Gotlands konsthistoria/Vänge
| ← Viklau |
|
Buttle → |
| På Wikipedia finns en artikel om Vänge kyrka. |
Vänge.
I sydost ⅝ mil ifrån Viklau ligger Vänge å en temligen fruktbar slättbygd. Sistberörda kyrka består af ett aflångfyrkantigt skepp och ett likadant något mindre kor med en sakristia vid norra sidomuren samt af ett fyrkantigt torn i vester. Skeppet och sakristian äro uppförda af huggen och tuktad kalksten, men koret och tornet af huggen sådan i mycket olika skiften.
Skeppet, som håller i inre bredd 29.7 och i längd 40.3 samt i murtjocklek 4.3, har höga skråkantiga socklar. Två korshvalf med en spetsig skiljebåge utgöra skeppets betäckning. På midten af hvarje sidomur framstår en lång och smärt samt bladprydd kragsten med hålkälad och rundstafvig krans, och derifrån uppgår skiljebågen, hvilken har tvenne skarpkantiga språng. Korshvalfven äro spetsiga med raka föga uppåtgående kappor. Å den södra sidomuren nära midten af vestra hvalfafdelningen finnes en stor ingång och en motsvarande å den norra är igenmurad. Södra ingångens yttre omfattning har å hvarje sida fyra kolonner mellan små murhörn. Innerst stå poster på hög tröskel, och ytterst framskjuta fyrkantiga pilastrar. Af de vestra kolonnerna saknas ett och af de östra två skaft. Grundstenarne äro skråkantiga, baserne attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarlika med yfviga löf, kransarne hålkälade och rundstafviga. Pilastrarne ha i hörnen rundstafvar med attiska baser och derpå skyddsblad samt bägarlika löfprydda kapitäler. Posterne, som utgöras af hela block, uppbära ett lågspetsigt dörrfält, hvilket å hvarje sida har fyra något mindre än halfrunda flikar och en sådan i midten. Dessa flikar åtskiljas af fyra runda knoppar å hvarje sida. Å dörrfältet framstår en skarpkantig spetsbåge, som hvilar på de innersta murhörnen och har å hvarje sida fyra runda blad och i midten ett sådant med fyra runda knoppar. På berörda sätt bilda flikarne och bladen cirkelformer. Kolonnerne uppbära rundstafviga samt murhörnen och pilastrarne skarpkantiga bågar, hvilka alla äro lågspetsiga. Från pilastrarna uppstår ett högt röste, som betäckes med bräder. Portalen är slipad. Norra ingångens yttre omfattning är ganska enkel. En murhörn å hvarje sida har tunn hålkälad krans och derinnanför stå smala poster på vanlig tröskel. Murhörnen uppbära en skarpkantig spetsbåge och posterne ett rakt dörrfält. Begge ingångarnas inre omfattningar äro snedsmygiga och lågrakspetsiga.
Å södra sidomuren och i midten af östra hvalfafdelningen ses ett spetsbågigt fönster, hvilket har karm, men förlorat sin midtpost. Tvenne små spetsbågar, som posten i förening med karmen uppburit, och en fyrbladig ros, hvilken ses deröfver, äro oskadade. Å norra sidomuren finnes ett motsvarande fönster, som är rundbågigt och enkelt. Begge fönstren äro ut- och invändigt snedsmygiga. Det södra fönstrets karm bågar och ros äro ut- och invändigt snedsmygiga; men det norras karm är rätvinklig. I sydöstra hörnet står ett altarbord, hvarpå predikstolen hvilar. Triumfbågen är lika bred som koret och har spetsig betäckning med hålkälade och rundstafviga dynstenar.
Koret, hvars inre bredd utgör 20.7.5 och längd 32.9 samt murtjocklek 4.1, har lika beskaffade och lika höga socklar som skeppet. Ett korshvalf, som är lika med skeppets, betäcker koret. Södra sidomuren nära vestra ändan har en ingång. I portalens hvarje sida inrymmes en smärt kolonn emellan stora murhörn. Innerst stå breda poster på hög tröskel. Grundstenarne äro skarpkantiga, baserne attiska med skyddsblad, kapitälerne bägarlika och slätta med undantag af en liten bladslinga, kransarne hålkälade. På inre murhörnen hvilar en skarpkantig båge med fyra blad och derpå tre knoppar, af hvilka de två äro runda och den mellerste treflikig. Kolonnerne motsvaras af en rundstafvig och yttre murhörnen af en skarpkantig spetsbåge. Posterne uppbära ett fyrbladigt dörrfält, som haft tre rullika knoppar, af hvilka blott en är öfrig. På midten af vestra murhörnet ses en man uppfläka ett lejons gap. Midt deremot ses en qvinna med en fiskstjert hålla en stång i den högra handen och framräcka den venstra. Portalen är med undantag af yttre murhörnen slipad. Inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Öster om ingången finnes ett enkelt rundbågigt fönster, som till det yttre och inre är snedsmygigt och har rätvinklig karm. Altarväggen har tre smala och höga fönster, af hvilka det mellersta är högre än de omgifvande. Dessa fönster äro spetsbågiga samt ut- och invändigt snedsmysiga. I södra sidomuren nära östra ändan märkes ett rakspetsigt väggskåp, hvars botten intages af en uttömningssten med en fyrbladig urhålkning och hål i midten. Mot östra ändan af norra sidomuren ses jemväl ett rakspetsigt väggskåp.
Å norra sidomuren finnes en ingång till sakristian. Den yttre omfattningen består af enkla murhörn, som stå på hög tröskel och uppbära en trebladig tudorbåge. Den inre omfattningen är snedsmygig och lågrakspetsig. Dörren är arbetad af ek med sirligt beslag, hvilket utgöres af ringar kors och halfcirklar samt löfverk. Nära nyckelhålet hänger en vanlig ring. Sakristian, som invändigt sträcker sig i söder och norr 11.3 samt i vester och öster 9.8, har skråkantiga socklar och ett gafvelröste åt norr. Ett rundbågigt korshvalf med raka föga uppåtgående kappor utgör sakristians betäckning. Ett litet fönster åt öster är till den yttre omfattningen snedsmygigt och rundbågigt, men till den inre snedsmygigt och rakbetäckt. I vestra sidomurens södra ända märkes ett fyrkantigt väggskåp.
I tornet inrymmas två afdelningar öfver hvarandra. Tornets socklar, ehuru lägre än skeppets och korets, äro nederst skråkantiga, derpa hålkälade och öfverst rundstafviga. Nedra afdelningen, hvilken invändigt håller i söder och norr 13.1 i vester och öster 15.4 samt i murtjocklek 4.1, betäckes med ett korshvalf, som liknar skeppets. Tornbågen, hvilken är spetsig med hålkälade dynstenar, är lika bred som afdelningen. På midten af vestra sidomuren finnes en ingång. Yttre omfattningen har å hvarje sida ett karnisadt murhörn på socklarna. Derinnanför stå poster på hög tröskel. Murhörnen uppbära en karnisad och posterne en skarpkantig rundbåge. Inre omfattningen är rätvinklig och rundbågig. En stege uppleder genom den nedra afdelningens korshvalf till den öfra. Der finnes en glugg å hvarje sida. I den södra liksom i den vestra och den norra gluggen står en midtkolonn, som har tärningformigt kapitäl och uppbär tvenne små rundbågar. Den östra gluggen, hvilken bortskymmes af skeppets vattentak, har förlorat sin midtkolonn. Yttre och inre omfattningarne äro rätvinkliga och rundbågiga. En spira, som från fyrkant öfvergår till åttkant, har åtta gluggar.
Enligt en förteckning från medeltiden har kyrkan blifvit 1236 uppförd[1]. Denne byggnadstid synes oss vara ganska sannolik i afseende på tornet, hvilket framter enkel rundbågsstil med ringa spår af äldre öfvergångsstil, deremot äro skeppet och koret vida yngre och röja sen spetsbågsstil.
Många bildverk ha på åtskilliga ställen blifvit utan allt sammanhang insatta uti skeppets södra sidomur. Der föreställas å särskildta qvaderstycken män och djur inom fält med kolonner och rundbågar. Fälten äro ganska grunda och figurerne mycket platta. Der afbildas tre helgon med rundglorior och en engel med en sådan, ett lejon i språng, två hästar. Vid östra sidan om korets ingång ses Simson sitta å ett lejon och uppfläka dess gap, och en haffru eller ett sjörå simma med en staf. En sträcka af djur- och menniskogestalter är insatt öfverst i korets södra sidomur. Der märkas äfvenledes grunda rundbågiga fält och platta figurer. Att dessa bildverk liksom skeppets norra portal tillhört en kyrka, som varit samtidig med tornet, lider intet tvifvel.
Vid närmare betraktande visar sig, att tornet har ursprungligen haft sin nuvarande höjd, men likväl innehållit tre afdelningar öfver hvarandra. Första afdelningen har tvifvelsutan haft ett vida lägre takhvalf än det nuvarande. Öfver tornbågen finnes en raksluten glugg, hvilken tjenat till genomgång från den andra afdelningen till det gamla skeppets takhvalf. sedan det nya skeppet tillkommit, så har första och andra afdelningarne blifvit förenade och fått ett likadant takhvalf som detsamma, till följd hvaraf berörde genomgång blifvit en vanprydlig glugg. Tornet, hvars höjd troligtvis stått uti ett passande förhållande till det gamla skeppet, har blifvit alltför lågt i jemförelse med det nya. Detta är orsaken, hvarför det nuvarande skeppets vattentak helt och hållet bortskymmer tornets östra glugg. Man har förmodligen ärnat att liksom i Endre och Norrlanda höja tornmurarna.
På altarbordet, som är muradt, ligger en hålkälad skifva af slipad kalksten. Skifvan har å framsidan och å södra ändan ofvanpå i kanten en runskrift, hvaraf inhemtas, att hällen troligtvis varit en grafsten. För kort tid sedan sågs på midten af framsidan under skifvan ett fyrkantigt hål. hvilket nu är igensmetadt. På skifvan står ett större altarskåp, hvari korsfästelsen samt lärjungarne m. m. föreställdes i snidverk. Alla bilderne äro nyligen bortbrutna.
I kyrkan finnes en dopfunt, hvilken, arbetad af sandsten, är både till foten och skålen rund. Å foten framskjuta fyra stora vilddjurshufvuden med ofantliga ögon och käftar och bita med långa huggtänder öfver ormar. Emellan två af dessa hufvuden sitter ett helgon med rundgloria och hopknäppta händer. Skålen har skråkantig botten, som prydes med fem rundbågiga fält, hvilka åtskiljas af kolonner. Både fälten och svicklorna äro fulla med bildverk. Skålens sidor, som äro lodräta, ha liksom bottnen fem rundbågiga fält, hvilka äro mycket breda och omgifvas af kolonner. Der märkas nedannämnda föreställningar. Eva framdrages ur Adams sida, och begge utdrifvas ur paradiset. Adam och Eva samt deras barn arbeta. Maria ligger med barnet och Josef sitter på en stol. Chrislus, som sitter å en tron, håller ett kors i venstra och välsignar med högra handen. Christus lägges i grafven. Dopfuntens hela höjd utgör 3.2.3 och skålens yttre tvärmått 2.5. Formen orneringen och bildverken ådagalägga, att dopfunten är vida äldre än den helgedom, hvari den nu står, hvadan den lär tillkommit på samma tid som tornet.
Ett triumfkors af furu i naturlig storlek föreställer Christus med törnekrona och åtskiljda fötter. Korset prydes å skärningen med en rundgloria och i kanterna med bladverk. Fyrkanter å ändarna ha inom fyrbladiga ringar evangelisternas sinnebilder. Christus är helupphöjd, men evangelisternas sinnebilder rent platta. Ehuru detta triumfkors är mindre väl skuret, så hade det ingalunda bort vårdslöst utvräkas i ett öppet skjul vid skeppets norra yttersida.
Äfven i denna helgedom har den nya tidens råa vandalism framträdt. Man har nemligen mot skeppets södra yttermur uppfört ett och mot dess norra två mycket grofva murstöd. Man har insatt träkarmar uti skeppets båda och korets fyra fönster, hvadan således skenor och rosverk samt målade glasrutor försvunnit för de idévidrigaste och ovaraktigaste rutfack. Men dylik vandalism, hvilken beklagligtvis icke är ovanlig, har på följande sätt blifvit rågad. Skeppets södra portal har nyligen fått på 1.5 afstånd från posternas öfra ändar ett groft trästycke insatt och derpå ett vanprydligt stallfönster, hvadan dörrarne måst till betydlig del afstympas. All huggen kalksten har både ut- och invändigt blifvit på det skamligaste sätt hvitlimmad, ja tillochmed skeppets och korets slipade portaler ha blifvit på samma sätt behandlade. Man har, såsom vi nyligen omnämnt, icke dragit i betänkande att utbryta bilderna ur altarskåpet, som ännu begagnas, och att i ett öppet skjul inkasta triumfkorset, hvilket vittnar om en hög ålder. Det väcker förvåning, att slik förfuskning kan utan åtal bedrifvas.
- ↑ Script. Rer. Dan. T. VIII. P. 313.