←  IX.
Handbok för Fiskare
av Johann Benjamin Meissner

I.
II.  →


[ 123 ]

Andra afdelningen.




Om Kräftfångst.




I.
Nödig redskap som hörer til Kräftfångst.

1) Hwad Kräftfångsten beträffar, så är wäl allom bekant, at man i allmänhet [ 124 ]fångar Kräftorna med händerna, och drar dem fram ur sina gömslen, hwilket wanligen sker wid stränderna af floder, sjöar, bäckar och andra watten, hwarest de gömma och uppehålla sig under trädrötter, stenar, stockar och stakar o. s. w. I synnerhet älska de al och wide, och uppehålla sig gerna under dessa träds rötter. Man kan ibland draga fram 4, 6, 8, 10, 12, til 15 Kräftor ur et enda hål.

2) At fånga Kräftor i mjärdar.

Man fångar äfwen Kräftor i mjärdar, i synnerhet om man deri fastbinder fårlefwer, fjällad Mört, Löja eller Linnare, hwilket frat Kräftorna gerna förtära.

Kräftorna följa äfwen smaken efter, och äro derföre lätta at fånga i mjärdar, om man deri lägger grön ärthalm tillika med de unga fruktbaljorna, eller, i brist deraf, dill med blomma och frön. Dessa upsöka Kräftorna gerna. Äfwen är stekt bocklefwer, lagd i mjärdarna, et godt as at ditlocka Kräftor.

3) At fånga Kräftor med en kruka.

Man tar en tämeligen stor, eller åtminstone medelmåttig kruka, lägger deri innanmätet af en höna, sänker [ 125 ]krukan warsamt under wattnet, der Kräftor finnas, så at hon icke stjelper omkull. Så snart Kräftorna blifwa denna åtel warse, krypa de hoptals in uti krukan, hwilken man sedan kan tåga up, töma hwad som blifwit fångadt, och å nyo lägga ut den.

4) At fånga Kräftor med nät.

Med nät kan man äfwen fänga Kräftor i myckenhet, nämligen: man utspänner en nätstump i cirkel, så stor wid pass som et lagom såll, slår sedan skinnet af en tåssa, och binder densamma naken midt på nätet. Tillika måste man fästa en lång stör wid denna slags håf, hwilken stör måste räcka nedanför nätet en til twå spann eller något. Med denna stör tryckes nätet under wattnet och hålles der stilla då stören stickes ned i bottnen; men han måste ofwantil wara så lång at han räcker öfwer wattenytan.

Då nu nätet på nämnde sätt blifwit nedsänkt i wattnet, så gå Kräftorna begärligt derpå, til at hushålla med tåssan, och blifwa sittande på garnet, då man måste wara tilreds at med öfra ändan af stören skjuta up öfwer wattnet, försigtigt, men fort och i et drag uptaga hwad som gått på. [ 126 ]Derefter sticker man å nyo ned nätet. Man kan ock nyttja flera dylika nät på en gång. I stället för den afflådda tåssan kan man tåga en död affjällad lagom stor Fisk.


5) At på et besynnerligt sätt fånga Kräftor med trästafwar.

Man tar långa trästakar, hwilka man klyfwer et stycke uti nedra ändan; i denna klyfta sticker man sedan stekt fårkott; derpå läggas stafwarne i wattnet så, at köttet icke kommer at ligga alt för djupt. Då nu kräftorna blifwa lukten warse, komma de dit, och hänga sig fast med klorna för at förtära köttet. Man uptager då stafwarne ur wattnet, så hänga Kräftorna fast wid köttet och släppa det icke; men man måste under det samma hålla en håf derunder, så at i fall några Kräftor skulle släppa tag, de då falla deruti.

Af dessa stafwar kan man lägga så många man wil uti wattnet; man letar då den ena efter den andra, och tar up hwad som gått på.


6) På et annat sätt fångar man Kräftor med klufna stafwar så; nämligen:

[ 127 ]Man drager skinnet af en Fisk eller tåssa, eller tar man i dess ställe rått oxkött; detta sticker man uti klyftan på stafwarne, hwilka derpå sättas ned i wattnet wid stranden, hwarest man wet at Kräftor finnas, och går så derifrån. Efter en liten stund komma Kräftorna fram ur sina gömslen för at hänga sig wid åteln; då man är tilreds med en liten håf, som man förer under den widfästade köttbiten och de hängande Kräftorna då man litet lyfter på staken; om man då med en liten påk klappar på stafwen, falla Kräftorna ned uti håfwen.

7) Om natten kan man äfwen på förenämnde sätt fånga Kräftor, nämligen:

Man tar trädgårdsfrön, som icke uppehålla sig i watten, slår af dem skinnet och delar dem i fyra delar. Hwarje fjerdedel sticker man emellan klyftan af en staf, hwilken wid stranden nedstickes såsom förut är nämndt; så komma Kräftorna och hänga sig fast, och kunna, på sätt förut blifwit angifwet, med en håf uptagas.

8) Man fångar äfwen Kräftor om natten med et uptändt ljus af halmwiskor eller torrwedsspjälar. Likaledes om [ 128 ]man häftigt slår i wattnet, så tro Kräftorna at åskan går. De komma således oroade fram ur sina smyghål, döfwade af bullret, och förblindade af ljusskenet, hwilket de efterfölja, så at man lätt kan gripa dem med händerna.

Hwad Kräft-mjärdarne angår, så äro de något sktiljaktiga från fiskmjärdar, nämligen: Kräft-mjärdar måste wara öpna i båda ändar, och så gjorda at kräftorna wäl kunna slippa in, men icke så lätt komma ut igen. För öfrigt göms äfwen dessa af widespön. Helst kan man beställa eller låta förfärdiga dem af någon fiskare, får at få dem så mycket bättre.