Nattvard (af Wirsén 1884)
| ← I Egypten |
|
Törnen → |
Nattvard.
Kom i den hvita drägten,
Flicka, till altarranden,
Luta ditt hufvud ned!
Här åt de vilsna slägten
Skänker den store anden
Styrka och fred.
Korset med törnekrona
Glimmar i dagrar ljusa,
Svepes i gullstoftflor.
Psalmer från orgeln tona,
Fylla med ljud, som brusa,
Gångar och chor.
Englarne templet freda,
Helgonen hålla vården
Här om de trognes fjät.
Mildt genom fönstren breda
Lindar från kyrkogården
Skuggornas nät.
Flicka, du skygga dufva!
Se, genom skeppet sväfvar
Himmelska ljusets flod!
Stunden har grytt, den ljufva;
Tag, du, som saligt bäfvar,
Frälsarens blod!
Detta är sommarvinden
Midt i bekymrens vinter,
Sjuklingens helsosaft,
Källan för trötta hinden,
Stödet, när foten slinter,
Svaghetens kraft.
Skeppet, det väderdrifna,
Här har den säkra hamnen,
Oron sin enda ro,
Barnet, det öfvergifna,
Älskande modersfamnen,
Fogeln sitt bo.
Här är en sol i töcknen,
Seger i hårda striden,
Borg, som keruber byggt.
Här är en brunn i öknen,
Här är ett evigt; — tiden
Stannar sin flygt.
Ej att med ens förnötas
Väcktes din känsla, flicka,
Här för en kort minut.
Jorden och himlen mötas,
Frid har din själ fått dricka,
Frid utan slut.
Himmelska andars kedja
Fyller i nattvardsstunden
Landtliga kyrkan här;
Englar med dig tillbedja
Rundt omkring altarrunden
Kalkens mystèr.
Snart du i lifvet träder,
Löjen det ger och tårar,
Fröjder och osällhet.
Glöm ej, när rosen gläder,
Glöm ej, när tornet sårar,
Källan, du vet!
Trogen bland dolda öden,
Göm i den vida verlden
Honom, hvars kraft du känt!
Då skall Han ge i döden
Reskost för långa färden,
Sitt sakrament!