Min kärlek
| ← Twå wägar |
|
Winter-stycken → |
Min kärlek.
Jag frågar dig, mitt hjerta,
Du har ej nånsin ro,
Har du kanhända swikit
En flickas kärlekstro?
Nej, wisst det tror jag icke,
Jag aldrig älskad blef,
Fast tusental af werser
Till tusental jag skref.
Fast ömt jag suckat kärlek,
Och talat blott om qwal,
Oh prisat mången flicka
Just som mitt ideal.
Jag wet ej hwad de wilja,
De wilja ofta mer,
Än att jag eldigt kysser
Och högst förbindligt ler.
De tala då om hjerta.
Om kärlek och om tro,
Minsann, om rätt jag minnes,
Om äktenskap och bo.
Hm — jag kan intet lofwa,
Jag älskar endast jemnt,
Jag älksar än i tårar
Och än i lek och stämt.
