Han.
Sköna Jägarlott!
Frihet! sommarfröjd!
Hvarje klippas höjd
Är mitt riddarslott,
Och min bössa är
Herrskarinnan der.
Hon.
Dig så varmt jag ber:
Dröj en enda stund,
I den tysta lund,
Der ditt öga ler
Likt de blommor små,
Som vid källan stå!
Han.
Åter tvångets band! —
Skönt ditt öga är;
Men på böljan der
Gungande vid strand
Jag en andflock ser
Och dig öfverger.
Hon.
Till min trogna barm
Vill jag sluta dig,
Som på blomsterstig
Bäckens silfverarm
I den gömda dal
Famnar högan al!
[ 104 ]Han.
Huldt ditt sköte är! —
Men i skog och mark
Jägarn hjeltestark
Följer sitt begär;
Hela dagen lång
Harens lätta språng.
Hon.
Jag vill smeka dig
Ljuft, som vårens vind
I den gröna lind
Sakta smyger sig,
Som en sylf, så glad
Kyssande hvart blad!
Han.
Ljuf din smekning är! —
Men förr’n solen gryr,
Svindlande och yr
Orren vingen bär
öfver ängens plan,
Som en grann sultan.
Hon.
Kärlek är min själ —
Styrkan är ditt lif! —
I mitt hjerta blif
Fången blott! — Farväl!
Bojan boja är,
Fast hon rosor bär!
| 