Jul-Kalender 1889/Svalornas aftåg

←  Vårsommarnatt.

Jul-Kalender 1889 av A—ï—a Svalornas aftåg.

Elna.  →

Svalornas aftåg.

„Qvivitt, qvivitt!“ ― vid molnens kant
Jag hör en klang så välbekant!
Är det ditt afsked, muntra svala?
Vårt sommarljus förbleknar ren,
Du räds den långa skymningen
Och längtar från vår nord igen,
När här naturen går i dvala.

Hvi skulle du ock lida brist,
Du lilla vingade artist,
På lifvets högsta goda ― ljuset!
Du ser mot höjden, brister ut
Som skalden i sin dödsminut: ―
„Mer ljus!“ och flyr med vestansuset.

Och vingen, snabb som tidens, når
Mot etherns rymd, men icke sår
Du glömskans vallmo, du, i spåren.
Nej, svala, lilla, trogna vän,
Du kommer nog till oss igen
Med glädjen och uppståndelsen,
När bäcken tinar upp om våren!

Till tack derför så skänka vi
Dig öfverallt vår sympati
Och stöd för nästet vid vår hydda.
Bygg trefligt under takås blott
Af hyddan eller kungens slott
Och frukta icke jägarns skott;
Vår kärlek svalans bo skall skydda.

Ack, när du säger oss farväl
En suck ur hjertats djup sig stjäl!
Ditt qvitter i mitt öra klingar
På afstånd, när du flyr mitt hus: ―
„Du jordens konung i ditt grus!
Emot din makt, din vishets ljus
Jag byter icke mina vingar!“

 A―ï―a.

---