Lagfarenhets-Bibliothek del 5 avdelning 1/9 Cap

9. Cap.

Om twegift.

1 §.

"Går man eller hustru från sin laggifta maka, och låter sig wiga med annan, then ogift är; hafwe then [ 174 ]twegifte förwerkadt lif sitt, och then, som förr icke gift war, straffes med fyratijo par spö, tretijo par ris, eller en månads fängelse wid wattn och bröd, om then förras ächtenskap honom eller henne, förr kunnigt war. Hafwa the ej beblandat sig med hwarannan; böte then twegifte åttatijo daler, och then andre fyratijo daler."

P. St. Att häfdad fästeqwinna, eller qwinna häfdad under äktenskapslöfte, anses för laggift hustru, III: 9, 10 GB; Går någon i annat gifte, och det finnes att förra makan lefwer, V: 2 GB. Kommer förre mannen eller hustrun åter, V: 3 GB. Reser den ena makan ifrån den andra och den qwarblifna will skiljas, XIII: 4, 5, 6 GB. Huru med barnens arf i sådant fall förhålles, VIII: 5 ÄB, eller om någon gifter sig med twänne, och bägge äga kunnskap om twegiftet, VIII: 4 ÄB, eller ingendera är därom kunnig, VIII: 5 ÄB. Huru den anses, som wiger dem samman, hwilke äktenskap ej bygga måge, II: 12 GB. Gör gift mann hor med annars manns hustru, LVI: 1 MB. Att mål, som angå twegifte, skola HofRätt underställas, XXV: 5 RB.

S. F. Det i 9 Cap. 1 § MB. för twegifte utsatte lifsstraff ändras således, att den twegifte straffes med högsta kroppspligt, och sedan försändes till någon Kronans Fästning eller Tuckthus, att där ett eller twänne år i förwar hållas, med eller utan arbete, efter omständigheterne. 1779 den 20 Januarii, KF. MW. 11 T. p. 587. Sker Twegifte utomlands, och den twegifte kommer med den sednare makan i Swerige, och den synd han i främmande land begynt, här continuerar, däröfwer ransakas och dömes här, där han sig uppehåller, fast än bägge giften utomlands skedt. 1701 den 30 Aug. KB. till G. H. R. Abrahamsson, p. 723. I anseende till Borgaren i Ekesjö Anders Mugg, som sig i Danemark låtit sammanwiga, förklarade Kongl. [ 175 ]Maj:t, att det giftermål borde för giltigt anses, som skedt å sådan utrikes ort, där samma Religion wore rådande, och Christeliga Ceremonier nyttjades, som i Swerige. 1728 d. 16 Febr. KB. till Link. Consist. Gifter sig nåogn under dess fångenskap hos fienden, men ej haft tillfälle, att gifwa efterrättelse om sig, eller att få kunnskap om sin hemmawarande makas tillstånd, det räknas ej för något capitalt brott. 1722 den 5 October, KB. till Link. Consist. Jämnför Lagf. Bibl. 2 T. p. 28, 29, 30, 154, 155. Gifter sig någor utomlands, innan han med säkerhet underrättat sig, om dess hemmawarande hustrus tillstånd, och hon lefwer, då han återkommer, det är capitalt; men skulle finnas, att han haft anledning, att hålla henne för död, efter som han skrifwit till henne, och på sine skrifwelser intet fådt swar, så förskonas han för lifsstraff, och belägges med kroppsstraff och kyrkopligt. 1722 den 7 Dec. KB. till Götha HofRätt. Abrahamsson, p. 730. I twegiftesbrott bör den gifte alltid, efter utståndet laga kroppsstraff, uppenbar skrift och aflösning undergå. 1787 den 2 Martii, KB. Ugglas, 3 T. pag. 356. För Auscultanten H. R. som befordrat ett twegifte, och blifwit därföre dömd till 14 dagars fängelse wid wattn och bröd, blef straffet mindskat till 8 dagars sådant fängelse. 1738 den 19 April, KB. till S. H. R.

Anm. I Frankrike ansågs under Monarchiska regeringen twegifte icke med lifsstraff, utan dömdes mannen på wiss tid till arbete å Galererne, sedan han blifwit ställd å en skampåle, omgifwen med så många spinnrockar, som han hade hustrur. Qwinnan blef, jämte straff för horet, nemligen Tuckthusarbete, eller Klosterlefnad, samt förlust af sin giftorätt och hemgift, som tillföll den förste mannen, ställd för skampåle, med så många hattar på hufwudet, som hon tagit sig männer. Se Domat, des Loix Civiles, 2 T. p. [ 176 ]217, samt Dictionnaire Historique et Judiciaire, par Des-Essarts, 9 T. p. 301. Nu för tiden anses twegifte i Frankrike med 12 års fängelse i jern. Code Pénal, 173 Art. Uti Toscana, där alla dödsstraff äro afskaffade, anses twegifte för mannspersone med högsta straffet, nemligen allmännt arbete, barbent, i kedja på lifstid, i klädedrägt, som utmärker honom ifrån de öfrige fångarne, och hwarå orden ultimo supplizio äro tecknade, samt för qwinnsperson med 20 årigt Tuckthusarbete. Tosc. Brottm. L. Art, 96. Enligt Preusiska Lagen, 2:dra Delen, 20:de Afdeln. 1066–1069 §§ bestraffas den, som uppsåteligen öfwergifwer sin laggifta maka och fullbordar annat äktenskap, med 2 årigt Tuckthus eller Fästningsarbete, och med 3 års, om han falskeligen utgifwer sig för ogift: är han ogift, men äktar den han wet wara gift; straffas han med Tuckthusarbete ifrån 6 månader till ett års tid, efter omständigheterne.

2 §.

"Trolofwar sig laggift man, eller hustru, med annan; böte then gifte sextijo daler. Beblanda the sig efter fästning med hwarannan; tå straffes then gifte med fyratijo par spö, tretijo par ris, eller en månads fängelse wid watn och bröd. Samma straff ware, ther then, som af Domaren är förklarade för någons maka, låter wiga sig med annan. Hafwer then andra ther af wetat; straffes med tjugutry par spö, aderton par ris, eller tjugu dagars fängelse wid watn och bröd."

P. St. Att de af Domaren böra förklaras för laggifta hustrur, hwilka blifwit lägrade af sine fästemänn, III: 9 GB, eller under äktenskapslöfte, III: 10 GB. Barnens rätt, som däraf födas, V: 1 GB, VIII: 4 ÄB, och [ 177 ]laggift förklarad hustrus giftorätt, X: 7 GB. Giftorättens belopp, efter landsrätt, X: 2, 3 GB; efter stadsrätt, X:5 GB; presteståndets, C: 4 GB. Gör gift mann hor med den, som fäst är, LV: 2 MB, eller lägrar gift mann annars fästeqwinna, LVI: 2 MB; Att förbrytelser emot 9 Cap. 2 § MB. skola HofRätt underställas, XXV: 5 RB.

S. F. Widkommande L. E; så ehuruwäl hon, enligt sitt eget widgående fått af Soldaten J. G. weta, förr än han trädde med henne i fästning och giftermål, att han warit trolofwad med S. J: dock som L. E. tilllika haft underrättelse därom, att S. J. sjelf ryggat dess med J. G. påbegynde äktenskapshandel och ärfarit, att S. J. ej heller, i anledning af de skedde lysningarne till äktenskapet emellan J. G. och L. E, däremot anställt något klander, samt hon af sådan anlednng kunnat tro, det intet hinder war för hennes giftermål med J. G; Ty fann Kongl. Maj:t, i likhet med Åbo HofRätts underdåniga hemställan af den 14 Februarii 1788, i Nåder rättwist, att L. E. ifrån allt answar i detta mål befria. 1788 den 1 April, Kongl. Rådk. Prot. och Bref till Åbo HofRätt. I anseende till Swärdfäjaregesällen C. W, som sedan han å särskilde tider inlåtit sig i lägersmål och äktenskapshandel med B. C. H, och C. R, och af särskilde domstolar blifwit ålagd dem att äkta, men sådant sig undandragit samt sedan lägrat qwinnspersonen L. H, förklarade Kongl. Maj:t, att emedan ordentelig wigsel emellan C. W. och B. C. H, eller emellan honom och C. R. icke skedt, och han således icke wore alldeles för laggift mann att anse, eller hans brott af så swår beskaffenhet, som där han, sedan domaren förklarat honom för B. C. H:s mann, hade låtit sig med C. R. wigas; hwarföre ock det i 9 Cap. 1 § MB. utsatte straff följakteligen, i den mon ett af Doamren för fast förklarat [ 178 ]äktenskapslöfte wore mindre, än ett med laga wigsel fullkomnat äktenskap, öfwersteg det answar, därtill han, såsom B. C. H:s förklarade mann, sig genom det under äktenskapslöfte med C. R. begångne lägersmål skyldig gjordt; Såsom ock den i 54 Cap. 3 § MB. föreskrifne bot wore emot hans förbrytelse otillräckelig i den mon, som ett under lägersmål gifwit och af Domare fast förklarat löfte om äktenskap, mera än trolofning eller fästning utan lägersmål, bindande wore; Ty och då därtill kom, att han jämwäl lägrat qwinnspersonen L. H, af motwilja äktenskapets fullbordande med B. C. H. sig undandragit och igenom ingången förlikning med henne, till hennes af enfaldighet, utan föregångit skiljobref, med en annan mannsperson Skomakaregesällen E. Å. ingångne giftermål märkeligen bidragit, fann wäl Kongl. Maj:t, att C. W. kunde hafwa gjordt sig skyldig, att i ett för allt afstraffas med 40 par spö; men då ett sådant straff skulle i framtiden tillskynda hans barn nesa och brist på uppehälle, då honom ofelbart måtte det betydeliga hinder, att han burskap å Swärdfäjarehandtwärket, det han lärdt, ej någonsin kunde undfå; så förklarades C. W, i anledning af 9 Cap. 2 §, samt 54 Cap. 2, 3 §§ MB, för ofwanförmälte lättsinniga förhållande i ett för allt böra pligta med 28 dagars fängelse wid wattn och bröd, och till S:tae Clarae Kyrka för otidigt sängelag med B. C. H. 2 daler, samt för lägersmålet med C. R. och L. H. till St:ae Catharinae och Nicolai kyrkor, hwardera 4 daler S:mt ärlägga, och i sidstnämnde kyrkas Sacristia undergå enskild skrift. 1771 den 11 Januarii, KB. till S. H. R. Sedan Kongl. HofRätten till Kongl. Maj:t i underdåninghet hemstält ett dit inkommit mål, angående SochneSkräddaren J. B. och Hushållerskan U. S, hwilke, innan denna sednare lagligen blifwit skild från sin förre lägersmann Skomakaren M. N, för hwars äkta hustru hon blifwit [ 179 ]kyrkotagen, och deras äktenskap af RådhusRätten i Thorshälla den 25 Martii 1771 fast förklarat, med hwarannan inlåtit sig i lägermåls och äktenskapshandel, och för detta brott af Wästerrekarnes HäradsRätt den 1 Nov. 1781, dömde att böta, J. B. 20 daler och U. S. 80 daler S:mt, hwarwid under rättegången i HofRätten sig yppat, det M. N. förut, utan föregången skilnad ifrån bemälde U. S, i Köpings stad, där deras förbindelse war okänd, den 29 Nov. 1778 låtit sig med aflidne Skomakaren J. H:s Enka S. C. S. sammanwiga; Så förklarade Kongl. Maj:t Sig wäl i Nåder hafwa funnit, att emedan angående M. N:s brott, som wore störst, då ännu icke blifwit undersökt; ty borde sådant ske wid RådstuguRätten i Köping, under hwars Domsaga det blifwit föröfwat, och sedermera öfwer målet i hela sin widd därstädes på en gång dömas; Jämwäl ock, att med lag enligt wore, det icke allenast M. N:s äktenskap med J. H:s Enka, utan ock den emellan M. N. och U. S. af bemälde RådstuguRätt den 11 December 1780 bewiljade, och af Consistorium i Strengnäs den 15 i samma månad wärkstälde skilnad, såsom grundad på oriktig berättelse om beskaffenheten af deras giftermålshandel, blefwe upphäfne, samt bägge desse personer, i förmågo af 9 Cap. 2 § MB, fälde till högsta kroppspligt; dock som målets återförwisning skulle förorsaka mycken tids utdrägt, och någon upplysning däri, sedan M. N. hos HofRätten blifwit hörd, ej syntes fela; Altså och då ingen anledning wore, det M. N:s dåwarande hustru ägt kunnskap om hans förra äktenskap med U. S, men både hon och hennes barn med M. N. samt U. S. barn med J. B, som alla woro oskyldiga, genom ett sådant domslut, som ofwanberördt wore, skulle försättas i swåraste lidande; Så wille Kongl. Maj:t af Gunst och Nåde tillåta, att M. N:s giftermål med J. H:s [ 180 ]Enka finge blifwa ståndande, samt J. B. och U. S, deras påbegynte äktenskap med wigsel fullborda; dock att de 3:ne brottslige borde deras förbrytelser umgälla, M. N. med 16 och U. S. med 8 dagars fängelse wid wattn och bröd, samt J. B. med 20 daler S:mts böter. 1783 den 18 Julii, KB. till S. H. R.