Några wälmenta Råd i afseende på Barns uppfostran
|
| Publicerat i Inrikes-Tidningar N:o 119, den 14 oktober 1813. |
Några wälmenta Råd i afseende på Barns uppfostran.
En god helsa hörer wäsendtligen till detta lifwets lycksalighet. Med dess styrka kan den förståndiga menniskan segra öfwer fattigdom och nöd, och i det goda hon uträttar mot sig sielf och andra, äga en outtömlig källa till glädje och sällhet. Är helsan förswunnen, då — om än rikedom och öfwerflöd af jordens fördelar fallit på wår lott — gläder och förnöjer oss föga eller intet wår tillwarelse i werlden.
Wanan är hos menniskan, så till sägandes, den andra Naturen. Oordentlighet, oseder och laster, som genom en försummad eller illa inrättad uppfostran, hos henne fått inträde, öfwerwinner hon sent eller aldrig. Böjelser till ordning, seder och dygd, hwilka under en god uppfostran blifwit henne wäckte, utwecklade och stadgade, wisa, genom wanans makt, den mest wälgörande inflytelse på hela hennes lefnad.
Menniskan bär inom sitt eget bröst ett medfött begär efter sällhet, efter egen nytta. Wisa henne det skadliga och olyckliga i onda wanor; det nyttiga och lyckliga i goda, och hon skall derigenom lättast förmås, att fly de förra och öfwa sig i de sednare.
Men under det hon söker sin egen nytta och sällhet, böra hennes önskningar, begär och gerningar ledas af ett lagom. I det skall hon finna den rätta gränsen för sin wilja, sin werksamhet och sitt hopp.
Ledd af dessa tänkesätt, lemnar jag till ömsinte föräldrar och hem, som dessas ställen företräda, följande råd.
Wården med warsamhet och omsorg Barnens helsa.
I afseende härpå må iakttagas: 1) Att luften i det rum der barnen sofwa, eller wistas om dagarne, är så mycket sig göra låter, frisk och sund. Detta winnes genom lagom eldning, genom ett fönsters öppnande då och då, när årstiden det tillåter, samt derigenom, att från nämnde rum aflägsnas orena och illa luktande kläder, nattstolar och annat, som der kunde åstadkomma osund luft. 2) Hudens renlighet bör genom daglig twättning hos barnen befordras. Detta och en tjenlig beklädnad werkar till den omärkliga utdunstningens underhållande, hwaraf menniskans helsa så mycket beror. 3) Barnens föda må ej wara öfwerflödig och otjenlig, men tillräcklig, och framför allt enkel och god. — Moders-mjölken, eller i brist deraf god ko-mjölk, är under det första året barns helsosammaste föda. Under det andra året nyttjas för dem ko-mjölk, med tillägg af något bröd, och stundom något dricka. Ifrån tredje året ökes denna föda småningom med ombyte af stekt eller kokt färskt kött eller fisk, hvartill alltid gifwas kokta rofvor, morötter, kålrötter eller potäter. Myckenheten af födan afpassas efter barnens tilltagande ålder, kroppsrörelse eller arbete. De här uppräknade födoämnen nyttjas, om möjligt är, framför andra. De äro de bästa för menniskans krafter och helsa. 4) För späda barn upptagas 16 timmar af dygnet till sömn. Barn imellan första och tredje året måga dertill använda 14 timmar af dygnet på det sätt, att de från morgonen waka 5 timmar; och sedan wid middagstiden sofwa några timmar; derefter waka de åter fem timmar, och använda sluteligen de öfrige timmarne till nattsömn, så att på dygnet 14 timmar inalles upptagas till softid. Barn imellan 3:dje och 10 året måga waka 12 timmar af dygnet och hafwa 12 timmars nattsömn, samt imellan 10:de och 17:de året waka 14 timmar och använda 10 timmar till nattsömn. Efter sistnämnde ålder bör menniskan upptaga 8 timmar till nattsömn, och alltid före midnatten gå till wila. 5) Barn böra ifrån födslo-stunden småningom wänjas wid rörelse. Efter första månaden böra de, när wäderleken det tillåter, då och då utbäras i friska luften, helst middagstiden. Wid tilltagande ålder är angeläget, att de dagligen erhålla rörelse uti friska luften, i synnerhet före middagsmåltiden. Efter denna måltid bör i alla åldrar alltid någon liten hwila följa. 6) Intill sjette året är bäst ett barn anwända sin tid med tjenliga lekar och tidsfördrif. Derefter böra de småningom öfwas med arbete, som årligen ökes med urskillning till själs och kroppskrafternes jemna utweckling och förkofran.
Anwänden den yttersta uppmärksamhet och sorgfällighet derpå, att goda wanor hos Barnen winna ett tidigt och kraftigt insteg.
Barnen böra derföre, så tidigt som möjligt är, wänjas: 1) Wid renlighet. 2) Wid uppmärksamhet. 3) Wid lydnad. 4) Wid ordning. 5) Wid tålamod. 6) Wid sannfärdighet. 7) Wid arbetsflit. 8) Wid känsla för heder. 9) Wid känsla för samwetets fordringar, att det tidigt må följa den regeln: Hwad Du ej will att andra skola göra Dig, det bör Du ej göra dem. 10) Wid en sann Gudsfruktan. 11) Wid borgerlig laglydnad. 12) Wid en förnuftig sjelfförsakelse till likars hjelp och tröst. 13) Wid ett fast hopp om det godas framgång i werden. Det är detta hopp, som förmår att underhålla wårt tålamod, wår ståndaktighet och wårt nit att under lyckans omwexlingar eller onda menniskors stämplingar, arbeta för det sanna, ädla och nyttiga.
Utwecklen och leden till båtnad för sanning och dygd det begär efter egen nytta och lycksalighet som Naturen nedlagt i barnens hjertan.
Detta kan werkställas efter denna anwisning: Då J t. ex. wiljen wänja Barnen wid renlighet, så wisen dem, att deras helsa derigenom underhålles och stadgas. — Wiljen J uppmuntra dem till uppmärksamhet och eftertanka, så wisen dem, att deras förstånd derigenom upplyses, och på det sättet en rik källa öppnar sig till deras förnöjelse, och till möjlighet att gagna både andra menniskor och sig sjelfwe. Wiljen J hos dem wäcka känsla för sanning, för heder, för samwetets fordringar, så lären dem, att de genom dessa dygder hafwa att hoppas Guds och goda menniskors bifall, att de genom dem bereda sitt sinneslugn och frid, hvarförutan ingen sann lycksalighet gifwes. Eller wiljen J warna dem för oordningar och lättja, så underwisen dem, huru genom desamma menniskan störtar sig uti ett förtjent förakt, uti fattigdom och nöd o. s. w. Korteligen, lären dem huru hwarje dygd medför sin fördel, och werkar till wår lycksalighet; huru åter hwarje last medför sitt straff, ock bereder wår olycka.
Lären Barnen genom Edra egna efterdömen, genom uppmuntringar och tjenlig underwisning att uti allt deras förhållande iaktataga ett lagom.
Följande anwisning må tjena till detta ändamål: Då J t. ex. uppmuntren Edra barn till wård om deras helsa, wisen dem då, att denna wård har sin gräns, ett lagom. Hålla de sig wid denna gräns, detta lagom, så tillwäxa och stadgas deras krafter och helsa. Öfwerstiga de åter denna gräns, detta lagom, så blifwer deras kropp ömtålig, förswagad och sjuklig. Wiljen J t. ex. uppmuntra dem till sparsamhet eller frikostighet, lären dem att dessa dygder hafwa sin gräns, ett lagom. Öfwerträdes denna gräns, så förwandlas sparsamhet till snålhet och girighet, frikostighet till slöseri, och blifwa således laster som befläcka wår själ och förstöra wår lycksalighet. Så ock med dygder i allmänhet.
Föräldrar, uppfostrare! Wården efter dessa anwisningar Edra Barns helsa: underhållen hos dem goda wanor: wäcken i deras hjertan ett lycksalighets begär som utwecklar sig till båtnad för sanning och dygd, och lären dem, att så widt mensklig förmåga det tillåter, i allt följa ett lagom. Eder möda skall wälsignas med framgång, om J med egna efterdömen häruti föregån Edra barn och lärlingar. J. N. Brandt.