnas till magasin, så har en vanprydlig byggnad för detta ändamål blifvit uppförd i vester om och inpå sakristian.
Pa altarbordet, som är muradt och har å midten af framsidan ett fyrkantigt hål, ligger en hålkälad skifva af slipad kalksten. Altartaflan, hvilken består af trä i rococomaner, föreställer uti oljemålning på trä nattvarden och deröfver uppståndelsen. Hela altarprydnaden röjer ett eländigt arbete.
I kyrkan finnes en dopfunt af välslipad kalksten. Foten har en fyrkantig plint, derpå en större rundstaf med skyddsblad och en mindre utan mellangående hålkäl. Mellanstycket är rundt och afslutas med en ring. Skålen, som är nära halfklotformig, prydes med sexton blad och deröfver en hålkäl. Hela höjden utgör 5.4 och skålens yttre tvärmått 2.6.5. Dopfunten står på en rund grundsten, hvilken har en skålformig fördjupning med hål i botten för uttömning af dopvatten. Grundstenen håller i tvärmått 5.0.
Kyrkan, om hvars ålder vi icke ha någon underrättelse från medeltiden, skall enligt Strelow en qvinna benämnd Marte låtit 1139 bygga[1]. Denne författares uppgift är så mycket opålitligare, som han säger, att Martes syster Lomma lät bygga Lummelunds kyrka, som blifvit enligt en nyss åberopad uppgift 1296 uppförd[2]. Att tornet är äldre än den öfriga byggnaden visar sig på det bestämdaste af följande förhållanden. Den genomgång, hvilken från tornets andra afdelning inledt till vinden å ett vida lägre skepp, har såsom oanvändbar blifvit för lång tid sedan igenmurad. Den lilla sidobyggnad, som ligger vid tornets södra sidomur, är icke samtidig med tornet utan med skeppet. Härtill kommer, att tornets östra glugg bortskymmes af skeppets höga vattentak. Att döma af de många bland Gotlands landskyrkor, hvilkas byggnadstider äro kända, har tornet, som företer rundbågs- med ringa spår till äldre öfvergångsstil, uppstått omkring år 1200; men skeppet, koret och sakristian, hvilka äro utförda i sen spetsbågsstil, måste efter början af femtonde seklet tillkommit.
Lummelunds träsk och Martebo myr, som förenade intagit vidpass 9000 tunnelands rymd och som man nästan helt och hållet uttappat i sednare åren, ha troligtvis fått sina namn af Lummelunds och Martebo kyrkor, hvilka ligga helt nära den fordna stranden. Om det kostat mycket arbete att genombryta ett kalkberg till ¼ mils längd, så har man vunnit ganska vidlyftiga jordsträckor, som bestå af bördig kalklera.