←  Rolf Krakes saga.
Nordiska kämpa dater
av Eric Julius Biörner

Fridthiofs saga.
Alfs kämpars saga.  →


[ 1 ]

Sagan af Fridthiof den Fräcka eller modiga

1. Cap.

Om Kong Beles och Thorsten Wikingssons barn samt död.

SÅ börjar denna Saga, at Kong Bele styrde Sognafylket eller höfdingadömet Sogn i Norrige; han åtte tre barn och het ena son Helge / den andra Halfdan / men dottren kallades Ingeborg. Denna Ingeborg war wen eller wacker til andlete / och wetig til hug eller sinne / samt främst eller förnämst af Kongsbarnen. Där å orten sträckte sig en strand westan för fjärden / och war där en stor by / som kallades Balldurs haga / bestående af et befredat eller heligt ställe samt et stort Gudahus med en hög skidgård eller träplank. Där woro många Gudar / doch war Balldur mäst afhållen och dyrkad / warande och där af hedna männ så stor nitälskan öfwad / at ingen feck gjöra hwarken fä [ 2 ]eller människor någon skada; ej eller skulle karlar äga där samlag med qwinnor. Kongasätet kallades Syrstrand / men å hinsidon fjärden stod en by / som het Framnäs; där bodde den mann / som Thorsten het / och war han Wikings son / och stod hans by ut wid Kongssätet. Thorstens son het Fridthiof / en den allrastörsta och starkasta mann / samt wäl öfwad i hederliga kånster / strax i ungdomen / warande altså Fridthiof den fräcka kallad. Han war så wensäll eller lycklig af wenner / at alla önskade honom gott; men Kongs barnen woro då unga / när deras moder andades. Hilddinger het en goder bonde / eller hederlig bofast mann / i Sogn; han tilböd sig at upfostra Kongsdottren / och wart hon där wäl och granneliga upfödd / blifwande kallad Ingeborg den fagra. Fridthiofer wart ochså upfostrad hos Hillding Bonde / och woro han samt Kongsdottren således fostersyskon / öfwergående de nu wida andra barn. Kong Beles lösa egendom tog nu mycket på at dragas honom ur händerna / ty han gjordes gamal / doch som Thorsten hade tredingen af riket at råda före / så åtnjöt och Kongen där mästa styrckan / som Thorsten war; ty han gjorde åt Kongen (då han besökte sit land) med stor kåstnad hwart tredje åhr sammanskått och gästebods gård / men Kongen däremot höll Thorsten fri kåst hwart annat åhr (då han å allmänna bästa reste). Helge Beles son wart snart en stor blod- eller afguda offrare och woro dessa bröder icke wensälla. Thorsten hade et skep som Ellida het / och roddes af 15. mann å hwart bord / och därpå [ 3 ]woro båg- eller krokstammar gjorda; så ramligt och starkt war det som et hafsskep; bordet war beslagit och garnerat med järn / men Fridthiof war så stark / at han rodde med twänne årar i Ellidas hals eller framstamm / som hwardera woro tretton alnar långa / men eljest måste handteras af twänne männ annorstädes. Frithiofer tycktes den tiden wara alla andra unga männs öfwermann / och dy afwundande Kongssönerna honom det / at han war mera lofwader än de. Kong Bele feck nu sot eller sjukdom / och när krafterna drogos honom af / hämtade han til sig sina söner / sägjande til dem: denna sot månde leda mig til bana / och wil jag dy därom bedja eder / at j hafwen dem länge til wenner / som jag har haft / ty mig synes eder alt fattas emot de fedgar / eller fadren och sonen / Thorsten samt Fridthiof / både til råd och dåd; så skolen i och kasta en hög öfwer mig / och efter detta tal dog Bele. Sedan sjuknade Thorsten / och sade han så til sin frända eller son Fridthiof: dess wil jag bedja dig / at du lämpar dit skaplynde eller sinne efter Kongssönerna / ty slikt höfwes för deras Kongliga heders skull; ändå säger min hug alt wäl om dit mål och åtbörd; jag wil ochså at mann mig högar gent emot Kong Beles hög / å denna sidon fjärden neder wid sjön; och är då oss alt lägligit at ropa på hwarannan och samtala emot tilstundande tidender. Björn och Asmunder heta Frid[ 4 ]thiofs fosterbröder; de woro stora och starka männ. Litet senare andades Thorsten / och wart han högader såsom han hade sagt / men Fridthiof antog land och lösöron efter honom.

2. Cap.

Fridthiofer beder eller friar til Ingeborg, berörde bröders syster.

FRidthiof wart den berömligaste mann / och höllt sig raskeliga i alla mannaröner / unnande sin fosterbroder Björn mycket / men Asmunder tjenade dem båda. Han tog skepet Ellida / som war det kåstbaraste ting / efter sin fader / samt en gullarmring / och war ingen annan dyrare i Norrige. Så stor mann af gifmilldhet och dygd war Fridthiof / at flästa männ sade honom wara ej mindre hedersmann än berörde bröder / förutan i Kongaheder; därföre lade de misshag och fiändskap på Fridthiof / likande det dem illa / at han war kallad större mann än de; så tycktes de och det finna / at Ingeborg och Fridthiofer lade hug saman. Nu kom det där til / at Kongen ätte at söka resegård eller gästningsbörd hos Fridthiof i Framnäs / och geck det med flit / at han [ 5 ]plägade dem hederligare än / de woro wane. Där war ochså Ingeborg / och talades hon samt Fridthiof ofta länge wid; Kongsdottren sade til honom: du eger en godan gullring; sant är det swarade Fridthiof / och efter detta foro berörde bröder hem / och wäxte deras afwund emot Fridthiof. Litet senare feck Fridthiof stor oglädje / och dy sporde Björn hans fosterbroder / huru det kom til? Han sade: hugen lekr för mig til at bedja eller fria til Ingeborg / och skjönt jag är af mindre hedersnamn / än hännes bröder / så tyckes jag doch icke wara af mindre magt. Björn sade: gjörom så; och sedan for Fridthiofer med några männ hem til berörde bröder. Kongarna såto på deras faders hög (efter sedwana / til at där öfwerwäga stora rådslag / såsom under han närwarelse) och helsade Fridthiofer dem wäl / flytjande sedan fram sit bönord / hwarmed han bad om deras syster Ingeborg. Kongarna swarade: icke är detta mål i allo wetigt letat / at wi giftom hänne en mann utan Konganamn / och dy afsägjom wi det i alla måtto. Fridthofer sade: då är mit ärende snart gjort: men detta skall däremot koma / at jag aldrig skall bewisa eder hjälp / endoch i den tarfwen. De sade sig aldrig därom achta; for altså [ 6 ]Fridthiofer sedan hem / och tog åter glädje til sig.

3. Cap.

Kong Rings herbud eller krigsförklaring emot Beles söner.

RInger har hetat en Kong; han rådde för Ringarike / som war i Norrige / och bodde på Strejtuland / warande en rik eller mägtig Fylkis Kong / samt wäl för sig komen / och då redan ålderstegen. Han sade til sina männ: det hafwer jag sport / at Kong Beles söner hafwa skilt sin wenskap wid Fridthiof / som doch är den berömligaste af alla männ; nu wil jag sända männ hem till dessa Kongar / och bjuda dem de wilkåren / at de äro mig undergifne och gjälda mig skatt / eller månde jag utgjöra en krigsher dem å händer / och torde detta lätteliga tilkoma / ty hwarken hafwa de emot mig mannskapsafl / ej eller wettsmån och förstånds gåfwa / men mig wore det en mycken heder å gamal ålder at förgjöra dem. Efter detta foro sändemännen hem till dessa bröder och sade så: Kong Ring sände eder bod / at j skullen skicka honom skatt / eller månde han herja å edert rike. De swarade / sig icke wilja lära det i unga åhren / som de ej [ 7 ]wille kunna å åldren / nämliga at tjena honom med sidwördnad / utan skall mann nu samla mannskap; och wart detta så gjort / men när dem tycktes sit mannskap worda litet / sände de Hillding til hans fosterson Fridthiof / at bedja honom fara dem til hjälps. Fridthiofer sat nu wid taflspel (hnäfwa tafl) då Hilldinger kom / och sade han så: wåra Kongar sände dig helsning / och bodo at du skulle koma dem til hjälps i strid emot Kong Ring / som wil anfala deras rike med högfärd och obillighet. Fridthiofer swarade honom intet / och sade til Björn / den han täflade med: rum är där nu imellan brickorna / fosterbroder / och månde du ej ändra det/ men jag skall utwälja den röda / och weta om han blir fri. Hilldinger sade åter: så bad Kong Helge mig sägja dig Fridthiof / at du skulle fara i denna herfärd / eller warder du swåra wilkår undergående / då dessa bröder koma tilbaka. Björn sade då: brickorna wisa en twewäg / Fosterbroder / och har man å twänne wägar at täfla. Fridthiofer swarade: då månde rådligast wara at draga först Kongsbrickan til strids / och månde då de twå wilkåren warda onödiga; feck altså Hilldinger intet annat utslag på sit ären[ 8 ]de; utan han for hastigt tilbaka Kongarna til mötes / och sade dem Fridthiofs swar. De sporde Hillding / hwad tydning han toge ur dessa deras ord? Hillding swarade: när han talade om rumet / då månde han tänka på rådrum eller upskof til färden med eder / men när han låtsade sitja wid fagert tafl (eller talte om röda spelbrickan) det lärer komma an på eder syster Ingeborg / bewaren hänne därföre wisserliga; när jag hotade honom med näpst af eder / det wårdade Björn såsom wilkårligit; men Fridthiofer sade at Kongsbrickan skulle warda först til lagder / och därmed syftade han på Kong Ring. Sedan lagade de sig til / men låto förut flytja Ingeborg i Balldurshaga / samt åtta kwinnor med hänne / sägjande at Fridthiof icke månde wara så djärfwer / at han fore dit til hänne / ty ingen djärfdes at där gjöra någon skada. Bröderna foro nu söder til Jader / och funno Kong Ring i Sognasundet / warande Kong Ring däröfwer mäst wreder / at Bröderna hade sagt / dem wara skam / at slåss med så gamal mann / at han ej kome på hästebaken utan understod.

4. Cap.

Fridthiofer far till Balldurshaga.

STrax Kongen war borta / då tog Fridthiofer sina hederskläder och satte gullringen den goda på sine hand eller arm; sedan gingo fosterbröderna til [ 9 ]sjös och satte fram skepet Ellida / och då sade Björn: hwart skall man nu hålla fosterbroder? Fridthiofer swarade: till Balldurshaga at skjämta sig med Ingeborg. Det är ej tilgjörandes rådeligit / sade Björn / at grämja eller förtörna gudarna emot sig; Fridthofer swarade: där på skall jag nu fresta / doch wördar jag mera Ingeborgs än Balldurs hyllest. Efter detta rodde de öfwer fjärden / och gingo up til Balldurs haga in i Ingeborgs Camare; hon sat då där med åtta möijor / och woro de själfwa jämwäl åtta männ / men när de inkomo / war där alt med pärlor och dyr weknad öfwerklätt. Ingeborg stod då up och sade: hwi är du så djärfwer / at du är här komen / med mina bröders olåf / och grämer så gudarna emot dig. Fridthiofer swarade: ehuru nu det är / doch wördar jag mera din elskan / än gudarnas wrede. Ingeborg sade: du skall här wara wälkomen med alla dina männ; sedan gaf hon honom rum at sittja hos sig / och drack honom til med det bästa win / och såto de så och skämtade sig. Då såg Ingeborg ringen den goda å hans hand / och spör om han wäl åtte denna dyrbara tingsten? Fridthiofer sade sig den ega / och dy lofwade hon sama ring mycket. Fridthiofer sade: gifwa wil jag dig ringen / om du låfwar at icke förlora honom / utan sända mig honom om du ej wil egan / skolande wi härmed jaka hwarandrom wår tro; och med denna trolåfwen skiftade de då ringar sin imellan. Fridthiofer war sean ofta i [ 10 ]Balldurshaga om näterna / och for hwar dag dit dess imellan / skjämtande sig med Ingeborg.

5. Cap.

Om Fridthiof och Beles söner.

NU är at sägja om Bröderna / at de funno Kong Ring / och hade han mera mannaskapsafl; gående dy några männ dem imellan at leta förlikning / så at ingen ofrid blefwe af. Kong Ring sades wilja förlikas å det sättet / at Kongarna skulle gå å hans wålld / och gifta sig Ingeborg den fagra deras syster / med tredingen af alla deras egner eller egendomar. Kongarna jakade därtil / ty de sågo sig ega med stor öfwermagt at beställa / och wart altså denna förening med fasta ord bunden / så at brudlopet skulle wara i Sogn / då Kong Ring worde komande emot sin fästekwinna. Nu fara Bröderna hem med sit mannskap / och äro i det wärsta nöjgde; men då Fridthiofer tyckte wån eller likligit wara at bröderna månde hemkoma / sade han til Kongsdottren: wäl och fagert hafwen j oss fägnat / och har Balldur Bonde icke ifrat sig öfwer oss / men när j weten at Kongarna äro hemkomna / då breden edra blöijor eller lakan öfwer Disar eller guda salen / ty han är högst här i gården / och kunnom wi få se detta ifrån wår by. Kongsdottren sade: icke hafwen j detta [ 11 ]af andras efterdömen gjort / men för wisso egom wi at fägna wåra wenner / då de koma. Sedan for Fridthiofer hem / och nästa mårgon efter / geck han bittida ut / och då kom åter in / kwad han denna wisan:

Det månd' jag sägja /
Stridsmän wåra
At gjörliga bårtfar
Wår gammanfärd;
Ej skola stridsmänn
Å skep fara /
Ty nu äro blöijor
Å bleke komna.

De gingo då ut / och sågo allan Disarsalen wara täckter med bleka eller hwita lereften; ty sade Björn: nu månde Kongarna wara hemkomna / och skolom wi kårt stund stilla sitja / tyckande mig rådeligit wara at samla mannskap; och wart detta gjort / drifwande altså dit allmoge och många männ. Men bröderna sporde snart Björns och Fridthiofs företagande samt hans mannskaps afl / ty sade Kong Helge: underligit tyckes mig / at Balldur skall tåla af Fridthiof hwarjehanda skam: mann skall därföre sända männ til honom och weta hwad förlokning han wil bjuda oss / eller skall mann bjuda honom säker fart af landet / ty jag ser oss ej hafwa den kraftwän detta sinn / at kunna slås emot honom. [ 12 ]Fosterfadren Hilldinger / därtil med Fridthiofs wenner / buro nu honom Kongarnas helsning / och sade så: det wilja Kongarna i förlikning hafwa af dig Fridthiofer / at du hämtar den skatt af Orknöijarna / som ej warit utgifwen / sedan Kong Bele dog / ty de behöfwa egodelar / där de skola gifta bort sin syster Ingeborg med mykna lösöron. Fridthiofer swarade: den enda sakner håller oss til inbördes fridgjörande / at wi wördom wåra förra fränder eller föräldrar / men ingen trohet månde dessa Bröder oss syna / doch wil jag det betinga / at alla wåra egner skola wara i frid medan jag är borta; och wart nu detta utlofwat samt med edar bundit. Fridthiofer lagade sig då til färden / och walde med sig de männ som woro raska och stridsama / aderton tilsaman. Desse sporde Fridthiof til / och icke han wille fara til Kong Helge och förlikas med honom / samt afbedja sig Balldurs wrede? Han swarade: det löftet skall jag gjöra / at ej bidja fred af Kong Helge; och efter detta geck han på skepet Ellida / hållande widare ut efter fjärden. Men när Fridthiofer war heman faren / sade Kong Halfdan til sin Broder Helge: det månde wara Fridthiof til bätre lycka / om han toge någon gjälid eller straff för sin brott / och skolom wi altså bränna up hans by / och gjöra honom samt hans männ sådan storm / at de aldrig kunna trifwas. Helge sade sig det wilja tillägga / och sedan brände de up hela byen i [ 13 ]Framnäs / och röfwade all egendomen. Widare sände de efter twänne trullkonor / Hejda ock Hamglama (Hardglama) gifwande dem peningar på det de skulle sända så sort weder åt Fridthiof och hans männ / at de alla måtte tynas eller förgjöras i hafwet. De sama lade då sin trullkånst starkt an / och foro up å en gjälla eller brådstaka med sit trulleri och förgjörningar.

6. Cap.

Fridthiofs färd till Orknöijarna.

MEn när Fridthiofer kom med de sina ut ur Sogn / då gjordes åt dem et hwast weder och mycken storm / så at wågorna woro mägta stora / och skepet geck mycket fort / ty det war olastat och det bästa mann wille i sjön läggja. Och då kwad Fridthiofer en wisa:

Smort fartyg jag ur Sogne /
Lät swida / men möjor åto /
Mitt i Baldursboning
Nu börjar det blixta och mörkna /
Hård storm tager at härda;
Haf god dag Brudar fagra
De oss där wilja unna /
Än doch Ellida sjunker.

[ 14 ]Björn sade då: det wore wäl / at du hade annat at sysssla / än kwida om de möijor i Balldurshaga; icke månde det ändå minskas swarade Fridthiof. Då slogos eller drefwos de norder til sunden / nära de öijar som Solundar heta / warande nu wedret som hårdast / och då kwad Fridthiofer:

Nog tagr sjön at swälla /
Så äro nu skyar dunkla /
Det wållda trålldom gamla
Som gnywågar upföra;
Ej skall jag wid Ägir (hafsguden)
J oweder ertas /
Låtom bussar bewara
Skep för kwinno böljor.

Då lade de under Solundaöijarna / och ärnade där at bida / och då tillika föll eller saktade sig wädret / därföre wende de om oc läto skepet fara från ön / tyckande de då wäl om sin färd / ty då hade de en stund maklig bör; men när så wida kom / at farten tog til at skärpa / då kwad Fridthiofer:

Det war förr
Å Framnäse /
At jag rodde til tals
Med Ingeborg;
Nu skall jag segla
I kalld storm /
Låta lätt undan
Långskeppet löpa.

[ 15 ]Och när de komo långt undan å hafwet / då frusade sjön häfteliga andra gången / och gjordes en stor storm med så mycket utweder / at ena stamnen ej sågs från den andra / och wågorna slogo in på skepet / så at mann altjämt måste ösa. Och då kwad Fridthiofer en wisa:

Ej ses för swallwågor /
Hwar Solundarhamn är /
Här yterst i hafwe
Hafwom wi kongsdrängar
Komit ut för spökwäder /
Och stånda nu alla
Aderton i östre (ösrumet)
At Ellida wärja.

Björn sade: honom warder ofta missjämt händande / som wida far; det är wist / fosterbroder / swarade Fridthiofer och kwad:

Helge wällder at wågor
Starkt för skepet wäxa /
Ej är som blänkand brud
I Balldurshaga kyssa;
Olikt månde mig täckas
Ingeborg eller Kongen /
Helldre wille jag hännes
Höfwa ha til min lycka.

Björn sade nu: må hända / at hon unnar dig bättre / än nu; doch är detta tilstånd ej till misstyckandes. Fridthiof swarade at det nu wore lägligit / til at röna goda hjälpare / ändoch blidare eller [ 16 ]hugneligare wore til at wistas i Balldurs haga. De lagade sig då drängeliga til / ty där woro raska männ innan bords samankomne / och skepet war det bästa / som funnits i Nordlanden. Fridthiofer kwad då en wisa:

Ej se wi för wågor /
Ärom wester i haf komne /
Aller synes mig sjöen
Som mann falaska såge /
Hwita hafswågaar
HÖgt nu samnffalla /
Nu är Ellida slagen
I slemmuga wågen.

Då komo så stora wågfall / at mann måste stå i ösrumet / och kwad Fridthiofer denna wisan:

Mycket drifs på mig sjöen
Stänka må de om jag sjunker /
I Swanabräcke öster /
Där blöijor lågo å bleke.

Björn sade då: inbillar du dig / at Sogniska möijorna fälla myckna tårar efter dig? Wist komer det mig i hugen / swarade Fridthiofer. Sedan lade hafsströmar så åt / at det forssade in: doch halp det / at skepet war gott / och hårda männ innanbords. Ty kwad Biörn sådan wisa:

[ 17 ]

Ej är som en Enka
åt dig wille drecka /
Blänkande brudskara
Bode dig när fara;
Skiölgt är mit öge
Salltta i löge (warmt salt watn)
Brydda stark armen
Bitter och ögnahwarfwen.

Asmunder sade då: det wårdar mann ej / skjönt armarna rönas eller stå hårt ut på dig / ty du warkunnade icke oss / då wi refwom ögonen / under dt du fordom stod så bittida p i Balldurshaga. Fridthiofer sade: hwi kwäder icke du Asmunder? Ej skall det fattas / swarrae Asmunder / och kwad så denna wisan:

Här wart skarpt at segla /
Sjön å skepet gnydd /
En wart jag mot åtta
innan bords at skaffa;
dugligare war til dunbädd
dagsmål åt kwinnor föra /
än Ellida ösa
I ilaka böljan.

Ej sägjer du mindre om din hjälp / än hon är / sade Fridthiofer / och log så däråt / doch brådde du nu på trälaätten / när du wille hafwa at beställa om matredning. I det sama wäxte å nyo wedret / så at dem som woro å skepet / tyck[ 18 ]tes de anbrusande snjöstråflor / som bråkade skepet å alla sidor / wara likare stora knipor eller berg än andra swallwågor. Och då kwad Fridthiofer:

Såt jag å bolstre
I Balldurs haga /
Kwad jag det jag kunne
för den Kongsdottren /
Nu skall jag sjöRåns (Ranas)
Sjöbädd tråda /
Men en annan
Ingeborgs.

Björn sade: stor kwida är nu wid handen fosterbroder / och syner du nu förtwiflan i dina ord / warande det illa om så godan dräng. Fridthiofer swarade: hwarken är det förtwiflan ej eller kwida / ändoch jag har swårt om wåra gamman färdor; men det må hända / at om dem är oftare talt / än det har tarfwats / doch månde flästa människor rycka sig förestå en wissare död än lif / om de så wore utkomne som wi / och skall jag än swara dig med något. Hwarpå han så kwad:

Det gagn har jag omgällt /
Geck det mig an / men dig icke /
Bland tjenstpigor åtta
På Ingeborg at thinga.
Byttom wi då brända ringar
I Balldurs haga saman.
War där Wigle fjärran
Som wårda Halfdans lande.

[ 19 ]Björn sade: wid slikt / som skjett är bör mann nu wara tilfreds / fosterbroder. Och då komo så myckna swallwågor / at seglråen sprang tillika med båda halfana ellor storskoten / och slogo så fyra männ utbördes / som alla tyndes eller drunknade. Och då kwad Fridthiofer:

Brusto båda halsar
I hafsböljan stora /
Sunko swenner fyra /
I sjön ogrunna.

Nu tycker mig wån wara / sägjer Fridthiofer / at några wåra männ måge fara til Rana eller Sjorån / doch månde wi icke tyckas wara sändelika eller goda sändemänn / då wi komom dit / så framt wi icke tillagom oss raskeliga; och dy tyckes mig rådeligit / at hwar mann hafwer något gull på sig. Han högg då sönder armringen den han af Ingeborg nöt / och delte honom bland sina männ / kwädande därpå således:

Den ringen skall sönder
Som rödan haft hade
Förmögna Halfdans fader /
Förrn Aegir oss dränker;
Ses skall gull å gjäster
Om wi gjästning tarfwom /
Det hjälper raska hjeltar
mitt i Ranas hafssal.

Björn sade då: ej ärom wi därom nu så wissa / endoch det owäntandes kan skje. Då fann Fridthiofer med de andra / at skepet hade mycket fort skridit / men de woro [ 20 ]okunniga om orten / ty sådant mörker hade dem anlagt å alla sidor / at mann ej såg stamnarna imellan / och det med sjödrifwor / oweder / snjöglopp och frost / samt underlig kjöld. Nu far Fridthiofer up i masten / och sägjer til sina Companer / då han kom neder / således: jag såg en nog underlig syn / ty en stor Hwal lade sig i kring om skepet / och grunar eller gissar jag / at wi ärom nära komna til något land; och tror jag at han wil förhindra oss landet / troende och at Kong Helge icke wenliga berett för oss / och månde han ingen wenlig sändning hafwa sänt oss. Jag ser twänne kwinnor bak på hwalen / och månde wäl de wålla denna ofredliga stormen / med sin wersta tråll och swartkånst. Nu skolom wi försöka om wår lycka kan mera förmå / än deras trollskap; skolande i styra til som genast / men jag skall med lurkar eller störar lama sönder dessa wätter eller troll; hwarpå han detta kwad:

Ser jag trollkonor
Twänne å böljan /
dem hafwer Helge
hit åt sent oss;
Ellida skall snida
Sänder mitt af
Ryggen för dem /
Förrän det stadnar.

Nu är berättat / at detta tiltal / så betog skepet Ellida / at det kunde skilja eller förstå människo mål. Då sade Björn: [ 21 ]nu må mann se dessa bröders dygd eller ärlighet för oss; och i det sama for Björn til styret / men Fridthiofer grep til en fork eller påk och lopp up i framstammen / så kwädande:

Lycka Ellida!
Löp du å böljan /
Bryt du i trollkonan
Tenner och ännet /
Kinder och kjäftar
I konan onda /
fot en ell' båda
I fulan denna.

Sedan sköt han forken til den ena hamlöperskan / men Ellidas bord kom på den andras rygg / och brötos så bägges ryggar sönder / men hwalen for i kaf och lade bort / seende de honom sedan aldrig. Då tog och wedret til at stillas / men skepet geck i marwad; Fridthiofer ropade sean å sina männ och bod dem ösa up skepet. Björn sade: ej tarf mann därpå at arbeta; wackta dig nu för förtwiflan fosterbroder swarade Fridthiofer / och har det förr warit drängars eller raska männs sed / at hjälpa til medan mann förmådde / ehwad som då kunde efterkoma / och kwad han så detta:

Ej tarfwa kämpar
Döden at kwida /
Waren dy glade
Drängar mina;
Det månde lära
Mina drömar
At jag ega skall
Ingeborga.

[ 22 ]Då öste de up skepet / och woro nu komne nära landet / men då kastade sig åter weder emot dem / och dy tog Fridthiofer ännu til twänne årar wid skepshalsen och rodde med dem ganska starkt / hwarpå wedret klarnade och sågo de sig då wara komne utan åt Efjusundet / tagande där land. Bussarna woro då nog dåliga / men Fridthiofer war så fräck / at han bar från strandswallet åtta sina männ / Björn bar twänne / men Asmunder en. Då kwad Fridthiofer:

Jag enda bar
Til eldstaden
Dessa drängar
I drifwewädre;
Nu har jag segle
Lagt å sanden /
Ej är mot hafs möijor
Hugneligt strida.

7. Cap.

Fridthiofer finner Angantyr.

ANgantyr war i Efju sundet / när Fridthiofer med de sina kom åt landet; och war det hans sed / då han drack med wenner / at en mann skulle sitja wid fenstret af hans drickestuga / at se ut emot wädret och hålla wård / skolande han och dricka af et djurshorn / som wart fyllt så snart det war afdruckit. Han som då höll wård / när Fridthiofer kom åt landet / het Hallwarder / som då han Fridthiofs och des Cameraters färd feck se / sålunda kwad:

[ 23 ]

Männ ser jag ösa
Sex på Ellida
Men sju roa /
I mycket owäder /
Det är den flinka
Fridthiof käcke
Likt / som i stammen
Lägger an åror.

Och när han hade druckit af hornet / kastar han det innom fönster skifwan / och sade til kwinnan / som gaf drickat:

Tag du af golfwe /
Gångfagra kona /
Hornet hwälfwande /
Jag har afdruckit;
Männ ser jag å sjö
De som månde tarfwa
Hjälp / såsom mödda /
Förr'n de nå hamnen.

Jarlen hörde det som Hallwarder kwad / och sporde så efter tidender. Hallwarder swarade: jag ser en hoper männ wara här wid lan komna / och äro de nog dasade / menande dem wara goda drängar; men så rasker är en / at han bär de andra å land. Jarlen sade: gången då emot dem höfliga / om det är Fridthiofer / Thorsten Herses min wens son / som är berömder för all åtgjörning. Då tog den mann som Atlet het och war en stor wikinge eller sjöröfware / således til orda: nu skall jag röna hwad sagt är / at Fridthiofer det löfte gjort / at [ 24 ]han skulle ingen först bedja om frid. De woro tijo tilsaman / ilaka männ och glupska / kunnande ofta gå Berserkagång / eller gjöra sig til rasande kämpar: och som de funno Fridthiof / då sade Atle: dig är nu rådligit / Fridthiofer / at wenda emot / ty såsom örnar skolom wi / Fridthiofer / emot hwarannan klösas; rådande jag tig at enda din a ord / och tala ej förr om frid. Fridthiofer snarade sig då emot dem / och kwad ena wisa.

I månden ej
Oss kufwa gitta /
Ångerfulla
Öijeskeggar;
Helder månd jag gånga
Mot eder tijo
Ensam / förskräckeligt!
Än friden tigga.

Då kom Hallwarder til / och sade: det wil Jarlen / at i måtten alla wara wälkomna / och skall ingen eder anfalla. Fridthiofer sade sig skola det tilbodet wäl emottaga / men doch wara beredd til hwardera. Efter detta gå de hem til Jarlen / som wäl emottager Fridthiof samt alla hans männ / warande de hos honom om winteren wäl wördade. Han sporde dem ofta om deras färd / och kwad då Björn en wisa:

[ 25 ]

Östom wi käcka
Männ / meddan kallda
Swallet brusa
Å båda bord
Tijo dagar /
Tillika åtta
I marwade
Möddes fartyget.

Jarlen sade: Kong Helge hafwer satt försåt för eder / och äro slika Kongar illa betänkte / som til intet annat äro färdiga / än förkoma männ med trolldom. Jag wet och / säger Angantyr / det wara dit ärende hit / Fridthiofer / at du är sänder efter skatten; och må jag där til et skyndesamt swar gifwa / at Kong Helge skall ingen skatt af mig få / men du skall hafwa af mig losöron eller penningar / så mycket som du will / kunnande du kalla det skatt om du wil / eller och annat om du det wil. Fridthiofer sade sig skola peningarna widtaga.

8. Cap.

Kong Ring får Ingeborg.

NU skall man sägja hwad som gjordes i Norrige / ifrån det Fridthiofer war bortfaren; då läto Bröderna upbränna hela byn på Framnäs / men när förbemälte systrar höllo på at trolla / dimpade de neder af trollhjällan / och wordo båda deras ryggar sönderbrutna. Denna höst kom [ 26 ]Kong Ring nordr i Sogn til sit brudlop / och skedde et härligt gästabod / när han drack sit brudlop med Ingeborg. Han sporde hänne til / hwadan hon öfwerkomit den goda ringen som hon hade å sine hand? Hon swarade sin fader hafwa den ått. Kongen sade: detta är ju Fridthiofs gåfwa / och få mig honom strax af handen / ty icke skall dig gull tryta / när du komer i Allhem. Då feck han ringen åt Helges hustru / och bad hänne få honom åt Fridthiof när han kome tilbaka. For altså Kong Ring då hem med sine hustru / och älskade hänne mycket.

9. Cap.

Fridthiofer komer tilbaka med skatten.

EFter om wåren for Fridthiofer ur Orknöijarna / och skildes från Angantyr med kjärlek. Hallwarder for med honom / men som de komo til Norrige / sporde han sin by wara upbränder / och wid ankomsten til Framnäs sade han: swartnat hafwa här hybelen eller husen / och hafwa icke wenner här huserat / kwädande så en wisa:

Druckom förr
Å Framnäse
Fräcka drängar
Med fader minom;
Nu ser jag byen
Brändan wara.
Eger jag Kongarna
Illa at löna.

[ 27 ]Då letade han sig råd hos sina männ / hwad mann nu skulle tilltaga / men de bodo honom slikt siälf förese. Han låts först wilja afhända sig skatten / och sedan rodde de öfwer fjärden til Syrstrand / hwarpå dem kungjordes at Kongarna woro i Balldurshaga wid Disa offret. Då gingo Björn och Fridthiof dit / och bad han då Hallward samt Asmund / at imedlertid bryta eller båra alla Kongskepen / både små och stora; det de ochså gjorde. Sedan gingo Fridthiofer samt Björn åt dören i Balldurs haga / och wille Fridthiofer strax ingå / men Björn bad honom at fara warliga / när han wille ensam ingå. Fridthiofer bad honom wara ute och hålla wård imedlertid / kwädande då sådwan wisa:

Ensam skall jag gå
In til byen /
Tarf med litet folk
Herrarna at finna /
Kasten elden
I Kongabyn /
Om jag ej komer
Efter åt kwällden.

Björn swarade / at detta woro wäl sagt; och sedan gick Fridthiofer in / seende at litet folk war i Disarsalen / och Kongarna hade at gjöra med Disaoffret / sittjande til dryckjubords. Eld war upgjord å golfwet / och såto deras kwinnor wid elden at wärma gudarna / men somliga smorde och tårckade dem [ 28 ]med dukar. Fridthiofer geck nu för Kong Helge och sade: nu månde du wilja hafwa skatten / lösande med det sama up pungen som silfret war i / och strök Kongen öfwer näsan med honom så hårt / at twå tänder ruku ur honom / och han själf föll ur högsätet i owett eller swimning. Sedan grep Halfdan i honom / på det han ej måtte falla i elden / kwädande därpå således:

Tag du wid skatten
Stridsfolks drotter /
Med främsta tändren /
Så framt ej mer ta's;
Silfwer är på botnen
Af denna pung /
Som jag och Björn hafwom
Båda rått om.

Fåå männ woro i stufwan / ty de drucko å annat ställe; men strax Fridthiofer geck ut efter golfwet / såg han den goda ringen å handen på Helges hustru / där hon wärmde Balldur wid elden. Fridthiofer grep til ringen / men som han war faster å handen / ty drog han hänne ut efter golfwet åt dören / så at Balldur föll uti elden; och då Halfdans hustru grep til hänne / så föll och strax den guden uti elden som hon hade wärmt. Därpå slog elden i bägge gudarna / ty de woro båda smorde / och antände widare takrefvet så at huset lågade. Fridthiofer ernådde så ringen förr än han geck ut / och sedan sporde Björn hwad tidender [ 29 ]hade gjorts i hans ingång; Fridthiofer höllt då up ringen och kwad denna wisan:

Helge wart för hugget
Pungn häfta å stackars näsa /
Halta Halfdans broder
Mitt ur sit högsäte;
Där wart Balldur då bränder /
Men ringen bragte jag förr än
Jag från elden trippa /
Bockande konan som smorde.

Det sägjer mann at Fridthiofer hade kastat eldbrandar i takrefwet / så at salen stod all i låge och kwad han slik wisa:

Skyndom nu til stranden /
Stort rådom wi sedan /
Ty at blå låge bokar
Mitt i Balldurs haga.

Efter detta gingo de til sjös.

10. Cap.

Fridthiofer flyr ur lande.

SÅ snart Kong Helge raknade wid / bad han de andra fara efter Fridthiof och dräpa allt hans farnöte; sägjande den mannen hafwa förgjort sit lif / när han intet heligt och befredat ställe acktade. Wart altså håffolket samanblåst / och som de komo ut af Disarsalen / sågo de at han lågade. For nu Kong Halfdan dit med somt mannskap / men [ 30 ]Kong Helge drog efter Fridthiof och hans männ / som doch då woro å skep komne och låto det sackta wagga. Då funno Kong Helge och hans männ at alla deras skep woro förskjämde / ty måste de lägga til lands och mistade så några männ. Wart Kong Helge då så wreder / at han förbytte sin ham / och bänte up sin båga / läggande pilen å sträng / i upsåt at skjuta til Fridthiof / men detta skiedde med så stort afl eller styrka / at båda bågahalsarna sprungo sönder; och så snart Fridthiofer det såg / grep han til twänne årar på Ellida och rodde med dem så fast / at äfwen de bräcktes / och kwad han då således:

Kyste jag unga
Ingeborg
Beles dotter
I Balldurs haga;
Så skola åror
Å Ellida
Båda brista /
Som Helges båge.

Efter detta rann wind up innan efter fjärden / ty drogo de up segl til farts / och sade Fridthiofer til dem / at de skulle så laga / at de icke måtte där länge dwäljas. Sedan seglade de ut efter Sogn / och då kwad Fridthiofer detta:

[ 31 ]

Segldom wi ur Sogne /
Då forom wi senast
At eld lekte enda up
I adalbo wåra;
Men nu tager bål at bränna
Mitt i Balldurs haga /
Ty månd jag warger i weom (fågelfri)
Weta mig warda kallad.

Björn sade til Fridthiof: hwad skolom wi nu tiltaga / fosterbroder? Icke månde jag här i Norrige wara / swarade Fridthiofer / utan jag wil lära herramänns seder och fara i hernad. Sedan ransakade de öijar och utskjär om somaren / och aflade eller förskaffade sig egodelar samt heder; men åt hösten höllo de til Orknöijarna / och tog Angantyr wäl emot dem / sittjande där om winteren. Men när Fridthiofer war faren ur Norrige / då höllo Kongarna thing och gjorde Fridthiof biltogan ur alla sina riken / läggande under sig alla hans egnder. Kong Halfdan satte sig på Framnäs / och bygde åter up byn / där han war bränder / hwarpå de och förbätrade hela Balldurs haga / och hade det länge påstått innan elden wart släckter. Kong Helge föll det wärst emot / at gudarna woro upbrända / och wart det mycket påkåstat förrän Balldurs haga upbygdes til fullo såsom förr. Imedlertid sat Kong Helge på Syrstad.

[ 32 ]

11. Cap.

Fridthiofer hemsöker Kong Ring och Ingeborg.

FRidthiof hade nu gott på egodelar och heder / hwar som han for; han drap ilaka männ samt grymfulla Wikingar / men bönder och köpmänn lät han wara i frid; ty wart han å nyo kallad Fridthiof hin fräcke / och hade nu bekomit mycket samt friskt mannskap / warande och nog riker på lösöron. Men när han hade warit fyra åhr i sjöröfweri / for han östan från och lade in i Wiken (söder af Norrige) sägjande: jag skall nu gå å land / men j skolen lägga eder på hernad i winter / ty jag tager nu på at ledas wid hernaden / wiljande hedre fara å Uplanden til tals med Kong Ring; j måsten altså besöka mig här i somar / då jag wil första somardag hitkoma. Björn sade: detta råd är icke wisligit / doch må du råda / wiljande jag heldre at wi farom norder i Sogn och dräpom båda Kongarna Helge samt Halfdan. Fridthiofer swarade: ingalunda duger det / utan jag wil heldre fara at hitta Kong Ring samt Ingeborg. Björn sade: ogjärna tillåter jag det / at du wågar dig ensamen i hans wålld / ty Ringer är af slugt wett och tillika af stor ätt / ändoch han är något til åhren. Fridthiofer swarade: jag skall råda häri / men du Björn / måste råda för mannskapet imedlertid. Det gjorde såsom han [ 33 ]böd / och for han så til Uplanden om hösten / ty han war förweten at se på Kong Rings samt Ingeborgs älskog; menn förr än han där kom / antog han en stor kåft til sin yttersta klädedrägt / som war all luden; hade och twänne stafwar i händerna / samt et täcke öfwer andletet / gjörande sig tillika mägta gamal. Sedan hittade han några herde swenner / och stumlade så fram / med efterspörjande / hwadan de wore? De swarade: wi egom hema på Strejtulande wid Kongsätet. Gubben frågade: är Ring en riker Kong? De swarade: så synes du oss / som du wäl måtte wara så gamal at du wet / hurudant lag Kong Ring hafwer i hwarje del. Gubben sade sig mera hafwa hugsat eller bekymmersam warit om saltbränneri än Konga seder. Sedan for han hem til håfwet / och wid åliden dag går han in i salen och ser mycket kraslig ut / stadnade så ut wid dören där han stupade koftehatten at hölja ögonen med. Kong Ring sade då til Ingeborg: en mann geck där in i salen / mycket större än andra männ. Drottningen swarade: det är här en liten tidende; och dy talade han den mannen til / som tjenade wid bordet / at han skulle gå och spörja ho den koftemann wore / och hwadan han kome / samt hwar han egde sit kjön eller slägt. Swennen lopp ut på golfwet til den ankomne mannen och sade: hwad heter du gamle mann / eller hwar du i natt / [ 34 ]eller hwar är din slägt? Koftemann swarade: tida spör du swenn / eller kan du någon reda gjöra där på / endoch jag dig därom sade? Han sade sig det wäl kunna. Kåftemann swarade då: Tjuf heter jag / hos Ulfwen war jag i natt / i Ångre war jag upfödder. Swennen lopp nu för Kongen och sade honom Koftemannens swar. Kongen sade: Du har wäl fattat swenn; jag wet det heradet / som heter Ånger / doch måtte wäl hända / at mannen ingen hugnad / utan ånger hafwer / och månde han en wettig eller klok mann wara / tyckande jag war amycket wärt om honom. Drottningen sade: det är underlig sed / at du åstundar så fräckt at tala wid hwarje gubbe / som här komer / eller hwad är det wärt om honom? Kongen sade: ej west du gjörligare än jag / ty jag ser han omhugsar mera än han talar / och gluttrar wida omkring. Efter detta sände Kongen en mann efter honom; ty geck han in för Kongen nog krokug och helsade honom med låg röst. Kongen frågade då: hwad heter du stora mann? Koftemann swarade med denna wisan:

Då het jag Fridthiofer (Fridthiyf)
när jag for med siöröfware /
men Herthiofer (Hertjyf)
när jag enkor gjorde /
Gejrtjofer (spjutstjyg) när jag
kastespjut slängde /
Gunthjofer (stridstjyf) när jag
geck til slags /

[ 35 ]

Ejthiofer (Ötjyf) när jag
utskjär rånte /
Helthjofer (dödstjyf) när jag
I Hel kasta småbarn /
Walthjiofer (slagnas tjyf) när jag
Öfwerwant andra männ /
nu har jag swäfwat sedan
med salltgubbar /
Hjälp tarfwande
Förr än jag hit kom.

Kongen sade: af mycket hafwer du tjyfsnamnet tagit / eller hwar war du i natt / eller hwar är dit hemile och hemwist / eller hwar är du upfödder / eller hwad skyndade dig hit åt. Koftemann swarade: i Ångre war jag upfödder / hos Ulfwen war jag i natt / hugen bragte mig hit åt / men hemwisten har jag ingestädes. Kongen sade: så må wara / at du hafwer i ångest eller trångmål warit upfödd någon tid / endoch det äfwen torde hänt / at du i Fjorda (eller förackt) warit födder; men i skogen månde du i natt hafwa warit / ty ingen bonde är här i näjgden som heter Ulfer. Och efter du sägjer dig intet hemile ega / så må hända / at du tycker det sama wara litet wärt emot den hug / hwarmed du har hit rest. Då sade Ingeborg: far Tjofer til annan gästning / eller och [ 36 ]i gästestufwan. Kongen swarade: jag är nu så gamal / at jag wäl kan siälfwer här besticka om gästarna / och far du ankomne mann ur din koft / och sitt å min andra hand eller sida. Drottningen sade: utgammal gjörs du nu / emedan du delar stafgubbar rum hos dig. Thiofer sade då: ej höfwes det Herre / och är det bättre som Drottningen sägjer; ty jag är wanare wid salltbränneri / än sittja hos höfdingar. Kongen swarade: gjör såsom jag wil / ty jag skall råda detta sinn. Thjofer stupade då af sig koften / och hade där under en mörkblå kjortel / jämte den goda ringen å handen / därtilmed et digert silfwerbälte / af hwilket en stor pung hängde med skjära silfwerpeninga; hans sida war omgjordad med swerd / men en stor skinnhufwa hade han å hufwudet / ty han war nog gråt eller blötögder / samt luden öfwer hela andletet. Nu sägjer jag bätre wara gjort / sade Kongen / och skall du Drottning / få honom en god tröija / som honom höfwes. Drottningen swarade: j skolen råda Herre / men litet tycker jag om denna Thjof. Sedan wart honom en god tröija gifwen at hafwa öfwer sig / och satte han sig då i högsäte hos Kongen. Drottningen wart blödröd i ansichtet / när hon såg den goda ringen / men doch wille hon inga ord med honom skifta / utan Kongen war allkåter eller lustig och sade: en godan ring hafwer du å din hand / och månde du länge hafwa bränt sallt för honom. Det är all min fädernes arf / swarade den ankomne mann. Må warda / sade Kongen / [ 37 ]at du hafwer mera än honom / men såå saltbrännegubbar gissar jag wara dina jämnlikar / så framt åldren ej altförnoga förswagat mina ögon. Thiofer war nu där om winteren wäl undfägnader / och alla tyckte wäl om honom; ty han war gifmild på peningar / och glader wid alla. Drottningen war fåtalig med honom / men Kongen war altid glädjesam wid honom.

12. Cap.

Kong Ring far til gästabods.

DEt är berättat / at då Kong Ring et sinn med sine Drottning skulle gästabods fara med mycket mannskap / sade han til Thiof: anten wil du fara med oss / eller wara hema? Han swarade sig heldre wilja fara med dem. Det likar och mig bätre / sade Kongen. Sedan färdades de / och skulle resan skje öfwer en sjös / och då sade Thiofer til Kongen: otröstig eller osäker tyckes mig isen / Herre / och tänker jag oss owarsamt hafwa farit. Kongen sade: ofta finnes det / at du oss wäl warnar; litet senare brast all isen neder / och då lopp Thiofer til / ryckande wagnen åt sig med alt det som på och i honom war; Kongen samt Drottningen såto där båda / och alla dessa ryckte Thiofer uppå isen / jämte hästen som för wagnen war spänter. Kong Ring sade då: nu är alt wäl uptagit Thiofer / och ej månde Fridthiofer den fräkna starkare hafwa tagit til / [ 38 ]fastän han här hade warit / och äro slika mycket fräcka eller kjäcka fölgjesmänn. Nu komo de til gästabodet / och war där alt tijdenalöst / farande Kongen sedan hem med wärdoga gåfwor. Lider altså högsta winteren af / och när det wårade / tog wädret på at båtna / träen at blomas / gräs at gro / och skepen at kunna fara länder imellan.

13. Cap.

Kong Ring rider til skogs.

DEt war en dag / at Kongen talade wid sina håfmänn således; nu wil jag at j faren ut å skogen med mig i dag til at skjämta / och se på fagert lands läge eller tilstånd; de gjorde så / och for mycket mannskap med Kongen ut å skogen. Nu lämpade det sig så til / at Kongen samt Fridthiofer wordo twå enda saman i skogen / fjärran frå andra männ. Kongen sade sig då wara tunger och måste få sofwa; Fridthiofer swarade: faren hem Herre / ty at slikt anstår bättre förnäma männ / än at liggia ute. Och då Kongen hade sagt sig det ej förmå / lades han neder och somnade fast med högt snarkande. Thiofer sat honom nära och drog swerdet frå sig. En stund senare satte sig Kongen up och sade: war det ej så Fridthiofer / ar margt kom dig i sinnet / det du doch wäl emot stod? och skall du därföre hafwa här wördnad med oss; ty jag [ 39 ]kände dig sannerliga första kwällden som du kom i wår sal / och skall du icke så snart wid oss skiljas; så månde och något mycke dig förestå. Fridthiofer swarade: wäl och wenliga hafwen J Herre mig fägnat / men bort skall jag nu snart / ty mit mannskap komer brott til mötes wid mig / såsom jag förut har därom rådgjort. Sedan redo de hem / och drefs då Kongens mannskap til dem af skogen / farande de sedan hem til håfsalen / och drucko wäl om kwällden. Då wart och för allmogen upenbarat / at Fridthiofer den fräcka hade där warit om winteren.

14. Cap.

Fridthiofer får Ingeborg.

DEt war bittida en morgon / at det klappades på salsdören / där Kongen och Drottningen sofwo / tillika med många männ. Kongen spör då ho å dören klappade? han swarar som ute war: här är Fridthiofer / och är jag nu redo til bortfärden. Wart altså dören uplyckter / och geck Fridthiofer i / kwädande sådan wisa:

Nu skall jag dig fast tacka
för gästning din den mästa /
redo är Garpen at gånga
åror fast at gripa;

[ 40 ]

Jag mins Ingeborga
j bådas wår lifstide;
lefwe hon bäst och bruke
dyrbart för många kyssar.

Då kastade han ringen goda til Ingeborg / och sade hon skulle den ega. Kongen skrattade åt denna wisan och sade: så wart det doch / at hon war bätre tackad för winterwisten än jag; doch hafwer hon icke wänligare sig ställt för dig än mig. Då sände Kongen sina tjenstemänn til at upsöka drycka och mat / sägjande: j skolen nu alla äta och dricka / förr än Fridthiofer far bort; sitt och du Drottning up och war lustig. Hon swarade / sig icke kunna så bittida äta; men Kongen sade: wi skolom nu alla saman äta; och de gjorde så. Men när de hade druckit en stund / då sade Kong Ring: här wille jag at du wore / Fridthiofer / ty at mine söner äro barn til åldren / men jag är gamal / och således icke fallen til at wärja landet / om någon söker til detta riket med ofrid. Fridthiofer swarade: jag skall brott fara / Herre / och kwad så fölgjande wisa:

Bo du Kong Ringer
karskt och länge /
högsta Konger
under jordskjöte;
Wachta wisir (Kong) wäl
Wif (hustrun) och landet /
Jag skall och Ingeborg
Icke mer råkas.

[ 41 ]Då kwad Kong Ring:

Far du ej så
Fridthiofer hädan /
Dyrsta doglig Kong /
I tepug hug;
Dig månd jag (weder) gjällda
Dina skatter /
Wist bättre än du
Wentar själfwer.

Och än kwad han detta:

Dig ger jag fagran /
Fridthiofer / hustru /
och alla med
engder mina.

Fridthiofer tog då under / och kwad emot således:

Af tig jag icke
Tager gåfwor /
Om du ei Konger /
Nu dödsotan kjänner.

Kongen sade: ej månde jag slikt gifwa dig / om jag ej wiste at så wore; och är jag sannerliga sjuker / unnande dig bäst at njuta detta gifte / emedan du är förmera än alla männ i Norrige. Så skall jag och gifwa dig Kongsnamn / ty hännes (Ingeborgs) bröder månde dig wärre wördnad unna / och fästa dig med sämre hustru än jag. Fridthiofer swarade: hafwen mycken tack / Herre / för eder wälgjärning / som är mera än jag wäntade / [ 42 ]men ej wil jag mera hafwa än Jarlsnamn til heders förbättring. Då gaf Kong Ring Fridthiof wallde med handslag öfwer de riken / dem han hade styrt / samt därmed Jarlsnamn / skolande han råda däröfwer til dess at Kong Rings söner worde fullmogna til at styra själfwa sina riken. Kong Ring låg nu liten tid / och som han andades / wart stor sårg efter honom i riket; sedan wart en hög upkastad öfwer honom / med mycken egendom efter hans utgifna bud. Sedan gjorde Fridthiofer et hederligt gästabod / när hans männ komo tilstädes / och drucko då allasaman Kong Rings arfweöl / och Fridthiofs samt Ingeborgs brudlop. Efter detta satte Fridthiofer dig där neder til riksstyrslen / och tycktes wara en stor samt hederlig mann / hafwande med Ingeborg många barn.

15. Cap.

Om Fridthiof samt bröderna Helge och Halfdan.

KOngarna i Sogn / Ingeborgs bröder / sporde nu dessa tidender / at Fridthiofer hade Kongawälde på Ringarike / och fått Ingeborg deras syster til ägta; ty sade Helge til sin broder Halfdan / at detta wore et stort widunder och djärfhet / at en Herses son skulle ägta hänne. De samla altså mycket mannskap / och fara med det ut på Ringarike / i mening at dräpa Fridthiof / samt lägga under sig alt riket; men när Fridthiofer wart detta warse / samlade han mycket mannskap och sade till Inge[ 43 ]borg sålunda: ny ofrid är komen i wårt rike / men ehuru då han aflöper / wiljom wi doch ej se något onögje på dig. Hon swarade / det nu wara så wida komit / at hon månde låta honom wara den högsta; och i det sama war Björn komen östan ifrån til hjälps med Fridthiof / dy foro de til strids / skeende nu såsom förr / at Fridthiofer war främster i denna mannskaran. Han och Kong Helge komo nu at ega widskifte eller hugga emot hwarannan / och gaf Fridthiofer honom banasår / hwar på Fridthiofer lät hålla up en (hwitan) fridsskjölld / därigenom striden kom til at stadna. Då sade Fridthiofer til Kong Halfdan: twå stora wilkår äro dig för handen / det ena / at du lägger alt i mit wålld / eller och skall du få banasår såsom din broder; ty det synes nu så / at jag hafwer bättre sakämne än du. Då tog Halfdan det wilkåret / at han lade sig och sit rike under Fridthiof. Denna lade då Sogns höfdingadöme under sit wällde / men Halfdan skulle wara Herse där i Sogn och gifwa Fridthiof skatt / alt medan han styrde Ringariket. Då gafs Fridthiof Konganamn öfwr Sogns höfdingadöme / sedan han afhändt sig Ringariket til Kong Rings söner / och därefter wann han under sig Hårdaland. Han hade med Ingeborg twänne söner / Gunnthiof samt Hundthiof / som wordo stora männ. Och endas nu här Sagan af Fridthiof den Fräcka.

Bihang.

Denna Sagan har jag här tryckt låtit / emedan hon fullkomnar de förr tryckta om Sturlöger den arbetsama (se des 2. Cap.) och Thorsten Wikingson / (Fridthiofs fader) / om hwilkens söner och efterko[ 44 ]mare med deras bedrifter / mann widare kan läsa Rolfs och Giötriks Sagas c. 3. samt fölgjande / jämförde med Torfæi Hist. Norrig. T. 1. p. 235 och widare. Wiljande jag nu allenast anföra några Starkaders den yngres Skalldekwäden / som ei stå i berörde Rolfs och Giötriks Saga / efter Verelii uplägning p. 39. men finnas i Thomæ Batholini Antiqq. Dan. p. 391. sålunda lydande:

Då yrkte Starkader det kwädet / som heter Wikars balkr / därest om Kong Wikars drpå så sägjes:

Kongen jag kjärast
Fölgde på jordklote;
Då gladdes jag mäst
I min lefnad /
Förn jag färdas
(Det Gettkonor wällde)
sidsta tåget
til Hårdaland.
Det ärendet
at mig där gofwes
Nidings namn /
nöd marghanda /
njöt jag oärligt
Ont at gjöra.
Skulle jag Wikar
i stora träet /
Gejrthiofs bane /
Gudom upofra;
Kjörde jag spjutet
Kongen til hjärta /
Det är mit barmast
handawärk /
Dädan wäpnade jag
willa wägar /
Hårdom leder
med hugen illa /
pening löser /
lastfuller /
Herrelöser /
repr i hugen.


Fölgjer

Alfs Kämpars Saga.