Johan Nybom (av Bååth-Holmberg)
← Studentskandinavismen |
|
C. W. A. Strandberg (Talis Qvalis) → |
1.
n och annan skall måhända finna vår föregående
framställning af studentmötes-skandinavismens
uppkomst och kulmination något lång; dock spelar den
en så stor roll i den tid, hvari de skalder diktat, som
vi satt oss till mål att något litet belysa, att vi ej ansett
oss kunna undvika densamma. I nära ett tiotal af år
intar den hufvudplatsen bland tidsfrågorna.
Bland 1840-talets skalder är Johan Nybom den, som står i närmaste samband med denna företeelse, ty medan skandinavismen för Talis Qvalis endast så att säga blef ett moment i hans skaldeutveckling, visserligen ett betydande sådant, men dock ej det, till hvilket hans egentliga lifsarbete knöt sig, och medan det samma i någon mån kan sägas om Malmström, Ridderstad och andra — mindre dock om Orvar Odd, som till sin död förblef samme varme danskvän — äger ett annat förhållande rum hos Nybom. Nybom, studentmötena och skandinavismen äro oskiljaktiga, det ena är ej fullständigt utan det andra, och för att förstå Nybom bör man också känna den väckande makt, som låg i de båda senare, och som var så stor, att den hänförelse, den förmådde väcka hos den unge skalden, ännu på hans gamla dagar lefde kvar och trots hans gråa hår ännu förmådde blossa upp med den forna klarheten såsom en sällsam kvarlefva från flydda dagar, hvilket gjorde ett underbart intryck på den omgifning, som helt nyss rörde sig kring honom, och som i de flesta fall hvarken förstod honom eller det, han med sådan kärlek ännu omfattade.
På hösten 1887 samtalade vi med honom om
1840-talet, då han så ofta förde studenternas talan. Han Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/168 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/169 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/170 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/171 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/172 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/173 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/174 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/175 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/176 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/177 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/178 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/179 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/180 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/181 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/182 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/183 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/184 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/185 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/186 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/187 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/188 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/189 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/190 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/191 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/192 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/193 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/194 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/195 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/196 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/197 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/198 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/199 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/200 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/201 Sida:Frihetens sångar-ätt i Sverige på 1840-talet.djvu/202Tro heter stafven på vandringens tåg, och hoppet min ängel,
Himlen öppnar min bön, kärleken släpper mig in.
I bref och i dikt har han kallat sig »flyttfogelns like», och till svalorna har han diktat:
Kanske ett annat år I kommen åter
Och finnen tyst och tom min slutna värld,
O, jublen då: låt se, att ingen gråter;
Ty jag är borta visst på himmelsfärd
Och stämmer vid den »bäste vännens» hjärta
En sång, ej vattrad mer af jordisk smärta.
Och borta var han en vårdag, när svalorna susade förbi fönstren i hans kammare.