Högfärd är en odygd så stoor
|
| Texten bygger återger och tolkar berättelsen om den barmhärtige samariten i Lukasevangeliet 10 och återfinns i 1695 års psalmbok som nr 209. |
I 1695 års Psalmbok (nr 209) lyder texten:
1. HÖgfärd är en odygd så stoor/
Then Gudh kan aldrig lida;
Vthi thet hierta som hon boor
Kan eij Gudz Ande blifwa:
Ty samma last straffar fullfast
Then helga Skrift/ som en förgift/
Thet wij ock här måge höra.
2. En tijd tilsporde JEsum så
En lagklok: Hwad skal jagh giöra/
At jagh må ett ewigt lijf fåå?
Thet lätz han gierna höra:
Om tu försann Gudh älska kan;
Tin nästa också/ tå skalt tu fåå/
Sade han/ ewinnerlig lefwa.
3. Men han lät tå så tyckia sigh/
Som han skulle rättferdig wara:
Ho är min näste/ säg thet migh/
Hwad wilt tu ther til swara?
Sade han änn til JEsum: men
En parabel klar war JEsu swar/
Then wij skole fullwäl märckia.
4. En man foor från Jerusalem/
Til Jericho sin resa:
Hwilkom lyckan tå war så grym/
At han fick skada och nesa/
J röfware wåld han tå strax föll/
Som honom såår giorde blott och baar/
Och låten ther halfdöd liggia.
5. Ther efter hände thet sigh ock/
En Prest samma wägh reste:
Hwilken then arma liggia såg;
Men ingen hielp bewijste.
När en Lewit kom också tijt/
Såg han ock wäl then man osäll/
Doch wille han ther eij töfwa.
6. Sidst hände at en Samaritan
Också then wägen sträckte:
När han fick see then arma man/
Stoor ömko hans hierta vpwäckte.
Ty gick han til/ medh sin hand mild/
Förbandt hans såår/ wijn/ olio klar
Giöt han ther in medh tårar.
7. På sin öök vthi samma sinn/
Han honom lyffte och lade:
Och foor så i herberget in;
Then krancka han medh sigh hade:
Och skötten ther/ medan han war när:
Ther til äntå fårsåg honom ock/
At han måtte sedan wäl fara.
8. Then andra dagen tå han foor af/
Tog han twå penningar blancka/
Huusbondanom han them tå gaf/
Och bad honom sköta then krancka:
Och om så skeer/ sade han/ at meer
Vppå thenna man bekostas kan/
Så wil jagh thet wäl betala.
9. Sedan wände JEsus thetta taal
Til then lagkloka/ och sade:
Säg/ ho hans näste räknas skal/
Som fått hade slikan skada?
Swarade han: jagh annat eij kan
Säija förwist/ och vtan list/
Än han som barmhertighet giorde.
10. Ther medh gack bort/ giör tu ock så/
JEsus til honom sade.
Och lät thet medh the ord förståå/
At han så icke giordt hade/
Ehuru han sigh så rundelig/
Medh fåfäng ord berömte stort;
Hans högmod honom tå skämde.
11. Ty är thet tå ingen wijs man/
Som på sigh sielfwan dristar/
Medan ju alle wij försann
Hafwe fast många brister.
Ja/ all wår lijt til then Samarit/
Ståå skal förwist/ som är JEsus Christ/
Wår’ såår han förbinder och helar.