←  Titel
Handbok för Fiskare
av Johann Benjamin Meissner

I.
II.  →


[ 9 ]
Första afdelningen.




Om Fiskfångst.




I.
Redskap som höra til Fiskfångsten.

A) Håfwar, Nät eller Garn.

De werktyg, som til fiske erfordras, äro åtskilliga och mångahanda, alt efter som man wil fånga större eller mindre Fisk. Tillika bör iakttagas och göras skilnad, om man har at fiska i stora Watten, eller stillastående, i Floder, Bäckar, Pölar, Kärr, o. s. w.

Till at fånga stor Fisk, såsom Karp, Gädda, Rödfisk[1], Sutare[2] och dylika, betjenar man sig i allmänhet af stora fiskgarn och nät med widhängda blykulor. Äfwenwäl brukar man fiskhåfwar af åtskillig storlek, såsom ock fiskryssjor, mjärdar och krokar.

[ 10 ]Til at fånga Lax, af mer eller mindre storlek, fordras stora, flacka och låga jullar eller pråmar, med ståndare af trä i framstammen. Öfwerst derpå bör hwila en stång, i hwars ända en stor håf eller et starkt nät är fästadt.

Men der wattnet eller strömmen är trång, och Laxen här stiger up emot fallet, nyttjar man icke håfwar eller nät; utan man tar långa stänger, på hwilka man i ändan fästat twärklossar, i hwilka man inslagit hullingar. Med dessa machiner hugges Laxen och drages up ur wattnet.

Widare måste man wara försedd med små genomborrade tinor som ofwan tilslutas med et lock. Wid dessa fäster man en kedja eller starkt tåg, hwarmedelst man kan fastbinda dem wid farkosten. I sådana tinor har man allehanda smärre Fisk, såsom Foreller, Norss, Löjor, Kräftor och dylikt.

Likaledes måste man hafwa uti fiskarebåten en stor balja, hwarpå [ 11 ]man wäl inpassat et lock. Häri tömes den fångade Fisken, hwilken sedan lägges i förenämnde tinor.


Skiljaktigheter uti sätten at fånga Fisk.

Hwad fiskets skiljaktigheter widkommer, så kan det wara olika, alt efter som landsorten och belägenheten, såsom ock, icke mindre, sjelfwa fiskslagets särskilta art och beskaffenhet och olika storlek det fordrar.

1) Stor Fisk fångas med stora nät och håfwar, eller ock hugges den med ljuster, såsom förut blifwit nämndt. På detta sätt fångas wanligen Lax wid Rhen och i synnerhet staden Laufenburg.

Den större Fisken kan ock wid lektiden skjutas med groft hagel eller små rännkulor, eller annars twingas i trängsel och fångas, då utgången blifwit tilspärrad.

2) I stora watten, som hafwa flacka stränder, fångas ock Fisk med [ 12 ]breda och långa nät, som dock böra wara tämeligen täta. Näten fastbindas wid långa strängar eller snören: wid den nedra sidan fästas blyklumpar, men wid den öfra häftas kulor af korkträd; på det at nätet således, då det kommer i wattnet, må blifwa simmande öfwer wattenytan med sin öfra del, hwarest korkträdet håller det uppe, då deremot den nedra delen med blyklumparne sjunker til bottnen. Detta slags nät lägges ut af twenne personer som fara uti hwar sin båt, och genom de widbundna snören draga det i land.

3) Man fångar Fisk äfwen med kastnät: dessa slags nät måste likaledes wara tämmeligen fina. Likasom de förra ha de blykulor wid nedra sidan, och låta ofwantil sammandraga sig med et snöre. Då et dylikt nät utlägges, måste det ske med iakttagande af den omständighet, at det blir utlagdt i en rundel på wattnet. Härpå sjunker det förmedelst blyklumparne til bottnen, och då det af Fiskarena drages up sluter det sig til wid nedra sidan förmedelst samma blykulor. Den Fisk som nu går på nätet, snärjer sig in, [ 13 ]och tages up i båten, hwarefter den uttömmes i den derwid fästade tinan.

4) Man fångar ock Fisk med finare nät, som ock icke äro mycket stora. Man fästar derwid twenne stänger, medelst hwilka man drar Fisken up ur wattnet.

5) Man har ock nät utan sådana stänger, men försedda med lyckor eller tåg, hwarmed de beqwämligen kunna uptagas.

Detta slags nät lägger man ut i stilla watten, dröjer en stund och tager det derpå up, samt lossar den Fisk som derwid fästat sig.

Äfwen kan man wid wissa tilfällen utlägga detta nät uti hwass eller sådant watten som har mycket gräs, hwarest Fisken gerna håller til i skuggan. Man kan ock med wåld drifwa Fisken deri, om man med långa pulsar stöter i bottnen och grumlar up det klara wattnet, och gör det slammigt rundt omkring hwassen, säfwen eller gräset, då Fisken, således oroad, tager sin tilflygt til hwassen, och kan [ 14 ]då lätteligen fångas i det utlagda nätet.

6) I trånga pass fångas äfwen Fisken med nät: nätet måste dertil wara af större widd framtil, och ganska långt med flera särskildta rum. Den smalare ändan lägges wid stranden; men den yttre bredare lägges utåt.

7) Är äfwen nödigt at weta, at de olika sätt at fånga Fisk icke allenast bero på olikheten af de mångfalldiga flytande och stillastående watten, utan ock på särskilda arten och beskaffenheten af sjelfwa fiskslagen. Ty Fisken fångas helt annorlunda i stora watten än i små, annorlunda i flytande än i stillastående.

Hwarje art af Fisk fångar man på sit egna och särskildta sätt. Således t. ex. fångar man Ål annorlunda än Gädda, Gädda annorlunda än Karp, Karp annorlunda än Lax och Foreller; och så widare.

8) Kan man äfwen om wintertiden fiska med nät uti et watten, ehuru [ 15 ]det skulle wara helt tilfruset; såsom framdeles utförligare skal läras.

9) Alla nät måste wara förfärdigade efter wattnet och fiskets belägenhet; ty wissa fiskslag gå lätt på näten, andra åter icke, och låta sig swårligen dermed fånga, utan springa antingen öfwer nätet, eller ock sticka de nosen i bottnen och smyga sig sålunda inunder detsamma, såsom Karp och annan stor Fisk.

10) Uti en stillastående sjö eller canal fiskar man wanligen med dragnot, som man drar 2 eller 3 gånger öfwer wattnets största djup; och har man altid at wänta mera Fisk den sednare gången än den första.

B. Mjärdar.

11) Fisk fångas äfwen med mjärdar; dessa kunna wara större eller mindre, alt efter som man dermed ärnar fånga stor eller små Fisk.

[ 16 ]Mjärdar äro, liksom håfwar och nät, för hwar och en bekanta. De förfärdigas af widespön, och äro framtil wida och baktil smala.

Då man wil fånga Fisk med mjärdar, så måste man göra omkring dem en slags damm i wattnet, och wäl tiltäppa med ris, på det Fisken icke lätteligen må slippa fram bredewid, på sidan, eller inunder. Mjärden bör med öpningen wetta med strömen, och med den trånga ändan wara ställd eller fästad mot strömen.

Emedan Fisken altid gerna stryker emot strömen eller floden, och tillika icke lätt kan undgå at komma i den utlagda mjärden; så bruka Fiskare, för, at locka densamma, at binda någon åtel uti possar och lägga i mjärden. Ty genom lukten och smaken fångas Fisken lättast, och lockas bäst i mjärdar, och på nät; nämligen:


a) Genom Lukten.

När man kastar i wattnet starkt luktande saker. Flera Fiskar tycka om Get och följa dess lukt: derföre kan man [ 17 ]taga get-mjölk, låta den stå tils den blir något stinkande, hwarpå man bestryker garnet eller mjärden dermed, eller lagar at den kommer på det ställe der man will hafwa Fisken.

 Eller:

Man tar bockfett, stöter bönor valleriana och mastix tilsamman, formerar af dessa ingredientier små kulor och lägger dem i mjärden.

 Eller:

Man tar maskarna af får- eller get-ost, och rifwer dem tilsammans med de långa gröna maskar som hafwa fyra långa wingar, och wanligen uppehålla sig wid stränder och sumpar; (på många ställen kallas de Sjöjungfrur, på andra ställen Drak-horor)[3]. Häraf göres en deg, som strykes på en lefwer af hwad för djur som helst, och lägges i mjärden.

 Eller:

[ 18 ]Man tar bockblod, oxlefwer, korn och windrägg; blandar det tilsammans, binder det i et kläde, och lägger i mjärden.


b) Genom Smaken.

Äfwen genom smaken kunna Fiskarne lätt narras i mjärden, nämligen: då man lägger för dem i mjärden stekt eller rostad spis som de tycka om.

Man tar t. ex. mjöldamm, (som man erhåller i qwarnen) rifwer roten af spåmanstistel[4] på et rifjern, och blandar det tilhopa til en deg, hwaraf små kulor formeras, som bakas i ugn och läggas i mjärden, så komma allehanda slags fisk deruti.

 Eller:

Man tar torkadt malt et par händer fulla, 1 quintin saffran, människjoblod, (som kan fås af barberare sedan de koppat), blandar det tilhopa och lägger det i mjärden.

[ 19 ] Eller:

Man tar honung, komist och björnfett: dessa alla 3 ingredientier tagas i maj månad. Man smälter ämnena tilsammans öfwer sagta eld, och tilblandar en hand full råg eller korn, formerar kulor deraf, som torkas i ugn, och läggas i mjärdarna.

 Eller:

Man tar krukmakar-lera och litet komist; dertil lägger man stött carlins- eller spåmans-tistel-rot, honung och lacrits-saft; gör deraf en deg, hwarmed man bestrycker mjärdarna eller näten då de utläggas.

Man kan ock anwända samma materia på det sättet, at man tar deraf en del, stor som et gåsägg, och binder wäl och fast in uti en linnepose, som man derpå lägger i stilla watten mot winden, dock så at posen til hälften ligger öfwer och til hälften under wattuytan, så föres luften och winden öfwer wattnet, hwarigenom Fisken lockas.

[ 20 ]På lika sätt kan man ock fånga fisk i stillastående watten der ingen gyttjebotten är, nämligen: man tar korn eller råg, och sjuder den i watten tils den swäller. Den lägges sedan på et ställe uti fiskwattnet der ingen mudder är, så komma flera slags Fisk til stället.

 Eller:

Man afskär fröhusen af hampan då den ännu är mjölkig i sina fröhus: dessa afskurna frön torkas, stötas fina, förwaras i tilhartsade glaskärl, eller med wax tiltäpta, på det at ingen ting må förflyga; och gömmas til at brukas wid behof och lägenhet.

 Eller:

Man tar torkad råmm af Sutare[5], stöter den fin, och blandar den med rått fett så at massan får täthet som en deg. Denna deg binder man sedan uti linnelappar och fäster inuti mjärdarne.

[ 21 ] Eller:

Man tar hwetekli twå delar, honung twå delar, korn en del, och watten en del. Alla dessa tilsatser arbetas tilsammans til en deg, hwaraf kulor formeras, hwilka läggas i mjärdarne, eller på den ort dit man wil locka Fisken.

Alla dessa åtskilliga slag af låckmat kunna på lika sätt nyttjas i ryssjor.


C. Krokar.

12) Fisk fångas äfwen med krok. Fiskkrokar äro lika så skiljaktiga som nät, garn, håfwar och mjärdar, nämligen stora, medelmåttiga och små.

Efter Fiskens och krokens storlek måste ock refwens styrka eller finhet wara afpassad: ty om en stor Fisk kommer på en krok med swag ref, så rycker han af refwen, och går sina färde med kroken.

Fördenskull fordras för stor Fisk äfwen stora krokar och starka refwar. Kroken måste fästas wid [ 22 ]refwen så fast som möjeligt är med hwit twinntråd.

Men är man utfaren på smått fiske, så tar man ock små krok och icke förmycket grof ref dertil.

De wanliga refwar göras af silke; man kan ock twinna häst-tagel fem eller sexdubbelt, alt efter den styrka som åstundas, och fästa krokarna derwid. Men emedan agnen och kroken uti djupt watten är för lätt, så fäster man, wid pass en fot från kroken, et stycke utklappadt bly, som böjes twå eller tre gånger omkring refwen, på det at såmedelst kroken med agnen må med lätthet kunna sjunka; likwäl bör icke kroken röra wid bottnen, emedan han lätt kunde fastna.

Man bör äfwen fästa på refwen en sänkfjäder, hwilken, såsom bekant är, göres af en afskuren gåspenna; genom denna, som blifwer flytande på wattnet, och börjar wicka eller dragas ned wid minsta rörelse som föröfwas på kroken, kan man märka när Fisken är på: då denna rörelse märkes på sänkfjädern, så må man genast dra up refwen tillika med kroken och Fisken.

[ 23 ]Förrän man kastar ut kroken bör man med refwen söka utforska djupet af wattnet, och derefter afpassa sänkfjäderns ställe på refwen, högt eller lågt, alt efter som wattnet är djupt: ty sänkfjädern måste altid blifwa flytande på wattenytan och refwen inunder ej wara lynkig; ty då är tecken at kroken ligger på bottnen, i hwilket fall sänkfjädern ej kan göra den tjenst til hwilken den är ämnad.

Likaledes måste man esomoftast se til at agnen ännu sitter qwar på kroken; och om den af en händelse skulle hafwa fallit bort, eller blifwit afrifwen af en Fisk, så sätter man genast på en annan. Det samma måste man äfwen då göra, när Fisken blott afbitit en del, ty då Fisken ser kroken, biter han icke mer.

Om någon större Fisk skulle gå på kroken, hwilket man lätteligen känner så snart man börjar draga up refwen; så måste man sagta och jämt leda Fisken rundt omkring, och på detta sätt fortfara tils han blir magtlös, då man kan lyfta honom up.

[ 24 ]Will man fånga Fisk i stillastående watten, så tar man en lång ref, af den längd at den räcker twärt öfwer wattnet. På denna ref, som måste wara stark, bindas, 7 a 8 fot från hwarandra, smärre refwar af 2 eller 3 qwarters längd, den ena efter den andra, och wid hwarje sådan ref fästes en någorlunda stark krok, så at ofta, alt som wattnet kan wara bredt til, et, twå eller flera hundrade krokar kunna bindas på refwen. Härpå tar man Norss eller små Kräftor, genomsticker dem twärtigenom kroppen med kroken, kastar dem i wattnet tillika med kroken, och ändan af den långa refwen kan man fästa wid en påle på landet, eller ock kan man lemna den helt fritt flytande på wattnet, dock så at man lätt kan taga up den om någon större Fisk går på refwen.

På det man må kunna ha et wisst tecken om stor fisk gått på refwen, så binder man wid densamma här och der små knippor af säf. Så snart nu stor fisk fastnat, beger han sig så bottnen och drager med sig säf-knippena, ehuru [ 25 ]icke alla; då man kan wara tilreds at taga af honom.

Den agn, som man sätter på kroken, måste wara passad efter det slags fisk som man ärnar fånga. Och derföre är nödigt at känna hwad som bäst smakar hwarje slag af fisk, såsom ock wid hwilka tilfällen och årstider Fisken helst biter. Såsom:

Til agn för Norss, Sarf[6], Foreller, Mört, Rödfisk[7] och dylika tar man wanligen regnmaskar ur gammal mist, eller de som ligga på fugtiga ställen under stockar, bräder eller flata stenar. Dessa maskar förer man med sig i en liten burk eller annat kärl, antingen helt allena blott täckta med litet jord, eller, om tilgång är dertil, inblandade med litet honung eller hägersmaltz.

Sedan masken är fästad på kroken, fugtar man den med spott; och har man kräftkött at sätta på kroken, [ 26 ]så är det en läcker agn för Foreller, som gerna nappa derpå, om de annars finnas på stället.

Om wattnet hyser stor fisk och man önskar at bringa densamma på något särskildt ställe, så behöfwer man blott et par dar förut, innan man wil fånga Fisken med krok eller håfwar, kasta små smulor af kli-bröd uti wattnet, eller göra små kulor af tjenlig lockmat och släppa dem uti på stället för at ditlocka Fisken: sedan kan man tredje eller fjerde dagen derefter kasta ut kroken.

Man har äfwen så kallade grundkrokar eller nattkrokar: men dessa äro i Tyskland förbudna, lika som refkrok, emedan de altförmycket blotta wattnet på sin bästa och största fisk.

Grund- eller natt-krokar böra äfwen wäl wara någorlunda starka, och försedda med starka refwar. Wid refwen fästar man, likasom wid andra krokar[8] et sänkbly, hwarigenom kroken tillika [ 27 ]med den påsatta och efter omständigheter afpassade agnen sänker sig åt djupet. Refwen kan wara längre och kortare, alt efter som wattnet är djupt til; och bindes den fast uti en liten påle, som wid stranden slås ned i jorden. Man kan lägga ut så många dylika krokar man behagar: wanligen lägger man ut dem om aftonen, och om morgonen ser man efter hwad man fångat. Gemenligen fångar man på detta sätt större fisk, såsom: Karp Gädda, Rödfisk, Ål, Gös, och dylika; alt efter som wattnet dermed kan wara försedt: och derigenom kan man lätt utöda de mindre watten, oaktadt de ock äro fiskrika.

Åtskilliga slags lockmat til fiskagn kan man på följande sätt tilreda:

Man tar regnmaskar så mycket man will; derpå tar man tillika mossa af ekträd, som man twättar och genomblöter i honungswatten, hwarefter den utkramas så pass at den ännu behåller någon fugtighet. Mossan lägger man derpå uti en burk eller liten kruka och kastar regnmaskarna derofwanpå, så krypa de ned uti mossan och igenom densamma ända til bottnen. Man tar [ 28 ]dem då up, och kastar dem åter på samma sätt öfwer mossan och uprepar detta tre til fyra gånger, på det maskarna wäl må genomkrypa mossan och af den samma fugtas och blifwa slemmiga. Af dessa fugtade maskar lägger man en hand full uti en liten kruka, och kastar deröfwer frisk rifwen ost som förut något legat i watten, så rena de sig. Då de sedermera nyttjas, sätter man twå til tre på kroken i sender.

En annan lockmat.

Man tager hägersmaltz, människjoblod som fås efter koppning, kornmjöl och honung, som knådade til en deg formeras til kulor.

 Eller:

Man tar blomfodret af en solros,[9] eller den delen hwari dess frön fästa sig, och sätter deraf en bit på kroken så biter Fisken gerna.

[ 29 ] Eller:

Man tar korngryn, lägger dem i en gryta, gjuter watten deröfwer, och låter det småningom sjuda in tils grynen äro mjuka, då de tagas up, läggas i et flackt fat eller tråg, då man blandar rågkli dertil, arbetar alt tilsammans tils massan får behörig fasthet, då man deraf formerar kulor stora som gåsägg. Dessa lägger man i djupt watten, der fisk håller til. Och då man derefter wil meta på samma ställe, så fästar man denna materia på kroken, och fugtar den derpå med brännwin, för at derigenom utsprida luft af agnen.

En annan lockmat.

Man tar lagerolja efter behag, blandar dertil litet honung, innesluter massan i en liten låda, och lägger agnen deri, så blir den för Fisken begärlig.

 Eller:

Man tar sigtadt kornmjöl, rörer det tilhopa med människjoblod, tillägger [ 30 ]litet saffran och hwitt raspadt bröd, äfwen smält bockfett, blandar alt tilsammans, och binder något litet af denna massa på kroken, eller lägger den i ryssior, mjärdar eller håfwen.

Et besynnerligt sätt at tilreda agn.

Man tar en swart höna. (färgen gör annars litet eller intet til saken) sticker den, plockar den ren och tar ut innanmätet, bestryker henne innan och utantil med honung, och inwecklar henne uti grön ärthalm, då ärterna ännu äro uti blomma. Derpå stoppar man hönan tillika med ärthalmen uti en kruka, hwilken wäl betäckes med et lock, nedgräfwes uti hästdgödsel och lemnas at der stå i fyra weckor. Då denna tid är förfluten, uptager man krukan och öpnar den, så skal man finna en mängd gröna maskar af åtskillig storlek. Dessa maskar kan man bruka hela året igenom; de öfwerträffa nästan all annan agn.

Lockmat för Laxör.

Man tar pungarne af en tupp 2 lod, torra hasselnötskärnor 4 lod; [ 31 ]stöter altsammans smått och gör deraf små kulor, som sättas på kroken.

 Eller:

Man tar frön af winruta[10], och kalf fett, twå lod hwardera; sesamfrön[11] 4 lod, stöter alt tilsammans, och gör kulor deraf.

En åtel för all slags Fisk i allmänhet.

Man tar en ung höna, som ännu icke utlegat ägg: man dödar densamma så, at blodet ej afrinner. Denna höna plockas ren, kokas ganska wäl (dock utan at man tar ut innanmäten), och under kokningen lägger man i grytan eller pannan et par råa Snäckor. Då nu hönan är helt löskokad, så söndrar man benen derifrån, och lägger det öfriga åter uti grytan, som wäl betäckes och ställes åtta dagar i solen. Derefter öpnar man grytan, låter henne stå en half tima, kastar så deruti en hand full wäl kokt och skummadt korn, hwarpå [ 32 ]altsammans får kokas så länge tils det blir stadigt som et tjockt mos. Af detta mos eller deg sätter man på kroken, så fångas dermed allehanda slags Fisk.

 Eller:

Man tar hägersmalz et lod, bäfwergäll et halft lod, saffran och mönja af hwardera et qwintin: stöter alt tilsammans, blandar dertil litet swafwel; derpå tar man den första Fisk man fångar, gör på densamma en inskärning inwid flottfenorna, och hämtar dess blod i ena handen. Den beskrifna materien tar man nu och mökar i fiskblodet, så har man en kostelig åtel, hwarmed man ymnigt kan fånga Fisk.

En god åtel for Norss.

Man tar hwetekli 2 skålpund, hela lintser et halft skålpund, blandar det tilsammans och stöter det med saltlaka, lägger dertil sesamfrön et halft skålpund, stöter massan å nyo och kastar deraf i wattnet.

En annan god lockmat.

Man tar godt bränwin, lägger deri Campher, hwilken löser sig om [ 33 ]bränwinet är starkt. I denna uplösning lägger man trädmossa, som sedan uptages och lägges i et kärl, hwarefter man kastar regnmaskar deröfwer som krypa in och böra lemnas i mossan et par dar. Då man nu will meta, sätter man en eller blott en half af dessa maskar på kroken. På denna agn går Fisken owanligt gerna.

 Eller:

Man tar höskräckor, eller syrsor, eller wårbitare[12] och sätter på kroken; så låta flera slags Fisk dermed fånga sig.

 Eller:

Regnmaskar, som man finner i gödselhögar, lagda öfwer natten uti frisk regnsand och derefter lagda i et kärl med litet honung dertil. Denna slags agn är tjenlig från Maj månad til Augusti.

En god lockmat för Foreller.

Man tar stjerten af en okokt Kräfta och sätter på kroken.

[ 34 ]
En annar god åtel.

Man tar ost som är litet seg, skär den i tunna och små stycken, kokar den i watten til en gröt, rörer hwetemjöl och smör deri, så at den blir klibbrig i händerna. Widare tar man hampfrö, stöter och rostar dem, och strör dem sedan på den tilredda degen, och formerar af massan små kulor, stora som hasselnötter, och sätter dem på kroken.

 Eller:

Man blandar bockblod och kornmjöl tilsamman, lägger dertil litet honung, och gör deraf små kulor afpassade efter krokens storlek.

Man kan äfwen fånga Fisk på krok med små blåa plommon, eller fogelbär[13] eller körsbär, så länge dessa slags frukter äro friska och kunna fås.

Stenmaskar, eller sådana maskar som fås under stenar, äro goda til agn från Fastlagstiden til Julii månad.

Om man wil weta hwilka slags åtlar äro wid åtskilliga årstider [ 35 ]tjenligast til agn, så bör man upskära en fångad Fisk och i dess inelfwor tilse och undersöka hwad han slukat. Ty deraf kan man sluta til hwad Fisken helst tycker om til föda.

Framdeles wid fiskar-konsterna och Fiskens matning, får man inhämta mera om åtskilliga andra tjenliga ämnen til agn.


  1. Mullus barbatus Linn.
  2. Cyprinus Linn.
  3. Desse insekter kallas hos oss: Skams Bessman — Libellula virgo Linn.
  4. Carlina acaulis Linn.
  5. Cyprinus tinca Linn.
  6. Cyprinus eritrophtalmus Linn.
  7. Mullus barbatus Linn.
  8. De bästa fisk-krokar äro de Engelska och Schwabachska.
  9. Helianthus annuus Linn.
  10. Ruta graveolens Linn.
  11. Sesamum orientale Linn. Plägar finnas på Apotheken.
  12. Gryllus Linn.
  13. Prunus avium Linn.