Nordiska kämpa dater/Alfs kämpars saga

←  Fridthiofs saga.

Nordiska kämpa dater av Eric Julius Biörner Alfs kämpars saga.

Romunds saga.  →

Här börjar
En kårt Saga
Om
Kong Alf
Och hans
Hielltar.

1. Cap.

Om Kong Alfrek på Alfrekstad och Gejrhilld Drifwas dotter.

ALfreker (eller Alreker) het en Kong (Erik den Wältaligas son / hwars fader het Alrek / farfader Erik Skjöllders son / som war den senare Skölldunga slägtens stamfader och åtskilld från den Danska Konga ätt fadren / af lika namn / genom sin fader Halfdan gamle / Kong Röms son af Römarike i Norrige; denna Alrek) bodde på Alfrekstad (i Norrige) och rådde för Hårdaland / egande Signy Kongens dotter af Wörs til hustru. Koller eller Hötter het Kong Alfreks håfmann / han fölgde Kongen norder i Sogn / sägjande honom mycket om Gejrhild Drifs dotters skönhet / ty han hade sett hänne wid en öl brygd / och utlät sig altså / at hälst unna Kongen slik giftes lycka. Til mötes med thenna Gejrhilld kom Hötter (som doch röntes eller befans wara Oden) då hon war wid en lärefts syssla / och gjorde han sådant aftal med hänne / at Kong Alfred skulle ega hänne / men hon däremot i allt få åkalla samt förtro honom. Kongen såg hänne när han for hem / och gjorde så brudlop med hänne den sama hösten / lönande Hötter därföre wäl / i det han gaf honom et Jarldöme samt boställe i Kollsö / som ligger sunnan (nordan) för Hardsjö / och är det et mycket bebygt herad. Kong Alf kunde nu ej ega bägge Hustrurna för deras osämja / sägjande dy sig den enda skola ega / som gjorde bätre öl för honom / när han kome hem ur ledung eller sjöhernad. De kjåtes om öbbrygden; Signy åkallade Freija men Gejrhillder Hott / som då lade sin spått i ställe för dräggen / och sade sig wilja för sin tilhjälps skull ega det / som (då hon öste i) war emellan karet och hänne (menande barnet hon i lifwet hade) / och wart altså sedermera rönt eller erfarit / at hännes öl war gott (eller bätre). Då kwad Alfreker:

Gejrhillder achta /
Gott öl är detta /
Om elakt märke
Det ej fölgjer;
Jag ser hänga
Å högan galga
Son din / kona /
Såld åt Oden.

På denna tiden wart Wikar Kong Alfreks och Gejrhilldas son födder.

2. Cap.

Om Ögwalld Rogalands Kongen, och Sjöröfwaren Häkling.

ÖGwalld Rogalands Kongen (hwars fader het Rognwalld Rogwaldsson / af Gard på Agder härstamad) bodde i Roga på Jösurheden / som är emellan Rogaland och Thelamarken / och kallas nu Wide (sokn). Han for å djurejagt / i följe af sin hird eller håfmänn / och där födde hans Drottning et swennabarn som Jöser het / och wart upfostrat af Skottska (Storda) Jarlen Gunnwalld. Sjöröfwaren Häkling öfwerföll Kong Ögwalld / och i denna strid föll Kong Ögwallder / warande sedan högader å Ögwalldsnäse. Finner den rika af Åkranäse / som då han wille uptaga sig land på Island / och war därtil resefärdig / låg wid Ögwaldsnäs / och sporde huru länge förut Kong Ögwalld hade fallit? Han hörde då denna wisan kwädas i högen:

Det war för en lånd tid
Se'n kom Häklings
Hela hunda hop
Höllt hit leden /
Segland' om salta
Stråt hwitfiska (hafwet)
Då wart jag detta
Tårp rådande.

3. Cap.

Om Kong Jöser Ögwallds son / när han dräper Kong Alfrek och Koll.

GUnnwallder Jarl och Koller friade båda til en kwinna / och föll (det för) Gunnwallder / (wäl ut.) Efter detta kom Koller med mycket mannskap i löndom til Stord / och lade eld i Gunnwalld Kogas hus / som wäl då geck ut /men wart dräpen. Jöser hade nu warit redan Kong någon tid / och for så med mycket mannskap at hämna sin fosterfader; men när Koller såg hans segling / då lopp han på sina herskep / och seglade norder om Hardsjö i Grafsdals wiken. Då kom Kong Alfrek til mötes med Koll / i fölgje af få männ / ty han wiste ej af någon ofrid; då anföll Kong Jöser dem båda / och föllo så Kong Alfrek samt Koller / jämte mästa delen af deras mannskap; men Kong Alfreks son Wikar kom ej förr från mannskaps-samlingen / än Kong Jöser war bortfaren; ty lade Jöser i denna färden under sig alt det rike / som Koller hade ått.

4. Cap.

Kong Wikar Alfreks son fäller Kong Jöser Ögwalds son från des länder.

MÅnga åhr senare / kom Kong Wikar mycket mannstark at anfalla Jöser / då han wistades i det riket som Koller hade ått. De höllo då fälltslag / och föll Kong Jöser för honom tillika med alla bönder i det heradet / och dy heter det sama ännu Kwinnaherad / at där inga andra sedan bodde / utan enkor (och Jungfrur). Sedan tilegnade Wikar sig alt det som Koller hade ått / men för detta skull for Hior Jösers son til strids emot Wikar / och kämpade de länge sin emellan / och som de ömse hade seger / så förliktes de omsider. Wikars son war Watnar / som wart högader i den så kallade Watnars högen; (om hans stora ryckte och peningar i högen wid Bergen i Norrige / kan mann läsa Landnama Sagan.) Hans söner woro Snäller och Hjäller / som ligga begrafne i Brödrahögen (i Halland wid Glumsten / där det i et hårt feltslag föllo. Hiällers hustru het Herwor / Thorgerdas dotter / hwars fader war Helge Haloga Kong / se berörde Landnama).

5. Cap.

Om Kong Hjorlef den Kwinnsama eller Kwinnokjära, samt hans Bjarmalands färd.

KOng Kior (eller Hjor) Jösers son war en riker samt witter Herre / och wart han sotdöder / såsom och högader på Rogaland. Hans son war Hjorlef Hårdalands Kong / som och rådde för Rogaland / warande en mägta rik Kong / men där hos kallad Hiorlef den Kwinnsama. Han åtte Åsa den Ljusa eller Hwita til husfru / Östen Jarls dotter af Walldres / men hans lösöron eller peningar förgingo honom för gifmilldhets skull (til wenner och wärdiga männ) låtande dy gjöra sig et kånstigt och starkt skjep / at fara därmed til Bjarmaland (och få peningar). Hogne den rika bodde i Njardö ut för Römedals mynne; han tog wäl emot Kong Hjorlef / som dy förblef där i tre dygn / och tog sig Hognes (sköna och dygdrika) dotter Hillda (den smala benämnd) til husfru / förr än han for bort / och gjorde hon fölgje med honom til Bjarmaland / jämte sin broder Sölwe. När han kom i Winå mynnet / skifte han sit mannskap in trenne tredingar / och woro nitijo männ å hans skep; af dessa höllt en treding striden up med honom emot landsfolket / den andra tredingen hölt wård med styrmannen öfwer skepet; men tredje tredingen bröt med stamnboen up högarna / och fingo de där mycket peningar. Å södra sidan af Finmarken i Gjärdöija gömet (Gjardöholmen) låg Kong Hjorlef om en natt / och hade swennerna då eld upslagit på landet / men twå männ gingo til at söka watn af en brunn eller bäck / som föll fram af et berg. Där sågo de en Gette af det slaget Brunmige / (som sträckte dem från watnet / och dy) sade de det för Kong Hjorlef. Han hetade då et bråddspjut i elden och stöt til Getten / under sådant kwäde:

Gack du frå brunne /
Gloper / se ej mot mig /
Träl wanskapelig /
Til huset dit
Månd jag sända dig
Swedande spjut /
Det som bränna kan
Kjäftar dina.

Sedan togo de watn / när Thussen eller Getten skjöt sig in i berget; men när de såto wid elden / då kwad Getten denna wisan:

Wet jag gjörlig'
Wifwet dit / Konger /
Hwad knäcka skall
Hännes sällhet
″ ″ ″ ″ ″
″ ″ såren din /
Hjorlef / du Hillder /
Hjälp nära lågan.

Då stöt Hjorlef sama spjutet i detta Trollets öga (farande sedan til Njardö). Hogne bad då Sölwe samt Hillda at wara där kwar / men Kongen wille det icke / hwarefter twå tjenste pigor foro med Hillda / men tjuga karlar men Sölwe. Åsa misstyckte då Kongen samt hans farnöte / men alla andra fägnade sig däröfwer.

6. Cap.

Om Kong Hjorlef och Selands Kongen Rejdar, samt hans barn Here och Hringa.

KOng Hjorlef for sedan til Kongahell (där Nordiska Kongarna plägade samankoma til at rådslå om sina rikens angelägenheter) på det skep / som han seglat med til Bjarmaland / och satte Selands Kongen Hreidar up sina bodar eller tällt / näst in til den andras. Kong Rejdars son Here / giorde sig då kjärlig med Kong Hjorlef / och eggade i denna samfunden sin fader at bjuda Kong Hjorlef hem. Kong Hrejdar sade / at det månde til ingen lycka warda / men lade doch sit lof därtil / och kåstade så på resan. De seglade saman til Danmark / och under det hembodet såg Kong Hjorlef Hringa Kong Hrejdars dotter / och sökte eller skyndade Here på giftermål dem emellan / fölgjande sedan hänne til skeps hamnen både männ samt all tilbörlig skepsladdning. I Jutlands hafwet låg Kong Hjorlef i et rätt lugn / men wid solens upgång / såg han norder ur sjön et stort fjäll upkoma / jämnwuxit med en människa. Det sama kwad sålunda:

Jag ser Hringa
Med hög täckter /
Men Here hit skynda
Stungen med spjut /
Ser jag åt Hjorlef
Häfte band wridas /
Men Hrejdar
Hängd i galga.

Då kunde skepen icke gå ur stället; altså böd Kongen at mann skulle tiltaga årorna / men som Hringa i det sama kjände sig wara sjuk / dy lade mann up årorna. Doch hände andra dagen jämt wid sama tid / som hon tilförende hade fått siukdom / at hon andades eller dödde / och wart hännes likkista öfwer bord skuten / farande hon däri så snart söder ut tilbaka / som et sexårat skep hade warit rott. Here fann då kistan wara räkter litet stycke från sin faders skepslafwe / och dy sade han honom til därom / förebärande at Hjorlef hade mördat hänne.

7. Cap.

En updragen Hafsmann / Marbendil kallad.

DEnna höst rodde (twå fiskare i Hårdaland) fader och son / som kallades Hander samt Hrinder / ut på fiske / och drogo up en hafsmann / förande honom Hjorlef tilhanda; han antwardade honom åter en sin frustufwu smälla i händer / at gjöra wäl emot honom / men ingen människa feck et ord af honom. När enteliga en gång Liuseswennerna under deras brottande släkte liusen ut / då slog i det sama Hillder ut hornet (lycktan i mörkret oförseendes) på Åsas tröija. Kongen slog hänne därföre en örfil / men Åsa sade at hunden wållde det / som låg på golfwet / och dy slog kongen ochså til hunden / seende at hafsmannen då log. Kongen sporde hwj han log? Han swarade: ty du gjorde tokugt / emedan hunden månde frälsa dit lif. Kongen sporde honom om flera ting / men han swarade intet. Sedan låtsade Kongen skola flyttja honom til sjös igen / och böd honom at därföre sägja sig det som han tarfde weta; Han kwad altså när han for til sjös / således:

Jag ser lysa
Långt söder i haf;
Wil Danska Kongen
Dottren hämna /
Han har ute
Hislig flåta /
Med strid han Hjorlef
Hemsöka lär /
Wakta dig wislig om du will /
Wist längtar jag til sjös.

Men när de rodde med honom dit / som de hade honom updragit / då kwad han:

Saga kan jag sägja
(för) Halogska söner /
Icke wäl godan /
Om j wiljen höra;

Här far finnan
Stormwä'r mycket
Fullt med bloddroppar /
Frå Danmark /

Hafwer å sit hufwud
Hjälm upspäntan /
Herkumbl hårda /
Hernads baneret.
Snart månd' swenner /
Sant jag wäl spår /
Striden e'r wänta
Här i wägen.

Braka månd bågljud /
Börja jag at se
Hur detta herads
Menn skola hämnas.
Hafwa skall hwar dränger
Hård swerd och mång spjut /
För än mycket komer fram
Krigsbuller sedan.

Då månde wäl / min sann /
Alla mycket illa /
Köpt hafwa knapt åhr
När wåren komer.

Då lät Kong Hjorlef honom fara utan bords; men i det sama tog en mann i hans hand (eller axl) och sporde: hwad är enom manne bäst? Han swarade:

Kallt watn i öga /
Men kjött för tänner /
Läreft (för) lite;
Låt mig åter i sjön /
Drager mig ingen
I dagen sedan
Hädan up i skep
Af hafwets botten.

Kongen gaf sedan Hander samt Hrinder et land at bo på / där til med en träl samt trälinna.

8. Cap.

Kong Hjorlef kwinnsames samt Hrejdars Selands Kongens widskifte eller napptag med hwarannan.

SEdan lät Kong Hjorlef et spjutsbod utfara til at samla mannskap åt sig (som skulle koma å wiss dag til sit håf) / men sama natt skällte hans hund Floke / som så aldrig gjorde / om icke han wiste Kongen någon fara tilstunda. Då om natten kom Kong Rejdar med sin her och slog ring kring om Kong Hjorlefs by eller stad; han löpte då (eller swängde sig i luften) öfwer mannaringen / och sköt tilbaka i det sama et spjut til mannskapet / hörande så at mann ropade om Heres fall. Kong Hjorlef så g sedan ur skogen sin stad upbrinna / samt Kong Rejdar bortsegla (med båda sina Drottningar samt) mycket herfång; men sama höst for Kong Hjorlef (til at hämna detta wåldswärk och skada) enskepad til Kong Hrejdars stad / och geck så in ensam til såfwe (eller Fru) stufwan / där doch alla kwinnor då redan woro bårta ur sängena / förutan enda Åsa. Kongen bad hänne at wisa sig (oförwarandes) på Kong Rejdar; hon (sade sig först wela så laga / at han imedlertid ej blefwe af andra warsen / och sedan) läste hon honom (efter gifwit samtycke / för den kärlek och förtroende han til hänne hade) in i sin klädeskista / och (som hon nu wille hämna sit ägtenskaps oförrätt / och tillika förtjena sin nya Herres desto större ynnest / ty) sade hon det för Kong Rejdar / och då wart Kong Hjorlef upfäster i Kongasalen med sina egna skotwängar emellan twänne eldar (och det efter Åsas dom / den Kong Rejdar gaf hänne fritt at fälla). Håfmännen såto imedlertid (glada) wid dryckesbord (och gingo sedan bort) men Hillder (som älskade Kongen) wakade / och öste öl på eldarna (til at därmed swalka hetan) / sägjande (doch til at ej röija sig) at Hjorlef wore där. Hon löste honom sedan på det sättet / at hon högg skotwängorna af med et swerd; och som Rejdar sat då sofwande i sit högsäte och Åsa i hans knä / ty stack Kong Hjorlef honom genom bröstet / geck sedan til skeps efter sit mannskap / och lät binda Kong Rejdars håfmänn / dem han doch sedan gaf lif och fredighet; men honom själf lät han (med egna skotwängar) hänga dödan i den galga / som han hade sig ärnat. Denna sama afton / som Kong Hjorlef kom / hörde Kong Rejdar detta kwädas:

Mins du Rejdar
Hwar Here föll /
Wåndan werka då
Wäcktes där för dören;
Än månd' hon (bringa) tänka
Til salar dina;
Börfäll kwinna
Bärg' / du än Kongen (Hjorlef).

Kong Hjorlef lade då under sig allt det rike / som Kong Rejdar hade ått / (och lät folket swärja sig trohets ed) men satte där i ställe Sölwe Hognesson / gifwande honom et Jarls döme (hwarefter han wart Herre öfwer en del af Jutland / såsom Sturlesson sägjer). Men Kong Hjorlef for til Norrige / i fölgje af Hillda och Åsa / och hölt sedan Thing; i hwilket landsfolket dömde at Åsa skulle dränkas i en myra eller kjärr / men Kong Hjorlef sände hänne up åt landet (til de sina) med hemgift. Hjorlefs och Åsas son war Oblöder / fader åt Otrygg / hwars (dotter het Signy som fick Orlig til mann / och wart moder för Ketil Gusa / en bland första Islands landtagare) son het Hogne den Hwita / som war Ulf den Skjalgres fader / från hwilken Röknäsingarna på Island äro härstammade (Hegnes son war och Erik / fader åt Gejrlef på Bardastrand / som åtte sonen Oddlef / Gest den spakes fader)

9. Cap.

Kong Hjorlef kwinnsames fall / samt hans sons Hjörlofs hernad.

KOng Hjorlef och Hillder den smala åtte twänne söner; den äldre het Hjorolfer / men den yngre Halfer; Kong Hjorlef föll i striden då han war i siöröfweri. Asmunder het en Kong / han feck sedan Hillda den smala til husfru / och upfostrade Kong Hjorlefs söner / men när Hjorolfer war aderton åhr / lagade han sig til at fara i hernad; tagande hwart skep / som han feck / småa och stora / nya och forna / samt hwar mann med sig / den han kunde / så både fri och träl. De hade mycket til wapn / stänger / stafwar / klubbor och krokar / och fördenskull är det kallat Hjorolfs fåre och wärktyg / hwad som owigt och odugligit är. Och är han kom til strids med sjöröfware / då förtröstade han på sit mannskaps myckenhet / och lade til strids. Han hade et okjänt mannskap samt wapnlöst / och dy föllo många däraf / och somliga flydde / komande sama mannskap tilbaka om hösten / och wart han dy en liten eller ringa achtad mann.

10. Cap.

Om Kong Half Hjorlefs son och hans Kämpar.

SEdan om wåhren war Halfer tolf åhra gamal / och war ingen mann honom jämnstor samt så stark som han. Då beredde han sig at fara til hernad / och hade så et nytt samt wäl utrustat skep. På Hårdaland war en Jarl / som Alfwer den gamla het / och hade Gunlöd til hustru (Hromund Berserks) dotter / och syster åt Hamund Fräkna (på Hårdaland samt Hake). Deras söner woro twå / och het hwardera Sten / warande den äldre då aderton åhra gamal / samt Kong Halfs rådgifware. Ingen skulle fara med (i hernaden) som wore yngre eller barnsligare än han (eller öfwer 60 åhr); en stor sten stod på gården / och skulle ingen fara som ej gittade häfwa honom från jorden; ej eller skulle någon fara / som icke wore så rasker / at han aldrig kwidde eller talte något rådesamt ord / eller skiftade sin hy / dragande på munn eller näsa / för sår skull. Sten den yngre Gunnlöds son war ej föhr eller skickelig til färden för ålders skull / ty han war tolf åhra gamal. Hamunder Herse åtte twänne söner / den ena het Hrofer den hwita / den andra Hroker den swarta; de woro walda til denna färden. Aslaker het en riker bonde / och woro hans söner Egil samt Erlinger / både berömliga männ. Wemunder het Kong Halfs märkesmann eller banereförare / och fölgde honom allenast fyra håfmänn; ty wart mannawal eller mannskaps letande och utskrifning haft i ellofwa landskaper / och feck mann då tolf stridsmänn / warande där äfwen twå bröder Höker och Waler / Styr den starka / Dager den prydliga / Borker och Bolwerker / Brynjofer och Hake / Hringer och Halfdan / Stare och Stengrimer / Stufer och Göte / Bader och Biörn; alla woro de tjugu tre saman när de stego om bord och foro ut. Den första kwälld som de lade til hamns / war det mycket regn / och då bad Sten at mann skulle tällta (eller täcka öfwer med segel); Kongen swarade: will du än såsom hema tällta husen? Och sedan kallade de honom därföre Innsten. Men om morgonen efter / rodde de i hwast wäder framför et näs / hwar uppå en mann stod / som bad om medfölgje; Kongen bad honom at stå på styrestången (å et ställe alt til kwällden). Han sade det wara wäl talt / och at honom då wore rum skipat des närmare Kongen / och det skedde så; warande denna Sten / den yngre Gunlöds son / som sedan kallades Utsten (han war wäl allenast 12. åhra gamal / doch antagen för dess stora styrka skull). Mycket warsamt samt försichtigt war stadgat i deras lagar på kämpewis eller skryts skull / warande och detta ett / at ingendera skulle hafwa längre swerd än en aln / och således skulle hwar gå fram nära mot fiänden. De låto gjöra sig saxar (eller enbakeswerd med en bred plåt) til den endan / at huggen skulle warda större / men ingen af dem skulle hafwa mindre afl eller styrka än tolf allmänna männ. Aldrig hertogo eller fångade de kwinnor och barn; ingen skulle sina sår binda förr än sama tid andra dagen; ingen antogs af dem / som war af mindre styrka och raskhet / än nu är omtalt. De herjade wida om land / och hade jämnan seger (samt stora egodelar) / warande Kong Half aderton somrar i hernad under slik segerlycka. Det war ochså en deras sed / at ligga altjämnt ut för näsen; den andra seden / at aldrig tälta sina skep / och aldrig stryka eller hafwa halft segl för owäder eller storm skull. De woro kallade Alfs Reckar eller kämpar / och hade han aldrig flera å skepet än sextijo.

11. Cap.

Kong Halfs samt Innstens samtal.

NÄr Kong Half for hem til sit rike ur hernaden / fingo de mycken storm i hafwet / så at deras skep ej kunde utösas / och dy war det til råda tagit / at låtta hwem öfwer bord skulle fara (det wille de heldre gjöra än stryka segl / och således lätta skepet) / doch tarfde mann det ey gjöra / emedan hwar en utböd sig för sin kamerad at fara öfwer bord / och när de stego för bord / då ropade de (på hwarannan och sade): strålöst är det ut för sidoborden. När nu Kong Halfer kom (med det öfwerblefna mannskapet) til Hårdaland / då for Kong Asmunder emot honom (lefwererade i hans wålld sin faders rike) och wart så hans (länes) mann / med edswärjande (låfwande sig skola honom all upbörd wäl betala) / och böd honom til gästabods med halfwa hans mannskap. Men andra morgonen kom Kongen lagade sig til och sade at halfdelen af mannskapet skulle wara efter på skepet / kwad Innsten sålunda:

Nu månde wi
Alla gånga
Stridsmänn bästa
Af skepet wåra /
Låta bränna
Konunga Land /
Och Asmunders männ
Alla döda.

Kongen kwad:

Wi sku med halfwa
Heren denna
Friden söka
Från sjön denna;
Asmunder hafwer
Oss ju budit
Ringar röda /
Som hafwa wiljom.

Innsten kwad:

Ej ser du allan
Asmunders hug /
Kongen denna har
Flärd i bröste.
Wist sku du Herre /
Om wj rådom /
Slägting din
Slätt litet tro.

Kongen kwad:

Asmunder hafwer
Oss altid wjst
Mången trohet /
Som männ weta;
Skull ej hurtig Konger
Hålla förlikning?
En Förste (den) andra
Wid friden hålla?

Innsten kwad:

Dig har Oden
Onder intagit /
Om du Asmunder
Alt wäl tror /
Han lär alla
Listigt skada /
När du ej något
Motråd antar.

Kongen kwad:

Å (altid) lyster dig
Ånger at tala /
Ej månd den Kongen
Enighet rifwa /
Gull få wi där
Och dyra gåfwor /
Ringar röda
Från hans (läne) heman.

Innsten kwad:

Half! så drömde jag /
Här på du täncke /
At lågan lekte
Kringom oss lika;
Swårt wore där
At ur slippa /
Wet du då Konger
Den dröm (ut) tyda?

Kongen kwad:

Brynjor wist brafwa
Om du bussar hänga /
Som Kongswördnaden
Kämpligt söka;
De månd' å mina
Stridsmänns axlar
Ljust få lysa
Som lågan brunne.

Innsten kwad:

Än drömde jag
Andra gången /
Som å bara axlar
Elden brunne;
(Be) grundar jag något
Om det gott tyder.
Wet du då Konger
Den dröm (ut) tyda?

Kongen kwad:

Gifwa månd jag hwarje /
Hjälm och brynja /
Flinkan dränger
Som fölgjer mig;
Det månde lysa
Som lågan brände
Stridsmännerna
Från skinand fjälle.

Innsten kwad:

Det drömde jag
Tredje resan /
At wi i kwaf neder
Komne worom;
Ofstor wattuflod
Oss där höljer /
Wet du då konger
Den dröm (ut) tyda.

Kongen kwad:

Träfligt långt är
Tokheten talader /
Bara allsintet
Betyr detta;
Säg du inga /
Så jag hörer /
Drömar dina /
Om dager sedan.

Innsten kwad:

Hlyden Hrokar /
I herkongar /
Med utsten /
Minom ordom;
Gångom alla
Up frå stranden /
Kastom ur hugn
Kongatal slikt.

Utsten kwad:

Kongn låtom oss
Råblsam råda
För flocken
Om färder wåra;
Wågom / broder /
Lifwet wårt för denna
Ljufwa wisren
Så honom likar.

Innsten kwad:

Hlytt hafwer kongen
I wåra färder
Minom ordom /
Många gångor:
Nu ser jag honom
Intet mit ord
Hlyda wilja
Sen wi hitkomom.

12. Cap.

Kong Asmunds swikeråd emot Kong Half samt hans kämpar.

GEck altså Kong Half up til Kong Asmunds by med halfwa sit mannskap / och war där en mycken mannafund före honom / skeende då så häftig gästaplägning och starkt drickande / at Alfs kämpar somnade fast. Kong Asmunder (som nu med både stridsmänn och bönder hade omwärft huset) kastade jämte sina håfmänn i det sama eld i salen; men när den som först waknade / såg salen nästan full af rök / sade han således: röka månde det nu om wåra hökar / sedan lade han sig neder och såf. Då waknade den andra / och såg at salen lågade / sägjande: drypa månde nu war af wåra enbakar; sedan lade och han sig neder. Och då waknade Kong Half / som strax stod up / wäckte på mannskapet och bad det wäpnas. De lupo då på wäggen så starkt / at timberstocks knutarna sprungo af. Och då kwad Innsten:

Ryker om hökar
Och hus Kongens /
Mån är at ryke
Wax af swerden;
Tid är gulle
Och go saker /
(Ja /) Hjälmar (at) skifta
Med Halfs kämpar.

Hälst längta jag nu
At Halfer wakte /
Äro ej af skjämtan
Eldar tända;
Gå nu höfdingen
Fränden din
Grymlyndadan
Gåfwor at löna.

Slåom sönder
Salens förplank /
Nu taga syllar (bjälkar)
At sönder tåkas;
Äwigt minnes
Medan nå'n lefwer /
Halfs kämpars färd
Til Hertogen.

Hårt sku wj gånga
Och hägda icke grand /
Måste Herra männ
Nu hugga med swerden;
De skola siälfwa
Å sig bära
Blödand' bensår
Förrän braket stadnar.

Swängens snarliga
Snälla drängar
Ut ur elden
Med Wisiren /
Ingen är männska
Som äwigt lefwer /
Ej sku bussarna
Wid banan kwida.

13. Cap.

Kong Halfs fall med sina Kämpar.

SÅ är nu sagt / at Kong Alf och Halfs kämparna komo ut ur elden / och at han (tretijo åhra gamal) föll för sina fiänders stora öfwermagt. Och när Kongen war fallen / då kwad Innsten detta:

Här såg jag alla
Jämnraskliga
Wara Kongssons
Fölgjeslagare;
Hittoms (dy) hälla /
Då hedan lider;
Ej är lättare
Lif än döden.

Då komo de Alfs kämpar til strids / som wid skepen hade warit / och föllo de där til en stor del / i dy slaget warade alt til natten för än Innsten föll. Han kwad då sålunda:

Hrokur är fallen
Med Hertogen
Fräcker på foten
Folkets höfding;
Oss bör Oden
Ont at löna /
När han slikan Kong
Segren rånte.

Jag hafwer ute
Adrton somrar
Fölgt den flinka
Färgt och swerdet;
Skall dy ej annan
Drotten ega
(Som) hernad hyller /
Men heldre dödas.

Här månd Innsten
Til jorden hinga /
Hurtig wid hufwud
Her Kongens sin;
Det månde stridsmänn
Til Sagor gjöra /
At Halfer Konger
Leande dog.

14. Cap.

Halfs kämpar Utsten / Björn / Barder och Roter den Swarta warda läkte.

GUnlöd for til walplatsen om natten at leta sina söner / och fann så Innsten dödan / men Utsten sårdan til döds / jämte Bard och Björn. Hon lät dem åkas til staden / och läkte dem i löndom / sändande dem sedan söder til Swerige. Foro altså Barder och Björn til Kong Sölwe Kong Halfs morbroder / men Utsten kom tl Danmark hos Kong Östen sin frände. Hroker den swarta hade många och stora sår; han geck om natten från striden / och kom til en Kåtbonde som Skogkarl het / warande där til des hans sår woro ombundna och läkta. Sedan flyttade Karlen honom norder i Sogn til hans farbroder Gejrmund Herse / och wart han där i löndom läkter / farande om hösten til Uplanden och öster til Götaland / dädan han kom til Kong Hake på Skåne / och war hos honom om winteren.

15. Cap.

Om Utsten samt Ulf Röde och hans söner.

NÄr Utsten war hos Kong Östen / hade denna en rådgifware (och Håfmästare) som Ulf den Röde het / hwars söner woro åtta / alla stora kämpar och afwundsama. Dessa hade (jämte fadren) ont til Utsten / och komo så i träta med hwarannan wid dryckesbord / ty han hade tilförende (med ganska stort loford) berättat Kong Alfs fall / och således kwätt:

Det jag låter /
Lusteliga
At ej Asmunds
All nöd sofwer;
Tre äro fallne
Af det laget
Ejnefs söner /
Men en lefwer.

Utsten kwad / när Ulfer jämnade sig med honom (eller Alf) och eggade så Ulf med detta kwäde:

Up sku wj stånda
Ut sku wi gånga
Och wäldliga
Wapnen föra;
Tror med hjälmar
Hit å komna
Til Danmark
Diser wåra.

Ulfer kwad:

Edra äro döda
Diser alla /
Har ock ränt lyckan
Från Halfs kämpar;
Drömde mig i mårgons
At mina söner
Högre woro
Hwar som wi möttoms.

Utsten kwad:

Seger wentar jag mig
Sann'lig bätre
Än Ulfer wille
Önska mig /
Eder hug swimar
Å swerd tåget /
Hufwud afhugges
Och hals blödar.

Ulfer kwad:

Öfwermänn skola
Warda Ulfs söner /
Odder och Örnulfer /
Atle hin Starke /
Borker och Brynjolfer /
Bue och Hardfare /
Röder hin ramme /
Om du röna wil.

Utsten kwad:

Månde och Stener
Med Stare tycka
Lätt at löpa
Mot Ulfs söner;
Ty at bror min
Makligt kunde
Dit / lort hunder du /
Högmod dämpa.

Tyckte och Rokarna /
Rätt som Halfdan /
Bra at kämpa
Mot buskrypare /
Då wj fyra
Falla låtom
Åtta Jarlar
För Önds (Anunds Ans) näse.

Fare Ulfs söner
Ut at kämpa /
Åtta drängar
Mot et hufwud /
Sten doch ei flyr /
Skjönt han hafwer
Fåare något
I flocken hjälp.

Half drömde jag /
Hwar som jag stridde /
Och sad' mig flincker altid
Fölgja skulle;
Altid han gifwits mig
Goder i drömen /
Hwar wi strida
Skulle nånsin.

Då gingo Ulfs söner samt Utsten ut och slogos; men han drap dem alla / och gjeck sedan in för Kongen / där han så kwad:

Nu är jag inkomen
Ulfwen at sägja /
At hans söner
Huggna ligga;
Nu fare / Östen!
Flera at fresta
Kjäcka strids butzen /
Om behagas.

Östen kwad:

Själft sig hindrar
Slikt at fresta /
Halfs kämpar äro
Hwarjom större;
Dig wet jag wara
Wist den största
Ena snällastan /
När du åtta slog.

Utsten kwad:

Alla månde jag
Östens männer
Swerdet tråtsa /
I sannan höfwa;
Ont jag nu tarfwa
Det wärker såge /
Eller fiändskap
Fornan det kräfde.

Magten drifwer ingen
At mig försöka;
Ty at mig war ungan
Wiss tid skapader /
Jag hafwer hjärta
Hårt i bröste /
Som mig i barn åhr
Oden skänkte.

16. Cap.

Om Hrok den swarta och hans wisor.

HRoker den swarte war hos Kong Hake / hwars dotter het Brynhillder; til hänne hade friat en Kong wid namn Swen Segersälle / men Kong Hake synjade eller nekte honom hänne. Altså gjorde Swen det löfte / at han skulle warda både Kongens som och den mannens baneman / som worde hänne egande. Kong Hakes Jarl het Hedin / men sonen Wifil; han bad om Brynhilld / och wart hon honom lofwad / om han kunde wärja landet för Swen. Hroker den swarte war där ännu icke fjänder ty han upenbarade hwarken sit namn ej eller egenskap / utan sat i gjästa sätet. Det war nu en dag at håfbussarna foro på djurejagt / men kwinnorna på nötskog: då kom Brynhillder til at se hwar en stor mann stod wid et trä / och hörde at han kwad således:

Nu månd sägja
Sonen Hamunders /
Hwad ädle wi
Egdom bröder;
Min war fader
Mycket främre (förnämare)
Höglyntare Hjelte /
Än Hake eder.

Willde ingen
Wid Wifill jämnas
Skjönt han Hamunders (min faders)
Hjord gjätte /
Såg jag ingen där
Swina herde
Huglösare
Än Hedins sonen.

Min war lefnad
Mycket ljufwer /
Då när wi hurtig Kong
Halfer fölgdom /
Burom alla
Et råd saman /
Och herjadom
Hwart land öfwer.

Hadom wi alla
Hjältmodigt folk /
Hwar den flinkgiriges
Främja kåstade:
Gingom wi igenom
Med gråa hjälmar
Fullstora alla
Fosterland nijo.

Halfs båda händer
Hugga jag såg /
Höllt ej Herrens
Hand nån skiöld för sig;
Finner aldrig någon
Sjönt fore (mann) wida /
Häfware hjärta
Och hugprydare.

Pladra wäl de
Som ei weta döma /
At Halfs kjäckhet
Hyste dårskap;
Kan doch ej se
Kongen Halogska
Det lytet böra
Likligt tilegnas.

Böd han / at ej drängar
Döden kwida /
Ej ängsligt ord
Nånsin tala /
Ingen skulle
Jofer (Kongen) fölgja /
Om mann hans öden
Hölle icke.

Skulle ei skänka
Kongens stridsmänner /
Skjönt i striden
Sår de finge;
Ej bålnan sin
Binda låta /
Förr än andra dags
Jämntid kome.

Böd han en häftad
Hugnad wisas /
Ej manns hustru
Meen at gjöras /
Må böd han hwarje
Måste köpas (skaffas)
(Med) fagra gulle
Och faders råde.

Wore ej så många
Männ å skepen /
At wi å flygten
För dem höllo /
Skjönt at mannskap wi
Mindre hadom /
Så at ellofwa
Enom mötte.

Hadom wi alla
Helt öfwer hand
Hwar som hermänn
Hade skjölldar;
En wiste jag
Jämnsnällan mann /
Sigurd Kong
Af salen Gjutes.

Många woro
Männ å skepen /
Käcka och fräcka
Med Kongen själfwan
Borker och Brynjolfer /
Bolwerker och Hake /
Ejgil och Erlinger
Aflats söner.

Mäst tycktes mig
Männer wara
Hroker broder min
Och Halfer Kongen /
Styr och Stenar
Starka båda
Stridbara männ
Söner Gunlödas.

Hringer och Halfdan
Hjälltar båda /
Rätta domare (Danska folkets)
Dager den hugprydde
Stare och Stengrimer /
Stufer och Göte;
Finner du aldrig
Fägrare drängar.

Waler och Höker
I wikinge (sjöröfweri)
Kjäcka båda
Kongens wänner;
Fåå hjältar mann
För deras skull
Högre skattar
Ur Hakes wällde.

Ofta tycktes och
I then flocken
Jag wanslägtad
Icke wara;
Mig sade de
Mäst wördadan /
Ty at hwars annars
Heder letades.

We den Wemunder
Som wågde dräpa
Björn och Berse
För Konungen;
Denna Herren
Fast hederligt
Ledsaga folket
Medan lifwet räckte.

Njöt icke så
Ålder som borde
Fräcka Lands Herren
För sina dater;
Tolf åhrig han
Tog til at herja /
Men då han dödde
Tretijo han war.

Slikt twingar mig
At sofwa litet
Många nätter
Och mycket waka /
At broder min
Brinna skulle
Kwicker i elden
Med Kongs hjälltar.

Den dagen börja för mig
(Be)dröfligst wara /
Mera i werlden
Än som mann wiste;
Minnas tyckoms wi
Alla sedan
At följa mann bör
Fördömen hullda.

All tycktes mig
Ånger lättas /
Om jag Half Kong
Hämna måtte /
Så at Asmunder
Swerds eggen / och
Blanka ringspjut /
Bröstet ristade.

Hämdr månd warda
Half den fräcka /
Ty at de tappran Kong
I trygghet narra;
Wållte mordet
Wid mann skadan /
Asmunder Konger /
Alt för illa.

Då skal rönas
Och rätt wisas /
Om wi Swen komom
Saman i striden /
Hwilka på wallen
Worde högre /
Hamunders son
Eller Hakes tjenare.

Sungit har jag får / för
Snygga wifwe /
At jag Brynhillda
Bedja månde /
Om wetas kunde
Det wille hon
Hroker älska
Hamunders son.

Wån wore at
Wisa männer
Stålta samlas /
Om wi samankome;
Ty at jag fann ej mö
Mer sediger
Hwarjestädes /
Än Hakes dotter;
Hon är i allo
Som jag önska må.

Här tycktes jag nu
I Hakes wällde
Hörnunge (wråunge) wara
Hwarjo folke;
Alla gjärna
Gånga at sittja
Halften främre
Än Halfs kämpar.

17. Cap.

Hroker får Brynhilld Hakes dotter, och hämnar Kong Half tillika med Utsten.

BRynhilder sade nu för sin fader Kong Hake det som hon hade hört / och gaf tilkjänna / at där månde en af Kong Halfs hjälltar wara komen. När Kongen det wiste / då ledde han Hrok til sätes (wid sin sida) i högsta rumet (mot dören) och war han sedan i mästa kjärlek hos Kongen / fående jämwäl hans dotter Brynhilld til husfru. Efter om wåhren for Hroker med en her emot Swen den Segersälle / och komo de i strid med hwarannan / men då måste Swen falla / och Hroker kom tilbaka med seger samt mycket herfång til Kong Hake. Somaren därefter hade Kong Sölfwe (i Swerige / Halfs morbroder) och Kong Hake jämte (Hjor-Halfs son och) Hroker den Swarta / en krigsher utrustat / och foro de / i fölgje af Kong Östen samt Utsten / til Norrige / och stridde med Kong Asmund / som då måste falla (sedan han sig tappert förswarat). Hjor wart då Kong öfwer Hårdaland / men Hroker och Utsten höllo sig sedan länge ute i sjöröfwerj / och wordo de mästa hedersmänn. Hroks den swartas och Brynhilldas dotter war Gunnlöd / och det hännes son Hromund Gripsson.

18. Cap.

Om Kong Hjor Halfs son / samt hans söner Hamund och Gejrmund Heljärskinnor.

HJor Kong Halfs son åtte Hagnya til husfru / som war Kong Hakes Hamundarsons dotter; Han for i Kongastämna en gång / och då födde Hagny twänne söner / som woro swarta samt farli fula / hetande den ena Hamunder / den andra Gejrmunder. Då födde och en ämbetspiga en son wid namn Leifer / som doch war den deijeligaste; altså skiftade eller bytte Drottningen söner med pigan / och hade honom til Kongen wid återkomsten. Kongen for andra gången bort i siöhernad / och då woro swennerna eller pilltarna treåhriga. Leifer wart då alt wärre til sinnes och åtbörder / alt som hans ålder tog til at lida / men Hamunder och Gejrmunder wordo ordwisa och hifli goda männ. Brage Skalld kom dit hembuden / och hände sig en dag / at alla karlar foro på skogsjagt / men kwinnor på nötskog / så at inga andra flera männ woro hema i Kongssalen / än Brage / som sat i förnämsta sätet / men Drottningen dölgde sig där / och war med kläder hölgder. Leifer sat och då i hög eller Kongssätet och lekte med et gull / men Hamunder och Gejrmunder såto nedre på golfwet i halmen. De foro nu til Leif / och skuffade honom ur sätet / tagande alt gullet af honom; och då gret han. I det sama stod Brage up och geck dit som Drottningen låg / stötte sin staf på hännes kläder och kwad:

Twå äro
Och tror jag wäl båda
Hamund och Gejrmund
(wara af) Hjor borna /
Men Leifer tredje /
Lodhatts son;
Födde icke du
Den son / kwinna.

Sedan bytte Hagny tilbaka swennerna med ämbetspigan; och när Kong Hjor kom hem / då bar hon swennerna til honom / och sade / at de woro hans söner. Kongen swarade: bär bort dem / ty jag såg aldrig slika heljarskinn (eller död och swartachtiga skinnbarn) / och häraf wordo de sedermera öknämda. De woro stora öfwermänn til afl eller styrka / och en wid ätt är från dem komen på Island. Thorer på Espihole war Hamunders son / och dädan äro Espelingar härstammade. Gejrmunder Heljarskinn intog Mellanfjälls strand i Bredafjärd / och het hans dotter Yri / af hwilka en stor slägt är utspridder.

Fölgjer
Hromund Gripssons
Saga.