Linköpings Wecko-Tidningar 1794-08-30

←  N:o 34
Linköpings Wecko-Tidningar
1794

N:o 35
N:o 36  →


[ 75 ]

N:o 35.

Linköpings
Wecko-Tidningar.

Lördagen d. 30 Augusti. 1794.




I morgon 11 Sönd. efter Trinitatis, predika

i Domkyrkan: Kyrkoherden Nordwall Ottesången, Stads-Capellanen Wimermark Högmässan och Comminister Schelin Aftonsången.

I S:te Lars: Lands-Capellanen Lindhagen.

I Hospit. Kyrkan: Hospit. Predik. Apelberger. Gudstjensten börjas i wanlig tid kl. 10.



Konungen Rolofs och des Broders Kettils Caracterer.

[K. Rolofs Saga p. 75.]

Desse woro af fast olika kynde. Ketil war mycket liten och snäll, högtalig, framfoss, läwis tiltagse och oförwägen. Han war kallader Ketil Kregd i ty han war så liten. Rolfr war stor och starker, dejelig i ansigtet, tystlåtig, ordhållandes och intet hastig i sit företagande. Ther något war gjordt eller sagt honom emot, låts hans, som han intet wiste theraf: Men sedan när andra hade thet förgätet hemnade han thet grymmeliga. War och något för honom sagt, thet han umwärdade, låts han först, som han gaf ingen acht therpå. Men långt äfteråth, [ 76 ]när han hade utgrunnat hwad utgång sådant wille taga kom han fram thermed, likasom thet nyligen hade warit sagt för honom, antingen thet war honom tå mot eller med. Och skulle thet tå gå för sig, som han wille hafwa fram. Af gemene man war han mycket älskat och i ära hållen.



Missförstånd imellan Kong Ring och Götrik.
[P. 77.]

Emellan thenne Kong Ring och Kong Götrik war stor wenskap med besökningar, skencker och Kongelig ära, som hwar bewiste annan medan theras wänskap warade.

I sin ungdom hade the altid warit tilsamman i hernad och sjöfärd: skilde och ej sin wenskap, så länge the hwarandra besökte. Men af onda menniskjors mellanlöpande och ljugande, upwäcktes them på sistone en fiendskap imellan, så at the lagade sig til at strida på hwarannan.

Ett sinn talade Ring til sin Drottning:
Mig är sagt, at Kong Götrik ärnar fegda på mig och mitt Rike; dock hwet jag ej hwad han gifwer mig til sak. Men jag håller rådeligt, at slå först til, ty thet är et sant ordspråk, at then kastar en annan under sig, som först rusar til. Kan jag ej weta, om han är skyldig til the stämplingar, som mig om honom berättas.

O klokliga talar tu, sade Drottningen, thär I tilförne hafwen warit så förtrogna wänner, att tu will tro ilaka människors sqwaller och lögn och begynna fegd emot Kong Götrik.

Thet är ock intet Kånunga stycke, at wilja swika och förekomma sin fosterbroder. Skolen I och ändteligen skifta ondt eder imellan, så låt honom heller blifwa en niding imot tig, än at tu skulle göra honom något til men och mista therföre hans wenskap. Gör så wäl, Herre, och låt sådant tokerie icke finnas i thet sinne, at tu will förkasta och under fötterna trampa alt thet goda I hwarannan bewist hafwen. Fullborda heller med ära och mandom then wäl begynte godwilja och wänskap i kärlighet och fullkommen frid: och bortmist icke så god manns wännskap för arglistiga människors lögn och falskhet skull. - - Gör äfter mitt råd Herre! tag tin bästa rådgifware med tig och far själf med et skepp til Kong Götrik: och bjud hem hans Son Rolof med tig til Fosterson. Wilja the thet täckeliga uptaga, länder thet tig ochtit Rike til styrka och oss allom til heder och ära.



På begäran införes följande, oförändrat.

En berättelse, swarande mot Weckotidningen N:o 34. uppå sin ort war en, min Herre ganska lik i upförande; bönderna kallade honom förläsen, men han war endast mästare af spela roller och gyckla för Damor. Denna yfdes öfwer at han behagade; då likwäl war man hölt honom för Phantast. Käre Herre! Monne icke ni kan igenkännas på förenämde Wåp. I brist af förnuftigt, ämne, så späder ni up er gamla fana. jag tror at Herren förstår sig bäst på den fanan som sitter under k - - - -, om den torde ni oftast drömma. O! Tempore O! Mores. jag önskar at slike Philosopher icke måtte wara för monga! Syrack i sitt 21:28. nämner dem. Min Herre! då ni härnäst får freqwentera academien, så fölg icke fyrafotade kreaturens spår utom wägarne, at lystra, utan gack dristig in, och hör [ 77 ]de lärda fäderna med aktsamare öra än förr, kom sedan tilbakars, och hugna edra anhörige med bättre hopp om eder skickelighet, si! då, men icke förr, kan ni bli en wärdig Petagag, som icke tilskapar Tradimenter.



Införes på begäran.

Det hände, någre Skräddare
      uti en liten Stad,
Sig höjde til Författare
      i Stadens Weckoblad:
Kanske de wore Mästare
      at sy och klippa til,
Men skrefwo såsom Fuskare
      deråt man skratta wil:
Likwäl åt hela detta Skrå
      Et wänligt råd man ger:
Blif Skräddare wid nål och trå,
      Ej smutsa papper mer.



Kungörelse:

Skulle någon af denna Stadens Resp. Inwånare behaga: At prenumerera på min Historia öfwer Norrköping, så kan det ske emot En Riksdaler til den 1 October hos Post-Inspectoren Herr Anders Stjerna. Norrköping d. 27 Augusti 1794.

Hans Olof Sundelius.

N:o 36 utgifwes Lördagen d. 6 September kl. 4 e.m.


Linköping, tryckte hos Londicer och Björkegrens Enka.