Hönan som skulle till Dovrefjäll, för att icke all verlden skulle förgås

←  Storblacken
Norska Folksagor och Äfventyr
av Peter Christen Asbjørnsen & Jørgen Moe
Översättare: Herman Hörner

Hönan som skulle till Dovrefjäll, för att icke all verlden skulle förgås
Gossen och Fanden  →


[ 159 ]

34.

Hönan som skulle till Dovrefjäll, för att icke all verlden skulle förgås.


Det var en gång en höna, som hade flugit upp och satt sig i ett eketräd till qvällen. Om natten drömde den, att kom den icke till Dovrefjäll, så skulle all verlden förgås. Bäst som det var, hoppade den ned och gaf sig på vägen. Då den hade gått ett stycke, mötte den en hane. ”God dag, Hane Pane,” sade hönan. ”God dag, Höne Pöne; hvart skall du hän, så tidigt?” sade Hanen. ”Å, jag skall till Dovrefjäll, för att inte all verlden skall förgås,” sade Hönan. ”Hvem har sagt dig det, Höne Pöne?” sade Hanen; ”Jag satt i eken och drömde det i natt,” sade Hönan. ”Jag vill följa med, jag,” sade Hanen. Ja, så gingo de ett långt stycke, så mötte de en and. ”God dag, Ande Vande,” sade Hanen. ”God dag, Hane Pane, hvart skall du hän så tidigt?” sade Anden. ”Jag skall till Dovrefjäll, för att inte all verlden skall förgås,” sade Hanen. ”Hvem sade dig det. Hane Pane?” — ”Höne Pöne,” sade Hanen. ”Hvem sade dig det, Höne Pöne?” sade Anden. ”Jag satt i eken och drömde det i natt,” sade Hönan. ”Jag vill följa med,” sade Anden. Så lade de åstad och gingo ett stycke igen, så mötte de en Gås. ”God dag, Gasse Vasse,” sade Anden. ”God dag, Ande Vande,” sade Gåsen, ”hvart skall du hän så tidigt?” — ”Jag skall till Dovrefjäll, för att inte all verlden skall förgås,” sade Anden. ”Hvem sade dig det, Ande Vande?” sade Gåsen. ”Hane Pane.” — ”Hvem sade dig det, Hane Pane?” — ”Höne Pöne.” — ”Hvaraf vet du det, Höne Pöne?” sade Gåsen. ”Jag satt i eken och drömde det i natt, Gasse Vasse,” sade Hönan. ”Jag vill vara med,” sade Gåsen. Då de hade gått ett stycke igen, så mötte de en Räf. ”God dag, Räf Skräf,” sade Gåsen. ”God dag, Gasse Vasse.” — ”Hvarthän, Räf Skräf?” — ”Hvart skall du sjelf hän, Gasse Vasse?” ”Jag skall till [ 160 ]Dovrefjäll, för att inte all verlden skall förgås,” sade Gåsen. Hvem sade dig det, Gasse Vasse?” sade räfven. ”Ande Vande.” — ”Hvem sade dig det, Ande Vande?” — ”Hane Pane.” — ”Hvem sade dig det, Hane Pane?” ”Höne Pöne.” ”Hvaraf vet du det, Höne Pöne?” ”Jag satt i eken och drömde det i natt, att om vi inte komma till Dovrefjäll, så skall all verlden förgås,” sade Hönan. ”Åh, prat,” sade räfven, ”all verlden förgås inte, om I inte kommen dit. Nej, kom och följ med mig hem i kulan min; det är mycket bättre, för der är det både godt och varmt.” Ja, de följde med Räfven hem i kulan hans, och då de voro komne dit, lade Räfven duktigt på elden, så de blefvo sömnige allesammans. Anden och Gåsen satte sig i en vrå, men Hanen och Hönan flögo upp på en pinne. Då Gåsen och Anden väl voro somnade, tog Räfven och lade Gåsen på glöden och stekte den. Hönan kände, det luktade svedt; den hoppade upp på en högre pinne och sade hälft i sömnen: ”Fy, här stinker så, här stinker så!” — ”Åh, prat,” sade Räfven, ”röken slår bara ned igenom skorstenen, sätt dig att sofva och håll mun!” Så somnade hönan igen. Eäfven hade knapt fått gåsen i sig, förrän den gjorde detsamma med Anden, tog den och lade den på glöden och stekte den och till att spisa. Så vaknade hönan igen och hoppade upp på en högre pinne. ”Fy, här stinker så, här stinker så!” sade den, och då fick den ögonen upp och fick se, att Räfven hade spisat dem begge två, både gåsen och anden; så flög hon upp på den högsta pinnen och satte sig der och tittade upp genom skorstenen. ”Nej, nej, se alla de vackra gäss, som flyga der!” sade hon till räfven. Mickel ut och skulle hemta sig en fet stek till. Så väckte hönan hanen och sade, huruledes det har gått med Gasse Vasse och Ande Vande. Så flögo Hane Pane och Höne Pöne ut igenom skorstenen, och om de icke hade kommit till Dovrefjäll, hade det visst varit förbi med all verlden.