Jesus, djupa såren dina

Originaltitel Jesu, deine tieffe Wunden. Översatt till svenska 1675 och publicerad i 1695 års psalmbok, som nr 151. I 1819 års psalmbok som nr 77. Tre verser, 1, 2 och 6, medtagna i Svensk söndagsskolsångbok 1908, som psalm nr 50 under rubriken Jesu lidande. I 1937 års psalmbok som nr. 77. På Wikipedia finns en artikel om Jesus, djupa såren dina.

I 1695 års Psalmbok (nr 19)

[ 32 ]

1. JEsu! diupa såren tina/
Ängzlan och tin bittra dödh/
Gifwa i lifzdagar mina
Tröst i kropps och siälens nödh.
Faller något argt migh in/
Täncker jagh på pinan tin/
Ther vthaf kan jagh wäl hämta/
At man skal medh synd eij skämta.

2. Wil tå sigh i wällust göda
Mitt förderfwad’ kött och blodh/
Minns jagh tå tin swett then röda/
Fattar jagh straxt annat modh.
Om migh Satan fresta tör/
Honom ställer jagh strax för
Tin förtienst then nåderika/
Strax så måste han bortwika.

3. Wille werlden hiertat föra
På then breda wällusts bahn/
Ther jagh glädie-sång får höra;
Skådar jagh tå flitigt an
På tin marters tunga last/
Som tigh hafwer plågat fast:
Så kan jagh i andacht blifwa/
Onde lustars macht fördrifwa.

4. Ja/ för alt hwad hälst migh kräncker/
Gifwa tina såår migh krafft/
När sigh hiertat ther insäncker/
Finner jagh ny lifsens saft:
Tin hugswalans sötma godh
Wänder bort mitt sorge-modh.
Tu migh hälsan haar förskaffat/
Tå tu led för migh dödz-straffet.

5. På tigh jagh min tröstan ställer/
Tu min tilflycht äst försann.
Tin dödh döden nederfäller/
At han migh eij skada kan:
At jagh hafwer i tigh deel/
Skydd och hälsa vtan feel:
Nåden tin skal migh vpwäckia/
Ifrån döden wederqweckia.

6. Haar jagh tigh i hiertat inne/
Allan godhetz källa wijd/
Ingen sweda kan migh hinna.
Ja/ i sidsta kamp och strijd/
Jagh fördöljer migh i tigh
Hwilken kan tå skada migh?
Then i tin såår rum haar funnit/
Han haar lycklig öfwerwunnit.

1937 års psalmbok (nr 77)

1.
Jesu, djupa såren dina,
Dina kval, din bittra död
Giva i livsdagar mina
Tröst i kropps- och själanöd.
Faller något ont mig in,
Tänker jag på pinan din:
Därutav kan jag väl hämta,
Att man skall med synd ej skämta.

2.
Vill då sig i vällust göda
Ett fördärvat kött och blod,
Minnes jag din svett, den röda,
Och får strax ett annat mod.
Om mig satan fresta tör
Till mitt hjärtas sköld jag gör
Din förtjänst, den nåderika,
Och han måste då bortvika.

3.
Ville världen hjärtat föra
På den väg, där hon är van
Själars frid och hopp att störa,
Skådar jag din marterban,
Törnet som dig stinger vasst,
Korset där du naglas fast:
Så kan jag i andakt bliva,
Onda lustars makt fördriva.

4.
Ja, mot allt vad helst mig kränker
Giva dina sår mig kraft;
När i dem sig hjärtat sänker,
Friskas det av livs ens saft:
Din hugsvalans sötma god
Vänder bort mitt sorgse mod.
Du mig hälsan har förskaffat,
Då du led för mig dödsstraffet.

5.
Jag på dig min tröstan ställer:
Du min tillflykt är försann.
Med din död du döden fäller,
Att han mig ej skada kan.
Nu i dig jag haver del,
Skydd och hälsa utan fel;
Du i nöden vederkvecker
Och från döden mig uppväcker.

6.
Har jag dig i hjärtat inne,
Allan godhets källa vid,
Ingen sveda når mitt sinne,
Ingen oro stör min frid.
Herre, när jag haver dig,
Intet mer kan fattas mig.
Den sitt allt i dig har funnit,
Han har lyckligt övervunnit.