Linköpings Wecko-Tidningar 1793-12-07
| ← N:o 48 |
|
N:o 50 → |
Linköpings
Wecko-Tidningar.
J Domkyrkan: Hospit. Predikanten Apelberger Ottesången, Magister Wimermark Högmässsan och Comminister Nordwall Aftonsången.
J S:te Lars: Comminister Lindhagen.
J Hospitals-Kyrkan: Hosp. Predik. Apelberger.
Conditor Behms Son, Johan Wilhelm, 7 månader och 14 dagar.
Alcoran, egentligen Koran (ty al är Arabiska Artikeln), är den Boken, hwilken Mohamed öfwerlämnat til werlden såsom en Gudomlig uppenbarelse. Mohamedanerne hafwa därom et ganska högt begrep. De säga: at den blifwit utdragen ur de Gudomliga Rådslutens stora Bok, sedan Werldens Skapelse warit därifrån afsöndrad, och förwarad i en af de Sju Himlarne, som äro under Firmamentet; därifrån har Gabriel, en af de förnämste Ängla-Classerne, wers för wers öfwerlämnat den til Mohamed. J sjunde Capitlet af Koran införer han Gud således talande om denna föregifna Hemlighet: ”Wi hafwe låtit den i Rådslutets Natt nedstiga från Himmelen, och wi förklare för dig, at denna Natt är mera wärd än tusen hela månader, emedan Änglarne i densamma nedstigit på jorden, och ibland dem äfwen Guds Ande genom des wilja.” Om denna Natt hysa Mohamedanerne skiljagtiga meningar; men komma därom öfwerens, åt Gabriel ifrån densamma til räknandes meddelat Mohamed Koran inom 23 års förlopp, alt efter människornas behof och sig yppade omständigheter. De påstå, at den första wersen, som han fick, finnes i 96:te Capitlet. Han fick den uti en Håla på Berget Harah nära wid Mekka. Gabriel syntes honom och sade: Gud har sändt mig til dig, för at underrätta dig, at han utwalt dig til Apostel och Prophet för detta Folk; tag och läs detta. När han detta sade, förehöll han honom följande wers; ”Läs i din Herres Namn, som skapat alla ting, som gjort människan af et Blod, och förenat hänne i dess delar.” Mohamed bekände för Ängelen, at han icke kunde läsa, och såg ingen Skrift på det honom förehållna paperet; hwarpå Gabriel fattade uti honom, kastade honom tre gånger på marken, och satte honom i stånd at kunna läsa. Detta har gifwit anledning til stora stridigheter och förföljelser imellan åtskilliga Mohamedanske Secter, emedan en del hållit Koran för skapad, men Motpartiet för oskapad. Seda Abubeker hopsamlat de här och där kringströdde bladen af Koran uti et band, kallade han den Moschaf, det är, en bok, liksom för alla Böcker. När Mohamedanske Författare anföra något ställe därutur, sker det med följande med stora eller röda bokstäfwer skrifna Ord: Gud säger det, utan at citera Capitel och wers. Man finner Sju Hufwud-Uplagor af Koran, af hwilka twå äro förfärdigade i Medina, en i Mekka, en i Cufa, en i Bassora, en uti Syrien, och äntligen en annan, som kallas den Allmänna. De är blott skiljagtige i anseende til werstalet, men icke til antalet af Ord och Bokstäfwer: ty i alla Uplagorna finnas 77,639 Ord och 323,015 bokstäfwer. Abubeker anförtrodde det i ordning bragte Exemplaret åt Hasessah, Omars Dotter och Mohameds Enka. Emedan Mohamed i sin Koran wille härma Propheternes Språk, trodde han sig winna detta sit syftemål, om han betjente sig af en ofta afbruten Skrifart, utan sammanhang imellan Lärosatserne; werkligen finnes där ock ingen förbindelse imellan werserne. Han låntager ofta ställen utur Gamla och Nya Testamentet, men hwilka mästedels äro förändrade. Uttolkarena förklara enhälligt, at det wältaligaste ställe i hela Koran finnes uti Capitlet Hud, där Gud, för at göra slut på Syndafloden, utsäger dessa Ord: ”Jord, upsluk dit watten! Himmel, uphämta hwad du utgjutit! Strax bortrann watnet: Guds befallning blef upfyld, Arken nedlåt sig på berget, och man hörde de orden: We den Gudlöse!” Arabiskan är ock i sanning mycket eftertrycklig.
J ägta Ståndets slafweri
Mitt korss jag länge måste bära;
Men Consistorium ware ära!
At jag blef från min qwinna fri!
Wi nu ej mer hwarandra hata,
Twärtom det kommit just i rop,
Hur hjertans wäl wi trifwas hop,
Alt se’n wi bo hwar på sin gata.
Til en Målare som aftagit en Rådman.
Hwad Mästerwärk din pensel gör,
När du på duken Lisis målar!
Hans Snilles eldighet utur hans ögon strålar,
Man nästan honom tala hör.
Men — här — din konst än högre stiger,
En bild ej mera lik af mänskjohand är gjord;
Han sitter naturelt just som wid Rättens bord,
Man hör presist hur som han tiger.
Kungörelse:
En Anka är uptagen som återfås mot Jntimations-kostnaden hos Ringkarls-ålderman Olof på Ågatan.
N:o 50 utgifwes Lördagen d. 14 December kl. 4. e. m.
Linköping, tryckte hos G. W. Londicer och Björckegrens Enka.