Gotlands konsthistoria/Stora Hästnäs
| ← Fornlemningar nära staden |
|
Förord → |
Stora Hästnäs.
Till Wisby stad ligger Wisby socken på en
angränsande högslätt och innehåller 51⁄8 mantal. Wisby stad
eller stadsförsamlingen hade vid 1862 års utgång 5,894
och Wisby socken eller södra och norra
landsförsamlingen 209 personer, och de utgöra tillsammans ett
pastorat. Vi böra således i sammanhang med stadens
konstverk omtala en urgammal byggnad å Stora Hästnäs,
ett hemman i nyssnämnda socken.
Föga öfver 1⁄2 mil nordost från Wisby ligger Hästnäs. En mindre god afväg, ungefär 1⁄8 mil lång, framför från stor landsväg till Hästnäs, som har ett föga behagligt läge. I sydvest utbreder sig en bördig slätt. I nordost deremot sträcker sig en ödslig hed, hvilken utgöres af sandmark med små enbuskar och lågväxt ljung samt af flacka berghällar. Denna ofruktbara trakt har ansenlig bredd och nära 1⁄2 mils längd, innan en klen barrskog vidtager i närheten af Vestkinde. Bland den nya tidens små anspråkslösa bonings- och uthus höjer sig på Hästnäs en åldrig och ansenlig byggnad, som nu skall tagas i närmare betraktande.
Denna byggnad, hvilken är fyrkantig, innehåller två höga våningar med takhvalf och har gafvelrösten åt söder och norr samt kroppåstak med vattenfall åt vester och öster. Hvarje våning har vid sin halfva höjd ell bjelklag och således ett nedre och ett öfre rum. Inre sträckningen i vester och öster utgör 20.7 samt i motsatt riktning 22.4. Omgifningsmurarne hålla från marken till takfoten 35.0 i höjd och 3.8 i tjocklek. Byggnaden, som är temligen väl bibehållen, består till hörnstycken samt dörr- och fönsteromfattningar af huggen, men för öfrigt af tuktad kalksten.
Nedra våningens betäckning utgöres till den södra tredjedelen af ett halfrundt tunnhvalf och till de två norra af ett rundbågigt korshvalf med föga uppåtgående kappor. Vid norra ändan af vestra sidomuren finnes en rätvinklig och lågrakspetsig ingång till nedra våningens nedre rum. Öfver och något söderom samma ingång har en sådan infört lill nedra våningens öfre rum. Sistberörde ingång är skadad, men den har, såsom det visar sig, haft rundbågig beläckning och poster i midten af muren. I nedra våningens öfre rum ses å östra sidomuren nära södra ändan ett litet fyrkantigt fönster och dera midt under korshvalfvet ett större sådant med sneda smygar och lågrakspetsig betäckning. Emellan dessa fönster märkes ett rakspetsigt väggskåp.
Å södra gafvelmuren helt nära vestra ändan och 8.8 öfver marken finnes en ingång, hvilken är rätvinklig samt utvändigt rundbågig men invändigt lågrakspetsig samt 2.7 bred och 5.7 hög. Denne ingång, hvartill man uppkommit på en löstrappa från marken, inför till en stentrappa i vestra sidomuren. Samma stentrappa, vid hvars början en raksluten genomgång å högra sidan öppnar sig till nedra våningens öfre rum, uppleder till öfra våningen, som har lågspetsigt tunnhvalf på vederlag i vester och öster. Hvalfvets slutstenar höja sig 3.0 öfver sidomurarnas öfra kanter. I öfra våningens nedre rum finnes å vestra sidomuren nära norra ändan tre fönster jemte hvarandra. De yttre omfattningarne äro rätvinkliga och spetsiga, men de inre snedsmygiga och lågrakspelsiga. Mellan de yttre och de inre omfattningarna stå breda poster och derpå hvilar en rak betäckning. På midten af östra sidomuren märkes ett litet fönster. Öfra våningens öfre rum har på midten af vestra sidomuren ett temligen stort fönster, hvilket till det yttre är rätvinkligt och rundbågigt, men hvilket till det inre har lindriga smygar och stickbågig betäckning. Der finnes på midten af södra gafvelmnren ett smalt temligen högt fönster. Yttre omfattningen är rätvinklig och raksluten. Hörnen äro något afkantade och betäckningen prydes med en trebladig bågform. Inre omfattningen är snedsmygig och stickbågig. Liksom i den nedra våningens nordvestra hörn märkas i den öfra midt deröfver lemningar af en spis. I öfra våningens sydöstra hörn finnes en latrin. Hvarje gafvelröste har sju stora något skadade tinnar. Det tyckes, som murarne till det yttre varit fogstrukna, men de ha deremot, såsom lemningar framte, till det inre varit temligen väl afputsade. Vattentaket består enligt gammalt bruk af bräder. Det lider intet tvifvel, att byggnaden, som tyckes minst vara femhundra år gammal, blifvit uppförd till och begagnad såsom boningshus, hvari ett hastigt anfall kunnat enligt forntidens stridssätt afslås. Sådana byggnader som denna kallades enligt vårt förmenande munitiones, fästen eller borgar. Sedan en mängd lika fasta stenhus som detta blifvit nedbrutna på Gotland, är del af synnerligt intresse, att detsamma fått intill våra dagar qvarstå. Enda orsaken härtill är, att någon klokare egare har för ungefär ett sekel tillbaka, då en allmännare förstöring af forntida konstverk var rådande, fallit på den tanken att använda byggnaden till källare och spannmålsmagasin, hvartill densamma ännu begagnas.