←  Landet
Utkiken. Poetisk kalender för 1857
av Elias Sehlstedt

Kapten Ruff
Till en Tullkarl  →


[ 54 ]

Kapten Ruff.


G
amle Ruff i själ och sinne
Var en grobian till sjös.
Bilden har jag i mitt minne,
Målad uti Lebensgröss'.
 
Som en skeppsbog var hans panna,
Näsan som ett dubbelt block,
Och på skuldran satt, förbanna!
Halsen som en ankarstock.

Kindens färg var buffel-läders,
Benen stodo jemt i kryss;
Håret stod alltjemt till väders,
Munnen som en tänd kabyss.

[ 55 ]


Gamle Ruffen, jemt begapad;
Var ett mål för skämt och gäck,
Magen som ett lastrum skapad,
Ryggen som ett akterdäck.

Riggen efter skrofvet passad —
Allt var styft och bogen-opp,
Bidevind var hatten brässad,
Spetsig som en gafeltopp.
 
Jemt och samt var näfven knuten,
Knopad som en sjömans-knut.
När han talte, utur truten
Sprang en djefvul hvar minut.

Rapp var gubben uti tågen,
Trifdes aldrig rätt i land.
Många år han plöjde vågen,
Förde skepp från Hernösand.

Men han gjorde sista åren
Ett och annat haveri,
Söp genever, och på våren
Sattes af af Rederi.

[ 56 ]


Gubben Ruff, af gamla ullen,
Ger sig ej vid första tag,
Köpte krogen bredvid tullen
Och slog opp en vacker dag.
 
Så af målar'n, känd i orten,
Innan staden visste af,
Hade Ruffen öfver porten
Skylten. med ett skepp i qvaf.

Krogen döptes ej med vatten,
Ruffen hade bättre ton,
Drack i glädjen — och om natten
Stod han lik i mangelbo'n.




Kapten Ruff illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av Elias Sehlstedts Sånger och Visor tryckt 1892/1893.