Hälsning till Anton Nyström
| ← Under eget tak |
|
August Blanche → |
Hälsning till Anton Nyström
vid Stockholms Arbetarinstituts femårsfest.
Det var du som sprängde grunden,
du, som stark från första stunden
främst i arbetslaget gick;
och i trots af storm och skurar
byggde du de fasta murar,
som, fast drömda då, tillförne
ofta hägrat för din blick . . .
Tack, att ej du fällde modet,
om du ock med hjärteblodet
stundom blandade ditt bruk!
Tack för sanningar du sagt oss!
Tack för läkedom du bragt oss,
vetandet, som ensamt botar
folkets själ, när den är sjuk!
Tack och häll! Vi torkat imman
från vår ruta bort, och strimman
glider in af seklets sol . . .
Och dess strålar nu förgylla
böckerna på verksta’ns hylla —
seklets sol, som ock belyser
Institutets lärostol!
1884.