Nordiska kämpa dater/Rolf Krakes saga

←  Rimen om Karl och Grym.

Nordiska kämpa dater av Eric Julius Biörner Rolf Krakes saga.

Fridthiofs saga.  →

Konung

Hrolf Krakes

I Danmark / samt

Adils Upsala Konungs

Saga.

Hwarwid fölgjer et Utdrag

Af

Bodwar Bjarkes

Saga /

Som war Konung Hrolfs förnämste Kämpe.

Gjödrik Björnssons Företal.

FÖrän jag den Gunstige Läsaren dessa forna, doch namnkunniga Hedniska Konungars lefwernes beskrifwelser widare föreställer, har jag först något litet med honom öfwerwäga welat, de inkast och twifwelsmål, som wid ögnandet af sådana gamla berättelser, Läsarens tankar på lika sätt, som det med mig siälfwer händt, förut intaga kunde. Nämliga til hwad enda mann den dyrbare och aldrig återwinnelige tiden anwända wil til slika sakers igenomläsande, och än mera beskrifwande, som så många åhrs förlopp i en tyster glömsko har bortgiömdt; besynnerliga därest efter utseendet, merendels underliga dichter, oss för blotta och sanna händelser påföras. Doch när jag hos mig har eftertänkt, huru största delen af wåra infödda Swenska, större heder söka, at weta och kunna tala om hwad som i Gräkeland, Wälskland och andra aflägsna riken sig tilldragit, än som huru tilståndet då warit i desse Nordiske riken, antingen de warit af människjor eller stumma djur i förra tider bebodde; hwar af händt, at främmande folk sig lätteliga kunnat intrygga, det et fullkomligit barbarie, gådt i swang och besuttit wårt kjära fädernesland, som doch i anseende til inbyggarenas manndom och namnkunniga dater, trotsar emot de alraäldste och berömligaste konungariken i den öfriga delen af werlden: hwarom icke allenast utländska böckers utsagor, utan ochså wåra inlänska Hedniska efterrättelser, ja och själfwa Sten-Chrönikorna (jag menar Runstenarna) såsom de wissaste och oemotsägjeligaste auctorer oss nogsamt witnesbörd lemna. Ty gjör jag mig försäkrad at dessa mine tidsfördrif, som mig i de unga åhren ibland roat, fäderneslandets tilstånd ifrån Hedenhös, så mycket det oss af den wördsama ålderdomen och tiden förut warit, at pleta, mig så mycket mindre obenägit omdöme förwärfwa lärer, som min tanka eller ögnamål icke warit, at förswara och bestrida alla de sällsamma infällen, som wåra Sagesmänn i desse bägge namnkunniga konungars lefwerne inblanda; utan wil jag fast häldre hwar och en påminna, huru wåra förfäder, såsom Österländingarnas äldsta Poëter och Historieskrifware / anwänt sig de sinas mannliga bedrifter med undersama / ja otroliga omständigheter / efterkommandom til berömmeliga och retande efterdömen / odödeliga at gjöra; hwilket wåra gamla Skallders sätt och wis / til at medels mythiska eller förblomerade sägner / lemna oss några efterrättelser om hwad sig då för tiden tildragit / när mann det nogare betrachtar / och med siälfwa möjeligheten jämföra wil / icke förhindrar at man ju rätta sanningen och sammanhanget af det andra / som i dessa Sagor omröres / utleta kan. Nämliga om Konungarna i Danmark / Halfdan / Frode / Helge / och Hroar / Hrolf Krake samt dess moder Yrsa / Konung Adil i Swerige / Bodwar Bjarke / Hjalte och flera; hwilkas befintelighet och sanfärdighet / genom så många andra böckers bewis och intygelser / rätt märkeliga bestyrkes af den lärda Isländaren / Thormoder Torf-Eijar Son i företalet til denna konung Hrolfs Krakes Saga / den han af Isländska handskriften kårteliga har sammandragit / och på latin utgå lätit. Denna lofwärde mann har äfwenwäl i en annan tractat / pag. 235. och 236. efter noga uträkning / den och wår Peringskiöld i sitt Konga-Ättartal gillar / befunnit denna konung Hrolf Krake blifwit född wid åhr efter Christi börd 486. men tilträdt den kongl. Danska Cronan åhr 494. efter sin faders konung Helges död / och omsider blifwit slagen åhr 522. då han lefwat 36. åhr. Konung Adil Ottars Son skall hafwa kommit til werlden åhr 450. på den kongl. Swenska thron åhr 460. och enteliga aflidit åhr 505. då han warit 55. åhr gamal. I begynnelsen af konung Hrolf Göthriksson Saga cap. 10. pagg. 54. 55. samt Bodwar Bjarkes Saga cap. 1. förmäles wäl / at konung Hrolf Krake lefwat och regerat wid samma tid / som konung Göthrik i Wästergötland / samt Frode hin Fridsame (som doch kallas den 10. mann från Oden) i Danmark; men huru som detta öfwerenstämmer med tideräkningen / emedan i berörde förra Saga widare berättas / at Allrick och Erik / Agnes eller Aunis Söner / då äfwenwäl warit Upsala konungar / som eljest af Thormoder pag. 232. och Peringskiöld i Ättartalet pag. 11. i anledning af framtidernes förskilta uträkningar efter Langfegdatalet och Sturlessons Kongabok / föregifwes hafwa lefwat i den andra hundra åhriga tiden efter Christi födelse, / lemnar jag androm at roa sig med.

Hwad de bägge otroliga berättelserne angår / som i konung Hrolfs Saga förekomma / nämliga om Björns / Hrings Upsala Kongs Sons / förwändning uti en Björn / samt om Skullds Helges dotters sällsamma möderne / har Thormoder i ofwannämde företal äfwen förnuftigt öfwerwågat och beswarat / framdragandes flera slika händelser / som både för misstrogna och lätt trogna tjena kunna. I synnerhet finna Cabbalisterne här en märkelig understöd / som föregifwa / det hwart och et elemente skall wara upfyllt med sina särskilta inbyggare / hwilka igenom omgänge och beblandelse med människorna städse trachta sig af deras Själars odödelighet / och öfriga förmåner delachtiga at gjöra. Eljest är til märkandes / at åtskiliga af de Gjötiska Sagor / såsom Sorle Starkes / Hrolf Göthrikssons / Thord Hrädas / Landnama / Bodwar Bjarkes / Snorre Sturlessons Ynglinga Saga / enhälliga bewittna om denna konung Hrolf Krakes namnkunnighet; doch i synnerhet finnes af den iflickade 63. Dåmisagan i Snorre Sturlessons Edda / huru wida denna konung Hrolf warit framför alla andra Hedna konungar den tiden utropad.

Konung Hrolfs åminnelse har ej eller warit mindre berömlig i wårt kjära fädernesland / som nogsamt kan intygas af Snorre Sturlessons Ynglinga Saga 41. Cap. hwarest förmäles / at när konung Granmars af Södermannland skjöna dotter Hildigunn / skulle i et prächtigt gästabud bära in öl för Sjöröfwarne / tog hon en sölfbägare / skänkte den full och gick sedan för konung Hjorward / sägjandes: Hell ware eder Ylfingar / med konung Hrolf Krakes stål. Det sista loford gifwer honom konung Olof den Heligas Saga / då bemälte konung en gång blef tilsporder / hwem han hälst efterfölja wille bland de förra Hedna konungar? Swarade han sig hwarken någon konung eller annor människja / som den sanna Guds dyrkan ej ärkände / efterlefwa willja; doch om någon skulle wara / som yhan med den Christna Lärans tillåtelse / sig till efterdöme föreställa wille / önskade han hälst kunna förliknas med konung Hrolf Krake i seder och härlighet.

Här bör ej lända til något förklenande af konung Hrolf Krakes berömliga åminnelse / hwad som Johannes Magnus i sin andra boks 19. 20. 21. och 22. capp. berättar om hans förehafwande och stämplingar wid konung Adils hof i Upsala / om hans afdagatagande / samt Bjarkes och Hjaltes Skalldiska samtal om Gjöthernas mannliga förehållande; emedan mann af denna wår Sagas 57. cap. nogsamt kan inhämta bemälte Kämpars mening helt annorlunda warit / än som både Johannes Magnus och hans påberopade Saxo Grammaticus förstådt och uttydt / och dessutan desse bägge auctorers ömhet / hwardera sit lands och folks lofwärda dater at uphöija / fast det under tiden med den andra nationens förwitelse måst bestyrkas / mera är at berömma än påbygga. Hwilken sinnes rörelse sig äfwenwäl yppar i denna wår Sagesmanns sorgfällighet at tillägga Adil Upsala Konungen så oanständige seder och förehafwande. Hwar af man / så wäl som af denna Sagans mycket nyare skrifsätt än många andras (emedan och auctoren endels fölgt endels ändrat och utslutit hwad om detta och mycket annat finnes i Sagan om Konung Hrolfs kämpe Bodwar Bjarke i hwilken både en äldre skrif- och berättelse art är till finnandes) nogsamt sluta kan / at denne auctoren, som beropar sig i cap. 52. på Mäster Galerus eller Gvalter, såsom denna Sagans förriga uphofsman (Se och Torfæi företal / samt Ser. Regg. Dan. p. 37.) warit antingen en infödd Dansk / eller alt för mycket intagen och partisk för desse Danska Konungars heder och beröm / samt således siälf mycket i slika mål updicktat; hälst emedan Snorre Sturlesson (såsom en utländsk och opartisk / därhos den flitigaste och trowärdigaste wåra förra Nordiska handlingars upteknare) i sit 32. och 33 cap. ej det ringaste tilkjänna gifwer / som kan lända denne Konung Adil til wanheder och elakt omdöme / utan fast mera ihugkommer åtskillige krig och andra berömmeliga omständigheter / som nogsamt wittne bära om denne mächtiga Upsala Konungens frikåstighet och andra förmåner. Så finnes och et ofwannämde Bodwar Bjarkes Saga / at Thore Hundfot ej blifwit Kong i Gjötaland / utan Jarl på Halogaland i Norrige: hwar af den tilwitelse ses wara updichtad / som tillägges Gjöterne i denna Kong Hrolfs Saga / at de welat hafwa ej så mycket en wis och förståndig / som en stor och rumdryger Kong. Förutan detta ser mann af sama Bodwars Saga / at Konung Adil i Upsala ingen ring uptagit / den Kong Hrolf i sin flyckt utkastat / och hwaraf denne i sin Saga (af hwilken et stycke säkert är inflickat i Sturelssons Edda / emedan det / såsom andra Dämisagor ej finnes i den äldre Sämundar Edda) med smälek mera dichtas / än sannfärdeligen berättas / hafwa swinbögt Kong Adil / utan fast heldre står där detta förmält / at Hrolf utkastat andra dyrbara saker til at förhindra Adils mannskap i deras efterfart / samt at de / men ej Adil / däraf något til sig tagit. Hwar om med mera den benägne Läsaren kan läsa det utdrag / som jämte andra Sagor i närwarande Flock / med nogaste flit är upsatt af wår Konglige Antiquitets Translator, och här sidst bifogas af oftanämde Bodwar Bjarkes Saga; den och / förutan flera / Saxo Grammaticus synes hafwa til en del fölgt / och således ej updichtat / hwad han hafwer om Agnar eljest Sote kallad / och hans strid med Bodwar under gästabodet i Hledre / samt om hans Bjarkamal / hwarom ingen ting nämnes i närwarande Saga / med mycket annat mera. Hafwande Saxo eljest / efter Thormoders ägit tilstående i Hist. Norrig. T. 3. p. 193. haft hela Bjarkamal (som här i Bodwars Saga allenast styckewis finnes) och det rätt wäl efter sit kånstiga Skalldesätt i början på Latin öfwersatt / i sin Hist. Dan. L. 2. p. m. 32. det och Bartholinus af Edda til någon del infört i sina Antiqq. Dan. L. I. c. X. p. 178.

Utan altsamans / som widare i båda dessa Sagors genomläsande förekommer / kan den benägne Läsaren / sig til dubbel nytta / inhämta / så wäl huru tilståndet den tiden warit i dessa wåra Nordiska Länder / såsom och någorlunda utleta tideräkningarne utaf de namn och sakers jämnförande / som befinnes alt på en tid sig tildragit hafwa: hemställandes således härmed hwars och ens egit ompröfwande / och icke desse wåre inländske och Gjötiske så kallade Romaners igenomläsande / större uplysning och nytta medbringa / ja mildare omdöme och större loford förtjena / än så många andra främmande och utländska / hwilka allenast til tidsfördrif / kanskje och åtskilliga odygdige passioners upwäckande / äro sammansatte.

Fölgjande berättelser / som angå denna Sagan / äro öfwersatte af Thormodi Torfæi Latinska edition, hwarutinnan han berättar sig dem utur Landnama och Thordar Hrådas Saga hafwa sammandragit.

EN Isländsk mann wid namn Skjägge, med det tilnamnet Midfiärda Skiägge, då han en gång utur siöröfweri i Östersiön war igenkommen til Danmark, begaf sig til Hrolf Krakes hög, i tankar den samma at öpna: gick fördenskul in i högen och fant hwar och en af de döda sittjandes på stolar, omgjordade med sina swerd, och med alla herkläder utrusade; Ty understod han sig ej at träda längre fram, utan begynte gifwa goda ord, utlofwandes sig wida skola utsprida rychtet om Konungens stora beröm och heder. Mann inbillade sig den tiden, at de döda icke allenast kunde höra och swara, utan ochså högeliga älskade et efterlemnat godt namn och ryckte, hwilket Hrolf här med sit egit exempel har synts besanna, ty han räckte fram åt Skjägge sit swerd Skofnungen, det han til en gåfwa med största glädje emottog. Tådan wände han sig til Bodwar, i mening at hans swerd Löse ochså bekomma, hwilken försträckte honom med sin grymma upsyn, ställandes sig såsom han wille resa sig up emot honom. Men emedan som Hrolf tog Skjägge i förswar, undankom han icke allenast fri och oskadd, utan feck ochså Hjaltes yxa til föräring samt många andra ägodelar. Til denna berätelsens trowärdighet, synes mycket lända Skjägges egen blygsamhet och skickelighet at beskrifwa den samma, aldenstund han icke tilägnar sina krafter en sådan driftig gjärnings beröm, hwilket eljest gifwit tilfälle at hafwa hans äregirighet misstänksam. Detta bestyrkes ochså märkeliga af det, at han sedan ägde och nyttjade swerdet hela sin lifstid öfwer. Dess egg war förgiftad, men i fästet war däremot en läkedom (i Laxdala Sagan Lifsten kallat) innesluten, hwarsmed uppå alt hwad som af swärdet sårat war, och eljest oboteligit, swedan strax stillades, och såret helades. Eho som detta bära wille, borde fölgjande warsamhet därwid bruka, 1. at handtaget af Solens strålar aldrig beskinas skulle, 2. aldrig blåttas i kwinfolks närwaro. 3. när det wore utdragit, kunde det ej utan blodspillan komma i slidan igen. Hwilket Skjägge ochså granneliga i acht tog, när han en gång med åtskillige bewäpnade gick mot den namnkunnige kämpen Thord Hrädu, eller förskräckeliga, som gäste hos en mann Thorhall kallad, men emdan som medelst tillopp af andra, och emellankomande förlikning, hans åstundan ej hade sin framgång, ty fattade han swerdet, som han eljest förgäfwes skulle hafwa utdragit, och högg hufwudet af den otrogna Thorhall, hwilken ärnade förråda sin gäst Thord i en sådan fiändes wåld; stillandes och besprängandes det således med Thorhalls egit blod. Dess son Ejder med tilnamnet den Lagfarne, af sin erfarenhet i lag och rätt, har burit det efter sin faders död, och förärade det sedan til Thorkill Ejulfsson, Are den Frode eller Wises farfaders fader, til at därmed dräpa en mann wid namn Grim af Kroppe, som war landsflychtig, för det han af daga tagit förbemälte Ejders son. Då Thorkill fuller tilfogade den landsflychtige et sår, men emedan han af den andras krafter öfwermannad, föll til jorden, blef han förskonter med lifwet, i det han helade sin wederpart med den i swerdskaflan förborgade läkedomen. Omsider när han uti en wik, Bredfjärden wid namn, genom skjepsbrott förgicks, war swerdet fastbundit wid en roddarebänk, och flöt således med båten til en ö, som sedan af denne händelsen war kallad Skofnungsö. Efter Thorkills död, fick hans son Geller ärfwa swerdet, hwilken förste gången reste til Norrige, och besökte Konung Olof den Helige, men andra gången hans son Konung Magnum den Goda, af hwilken han ibland andra härliga gåfwor ochså blef beskänkter med 24. marker gull: och sedan han alt til sin ålderdom uppehållit sig på Island, seglade han åter til Norrige och dädan til Rom, då han i hemresan siuknade i Danmark, och när han brukat sine salighetsmedel, omsider afsomnade och finnes begrafwen i Roskild. Til denne orten hade han ochså med sig bracht Skofnungen, och kunde hans arfwingar sedan den tiden aldrig mer igenbekomma det, utan stadnade således swerdet hos det folket, och i det landet, tädan det aldraförst war borttagit.

Här Begynnes

Konung

Hrolf Krakes
Historia,

Efter

Giödrik Björnssons uttolkning

Och

Handlas här först

Om

Frodes Bedrifter.

1. Cap.

Konung Frode dräper sin broder Halfdan, samt om Helge och Hroar Halfdans söner hos gubben Wifel.

EN man het Halfdan, en annan Frode, twenne bröder och Konunga söner, styrandes hwardera sit rike. Konung Halfdan war sedig och höflig, gifmild och gladynt, men Konung Frode war en den störste öfwersittare. Konung Halfdan ägde trenne barn / twänne söner / och en dotter som het Signy; hon war äldst och gift med en Jarl wid namn Säwar / när detta sig hände; men Halfdans söner woro då unga / och wardt den ena kallad Hroar / den andra Helge. Deras fosterfader kallades Regin / som älskade mycket begge piltarna. Hart när Borgen war en ö / hwaräst en gubbe bode som het Wifel / och war efter honom än namngifwen / ty hon het Wifelsö / och war han Konung Halfdans gamla goda wän. Wifel gubbe ägde twänne hundar wid namn Hopp och Hö. Mannen war rik och mycket kunnig i forna Historier / om han derutinnan war anlitad. Nu är det at berätta / at Konung Frode sitter i sit rike / och afwundas mycket på sin broder Konung Halfdan / at han skulle sittia i Danmark och styra det ensammen / tyckiandes sin lott och andel ej hafwa warit så god. Ty församlar han mycket folk / reser til Danmark / och kommer dit innan en månads förlopp om nattetid / brännandes och härjandes allestädes / så at Konung Halfdan kom ej at wärja sig förrän han wart handgripen och dräpen. De andre som kunde / togo til flychten / och alla stadsinwånare eller borgare måste swärja Konung Frode trohet och lydna / elliest lät han pina dem med omänskeliga plågor och qwal. Regin Helges och Hroars fosterfader giömde dem undan ut på ön hos gubben Wifel. Inwånarne sörja mycket öfwer den skadan / och sade Regin / at då skulle man wäl löpa och ransaka i hwart skiul eller krype / om Wifel ej mäcktade giöma piltarna undan för Konung Frode. Wifel säger: Här har man at draga rep med en stark man / det är / man har swårt före at nappas med denna mannen / doch skal jag anwända all min flit at hielpa piltarna. Tog han så emot dem / förwarandes dem i et jordhus / hwarest de woro som oftast. Om dagen gingo de ut och förlustade sig uti gubbens lilla skogspark / ty ön war half wilwuxen med buskar. Skildes de således wid Regin sin fosterfader. Regin åtte barn och hustru och stor ägendom i Danmark / och ser han intet annat råd sig mer hielpa kunna / än at gå Konung Frode tilhanda / och swärja honom trohets ed. Lade nu Frode alt Danmarks rike under sig med skatt och skuld / hwilket störste delen af inwånarena nödigt undergingo / ty Frode ägde ej många wenner / och skattlade han Säwar Jarl på lika sätt. Efter alt detta tyckte Konung Frode sig liten sinnesro hafwa / at han icke finner piltarne Helge och Hroar / sätter han fördenskul ut bespeijare på alla sidor både när och fiärran / norr och söder / öster och wäster / utlofwandes stora gåfwor til ehwem som kunde berätta honom något om dem; Men them som dem dölja / hotar han med förskräckeliga plågor / och mångehanda grymma pinosätt / om det them sedan bewist warder. Doch kunde ingen gifwa Konungen någon underrättelse om dem. Då lät Konungen söka efter spåqwinnor och spåmän kring hela landet / låtandes dem utforska landet alt igenom / ja öar och utskär; doch förgäfwes. Sedan förfrågar han sig hos trullkarlar / som kunde weta at utspana alt hwad de wille. Hwilka berättade dem ej wara där å fasta landet wistande / doch ej fierran från Konungen. Därpå swarar Konungen: wida hafwom wi efter dem letat / och tyckes mig sidst mon wara at de wistas här närmare. En ö är här / som wi hafwom än ej rätt genomsökt / och är när ingen by på henne / förutan en fattig gubbe som der bor. Leten der sammastädes först / säija trollkarlarna / ty mycen tökn och höljelse är der på ön / och hafwom wi altså swårt / at se dit öfwer denne mannens hyble / troende at han är förewiser / och ej sådan som han synes. Konungen sade: der sammastädes skolom wi än leta / och undrar jag at en fattig fiskare gubbe skal töras så hålla piltarna undan för oss.

2. Cap.

Konung Frode söker efter Helge och Hroar Halfdans söner, hos gubben Wifel.

DEt hände sig en morgon bittida när gubben Wifel waknade / sade han / mycket underligit är nu å färde / som flyger trollslikt / warandes många hamar eller wålar och spökföljen komna hit på ön; stånden nu upp Hroar och Helge Halfdans söner / och hållen eder begge i dag wäl undan uti min skog. De lupo nu begge til skogs / och hände det sig sedan såsom gubben hade gissat. Ty Konung Frodes sänningebud kommo på ön / och letade efter bröderna allestädes / såsom den kom i hugen / finnandes doch ingendera af piltarna / och syntes dem gubben wara nog skuggsynter och slugögder. Foro de fördenskull sedan bort från byn / berättandes för Konungen / at de icke kunde finna dem. Illa hafwen i letat sade Konungen / och är denna gamla man mycket klok och slug; faren nu åstad igen sammaledes / och seen til / at gubben warder i det senaste tilreds at gömma dem undan / om de äro där. De sade sig nu så giöra skola som Kounungen befalte / resandes nu i annat sinn til ön igen. Gubben talar åter til piltarna; icke är nu tid at sittia och hwila / utan skynden eder igen til skogs det fortaste i kunnen; hwilket de och efterkommo. Efter detta kommo Konungens männ dit / sprungo på landet / och begiärade få ransaka allestädes / då ochså mannen lät alt stå öpet för dem / men de funno ingenstädes på ön hwad som de sökte / utan reste så bort igen / och sade det Konungen. Han swarade / och gaf dem hårda ord / för det de ej i det nogaste hade letat. Och sade än widare: icke skal man nu längre fara med löfsegel emot denna gubben / det är / man skal nu ej oftare klema med honom / utan skal jag nu i morgon fara sielf åstad / hwilket och skedde / at Konungen for sielf dit / anländandes i det samma / som gubben waknade. Han waknar med tungt mod och säger: nu måste man se sig hasteliga före / och fatta något godt råd; fördenskulle skolen i bröder i acht taga om jag ropar högt på mina hundar Hopp och Hö / och skynden eder då neder i jordhuset / och wetten / at då är icke kommen fred på ön / och förborgen eder bägge der sammastädes / ty Konung Frode eder egen frände / är sielf med i färden / och söker efter edert lif med alsköns list och funder / så at jag icke wäl ser hwar jag må kunna förwara eder. Gubben gick då nid til stranden hwarest redan Konungens skep war ankommit; Han låddes som han såg det icke / utan sökte så hastigt efter sin boskap / at han intet såg på Konungen eller hans följe. Konungen befalte taga fast honom / wilket ochså skedde / och wardt han framledder för Konungen / som honom således tiltalte: du är en mycket illistig och slug gubbe / säg mig hwarest Konungens söner äro / dy du west det wäl. Gubben swarade: Håll och säll Herre / hållen mig icke / ty wargarna wilja rifwa ihiäl min boskap. Då ropar gubben högst; Hopp och Hö / hielpen i nu min boskap / ty jag kan icke hielpa dem mera. Konungen frågar: hwem ropar du nu på? Hwartil gubben swarade: på mina hundar Hoppur och Hö / ty de heta så. Leten I nu Herre / hwarest som Eder likar och lyster / icke tror jag at I lären finna Konungs sönerna hos mig / och undrar jag mycket at i fullt och fast inbillat Eder / at jag månde hålla dem undan för Eder. Konungen swarar: Du är wist en arglistig man / icke lära de hädanefter döljas kunna / fast än de tilförene här warit / och wore det billigt at du miste dit lif. Mannen swarar: det står nu i dit wåld / och hafwer du då häldre något ärende hit åt ön / än at du fore fåfängt. Konungen swarar: Intet nännes jag låta dräpa dig / men det tror jag / at detta är missrådt och af förseelse giort. Hwar uppå Konungen reser tilbaka igen med så oförrättade ärender. Gubben finner nu piltarna / och säger: J kunnen nu ej längre blifwa här / ty wil jag sända eder til eder frände Säwil (Säwar) Jarl / och monnen j blifwa namnkunniga män om j fån behålla lifwet.

3. Cap.

Bröderna Helge och Hroar komma till Säwar Jarl, och resa med honom och Signi deras syster, til gästebuds hos Konung Frode.

HRoar war då tolf wintrar gammal / men Helge tijo / och war Helge uti alt förmer och manligare. De foro nu bort / kallandes en sig Hamur och den andre Hrane / ehwarest de kommo / eller talte med någon menniskia. Piltarna kommo til Säwar Jarl / och woro der en weka för än som de talte med Jarlen / at få bli der qwar hos honom. Han swarade: lite heder och förmån tykes mig at jag har af eder / ehuru länge det blifwer. Der hålla de sig upp någon tid / ställandes sig helt oskickelige; ingen kunde wist weta hwadan / och af hwad slächt de woro; ei misstänkte Säwar Jarl något der om / ej heller kungjorde de honom något om sin höga härkomst. Somliga höllo före at de woro upfödde hos Getren och wana at omgå med dem / ty de woro altid klädde i gemena långa råckar eller kåfftar / tagandes aldrig af sig kåffthättorne; fördenskull trodde många at de ägde Getter. De woro där nu i tre åhr / hafwandes altid samma seder och åthäfwor. En gång bjuder Konung Frode Säwar Jarl til gästabuds / inbillandes sig at piltarna woro hos honom / och at han månde dölja dem för swågerskapet skuld. Jarlen lagar sig nu til resan med stort följe; Piltarna begiärade få fara med / men Jarlen nekade aldeles där til. Signe Jarlens fru war ochså med på resan. Hamer fick sig ett otamt Stoföhl at rida / och war han Helge löpande efter folket / men sedan wänder han sig baklänges / och förställer sig mycket hemskt och tokugt. Änteliga skaffar sig Hrane och en fohle / och wänder sig rättledes. Jarlen ser nu huru de komma efter / och at de ej kunde styra fåhlarna / ty the lupo fram och tilbaka med piltarna / och i det samma föll koftmyssan af Hrane / hwilket deras syster Signi wart warse / och känner igen dem / begynnandes bitterliga at gråta. Jarlen frågar henne efter orsaken här til / då hon swarade och qwad denna wisan:

Ute månd nu warda /
Med Skioldunge ätten /
Genom Lofdes efterkomare
I en enda gren.
Jag såg Bröder mina
Barbaka rida /
När Säwars drängar
I sadlar sittia.

Jarlen sade thet wara stora tidningar och bad henne ej uppenbara thet. Sedan red han tilbaka til piltarna / och bad them draga hem och sade / at froma eller hurtiga mäns föllgie / hade stor skam af dem; ty måste de då bägge gå til fots / och detta sade han them / til at förhindra / at andra ej måtte af hans ord döma och kungiöra hwad the woro för swänner. Piltarna löpa litet undan och wilja ej tilbaka wända / utan heller följa med / fast än i senare laget. Komma de nu til gästebuds och löpa fram och tilbaka i Salen. En gång hände thet sig / at de komo dit som theras Syster sat före / hon sade til them helt sachta: blifwen icke i Salen / ty litet manlighet och höflighet finnes i eder / men the achtade thet intet. Konung Frode begynner nu igen sit förra tal / at han wille låta söka efter Konung Halfdans söner / lofwandes then människian stora förmåner / som kunde berätta honom något om them. En Spåqwinna war dit komen som het Hendur / Konungen befalte henne försöka sin konst / och se til hwad hon kunde seya honom om piltarna / plägandes han henne på bästa sättet / och satte henne på en hög trollstol. Konungen sporde henne / hwad hon såge för nytt / ty jag wet / sade han / at nu kommer mycket för dig / och ser jag nu at mycken spådoms lycka är hos dig / och swara mig nu strax Trollkona? Hon slår då ihop kiäftarna / gispar mycket / och då kom henne i munnen efterföljande sång:

Twå män äro här inne /
Och tror jag ingendera /
De äro som sittia /
Ytterst wid elden.

Konungen frågar: hwar äro då piltarna / eller the som them hafwa förborgat? Hon swarade:

The woro länge
På Wiffels ön /
Och hade der
Hunda namnen /
Hoppur och Hö.

I det sama kastade Signy til henne en Gullring / wid hwilken skiänk hon wardt glad / och wille nu bryta af (byta om talet). Det är nu så sade hon / och är det lögn hwad jag säger / och förwillas mig nu mycket all min spådom. Konungen sade: Jag skal pina ur dig den sanna berättelsen / om du ej will tydeligare tala / och wet jag nu ibland en så stor myckenhet af folk / icke mer än förr / hwad du säger. Eller hwar är Signy? Hwi är hon icke i sit säte? Och kan wara at wargar äro här i råd med ulfwarna. Konungen wardt igen sagt / at Signy war siuk blefwen af ugns oset. Säwil Jarl bad henn sittia upp igen och ställa sig frimodigt / ty mycket kan ännu hielpa piltarna til lifwet / om så skie skal / och låt sidst synas på dig / hwad som du tycker här om / ty wi kunnom ej begynna wid sådan beskaffad sak at hielpa dem. Konung Frode går nu hårdt på Trolkonan igen / och befaller henne at säija sanningen / så framt hon icke wille blifwa pinter. Hon gapar och giespar mycket / och har swårt före at främja sin spådom / siungandes endteliga denna wisan:

Jag sir wäl hwar som
Hroar och Helge
Halfdans söner sittia /
Bägge sunda.
De månde snart röfwa
Konung Frode lifwet /
Så framt de icke snart
Warda förekomna.

Hwilket doch ej ske lärer / sade hon / och sedan stumlar hon ned af trollstolen / och siunger sådan wisa:

Otidiga ära Hames
Och Hranes ögon.
De äro ädlingar
Underligen diärfwa.

Sedan lupo piltarna ut af stor räddhoga / och kiende då theras fosterfader Reigin igen them / tyckandes mycket om thenna händelsen. Thetta hälsosama rådet lärde Spåqwinnan them / at the skulle achta sig / då hon lopp ut efter salen. Därefter befallt Konungen sina män / at springa up och leta efter them. Reigin släcker då ut all liusen i Salen / och höll då den ena den andra / ty somlige sågo gierna at de kommo undan / och i det samma kommo the til skogs. Konungen sade; mycket nära gingo the nu / och lära många wara här med them i råd och swek / och grymeligen skal thet hämnadt blifwa / så snart jag får tilfälle ther til; men låtom oss först nu dricka så länge qwällen warar / ty the lära nu wara glade at the så komit bort / och lära the nu först söka at sticka sig undan. Reigin gick då til / och skiänckte häftigt i win och öl til lycka / med många andra hans wänner / så at the föllo alla nid sofwande / hwar twärt om annan.

4. Cap.

Huruledes bröderna Hroar och Helge upbränna Konung Frode.

BRöderna sittia nu i skogen / som före är sagdt / och när the hafwa warit ther en liten stund / få the se hwarest en man kommer til them ridande ifrån Hofwet. The kände honom grant igen / för theras fosterfader Reigin / hwaröfwer the wordo mycket glada och hälsade wänliga på honom / men han achtade ej theras hälsning / utan wände om sin häst tilbaka hem til Hofwet. The undra mycket här öfwer och rådslå sins emellan huru thetta kommer til. Då wänder Reigin åter hästen til them andra gången / och låter ofryntliga / såsom wille han them då och då något påyrka. Helge sade; Jag tyckes kunna skönja hwad han säger / eller had han wil. For han så hem til Hofwet igen / och de fölgde efter. Thetta giör nu min fosterfader / säger Helge / at han icke wil bryta sin ed emot Konung Frode / wiljandes altså icke tala med oss här om / doch wil han gierna hielpa oss. En lund stod hart när Hofwet / som Konungen tilhörde / och när the woro dit komne / sade Reigin för sig sielf: om jag hade någon stor orsak at hämnas på Konung Frode / skulle jag tända eld på lunden / och efter detta sade han icke mera. Hroar sade: hwad månn thetta onyttiga talet hafwa at innebära? Thermed wil han / swarade Helge / gifwa oss tilkänna / at wi skolom fara til Borgen / sättia honom i eld / förutan en enda utgång / och upbränna så Konungen och hans folk / samt förhindra them utgången / och hielpa undan them wi wiljom. Huru skolom wi twå ynglingar / sade Hroar / kunna uträtta så stort werk emot den öfwermackt som wi hafwom at giöra med? Så skall det likwäl ske / sade Helge / och mågom wi wäl försökia och fresta någon gång / om wi skolom kunna hämnas wår stora harm och förtret som oss skedd är / det the och strax efterkommo. Thernäst kom Säwil Jarl ut med alla sina män säijandes: giörom nu större eld och hielpom Piltarna / men icke må man giöra Konung Frode något bistånd / ty jag har ingen omsorg för honom. Konung Frode hade twänne smedar / som woro stora konstnärar och heto bägge War. Reigin hielpte nu ut genom then ena Salsdören sina wänner och slächtingar. Konung Frode waknar imedlertid i salen / flåsar högt och beswärliga sägiandes til sitt folk: jag har haft en myket eftertänkelig dröm / swänner / som jag wil berätta eder: mig drömde at en ropade på oss och sade så: nu är tu kommen hem / Konung Frode / med tina män; hwartill hem? I det swarades igen / och så nära mig / at jag hade wädret af den som talade: til dödsens hem / til dödsens hem; och wid detta waknade jag. I det samma höra the utan för Salsdörren huru Reigin qwad:

Reigin är ute
Och Halfdans Reckar (Kiämpar)
Kiäcka bussar;
Berätten det Frode /
At War slår spikar
Och War giör hufwuden /
Men War är wår worden /
War som spikar slog.

Då sade Konungens män som inne woro / at thetta wore them en liten tidende / skjönt Reigin war ute / och Konungens Smeder smidde / antingen spikar eller annat smide. Konungen swarar: fast än i tycken thetta ringa tidende wara / och intet gå oss an / likwäl tror jag at det bådar stora tidender / nämliga at Reigin welat förkunna oss någon fara / och gifwa wink til något särdeles upsåt / warande han oss förslug och illfundig. Då gick Konungen til Salsdörren / och ser at ofrid war där ute / ty hela Salen begynte at stå i låga; fördenskull frågade Konungen hwem som woro orsak til / elden? The swarade: Helge och Hroar hans broder. Konungen böd them då förlikning för sig / begärande at de enda måtte biläggia thetta them emellan / warandes thet otilbörligen mellan oss fränder / at then ena skulle wilja blifwa thens andras baneman. Men Helge sade: ingen må tro tig / och skulle tu sedan ej mindre swika oss / än tu giorde wår fader Konung Halfdan / och skal thet tig nu wedergullit warda. Konung Frode for då tilbaka från Salsdörren och til ingången af sitt jordhus / ärnandes sig til skogs at giömma sig undan / men när han kom i jordhuset / fant han thär för sig Reigin / som icke war mycket fryntlig eller fredlig mot honom; ty wände Konung Frode tilbaka igen / och wardt ther inne bränder / samt mycket folk med honom / tillika med Sigrider Helge och Hroars moder / th hon wille icke gå ut. Bröderna tackade Säwil Jarl theras Swåger / samt Reigin theras fosterfader / och alt thet andra folket för god hielp / förärandes mångom stora gåfwor / och togo sedan Riket til sig med alla the ägodelar som Konung Frode hade ägt / både i land och lösöron. Thesse Bröder woro fast olika til sinnes; Hroar war stilla och from / men Helge war en stor Krigsman / och tyckte altid gierna om / at hafwa mer. Led nu så fram en liten tid / och endas nu här then korta Historian om Konung Frodes bedrifter / men therpå börjas om Hroar och Helge Halfdans söner. Olycka följer en häftig wrångwishet / men sällhet följer from- och trohet.

Andra Berättelsen

Om Brödernas Hroars och Helges, Halfdans söners bedrifter.

5. Cap.

Om Hroars giftermål / och Reigins död.

EN Konung het Nordre / som rådde öfwer en del af Engeland / och ägde en dotter wid namn Ogn. Hroar war länge hos Konung Nordre / til thes landswärn och styrkia / warandes stor wänskap dem emellan. Omsider fick Hroar Ogn til ächta / och styrde så riket tillika med sin swärfader Konung Nordre; Men Helge rådde öfwer Danmark / som han jämte sin broder hade efter sin Fader. Säwil Jarl styrde äfwenwäl sitt land tillika med Signi / och ägde de en Son tilsammans / som kallades Hroker (Hrolfer). Konung Helge Halfdansson i Danmark / war en förträffelig man / doch ogifter; Reigin wardt siuk och dödde / hwilket mångom högeligen bedröfwade / emedan han war mycket afhållen.

6. Cap.

Konung Helge besöker Drottning Oluf i Saxland, och warder af henne sidwördad.

WId thenna tiden regerade en Drottning uti Saxen / Oluf benämnd / som war i alt lik en härKonung; hon for med skiöld och brynja / war omgiordad med swärd / och en hiälm hade hon på hufwudet. Med henne war så beskaffat / at hon såg wäl ut til sin utwärtes skapnad / men inwärtes war hon grym til sinnes samt högmodig; thet war hwars mans tal / at hon war thet bästa Gemåls ämne i Norlanden then tiden / så wida mann therom hade någon kunskap / men hon wille doch icke äga någon man. Konung Helge får nu tidingar om thenna storlåtiga Drottningen / tyckandes thet mycket främja sin heder / at få thenna qwinnan / antingen hon thet wille / eller ej. En gång reste han dit med mycket krigsfolk / och kom til hennes land / innan hon blef thet warse. Då skickade han sina män til Slottet / och låter säija Drottning Oluf / at han wille gästa henne / tillika med sitt folk. Sändemannen berätta Drottningen thet samma / och kom henne thetta mycket oförseendes uppå / så at ingen mån war at samla folk; hon tog förthenskull thet an / som bäst war / och böd så Konung Helge hem til gästabods / med alt sitt sällskap. Konung Helge kom nu thit och satte sig i högsätet hos henne / och drucko the bägge tilsammans om qwällen / utan at spara något / kunnandes ingen märkia på Drottning Oluf / at hon war något oglad. Konung Helge sade då til Drottningen: så står thet til / at jag will thet wi skolom dricka wårt bröllop i afton; ty här är nog folk ther til / och skolom wi bägge sofwa tilsammans i en säng i natt. Hon swarade: mycket hastigt synes mig / Herre / thetta wara / och tycker jag fuller ingen hurtigare man wara än Du Konung / om jag skulle få thet i sinnet at gifta mig; men thet wäntar jag / at du ei wil giöra thet med sidwörding. Konungen sade: thet är nu billigt för dit höga sinne och storlåtenhet / at wi boom nu tilsammans / slik stund som jag utwäljer och mig lyster. Hon swarar: utwälja skullom wi här til flera wåra wänner / doch kan jag nu intet giöra här til / utan må tu råda härföre / och lär du wäl giöra alt anständigt oss emellan. Wardt då druckit starkt om qwällen och långt in på natten; Drottningen är gladlynt och kan ingen annat se på henne / än at hon tyckte wäl om giftermålet / wardt och omsider Konung Helge fölgd til sängs / hwarest hon war före honom. Konungen hade tå druckit så starkt / at han föll sofwande neder i sängen; Drottningen betienar sig nu theraf / och lägger hon en sömnört under hans hufwud / men så snart alla the andra woro bortgångna / steg Drottningen upp ur sängen / rakade af honom alt håret / och lade thet i tiära. Sedan fick hon sig en skinnsäck / och lade först theruti några kläder / och sedan tog hon Konungen och bandt honom in i säcken; hwarefter hon skaffade några män / at flyttia honom til sina skepp. Ther uppå wäcker hon upp Konungens män säijandes / at theras Konung wore kommen til sina skepp och wille segla bort / efter som han hade nu bekommit en god wind. The stodo då upp thet snaresta hwar och en kunde / och woro the så drukna / at the knapt wiste hwad the togo sig före. När the kommo ned om bord / funno the icke Konungen / men en faslig stor lädersäck sågo the; ty wille the förwettnas hwad som wore ther inne. Imedlertid wänta the på Konungen / förmenandes at han ännu drögde något på landet / och at han sedan månde komma strax efter; Men när the hafwa löst upp lädersäcken / finna the ther sin Konung wara mycket wanwyrdad / och rifwa altså bort sömnörterna / hwarpå Konungen waknade icke med särdeles god dröm. När han då fick se sig sielf / warde han wred / ärnandes Drottningen icke mycket godt / och wardt således swårliga förtörnad i sitt sinne. Å andra sidan är ther at berätta / at Drottningen samlar om natten tilsamman sitt folk / och feltes henne icke nog manskap; imedlertid ser Konung Helge intet tilfälle / at anfalla henne / eller fara til hennes slott; och strax fingo the höra blåsas allarm i ludrar på landet / ty såg Konungen at thet bästa wilkoret för honom wore / at hålla undan som hastigast; och emedan då war god wind / ty seglar Konung Helge ther ifrån hem i sitt rike igen med thenna sin nesa och sidwyrdnad / tyckiandes mycket illa härom / och täncker ofta i sitt sinne / huru han kunde få sin hämd på Drottningen.

7. Cap.

Konung Helge hämnar sig på Drottning Oluf och ligger hos henne.

DRottning Oluf sitter nu en tid stilla i sitt rike och har aldrig warit så förmäten och wåldsam i sitt sinne som nu / hållandes altid stark wackt om sig / efter thet giästebudet som hon giorde för Konung Helge. Thetta spörs nu wida öfwer landet / och tycka alla sådant wara thet största under / at hon skulle hafwa kunnat så bespotta en slik Konung / som Helge war. Ei långt ther efter / seglar Konung Helge ur landet / och kommer så i then samma färden til Saxen / hwarest Drottning Oluf hade sitt hufwudsäte / hafwandes hon mycket manskap hos sig. Han lade tå sina skepp i lönläger / och sade til sitt folk / at the skulle wänta honom ther sammastädes til tredie dagen / men sedan finge the resa sina färde / om han då ej wore tilbaka kommen. Han hade då ej wore tilbaka kommen. Han hade och med sig twänne kistor / fulla af Gull och Silfwer. Sedan får han sig en gammal söndrig öfwerklädning / then han drager på sig / far så til skogs / och giömer ther neder penningarna / gående sedan bort och til neigden af Drottningens Slott. Ther möter han en träl / som henne tiente / och tilsporde honom om nya tidningar utur thet landet; Trälen swarade och sade / at ther wore god frid / och frågade honom igen ho han wore? Han sade sig wara en tiggiare / och är så händt / at jag funnit en stor skatt i marcken / och tyckes mig rådeligit at wisa tig hwarest skatten ligger; och så följes the åt til skogs / och wisar Tiggiaren honom skatten / tyckandes trälen mycket om then oförmodeliga stora lyckan / som honom händt härutinnan. Tiggiaren frågar om Drottningen wore mycket penninge girig? Hwartil trälen swarade / at hon wore then girigaste bland alla qwinnor. Då lärer henne thetta wäl behaga / sade Tiggiaren / och mån hon tyckias äga thetta godset / som jag här funnit; ty thetta landet hörer henne til; skal jag nu intet giöra hennes oförmodeliga lycka til intet / utan helder uppenbara thenna skatten / hwaremot Drottningen må gifwa mig then delen theraf / som henne behagar / och lär thetta wara mitt bästa råd; eller huru mån hon wilja så tilställa / at hon kan få hädan skatten? Thet tror jag sade trälen / at hon lärer wilja honom lönligen afhämta. Här är ett halssmycke och en ring / som jag wil gifwa tig / säger Tiggiaren / om tu kan skaffa henne ensamen hit i skogen / jag skal wäl så laga / at hon intet tager tig thet til misstyckes. När thetta war rådgiordt och afhandlat them emellan / gick trälen hem til borgen / och berättade Drottningen huru han funnit en skatt så stor / at han kunde giöra många mäns lycka och wälfärd / bediandes henne komma snart med sig at afhämta thessa ägodelar. Hon swarade: om thetta är sant som tu säger / så lär tu få stora skänker för thenna tin berättelse / eller och i widrigt fall största skam och bane; men doch hafwer jag altid tilförene befunnit tig sanfärdig och trogen; förthenskull tror jag nu wäl hwad tu säger. Hon wiste sig nu här utinnan wara mycket girg / och for så bort med honom hemligen om nattetid / så at ingen wiste theraf förutan the twå; och när the komma i skogen / är Helge ther förut / och griper henne wid handen / säijandes / deras sammankomst billigt fordra / at han nu hämnades på henne then sidowyrdnad / som hon honom tilförene tilfogat. Drottningen sade sig hafwa illa giordt emot honom / och wil jag nu med godo förbättra thet / sade hon / som oss anständig synes. Nej swarade Helge / icke skal thet blifwa nu titt wilkor / utan tu måste nu fara med mig om bord / och wara ther så länge som mig likar / ty jag nennes icke för tilbörlig heders skul / wedergälla tig thet så illa / som jag war wanwyrdad och begabbad. Tu må nu råda thenna gången som tig synes / sade Drottningen. Konung Helge sof hos henne många nätter / och sedan for hon hem igen / och är henne hårdeliga hämnat / såsom nu är sagt / tyckande nu mycket illa om sitt willkor och del.

8. Cap.

Konung Helge bekommer til ächta Yrsa sin och Drottning Olufs dotter.

THerefter håller Konung Helge i Siöröfweri / och war en widt berömd man. När någon tid war framliden / föder Drottning Oluf ett barn / som war en Jungfru / på hwilken hon lade all sin harm och afwund. En tik åtte hon / som het Yrsa / som doch wart mycket fager til sin skapnad / och när hon wardt tolf åhr gammal / måste hon gå wall / och skulle man aldrig annat wetta / än at hon wore tiggarehions barn; ty Drottningen hade omgåts så lönligen härmed / at få män wiste at hon hade födt barnet. När nu Jungfrun wardt tretton (säxton) åhr gammal / hände thet sig / at Konung Helge kommer dit til landet / och lyster honom wetta hwad tidningar ther i landet wore / ty tog han en tiggare klädning på sig / gick in i skogen och wardt warse en stor hiord / och ther hos en qwinna / ung til åhren / som wachtade hiorden / men så deyelig war hon / at aldrig tyckte han sig hafwa sedt wackrare Piga. Han tilsporde henne om hennes namn / eller af hwad härkomst hon wore; hon sade sig wara fattigmans barn och heta Yrsa. Inga trälachtiga ögon hafwer du / sade han; han fattade så strax kiärlek til henne / och sade thet wara billigt / at en tiggare ächtade henne / efter som hon war tiggare barn / och skulle han nu ändteligen äga henne. Hon bad honom thet ej giöra / men han tog henne med sig om bord / och seglade sedan hem i sitt rike. Drottningen märkte sig wara bedragen / och war illa til mods när hon fick wetta thetta / doch låts hon som hon intet wiste af hwad som skiedt war / men trodde wäl i sitt sinne / at thetta månde hafwa warit Konung Helge / som hade giordt henne thet mera til förtret och wanwydnat / än som til fromma och ynnest. Konung Helge giör imedlertid bröllop med Yrsa och älskade henne mycket.

9. Cap.

Om Helge och Hroar broderskap eller brödra skifte.

KOnung Helge ägde en armring / som war för sina egenskaper mycket wida berömd och utropad / och wille bägge bröderna äga honom / tillika med theras syster Signi. En gång kom Konung Hroar i sin broders Konung Helges Rike / och låter då Konung Helge tillaga ett mycket hederligit giästebod för honom. Tå sade Konung Hroar: emedan du äst then förnämste af oss bägge / och jag thes utan stadfäst mig i Northumberland; ty unnar jag dig wäl at njuta detta riket / som wi elliest bägge bordö äga / allenast du wilt dela med mig något af lösöronen / önskar jag förthenskull / at bekomma then ringen / som är then största Clenod bland dina ägodelar / och then wi bägge tilförende äga wille. Hwar til Konung Helge swarade / wist anstår thet wäl Frände / at du bekommer thenna ringen. Wid thetta talet gläddes båda bröderna / och öfwerlefwererade Konung Helge sin broder ringen / hwaruppå Hroar reste bort hem i sitt rike / och satte sig ther ned i ro och stillhet.

10. Cap.

Hroker Säwar Jarls son / kastar then gode ringen utom Bord.

THet hände sig / at Säwil Jarl thesse bröders swåger / afsomnade / och hans son Hroker (Swarte) ärfde landet efter sin fader. Han war en mycket grym och girig man; modren berättade honom mycket om then ringen som hennes bröder ägde / och synes mig icke otienligit sade hon / at mina bröder ihogkomme oss med något af sitt rike / ty wi stodom them bi i theras nöd / at hämna wår fader / och hafwa the sedan icke påmint sig thet / hwarken i anseende til tin fader eller mig. Hroker swarade: dagssanning är thetta / som tu säger / och är thet mycket fult af them; ty skal jag oaflåteligen efterfråga hwad heder the wilja bewisa i thetta mål. Sedan far han bort til Konung Helge / och fordrar af honom tredingen af thess rike i Danmark / eller ochså then dyrbara ringen / ty han wiste tå icke at Hroar hade ringen. Tu talar mächta diärft och högmodigt swarade Konung Helge; wi wunnom wårt rike med instyrkande / och wågadom wårt lif therföre / med tin faders och min fosterfader Reigins tilhielp / samt andra goda mäns som tå wille giöra oss bistånd. Nu wiljom wi utfästa åt tig wiss lön / för wår frändsämja skull / om tig så synes; men så mycket hafwer thetta riket kåstat mig / at jag ei har lust at mista thet för någon annan; Konung Hroar hafwer tagit ringen til sig / och tror jag at han icke lärer sittia lös för tig. Med thetta swaret for Hroker bort / och tyckte mycket illa härom; han söker förthenskull upp Konung Hroar / som emottog honom wäl och anständeligen / och förblifwer hos honom någon tid. En gång när the seglat fram för landet och lågo på en fiärd / sade Hroker: thet tycker mig at thet woro tig hederligt frände / at tu öfwerlåter mig then goda ringen / och påminte tig således wår frändskap. Konungen swarar: så mycket hafwer jag gifwit til at få thenna ringen / at jag ej wil mista honom mera för någon ting. Hrokar sade: tå månde tu lofwa mig at se ringen / ty jag är mycket förwetten / at wetta om han är en sådan dyrbar ting / som han är utropad före. Thet är dig en ringa bewist tienst / swarade Konung Hroar / ty wil jag wist efterlåta tig thet / och fick honom ther med ringen. Nu håller Hroker i ringen en stund och säger: icke har man kunnat berätta nog om honom / ty jag har intet sedt någon så dyr Clenod / och är thet wäl wärt at j tycken ringen wara i alla måtto dyrbar; månde thet nu wara bästa rådet / at ingenthera af oss får niuta honom / ej heller någon annan; sedan kastar han ringen af handen / och så långt ut på siön / som han längst förmåtte / tå sade Konung Hroar: tu är en alt för arg och elak man; ty lät han fothugga eller hugga honom ofärdig på fötterna / och skickade honom sedan hem i sitt land.

11. Cap.

Hroker dräper Konung Hroar.

HRoker wardt snart läkter igen / så at fotstufwen igen grodde framantil / tå låter han församla folk och wil hämnas then skam honom skiedt war. När han bekommit tilsammans mycket folk / kommer han oförwarandes til Northumberland / ther som Konung Hroar war på giästebud / och hade litet manskap hos sig. Hrokar lade ther an / och begyntes tå ett hårdt slag / och som manskapet war olika å båda sidor / ty föll Konung Hroar / oc Hrokur lägger under sig landet / ty han hade så föresatt sig at giöra. Han låter sig nu gifwa Konungs namn / och begärar til ächta Agna Nordra Konungens dotter / som hans morbroder Konung Hroar tilförene hade ägt. Nordra Konungen tyckte thetta falla sig mycket swårt / emedan han war en man mycket til åhren / ther til med litet beqwäm at wara med i någon strid. Ty berättar han nu sin dotter Ogn hwad som skiedt war / låtandes som han ej wille undandraga sig at uppehålla kriget / om thetta icke wore emot hennes sinne. Hon swarade ther til med stor harm: wist är thetta emot min wilja / men ändoch ser jag at dit lif hänger här wid / ty wil jag honom hans begiäran ej aldeles afslå / doch med thet wilkoret at här med måtte något upskiutas / ty jag är med barn / hwilket mål först måste ankas / och har jag thet barnet med Konung Hroar. När thetta är för Hrok igen sagt / utlofwade han wilja fördröja här med / om han skulle så lätteligen och utan möda kunna komma til riket och ägtenskapet. Tycker nu Hroker sig hafwa uträttat mycket i thenna färden / genom thet at han dräpit en sådan rik och berömlig Konung. Emedlertid sänder Ogn bud til Konung Helge och låter honom wetta / at hon icke hade lust at komma i säng med Hroker / om hon rådde sielf / och ej worde nödgad / hälst emedan hon wore med arfwinge efter Konung Hroar. När Sändemännen hade utsagt hwad them anbefalt war / swarade Konung Helge: at thetta wore beskiedligen talt af henne / och wille han hämnas sin broders Konung Hroars död. Af alt thetta wiste Hroker intet.

12. Cap.

Huruledes Konung Helge hämnas sin broders Hroars död, och om Agnar Hroars son, som söker efter Ringen på Siödiupet.

AUgn Drottning föder nu en son / som kallades Agnar / han wäxte hastigt upp och wart stor / samt wäl artad. Nu wiljom wi först berätta om Konung Helge / at han samlar folk / när han sporde thetta / och söker up Konung Hroker. Tå börjas ett stort slag them emellan / som så lychtades / at Hroker wardt fången. Konung Helge sade til honom: tu äst en mycket elak höfdinge / doch nännes jag ej dräpa tig / ty thet är större skam för tig at lefwa med lemmalyte och sorgeqwal / än at dö. Ty lät han bryta sönder hans arm eller hand och fotläggar / och sände så honom hem i sitt rike / så at han war til ingen ting mera beqwäm. När Agnar Hrokarsson / war tolf wintrar gamal / tycktes man icke hafwa sedt en sådan man / och war han i alla beställningar förmer än andra. Han wardt en stor krigsman och så berömd / at han är wida bekant i forna Historier / för thet han hafwer warit en ibland the förnämste Hieltar af them / som warit förr eller efter hans tid. Han giorde sig kunnig om then siön / uti hwilken Hroker hade kastat ringen om bord / och hafwa många sökt efter honom med allehanda konster / utan at kunna finna honom. Agnar kommer nu med sina skiepp uti samma fiärd / och sade at thet wore ett lätt och kiäckt råd at sökia upp ringen / om man hade noga i acht tagit stället / therest han blef utkastat. Hwilket när thet war honom berättadt / begynner Agnar at sökia til diupet och for i qwaf / kom sedan upp / och hade ej ringen; åter for han ned andra resan / doch hade han äntå icke funnit honom / när han war upkommen igen. Tå sade han: illa är härefter sökt wordet; han gick så ned igen tredie gången til botten / och kom då up med ringen / blifwande af thetta ganska namnkunnig och mera berömlig / än hans fader. Sitter han nu stilla i sitt rike om wintrarna / men om somrarna war han i siöröfweri. Thet samma giorde ochså Konung Helge / och wardt äfwenwäl en widt berömd man / och mycket mächtigare och namnkunnigare än hans fader: han förliktes wäl med sin Drottning Yrsa / och ägde en son med henne / wid namn Hrolf / som sedan wardt en mycket förnäm man.

13. Cap.

Drottning Oluf uppenbarar Yrsa sin slächt, och huruledes Konung Helge och Drottning Yrsa skiljas åt.

DRottning Oluf spörjer nu / at Konung Helge samt Drottning Yrsa älskade mycket warandra och lefde wäl tilsammans / hwilket henne illa behagade; hon reste förthenskull bort at upsökia them / och när hon kommer thit til lands / sänder hon bud efter Drottning Yrsa. Tå the råkades / bad Yrsa henne hem til hofwet med sig; men hon nekade ther til / och sade sig ingen heder äga at wedergiälla Konung Helge: Drottning Yrsa sade: ohöfligen omgicks du med mig / medan jag war hemma hos tig / eller kan du något berätta mig om min slächt / hwar hon är / ty jag tycker at icke lärer thet så hänga tilhopa ther med / som mig är sagt / at jag wore fattig mans barn. Oluf swarar: intet twifwel är therpå / at jag ju kunde berätta tig något här om / ty thet war mitt mästa ärende hit / at jag wille kungiöra tig thet / eller tyckes tig giftermålet wara nögsamt? Ja wist / swarade hon / jag må wäl tyckia ther om / emedan jag hafwer then förnämsta och berömligaste Konung. Drottning Oluf sade: icke må du glädias så mycket theröfwer / som du tycker / ty han är din fader / och jag din moder. Yrsa swarade: nu tror jag mitt möderne wara thet wärsta och grymmasta / ty thetta är ett sådant efterdöme som aldrig lär finnas i någon tid. Härföre hafwer du at tacka Konung Helge och min wrede / sade Drottning Oluf; men nu wil jag biuda tig hem til mig med all heder och wyrdnad / som tig anstår / och undfägna tig i all ting såsom jag bäst kan och förmår. Yrsa sade: icke wet jag nu huru thet lyckas / men intet wil jag längre blifwa här sedan jag wet hwad odöme eller sällsam händelse mig påkommit. Hon finner sedan sin Herre Konung Helge / och berättar honom huru bedröfweligen här med war tilgångit: mycket ondt möderne hafwer tu / sade Konungen / doch wil jag at så skal blifwa som skiedt är; men hon sade thet ingalunda kunna blifwa therwid / at hon längre wistades tilsammans med honom ifrån then tiden. Ty reste Drottning Yrsa hem med Drottning Olof / och war hos henne i Saxen en tid; men thetta gick Konung Helge så högt til sinnes / at han lades til sängs / och war högeligen bedröfwad / tyckandes sig ingenstädes finna något nögie / utan ther som Yrsa war / doch drögde andra Kongar länge med thet / at fria til henne / i synnerhet / som man altid wäntade / at han skulle komma til henne / i thet han jämwäl sig sielf utlät / at han misstyckte om hon skulle blifwa gift med någon annan.

14. Cap.

Huruledes Adel Konungen i Swerige, bekommer Drottning Yrsa til ächta.

ADel kallades en rik och girig Konung / som rådde öfwer Swerige / och hade sitt säte i hufwudborgen eller staden Upsala. Han fick höra talas om Drottning Yrsa / och låter strax tillaga sina skepp / resandes til at besökia Oluf och Yrsa. Drottning Oluf låter tilreda för honom stort gästebud / och emottager honom med all frögd och hurtighet. Adel begärar då Drottning Yrsa til ächta / hwartill Olof swarade: du lärer wäl hafwa hördt berättas huru hennes tilstånd är; doch hafwom wi ingen försyn at rådgiöra med henne härutinnan. Wardt tå thetta ärendet bracht för Yrsa / som sade at thet icke wore något godt wilkår / emedan Konung Adel ej hade många wänner; likwäl går thetta fram / antingen hon sade mycket eller litet härtil / och reste Konung Adel bort med henne / utan at hennes fader Konung Helge wart något åtspordt härutinnan / ty Konung Adel tycktes wara then förnämsta af them bägge. Ej eller blef Konung Helge något warse här om / förr än the woro hemkomna til Swerige / hwarest Konung Adel låter giöra ett hederligit giästebud och bröllop för henne. Men när Konung Helge thetta omsider sporde / förtröt han thet halfparten mer än tilförene / och sofwer nu altid ensamen i en utkamare. Om Olof berättes här nu intet mera / utan lider således fram någon tid.

15. Cap.

Konung Helge aflar Skulld med en Alfqwinna.

EN Julafton när Konung Helge war gången til sängs / och thet war mycket elakt wäder ute / hörer han at något war kommit utan för hans dörr / som jämrade sig ynkeligen; tå tänkte han wid sig sielf / huru thet ej anstod en Konung wäl / at låta thet stå ute / som armt och älendigt wore / om han elljest kunde herberga thet. Förthenskull går han til dörren ock låter upp henne / blifwandes tå warse ett fattigt och slarfwigt pigebarn / som sade: wäl hafwer tu Konung / nu giort emot mig / och i thet sama gick thet in i kamaren. Konungen sade: drag på tig halm och hö / samt en biörnhud / på thet tu icke må frysa; men thet swarade: unna mig o Konung / at liggia i tin warma säng / ty jag önskar gierna få hwila hos tig / emedan mitt lif står i wad therom. Konungen sade: min hug ryser för tig / men om så är som tu säger / så kom och ligg här wid sängestocken i tina kläder / och har jag tå theraf intet meen. Hwilket och qwinnan giorde / men Konungen wände sig ifrån henne / och bran tå lius i rummet. En stund ther efter ser Konungen sig öfwer axel efter henne / och blef warse at ther låg en qwinna / så däijelig at aldrig tyckte han sig hafwa sedt någon wackrare / ther til med war hon klädd i en silkes kiortel. Han wänder sig tå hastigt och wänligt til henne; hon sade: nu wil jag fara bort / och hafwer tu nu frälst mig ur stor nöd / ty thetta ödet war mig af min styfmoder pålagt; jag hafwer besökt många Konungar / utan at någon welat mottaga mig; doch tilräkna mig ej thetta til wanheder / ty jag wil nu ej längre blifwa här. Nei swarar Konungen: thet är ogiörligt at tu får fara så snart bort / och skolom wi icke så snart skiljas åt / skal jag nu giöra hastigt bröllop med tig / ty jag tycker mycket om tig. Tu måste nu wäl råda Herre / säger hon / och så hwilade the bägge tilsammans then natten; och om morgonen sade hon: med lusta hafwer tu nu med mig omgåts / och thet måste tu wetta / at wi lärom äga barn tilsammans; giör nu Konung såsom iag säger / och sök efter wårt barn nästkommande winter på samma tid uti titt båthus / ty elljest lärer tu omgälla thet / om tu thet ej efterkommer / och sedan gick hon bort. Konung Helge är nu något gladare än tilförene / och lider så fram någon tid / utan at han gifwer acht på hwad som skiedt war. På tredie wintern hände thet sig / at tre personer kommo ridandes midnats tid / til thet huset / som Konungen sofwer uti / och hade the med sig ett pigebarn / the redo kring huset och satte sedan barnet ned. Tå talade then ena qwinnan / som hade fört barnet / och sade: thet skal tu wetta Konung / at tin slächt måste umgälla thet tu ej achtade hwad jag sagt tig / men nu niuter tu thet til godo / at tu frälste mig ur min nöd / och må tu wetta / at thenna mön är wår dotter och heter hon Skulld; hwarefter thesse personer redo sina färde igen. Thetta hafwer warit en Alfkona / och wardt Konungen henne aldrig mer warse sedan then tiden. När thesse män foro bort / lemnade the Skulld ther efter sig / hwarest hon wäxte upp / och wardt mycket grym til sinnes. Thet är sagt at Konung Helge lagar sig tilreds at fara utur landet / och ärnar således fördrifwa sin bedröfwelse; hans son Hrolf blifwer qwar efter honom i hans rike / men han härjar nu wida / och förrättar många stora bedrifter.

16. Cap.

Konung Helge blifwer slagen i Swerige genom Konung Adels swik och list.

KOnung Adel sitter emedlertid i Upsala och hade altid hos sig tolf Berserkar eller raswilla kämpar / hwilka woro hans landswärns män / så at han war säker för all hastig påkommande fara och ofrid. Konung Helge anställer nu sin resa til Upsala / at igentaga Yrsa / och när Konung Adel sporde at han war kommen thit til lands / frågar han Drottning Yrsa / huruledes hon wille emottaga och sägha Konung Helge? Hon swarar: Tu råder giöra huru tig behagar / men thet west tu wäl förr / at thet är ingen man til / som jag har mera wana före än honom; förthenskull beslöt Konung Adel / at fägna Konung Helge wäl / och låter biuda honom hem til sig til gästebuds / doch trodde han intet / at thet skulle utan träta och oenighet aflöpa. Thetta behagade Konung Helge wäl / och reste til gästebudet med ett hundrade män / men then större hopen lemnades nedre wid skeppen. Konung Adel tog wänligen emot honom / och Drottning Yrsa ärnade förlika bägge Konungarna / och giorde alt hederligit och anständigt med sin fader Konung Helge. Men Konung Helge blef så glad när han fick se sin dotter / at han öfwergaf alt annat och wille tala med henne / och nyttia thertil hela then tiden / som honom war lemnad / och sittia the således i gästebudet. Thet hände sig at Konung Adels kämpar kommo tå samma tid hem i landet / och när Konung Adel fick höra / at the woro komna til lands / reste han til them / utan at någon annan wart thet warse. Tå bad han them fara i then skogen / som war emellan borgen och Konung Helges flotta / och sedan löpa ut emot Konung Helge / när the sågo at han fore til sina skepp / och skal jag sända mannskap eder til hielp / sade han / som skal anfalla honom på ryggen / så at han kommer midt i klämman / ty jag wil nu hastigt öfwerwinna Konung Helge / så at han ej undkommer / emedan jag förnimmer honom hafwa en sådan kiärlek til Drottningen / at jag ej wil wåga på hans förehafwande. Konung Helge sitter emedlertid i gästebudet / och är thenna stämplingen noga och granneliga fördölgt för honom och hans Drottning Yrsa. Hon sade til Konung Adel / at hon gierna såge han förärade Konung Helge någre store och hederwärde gåfwor / när the skulle skiljas åt / hwilket Konung Adel efterkom / skiänckiandes Konung Helge gull och dyrbara Klenodier / men tänkte doch at för sig sielf altsammans behålla / och ther på giöra försök. Konung Helge reste nu bort härmed / och Konung Adel samt Drottning Yrsa fölgde honom på wägen / tagandes helt wänligen afskied af hwarandra; men ej långt therefter som Konung Adel hade wändt om hem igen / förnam Konung Helge at ther war ofrid å färde och brast thet strax ut i slagsmål: Konung Helge gick wäl fram / och slogs raskeligen samt manligen; men för then stora myckenhet / som war honom så wida öfwerlägsen / föll Konung Helge ther med stort beröm samt med många och stora sår; thet andra folket som Konung Adel hade utsändt / anföll tå honom i ryggen / så at the woro / som man plägar tala / emellan släggian och städet. Drottning Yrsa fick intet wetta något häraf / förr än hennes fader Konung Helge war fallen och slaget uphördt. Ther föll ochså alt thet manskapet / som hade fölgt med honom på skieppen / men thet öfrige flydde hem til Danmark / och lyckades här således berättelsen om Konung Helge.

17. Cap.

Om Konung Adel och Drottning Yrsa.

KOnung Adel rosade mycket sin seger / tyckiandes til sin heder mycket wara uträttat / i thet han öfwerwunnit en sådan / mächtig förnäm och namnkunnig Konung / som Konung Helge war. Drottningen sade til honom: icke är thet anständigt at förhäfwa tig så mycket öfwer thet tu swikit then Konungen / som jag mäst warit wan wid / och unnar thet bästa: och för thenna tin wåldsamma gierning skull / blifwer jag tig aldrig mera trogen / samt om tu har at giöra med Konung Helges slächtmänn. Tina kämpar skal jag låta af daga taga / så snart jag förmår åstadkomma / at någon är så rask som thet uträtta wil för min skull / och sin egen manlighet. Konung Adel bad henne ej retas med sig eller sina kiämpar / ty thet skulle ej wara henne gagneligit. Hon swarade: jag skal gifwa them många ägodelar / som wilia giöra thet / at the hämnas min faders död. Konungen sade: jag wil böta hos tig för tin faders död / med många och dyrbara gåfwor / penningar och kosteliga klenodier / om tu så behagar. Wid thetta tiger Drottningen och förlikas the här med / tagandes hon emot thesse skiäncker och förlikning af Konungen / doch är hon wida icke så fryntlig och höflig här efter / såsom tilförene / och ofta tänkte hon på huru hon skulle kunna tilfoga kiämparna någon men och wanheder / alt sedan Konung Helge blef slagen / finnandes ingen Drottning Yrsa wid så gladt mod efter Konung Helges fall / som tilförene. Ty wardt efter then tiden större oenighet i hofwet än tilförene / och wille Drottning Yrsa icke wäl förlikas med Konung Adel / ej eller gå i säng med honom / om hon elliest rådde sielf. Konung Adel tyckte sig nu blifwa en mycket namnkunnig Herre / tillika med sine kiämpar; sitter han nu en tid stilla i sitt rike / inbillandes sig ingen wara / som nu mera understode sig at stå honom emot / samt sättia sig upp emot honom och hans Berserkar. Konung Adel war en then största afguda offrare / ther till med full af swartkonst och trulldom. Här endas nu andra delen af then Historien / som kallas brödradaterna af Helge och Hroar Halfdans söner.

Här begynnes

Tredie Delen

Af

Thenna Sagan / om Swipdager och hans bröder Beigad och Hwitserk, bonden Swips söner.

18. Cap.

Swipdager reser heman och kommer til Adel.

EN bonde är kallad Swipur / som bodde i Swerige / fierran från annat folk. Han war rik på penningar / och en stor kiämpe i förra tider / men war ej så i alt som han syntes / wettandes många ting förut. Han ägde trenne söner / bland hwilka en het Swipdager / then andra Beigadr / och then tredie Serkr eller Hwitserkr / som war äldst ibland them. The woro alla modiga män / starka och wackra til anseendet. När Swipdager war aderton wintrar gammal / sade han en dag til sin fader således: ledosam blifwer oss wår lifstid at wistas här uppe i fiällen uti aflägsne dalar och ödemarker / utan at någonsin komma til annat folk / ej eller at andra komma til oss; ty wore här bättre råd / at fara til Kong Adel / och komma i sällskap med honom och hans kämpar / om han will taga emot oss. Gubben Swipur swarade: icke tyckes mig thetta rådeligit / ty Konung Adel är en grym man / och intet altid god när han ser godt ut / ther til med äro hans män afwundsamma och ilskefulla / skiönt manliga. Thet är också wist / at Konung Adel är en rik man / fager och mycket namnkunnig. Swipdagr sade: man måste fuller försöka något / om man skal winna heder och beröm i werlden / ock kan man thet ej wetta / förr än man erfarit hwart ut lyckan wil wända sig / ty wil jag wisserligen ej sittia här qwar längre / hwad som eljest hända må. Och emedan han hade satt sig thetta fast i sinnet / gaf hans fader honom en stor yxa mycket skiön och skarp / säijandes: war ej girig eller öfwerdådig mot andra / och högmodas ej; ty thet är lastwärdigt; men förswara tig wäl / om någon wil försöka tig / ty thet är manligit at litet yfwas öfwer sig sielfwan / men theremot slå från sig kiäckt när man kommer i fara eller frästelse. Gubben gaf honom alla behöfliga härwapn / hwilka woro wäl giorda / samt en god häst / hwaruppå Swipdager red bort / och mot aftonen kom han af skogen til Konung Adels stad. Han ser at the lekte utan före slottet / och at Konung Adel sitter ther hos på en stor gullstol / tillika med hans Berserkar hos honom. När Swipdager kommer til planket / war borgsporten igenläst / ty thet war brukeligit at bedia om lof / när man wille rida in. Swipdager achtar thet ej stort / utan bryter strax upp porten och rider in i gården. Konungen sade: thenna mannen far wårdslöst fram / och hafwer aldrig sådant af någon tilförene warit försökt / doch kan wara / at han har något förborgat / och wårdade så intet hwad han giorde. Berserkerna sågo mycket surt ut härwid / tyckandes honom wara mächta storlåten och högfärdig. Swipdager red fram til Konungen / hälsade wäl och beskedligen / ty han kunde mycket wäl föra sina ord. Konung Adel sporde honom hwadan han wore? Han berättade om sitt och sin faders namn / tå Konungen strax igenkiände honom / och gissade thet han wore en stor kämpe och mycket hurtig man / imedlertid warade leken lika fullt / och satte Swipdager sig ned på en bänk / at beskåda honom; Berserkerna sågo honom surt an / och sade til Konungen / at the hade lust at fresta honom. Konungen swarade: mig tyckes at han lärer wäl wara man för sig / doch tycker mig wäl wara / at j försöken honom / om han är så karlwulen / som han tycktes wara. Sedan begaf sig folket in i salen / men Berserkerna gingo til Swipdager / frågandes honom til / om han wäl wore någon kiämpe / emedan han inbillade sig så mycket? Han swarade sig ej wara sämre än någonthera af them. Af thesse ord wäxte them mera modet och trängtan at slåss; men Konungen bad them wara stilla om qwällen. Berserkerna woro tå grymmeligen förbistrade; the gränjande högt och frågade Swipdager / om han dristade sig at kiämpa med them / och at han tå skulle behöfwa andra gewär / än spotska ord och storskryteri / wiljandes röna om han woro sådan / som han låddes. Han sade sig jaka thertil at fächta med en i sänder / och hafwa lust at se hwem som skulle rå uppå honom. Konungen tyckte wäl wara at the försökte hwarandra. Drottning Yrsa bad thenna mannen wara wälkommen / och tå sade Berserkerna til henne: wi wetom fuller at tu längtar efter wår död / icke thess mindre ärom wi af större krafter / än at wi skolom falla för ett ord / eller någon illwilja. Drottningen sade / at thet ej så wida komme / skiönt Konungen wille / at the skulle försökia sig emot Swipdag; på thet han finge se och röna hwad hielp han hade ther the wore / emedan som han satte så stor lit och förtröstan uppå them. En af Berserkerne / som war öfwer the andre / sade: jag skal wäl tysta tig / och stilla titta högmod / så at wi skolom wara orädda för honom / och fölgde många thenna nykomna mannen utaf slottet.

19. Cap.

Om Swipdagers och Berserkernas kiämpande med hwar andra.

NÄsta morgonen ther efter begyntes en hård kamp / och felades ther icke stora hugg; sågo tå alla at then ankomne mannen kunde föra swärdet med stor styrkia och kraft / så at then ena Berserken for undan för honom / och fäller Swipdager nu honom; och när strax en annor wille hämnas på honom / for han samma färd / låtandes ej förr af / än han hade dräpit fyra af them. Tå sade Adel: mycken skada hafwer tu tillfogat mig / ty skal tu och nu omgiälla thet / befallandes sina män stå upp och döda honom. Men i thet samma samlor Drottningen sig mycket folk / och bekommer theraf en stor hop / wiljandes hielpa Swipdager / och sade: nog må tu / o Konung / kunna se / at mycket mera mandom är hos honom allena / än hos alla tina Berserkar: Drottningen giorde nu fred emellan them / och tyckte alla at Swipdager war en mycket manhaftig man; han sätter sig efter Drottningens inrådan / gint emot Konungen på en annan bänk / och när thet led mot natten ser han sig om / och tyckte sig ännu mycket litet hafwa uträttadt med Berserkerna / han ärnade förthenskull åter upsöka them / inbillandes sig at när the finge se honom ensamen / skulle the snart anfalla honom; hwilket och gick efter hans tanka / ty the började strax at slåss / men när the hade fächtadt en stund / kom Konungen thertil och skilde them åt. Efter thetta giorde Konungen the öfwerblefne Berserkerne landsflychtige / efter the ej kunde alla tilsammans öfwerwinna en ensamen karl / låtandes som han ej tilförende wettat / at thet warit så litet om them / förutan i ord och skryteri. Foro the nu bort utur landet / sedan Swipdager ännu hade fällt några af them; the hotade tå at härja i Konung Adels rike / men Konungen låddes som han ej wårdade något theras hotelser / säijandes ringa mandom wara i thesse byckior; ty foro the bort med skam och nesa. Konung Adel hade sielf upäggiat them i förstone at anfalla och mörda Swipdager / när the såge honom allena gå utur salen / och således hämna sig på honom innan Drottning Yrsa blefwe thet warse. Konung Adel bad nu Swipdager / at ej giöra hädanefter mindre bistånd / än alla hans Berserker honom tilförene giordt / hälst emedan Drottningen ochså wille / at han skulle blifwa qwar i theras ställe; ty uppehölt Swipdager sig thersammastädes någon tid.

20. Cap.

Om slaget emellan Swipdager och Berserkerna.

LItet ther efter wardt Konungen berättat / at Berserkerna hade fått mycket folk tilsammans / och härjade i hans land. Konung Adel bad Swipdager rida ut emot them och sade / at thet woro hans skyldighet / utlofwandes honom så mycket folk som han wille hafwa; och ehuru Swipdager heldre wille fara med Konungen ehwarest han reste / än som at wara anförare för hans krigshär / doch wille Konungen änteligen at han skulle föra an hans folk. Swipdager utlofwade sig thet åtaga wilja med sådant wilkor / at han en gång finge tiggia tolf mans lif af Konungen / när honom behagade / hwilket Konungen bejakade; hwarmed Swipdager for til slaget med mycket folk; men Konungen blef qwar hemma. Swipdager lät giöra sig härsporar eller fotanglor / och kastade them neder på walplatsen / anställandes äfwen ther många andra konstwärk / samt krigspuss. Begyntes ther altså ett hårdt och ifrigt slag / och flydde tå mycket folk på siöröfwarenas sida / bekomandes stor swårighet / tå the kienna hersporarna. En af Berserkerne blef ther slagen med många andra af theras folk / och the öfrige togo sin tilflycht til skeppen och foro hastigt bort. Swipdager reste sedan hem til Konung Adel med seger och beröm; Konungen tackade honom mycket för sin goda landwärn och bistånd. Drottning Yrsa sade: wist är nu thetta rummet bättre besutit af en slik dräng / som Swipdager är / och står thet nu bättre til / än när alla tina Berserker suto och intogo thetta stället / hwilket Konungen äfwenwäl besannade. Imedlertid församlade the Berserkar som undankomne woro / sig folk och härjade i Konung Adels rike; ty manade Konungen åter på Swipdager / at gå emot them / säjandes sig wilja få honom wackert och utwalt manskap med sig. Swipdager for så åstad och hade tredingen mindre folk än Berserkerne / doch lofwade Konungen sig wilja komma honom til mötes med något manskap / samt sina drawanter. Swipdager hade tå hastigare skyndat sig tilreds än Berserkarne tänkte / och när the råkades / begynte the ifrigt at fächta. Konung Adel församlar sig emedlertid mera folk och ärnar at komma the sina til hielp om behof giordes / wiljandes thär med anfalla Berserkarna i öpna skiöldar.

21. Cap.

Huruledes Swipdagers bröder komma honom til hielp.

THet är at berätta om gubben Swipur / at när han waknar en morgon och ropar med stort pustande / sade han til sina söner: nu tyckes mig at Swipdager eder broder / behöfwer wäl eder undsättning; ty han strider icke långt här ifrån emot en stor myckenhet; ett öga hafwer han mist och bekomit många andra sår / doch hafwer han fällt trenne Berserkar / och äro ännu så många igen. Bröderna lagade sig förthenskul til reds / wäpna sig och fara sedan som hastigast til walplatsen / hwarest röfwarna hade halfparten mera manskap öfwer / men Swipdager förswarade sig maneligen / doch war han mycket sår / ther til med hade han mist thet ena ögat; wardt tå hans folk allestädes nedergiordt / utan at Konungen kom honom til hielp. Men så snart som hans bröder kommo uti slaget / gingo the wäl fram / och tit som Berserkarna woro före / lekandes så med them at alla stupade; tå wänder och manfallet sig om in uppå siöröfwarenas sida / och the som tå öfwerworo och sitt lif wille behålla / gofwo sig i brödernas wåld / hwilka sedan foro til Konung Adel / och berettade honom hwad som skiedt war. Konungen tackade them mycket för thenna theras bewista mandom / och hade Swipdager tå bekommit twänne sår på händerna / förutan ett stort i hufwudet; han wardt thertil med enögd i alla sina dagar. Han lades förthenskull någon tid til sängs siuk af sina sår / til dess han enteligen wardt läkter af Drottning Yrsa sielf / men när hans sår woro grodda gick han straxt til Konung Adel / och sade sig wilja fara tädan at upsöka en annan Konung / som giordt them mera ära än han; ty illa hade han belönat honom den landwärn och härliga seger / som han honom hade förwerkat. Konung Adel bad honom blifwa qwar / utlofwandes sig skola fägna hans bröder wäl / och intet hedra någon annan fram för them. Men Swipdager wille änteligen bort / och thet mäst för then orsak skull / at Konung Adel som ei uti striden förr än alt war endat / emedan han ei wiste hwem / som skulle blifwa annars öfwerman / antingen Swipdager eller Berserkerna / förthenskull höllt Konung sig i skogen och såg uppå huru thet gick til / och hade han wäl tilfälle at komma thit / och hielpa them om han hade welat / men han wårdade icke stort at Swipdager hade fullit / eller förlorat slaget / och således stungit neder näsan.

22. Cap.

Om Konung Hrolf Helgesson / samt Drottning Yrsa, och huruledes Swipssoner kommo i hans sällskap.

NU laga bröderna sig bort / utan at thet stod til at hindra them. Konung Adel sporde ofta hwart the ärnade sig at fara? The sade sig thet icke ännu rätt beslutit hafwa / men at the nu wille skiljas tädan i then tankan / at se och lära känna andra Konungars och mäns seder / och at the ei wille föråldras i Swerige. The tackade Drottningen för then stora heder hon giort Swipdager; och Drottning Yrsa å sin sida tackade the igen för theras bistånd. Sedan stego the til häst / och redo sina färde til thess the kommo til sin fader / och frågade honom til råds / hwad the skulle nu taga sig före / eller hwart ut the skulle wända sig? Han swarade them hederligast wara / at fara til Konung Hrolf i Danmark och hans kiämpar; ther funnen j / sade han / på anständigt sätt stadna edert stora sinne / ty mig är berättat / at thit äro församlad alla the förnemsta män och kiämpar af hela Nordlanden. Huru är han at umgås med? Frågade Swipdager; hwar til hans fader swarade: mig är sagt at Konung Hrolf är frikostig / och mycket gifmild / trofast och så god emot sina wänner / at ei hans like mån finnas / ty han sparar hwarken gull eller andra dyrbara hofwor för them som honom thärom anlita wilja. Han är laglig til wäxten / men stor til krafterna och swår; fägre än andra män / men storlåtig eller sträng emot omilda männ samt sina owänner; liuflig och behagelig emot the arma och förtryckta / samt emot alla andra som icke bryta honom emot; therhos så sachtmodig / at han lika wänligt talar med the fattiga som med the rika; han är therföre nu så berömlig och hurtig Konung / at hans namn ei mån föråldras så länge werlden bebos. Hafwande jemwäl giordt sig alla the andra Konungar skattskyldige / som äro hans grannar / ty han är siälf en sådan herre / som alla äro benägna at tiena. Swipdager swarade: så hafwer tu nu talt med oss om honom / at jag är tilreds med alla mina bröder at fara til honom / om han wil taga emot oss. Swipur bonden sade: i kunnen råda om eder färd / doch tyckes mig best / at i blifwen här hemma hos mig; men the sade at thet ej lönade mödan at afråda them / utan bådo sin fader och moder fara wäl / resande sina färde til thess the funno Konung Hrolf. Swipdager gick tå straxt fram / och helsade på Konungen / som frågade hwad han wore för en man? Swipdager sade sitt och sina bröders namn / och at the uppehållit sig någon tid hos Konung Adel. Konungen sporde / hwi for tu tå hit / emedan tu wäl wiste at icke stor wänskap war emellan Konung Adel och mig? Thet wet jag wäl herre / swarade Swipdager / icke thesto mindre hafwer jag med mina bröder welat sökia at få blifwa edra män / om lägenhet gifwes / ehuruwäl eder torde litet tyckias om wår ankomst. Konungen swarade: icke hafwer jag ärnadt at skaffa mig wänner af Konung Adels folk / men efter j hafwen farit til mig / wil jag taga emot eder / ty jag tycker / at then giör bättre som ej wisar eder bort; emedan jag ser eder an för giltiga kiämpar / och jag thess utan sport huru j hafwen inlagt stort beröm / dräpit Konung Adels Berserker / och uträttadt många andra härliga bedrifter. Swipdager frågade / hwilket ställe Konungen wille förordna them at sitta på. Konungen wisade them til sätes hos en af sina män / som kallade Biälke / och befalte them lemna tolf mans rum toma fram om sig. (Swipdager hade lofwat Konung Adel at komma til honom innan han reste bort). Bröderna gingo och satte sig therest Konungen them hade wisat. Swipdager sporde Bialke / hwi the rummen skulle stå lediga / som woro innan före them. Bialke swarade / at ther skulle tolf Kongens Berserkar sittia så snart the komo hem / men nu woro the borta i siöröfweri. Then ena Konungsdottren kallade Skur / men then andra Drisa / som ochså nu war hemma hos Konungen och hölts för then wakrasta af sitt kiön. Drisa tyckte mycket om thesse bröder / och talte altid til theras bästa / lidande nu således sommaren fram alt in til thess Berserkarna komma hem om hösten til hofwet. Tå the efter sin plägsed gingo fram för hwar man / tå the kommo in i salen / och frågade altså then förnämsta af them / om någon wäl wore som ther sat / som förliknade sig i snällhet med honom? Men the andra beletade sig om åtskillige swar / them the tyckte sig wara herligast / doch kunde man af hwartheras ord höra / at them syntes mycket fela thertil / at the wore lika snälla eller hurtiga emot honom. När han kom til Swipdager och sporde honom til / om han hölle sig jämngod? Springer Swipdager upp / swänger sitt swärd / och sade sig i ingen ting wara sämre än han. Berserken swarade: hugg tu tå först til i min hielm? hwilket Swipdager strax giorde / men hugget bet icke uppå; sedan wille the begynna at slåss / men Konung Hrolf sprang emellan och skilde them åt säiandes / at them sådant ei skulle anstå utan skulle the efter then tiden räknas för hwars annars likar / och bägge hans wänner. Har uppå the förliktes / och woro sedan altid i en rad eller flygelarm / tå the foro uti siöröfweri / hafwandes altid seger hwart the kommo. Konung Hrolf skickade nu sine sendebud til Swerige at finna sinn moder Drottning Yrsa / begiärandes at hon wille senda sig the ägodelar / som hans fader Konung Helge ägde hade / och som Konung Adel tog til sig / när Konung Helge wart dräpen. Drottning Yrsa swarade thet war skiäligt och billigt / at befordra then saken til slut hos Konungen / om thet wore henne möjeligit; men om tu sielf / min käre son / sade hon / wille fara efter thessa ägodelar / skal jag wara tig hull i goda råd / doch är Kong Adel så girig och sniken efter penningar och ägodelar / at han aldrig wårdar om hwad arbete han ther til hafwer. Hwilket alt hon befalte berätta Konung Hrolf igen / och sände så honom tilhanda ansenliga förärningar.

23. Cap.

Om Konung Hrolf och Konung Hiorwadr Skuldas man.

KOnung Hrolf låg nu i siöröfweri / och dwäldes för then orsaken borta hela sommaren / warande altid bekymrad / huru han kunde som snarast besökia Konung Adel. Han förwärfwade sig mycket krigsbyte / och giorde alla befinteliga samt näst gräntsande Konungar sig underdårige och skattskyldige / hwar til mästa orsaken war / at alla bästa kiämparna wille heller wara med honom i hela sin lifstid / än som med någon annan / ty han war gifmildare på penningar än alla andra Konungar. Konung Hrolf giorde til sin hufwudstad en ort / wid namn Hleidargård (Ledre) som ligger i Danmark / och war ther en stor samt starker borg / therhos större ståt / hofpracht och hurtighet til finnandes än någor annorstädes / i anseende til alt thet som hörde til någon storlåtighet / och man eljest hade kunskap om. Hiorwarder är benämnd en rik och mächtig Konung / han fick Skulld / Konung Helges dotter samt Konung Hrolfs syster til ächta / och skiedde thet efter Konung Adels / Drottning Yrsas och Hrolfs hennes broders råd och samtycke. En gång reste Konung Hrolf tit / biudandes Konung Hiorwardr sin swåger hem til giästebuds / therföre hände sig en dag under giästebudet / när båda Konungarna woro ute stadda at förlusta sig / at Konung Hrolf löste sit brokebälte och wille taga afträde / bediandes sin swåger Hiorwardr at imedlertid hålla sit swerd; och när Konung Hrolf hade bundit om sig igen bältet / tog han sit swärd åter / och sade til Konung Hiorwardr: oss bådom är wäl witterligit / huru thet länge warit plägsed / at then som håller annors wärja medan han löser sit brokbälte / är then andra undergifwen; ty måste tu nu blifwa min underKonung / och thet lika så wäl tola som andra. Hiorwardr wardt mächta förtörnad häröfwer / doch måste han thet för then gången så blifwa låta / och for således hem / tyckandes mycket illa om sit wilkor; han sände doch skatt och skulld til Konung Hrolf i lika måtto som the andra hans underKonungar / hwilka honom tro och lydno bewiste och skatt utgjorde. Lyctas här nu således Swipdagers lilla saga.

Fierde Delen

Om

Bodwar Biarke /

Och hans bröder.

24. Cap.

Hring Uppdala Konung i Norige, bekommer Drottning Hwita til ächta.

NU är at berätta at norder i Norrige regerade en Konung öfwer Uppdalarna wid namn Hringr / och ägde han en son som kallades Biörn. När hans Drottning afsomnade / tychte Konungen och många andra / så wäl utom som inom lands / thet wara en stor skada. Hans undersåtare och råd bådo Konungen gifta sig igen / hwilket och så wida kom / at han skickade sina män söder i landet at fria för sig / men them mötte hårdt motwäder och stor storm / så at the nödgades wända om och låta drifwa undan för wädret så wida / in til thess the wräktes norder på Finmarken / hwarest the och förtöfwade öfwer wintren. En dag gingo the upp och kommo på landet / finnandes et hus / i hwilket twå qwinnor såto / som woro af et deyeligit ansichte / och undfägnade them wäl med efterfrågan / hwadan the kommo på then orten? Männerna berätta them alt om sin resa samt hwad ärende the hade / och fråga qwinnorna igen / hwilka the wäl wore / och för hwad orsak sådana wackra och angenäma qwinnor uppehölle sig ther sammastädes / så allena och så långt afsides från annat folk. Den äldsta af them swarade: alt har sin orsak / goda swänner / och ärom wi bägge här för then orsak skull / at en rik Konung begiärade min dotter til ächta / men efter som hon thet icke behagade / hotade han henne däremot med wärkligit öfwerwåld / och förthenskull hafwer jag nu henne här i löndom hos mig imedlertid som hennes fader är borta i siöröfweri. The frågade än widare ho hennes fader wore? Modren swarade: hon är Finska Konungens dotter / och åter sporde the hwad the bådo heto? Hon sade: jag heter Ingeborg / men dottren Hwita bemälte Finna Konungens dotter / men jag är hans frilla. En annan mö war ther ochså / som upwachtade them; Konungens män tyckte wäl om them / och beslöto sins emellan at försökia om hon wille fara bort med them / at gifta sig med Konung Hring; ty wardt thetta ärendet af then förnämsta sändemannen framburit för henne. Hon swarade icke strax här til / utan sade sig intet kunna giöra härutinnan / emedan hon stode under sin moders målsmanskap / och at hon hemstälte henne altsammans. Modren swarade: nu är som man plägat seya / at uti al fara och swårighet / warder omsider något til råda / doch tycktes mig illa wara at hennes fader ei är worden först tilsporder härutinnan; icke thess mindre måste man fresta på thetta tilbudet / om hon eljest snart täncker gifta sig. Här efter lagar hon sig til reds med them / och foro the så sina led / til thess the funno Konung Hring / som sporde sina sändemän / huru them hade gångit? The utlåto sig wäl öfwer sit ärende / och frågade Konungen strax igen / huru thenna qwinna honom behagade / om han wäl wille äga henne / eller ochså låta fara henne hem igen til sitt? Konungen fattade behag til henne / och beställte strax om bröllop med henne / achtandes icke om hon war rik eller icke. Sedermera hade the ächta sammanstämna / och war hon thertil fullnögder / men Konungen war något åldrig / hwilket snart förmärktes hos Drottningen.

25. Cap.

Om Biörn Konung Hrings son, och Hwita hans styfmoder.

EN gammal man bodde ei långt från Konungens med sin hustru och enda dotter wid namn Bera / som war ung til åhren och deyelig til anseendet. Biörn Konungsson och Bera bondedotter lekte ofta barnlekar tilhopa / och förliktes wäl tilsammans. Gubben sielf war mycket rik på penningar / ty han hade länge warit i siöröfweri / och räknad bland the största kiämpar på then tiden. Biörn och Bera älskade mycket hwarandra / och lider således någon tid fram at the råkades altjämt / och intet något särdeles märkwärdigt sig tildrog. Imedlertid tog Biörn Konungsson mycket til i mandom; han wardt stor och starker / samt manlig och skickelig i allahanda hederliga öfningar. Konung Hring hwar länge ur landet i siöröfweri / men Hwita blef hemma at styra landet / fast hon icke war af gemene man mycket afhållen / doch war hon altid emot Biörn Konungsson wänlig / ehuruwäl han thet icke mycket wårdade. En gång när Konungen reste hemman ifrån / rådde Drottningen honom at lemna sin son hemma / til at styra landet tillika med henne. Biörn sade / at thetta litet war af nöden / och at Drottningen föll honom ingalunda til behag / icke thesto mindre fant Konungen thetta rådeligit / och befalte honom blifwa hemma imedlertid / som han reste nu bort med stor krigsmacht. Efter thenna fadrens befallning gick Biörn hem / mycket illa tilfreds öfwer sådant theras råd / han lade sig til sängs helt wred / fåtalig och twär / samt röd i ansichtet såsom blod. Drottningen gick til tals med honom och wille trösta honom / talandes helt kiärligen med Biörn / men han bad henne gå bort / hwilket hon och giorde then gången; doch kom hon åter igen / til honom seyandes: thet wore nu god lägenheet at the bägge låge tilsamans i en säng medan Konungen wore borta / och at theras samwistande skulle blifwa bättre än hennes förra med en sådan gammal man / som Konung Hring war. Biörn wardt swårliga förtörnad häröfwer / och gaf henne en hård kinpust / böd henne fara bort och skiöt henne ifrån sig / hwilket hans wåldsamma förfarande / at hon wart skuten och slagen / henne så högt til sinnes gick / at hon utbrast i the orden / säyandes: tu tycker nu bättre wara / Biörn / at omfamna en gemen bondepiga / och är thet billigt för tig / som wärre och nesligare är / än at niuta min kiärlek och wänlighet tilgodo; ty är thet nu skiäligt at på något sätt bemöta thenna tin åtrå och galenskap. Förthenskul slog hon til honom med en ulfhandske och sade: nu skal tu blifwa förbytter i en will och grym hid (hwit) biörn / och ei af annat kunna föda tig / än af tin egen faders boskap; hwilken tu skal dräpa tig til mats / så at man sådant efterdöme aldrig tilförene hördt hafwer; ej eller skal tu någonsin slippa utur thetta titt nu pålagda öde / och blifwer således thenna minnesbetan tig drygare än någon annan.

26. Cap.

Huruledes Biörn Konungens son warder dräpen uti biörne hamen, och om Bera bonde dottren.

HÄr efter förswann Biörn / utan at någon wiste hwart han tog wägen / och när man saknade honom / wart han efterletad / men man fan honom doch ingenstädes / som likligt war. Om thetta är nu at berätta / at Konungens boskap war allestädes nädfält af en stor och grym gråbiörn. En afton hände sig at gubbens dotter wart warse huru thenna biörn kom efter henne / och när han hinte henne upp / såg han blit och mildt på henne / tå tyckte hon sig igenkiänna i honom Biörn Konungens sons ögon / ty fruchtade hon sig intet stort för honom. Diuret gick tå från henne och hon for efter thet / til thess the kommo til en bergskrefwa / hwarest hon fant en man för sig / som heltsade på henne / tå hon strax igenkände honom wara Biörn Hringsson / ty gladdes the bägge mycket här öfwer / och uppehölt hon sig thär i berget någon tid / emedan hon ei wille skiljas ifrån honom / så länge hon hade lägenhet ther til / oansedt han sade / at thet wore oanständigt för henne / at längre fördröija hos honom / emedan som han woro biörn om dagen / men meniskia om natten. Emedlertid kommer Konung Hring hem ur sin härnad eller siöröfweri / och när han hade berättadt hwad honom händt på hans resa / wardt honom igen sagdt / hwad sig tilbruti hemma i hans frånwaro / nämligen först / at hans son Biörn wore förswunnen / sedan at et stort skadediur hade kommit i hans land och lagt sig mäst på hans egen boskap. Drottningen dref mycket uppå at låta dräpa thetta diuret / men thet upskiöts ther med någon tid / ställandes Konungen sig såsom han thet ej stort wårdade / doch syntes honom underligit hänga tilsammans med alt thetta. En natt när Bera låg i sin säng / talade Biörn til henne / seijandes: mig tycktes som i morgon lärer jag få se min sidsta dag / ty the lära fånga mig / doch har jag ingen särdeles lust at lefwa / för then onaturlighet som mig är pålagd worden / och ehuruwäl thet är mig intet ringa nögie at wi ärom bägge tilsammans / doch skolom wi nu skiljas åt; ty wil jag och nu skiäncka tig then ringen som hänger under min wänstra arm / och måste tu gifwa acht på i morgon / at när the iaga efter mig och jag är döder / skal tu gå til Konungen och bedia honom förunna tig thet / som är ur under diurets wänstra bog / hwilket han lär efterlåta tig. Emedlertid lär Drottningebyckian granneligen märcka tå tu ärnar fara bort / och lär hon gifwa tig at äta af diurkiöttet; men thet måste tu ei smaka / ty tu wet tig wara hafwande / och lärer tu föda trenne söner / som wi ägom tilsammans / och skulle man strax se sådant märke på them / om tu åte något af thetta diureslachtet / emedan som Drottningen är thet wärsta troll som kan finnas; sedan skal tu gå hem til tin fader / hwarest tu lärer föda thesse swännebarn / af hwilka en lärer blifwa tig allrakiärast / men om tu ej kan behålla them hemma för theras obehaglighet och grymhet / så led them bort och far hit i berget med them / hwarest tu lärer finna en kista med trenne botnar eller afdelningar / och lära the runor / som ther äro påristade / gifwa tilkänna hwad hwar och en af them äga skal. Tre wapn äro i berget / af hwilka hwar och en taga skal hwad som honom är ärnat; then som först födes af tina söner / skal kallas Elgfrode / then andra Thore / och then tridie Bodwar / och kommer mig nu så lifligit före / at the lära bli manhaftige och länge namnkunnige män. När han nu hade berättadt henne om många andra händelser / for han ut / tå biörnehamen strax öfwerhölgde honom / hwar med han gick bort / men hon fölgde efter mycket sorgesen och bedröfwader. Hon ser sig nu om / och blifwer warse mycket folk komma fram öfwer bergsryggen med många och stora hundar / som gingo frammanföre Konungens männ. Biörnen löper strax från bergsskrefwan fram på fiället / hwarest hundarna och konungens män möta honom; blef han them tå hård at widfås / emedan han förlamade många män för them / innan han wardt anfallen / hafwande redan fällt alla hundarna förr än the kunde ringa in honom. Hwilket när thet doch omsider skedde / war biörnen mycket onder / och lopp af och til in i manneringen / men när han såg huru alt beskaffat war / at han ingalunda mera undslippa kunde / tå sliter han sig ut genom folkehopen / och wänder sig tit som Konungen står / thär dref han sina ramar til then mannen som honom näst stod / och ref honom lefwande sönder. Wart tå biörnen så trött och utmattadt / at han kastade sig flat ned för Konungen / tå the andra som omkring stodo / lupo til och dräpte honom. Bonde dottren åskådade alt thetta / och gick hon fram til Konungen / begiärandes thet som wore under diurets wänstra bog; hwartil Konungen jakade och sade / at ther månde wäl wara något som honom anstod at efterlåta henne / och tå hade Konungens män redan mestedels afflådt biörnen; ty gick Bera til och tog bort ringen och giömde honom / utan at någon såg hwad hon tog / ej eller at någon letade thärefter. Konungens sporde henne til hwad hon wore för en? ty han kiände henne intet; men hon berättade slikt som henne best syntes / och ej såsom sanningen war.

27. Cap.

Huruledes Bera föder trenne söner, ElgFrode, Thore Hundfot och Bodwar Biarke.

KOnungen for nu hem och Bera fölgde med i hans sällskap; Drottningen war mycket fryndtlig / och tog hon wäl emot Bera frågande / ho hon war? hon swarade såsom henne tilförene behagade / utan at sägia sanningen. Drottningen giör nu stort giästebud och låter tilreda biörnekiöttet at fägna giästerna med. Bonde dottren war med i Drottningens kamare och slapp ej bort / ty Drottningen understod ho hon månde wara / ty som Drottningen thit med en tallrik hastigt löpande / och frambar ett stycke biörnkiött / bediandes henne äta thet sama / hwilket när hon nekade til / sade Drottningen: thetta är mycket underligit / at tu så förachtar thenna wälfägnad / som Drottningen sielf wärdigar tilbiuda tig / tag förthenskul strax emot / eller skall något annat wärre för tig tillagat warda; Drottningen skar tå sielf sönder en beta för henne / och lyktades så leken / at hon swälier neder then betan. Och när Drottningen åter skurit en annan och stuckit honom i hennes mun / kom litet ned i magen thär af / men thet öfriga krusade hon bort ur munnen seyandes / sig intet mera äta kunna / fast än hon wille pina och döda henne. Drottningen sade tå: thet kan hända at thetta streket någorlunda duger / och log så ther åt. Sedan gick Bera hem til sin fader / och hade stort missnögie af thenna medfarten / berättande sin fader alla omständigheter / huru thet war med hennes tilstånd. Liten tid therefter wardt Bera siuk och födde ett piltebarn / men någon underlig skapnad / emedan thet war karl ofwan til / men Elg nedan alt från naflan / ty wardt thet kalladt ElgFrode / sedan bekom hon ett annat barn / och kallades det Thore Hundfot / efter som thet hade hundafötter alt nedan från bristen / doch thetta ena undantagandes / war han then däijeligaste och ansenligaste bland alla andra män. Sidst kom then tredie och fägraste sonen fram / som wardt nämder Bodwar / hafwandes icke thet ringaste lyte på sig / ty wardt han och mäst afhållen af modren. Thesse skuto nu alla så hastigt upp som gräs / och när the lekte med annat folk / woro the mycket grymma och oförwägna / så at många wordo illa medfarne af thesse bröder / besynerligen förlammade Frode åtskiliga af Konungens män / och somlige dödade han aldeles.

28. Cap.

Om ElgFrode / huruledes han blef en skogsröfware.

LI der således fram någon tid / til thess the blifwa tolf wintrar gamla / woro the tå redan så starka / at ingen af Konungens män war / som kunde stå emot them / ty wågade thesse sig icke eller mera uti led med them: förthenskull sade Elgfrode til sin moder / at han wille fara bort / emedan han ei wille umgås med sådane ynkeliga och swaga män / som strax wordo trötta och förswagada / när man komme wid them. Hon swarade / at honom ej eller rådeligit wore / at länge wistas i stort sälskap bland annat folk för sin oförwägenhet skull. Förthenskull tog hon honom med sig til kulan / och wiste honom then ägendom / som hans fader honom ärnadt / ty Biörn hade utwisat hwad hwar och en äga skulle. Frode wille tå taga mera / men hon kunde thet ej åstadkomma / ty then ägendom war minst / som honom war tilämnad. Och som han ser hwarest några wapn titta fram utur berget / tog han i fästet af ett swärd / men thet satt så fast / at han på intet sätt kunde få thet löst; tå drifwer han til ett yxeskaft / men thet war ej eller lösare för honom / än thet förra: ty sade ElgFrode: kanske at then samma som thesse håfwor här nederlagt / har så ärnat at ett wapnskifte skulle skie förr andra ägodelars skifte. Han fattade tå i ett skaft / som strax wardt löst / och fölgde thermed fram ett kårt och bredt swärd / hwilket när han litet åskådat / sade han: orättrådig hafwer then warit / som har rådt om at dela thesse ägodelar / ty slog han thet med bägge händerna i berget / i mening at bryta thet i stycken / men wärjan gick in i berget så at skaftet befwade therwid utan at sielf sönderspringa: tå sade han: hwad mån blifwa ther jag framfar men sådan misshagelig hofwa och dyrbarhet; ty intet twifwel är thärpå / at thet biter på hwad som förekommer. Sedan tog han afsked af sin moder / och for bort til thess han kom til ett berg Kiölwägen benämdt / therest han blef en skogsstrykare / dräpandes folk för winst skull / och giorde han sig ther en röfware kula / lagandes ther om sig.

29. Cap.

Om Thore Hundfot som blef Konung i Götaland.

KOnung Hring tyckte sig nu understå / huru thet sammanhängde med alla thessa onda och underliga skickelser / doch låter han sig icke thet ringaste märkia för gemene man / utan låter ännu alt wara tyst / såsom tilförene. Liten tid therefter / begiärade Thore Hundfot låf at fara bort / ty wisade hans moder honom til berget / samt the ägodelar / som honom woro beskiärde / och berättade honom tillika om wapnen / bediandes honom taga yxan / emedan hans fader tilförene thet befallt hade. Böd tå Thore sin moder fara wäl / och gick bort til berget / hwarest han först fattade i swärdsfästet / men thet war fast; sedan grep han om yxskaftet / och wart yxan strax lös / emedan hon warit honom ärnad. Sedan tog han sitt öfrige gods / och for sina färde / then han så anställte / at han först hemsökte sin broder ElgFrode / och när han kom in i hans kula / satte han sig ned i sätet / skiutandes hatten eller mössan diupt neder i ögonen. Sedan kommer ElgFrode hem / och wisar sig intet särdeles fryntlig wid thenna fremmande mannens ankomst / utan blottar sitt stackota swärd / seyandes:

Wärjan gränjar
Och går ur skidan /
Handen wäl minnes
Hiälte striden.

Han drifwer swärdet neder i bänken brede wid sig / ställandes sig mycket grym och illskefuller: tå swarade Thore:

Så wil jag låta
På skogawägen /
Min sköna yxa
Slikt liud giöra.

Kunde tå Thorer icke längre döljas / utan Frode igenkiände strax sin broder / biudandes honom halfparten af alt hwad han hade förwärfwadt / ty honom feltes intet rikedom til öfwerflöd. Men Thorer wille thet ej emottaga / och sedan han sig thersammastädes någon tid uppehållit / for han bort. ElgFrode wisade honom til Giötaland seyandes / at Konungen ther i landet wore nyligen döder / och at han nu skulle fara thit; berättade honom om många ting / i synnerhet / at thet wore en lag hos Giöterna / at (när Konungen är död) ett folkrikt Thing warder anställt / och skola alla Giötar sig ther infinna. En stor stol warder tå framsatt på thetta mötet / hwarutinnan twå män kunna få sitt fulla rum / och skal then samma warda Konung / som bäst kan uppfylla thet rummet; ty tyckes mig at tu lärer riktigt uppfylla then stolen. Sedan skildes the åt / önskandens hwar annan at lefwa wäl. Thore fortsatte nu sin resa til thes han kommer i Giötaland til en Jarl / som undfägnade honom wäl och behöllt honom hos sig öfwer natten. Tå spådde alla som Thore sågo / at han skulle blifwa Konung för sin ansenliga wäxt skull / och att få lära finnas / som kunde liknas med honom i storleken. När thinget nu hållit blef / skiedde alt som hans broder Frode honom förut sagdt hade. En höfdinge war ther tilsatt af folket / til at i sanning skiärskåda och dömma i thetta målet; och woro många som satte sig ned i stolen / men förkastades strax af dommaren / såsom owärdiga och otienliga thertil. Thore framkom aldrasidst och satte sig ned i stolen; tå sade höfdingen: för tig passar thenna thron bäst / förthenskull blifwer tig härmed styrelsen af wårt rike updragen. Hwaruppå landets inwånare gåfwo honom Konungsnamn / och wardt han kallad Konung Thore Hundfot. Om honom hafwer sedan warit mycket at berätta / huruledes han war högeligen afhållen af alla / fördt många krig / och haft esomoftast seger / styrandes en tid sitt rike i fred och rolighet.

30. Cap.

Huruledes Bodwar Biarke hemnar sig på Drottning Hwita, samt om Konung Hrings död.

NU måste man berätta om Bodwar / at han är imedlertid hemma hos sin moder / som älskade honom högt / och war han en then manligaste och deyeligaste man i landet / oansedt han ännu icke war allom bekandt och kundbar. En gång sporde han sin moder hwarest hans fader wore? Hon berättade honom om thess endalycht och hela åtbörden / samt huru honom ett så wanskapeligt öde wardt pålagt af sin styfmoder. Bodwar swarade / at illa borde the belöna härföre thetta trollet; hon förkunnade honom äfwenwäl / huruledes hon blifwit nödgat af Drottningen / at äta af biörnkiöttet / hwartil ännu märke syntes uppå hans bröder Thore och ElgFrode. Bodwar sade: mig tyckes thet Frode hade bort med större skiäl hämnas sin faders död uppå thetta blandtrollet / än som dräpa för sin gewinst skull oskyldigt folk / och giöra thet som ondt är. Underligt synes mig ochså / at Thore reste bort / utan at gifwa thenna trollpackan någon minnesbeta härtil; förthenskull tror jag wara bäst / at jag tager henne något i skrift härföre. Tå sade hans moder Bära: tå måste tu så laga / at hon icke kan betiena sig af sin trullkonst at skada tig med. Han swarade sig så giöra skola / och gingo the tå bägge strax bort til Konungen / berättandes hon för Konung Hring / huru alt sig tildragit hade / om Bodwars tilstånd och råd; hon upwisar jämwäl then ringen / som hon tagit undan diurets bog / och säger / at hans son Biörn tilförene hade ägt then samma. Konungen tyckte sig förwisso igenkänna ringen / och sade sig wäl hafwa kunnat utgrunda / at alla thesse oredor månde härröra af hennes stämplingar / men för thet han älskade så mycket Drottningen / hafwer han tigit stilla thermed. Bodwar sade: låt henne nu strax fara bort / eljest skolom wi hämnas på henne. Men Konungen sade sig wilja böta för henne med penningar / om han wille låta wara alt stilla som tilförene / therhos gifwa honom rike at förestå / samt nu strax Jarls namn / men efter sin död Konungadömet / om han wille afstå at giöra henne något meen eller wanheder. Bodwar sade sig icke wilja wara Konung / utan fast heldre wara hos Konungen och tiena honom; eller är tu så intagen / sade han / af thetta onda spöket / at tu knapt har titt förstånd mer at rätt förestå titt Konungadöme / ty skal hon nu aldrig trifwas här mera. Bodwar wardt tå så grymmer at widfås / at Konungen torde intet sättia sig up emot honom. Sedan gick Bodwar i Drottningens frustugu / hafwandes med sig en skräppa eller skinnpåse / men Konungen och hans moder woro efter. När Bodwar kom i hennes kamar / wände han sig til Drottningen / och klädde skinnpåsen öfwer hufwudet på henne; sedan snörde han åt om halsen / satte henne så i slätt tilstånd / och slog henne sidst til döds / med åtskilliga plågor och straff / släpandes henne således kring alla gator i staden / och höllo alla så före at thetta icke war så stort straff / som hon icke ännu wärre förtient. Konungen allena tyckte fuller mycket illa härom / doch kunde han ingen ting giöra härtil / utan måste således Drottning Hwita låta sitt arma lif. War tå Bodwar aderton åhr gammal / när thetta sig tildrog; litet therefter tog Konung Hring sot / och dödde / Bodwar emottog tå riket / och trifdes ther liten tid. Sedan sammanstämmer han thing och berättar för landsfolket / at han wille fara utur landet; han gifter sedan sin moder en man wid namn Ulfsleitur / som ther tilförene war Jarl / och biwistar så bröllopet innan han afreser.

31. Cap.

Om Bodwar Biarke och ElgFrode.

HÄrefter rider Bodwar ensamen bort / utan at taga med sig / hwarken gull / silfwer eller andra ägodelar / allenast thet at han war wäl försedd med goda wapn och kläder. Han rider nu på sin goda häst först til berget / efter sin moders utwisande / och wardt swärdet strax löst för honom när han tog i fästet; thesse egenskaper fölgde med swärdet / at thet måtte aldrig blottas / utan at thet blefwe någon mans bane / aldrig skulle man läggia thet under hufwudet / ej eller någonsin resa thet å enda på fästet / tre gångor skulle han uppägga thet med retande ord / i all sin lifstid / och ej skulle thet swängas andra gången. Altså wardt han testo swårare at angripas. Thetta kåsteliga swärdet / hafwa förthenskull alla thessa bröder welat äga. Bodwar for härmed bort til sin broder ElgFrode / och giorde han en slida härtil af biörk. Ej hafwer sig något märkwärdigt tildragit i thenna hans färd / före än som han om en afton kom til en stor kula / som hans broder ElgFrode rådde öfwer. Bodwar ledde in sin häst / och tyckte sig äga opåtalt / alt hwad han ther behöfde. När ElgFrode kommer hem sent om qwällen / ser han surt ut på Bodwar / som doch låddes thet icke wårda / til thess at hästarna sins emellan begynte at bitas / wiljandes jaga hwarandra ur stallet. Tå sade Frode; thetta är en mycket dumdristig och förmäten man / som understår sig mig olåfwandes / at giöra sig här så hemma. Bodwar tryckte hatten diupt ned i ögonen utan at swara ett ord. ElgFrode står nu upp / blottar sitt stackota swärd twenne resor / utan at Bodwar rörde sig ther wid / tredie gången drager han åter ut swärdet / och springer til honom / förmärkiandes at thenna fremmande mann ej kunde blifwa rädd / ty ärnade han fatta i honom / men när Bodwar såg i hwad ämne han kommen war / wille han ej lngre bida utan står upp och löper honom under armarna. ElgFrode grep honom thess hårdare under armarna igen / och hade the sins emellan många styfwa ryckningar / til thess hatten föll af Bodwar / och tå igenkände ElgFrode sin border / seyandes: wälkomen frände / och hafwom wi nu redan alt för länge rykts med hwarandra; än skadar thet intet swarade Bodwar. Tå sade ElgFrode än widare: försichteligare måste tu tå bråtas med mig / frände / om wi skolom nappas widare / och blefwe tu än mera warse hwad åtskilnad wore på wåra krafter / om wi skolom slåss och ej skona hwarannan. Frode tilböd Bodwar at dwäljas ther / och rå om alt halfparten med sig / men Bodwar wille thet ei / hälst emedan thet tycktes honom ej godt wara / at dräpa folk för ägodelars skull. Härefter for Bodwar bort / och Frode fölgde honom på wägen / berättandes huru han skiänckt mångom liwet / som ej kunnat förswara sig. Hwar wid Bodwar gladdes / och sade at han giorde wäl thäri / och at han wäl skolat låta mästaparten fara i frid / skiönt honom hade tyckts at the något warit motsträfwiga. ElgFrode swarade: mig äro alla saker illa tilämnade / men thet är nu rådeligit för tig at besöka Konung Hrolf i Ledre / ty hos honom finnes the kiäckaste kiämpar bland alla / emedan som hans pracht / förtreffelighet och skickelighet öfwergår wida alla andra Konungars. Sedan grep Frode litet i honom och skakade honom / seyandes: intet är tu ännu så stark / frände / som tu behöfwer / ty skar han sig i benkalfwen tog up blodet och bad honom dricka / hwilket när Bodwar giort / kastade Frode i honom andra resan / och stod tå Bodwar så fast på fötterna / at han ei feck honom ur stället. Nu hafwer tu krafter nog / Broder / sade ElgFrode / och tror jag at thenna dricken tig båtadt / ty lär tu ochså bli förmer än andra flästa män / til styrckia och raskhet / mandom och allahanda alfwarsamma lekar / hwilket jag af alt hierta unnar tig. Här uppå steg Frode med then ena foten in i berget / alt öfwer klösläggen / och sade: hwar morgon skal jag besöka thetta sporet / at besichtiga hwad ther i kommit är; ty om thet är fullt med mull / tå dömmer jag at tu är sotdöd worden; och är ther watn i / tå är tu drunknader / men är ther i blod / så är tu worden dödad med wapn / tå jag och lär sökia at hämnas tin död / ty jag älskar tig mäst af all min slächt / hwarmed bröderna skildes från hwar andra.

32. Cap.

Om Bodwar Biarke och hans broder Tore Hundfot.

BOdwar fortsätter nu sin resa / til thess han kommer til Giötaland / och war Konung Thorer hans broder tå ej hemma; men som the båda woro så lika hwar annan / at ingen kunde åtskilja them / ty trodde landsfolket at Thore wore hemkommen. Förthenskull wardt han satter i högsätet (uppå thron) och i alla mål betienter såsom Konungen sielf / samt honom rum gifwit i sängen hos Drottningen / emedan som Thore war gifter. Men Bodwar wille icke liggia under lakan eller täcke med henne / hwilket henne underligit förekom / ty hon trodde wisserligen / at thet wore hennes man Konung Thore; doch när Bodwar berättadt henne huru thet war beskaffat / lät hon intet mera märcka sig thär om / utan the lågo så hwar natt tilsammans och snackade med hwar annan alt til thess Konungen sielf hemkom; tå man och wardt warse ho thenna mannen war. Sedan wart en stor glädje och fägnad emellan thesse bröder / seyandes Thore / at han wäl ingen ingen annor så betrodt hade at hwila hos sin Drottning. Thore bad honom blifwa ther qwar och taga til godo med sig hälften af alla hans lösören; men när Bodwar thet ej wille / tilböd Thore honom at giöra thärmed / såsom honom behagade / elljest wille han gifwa honom folk och manskap / men han nekade ochså ther til och red då bort / hwarpå Thore hans broder fölgde honom långt ut på wägen / tagandes sedan bröderna afsked af hwar annan / med största kiärlek och i stadigaste wänskap / hwilket the doch något i löndom giorde. Nu lychtas här således thenna berättelsen.

Femte Delen

Om

Hialte

Then skickeliga / som tilförene war kallad Hottur bondeson.

33. Cap.

Om Bodwars gästning hos Hotts föräldrar.

SEdan som Bodwar skildes från sin broder / reser han sina färde / til thess han kommer fram i Danmark / och ej långt ifrån Ledra gård. En dag när thet regnade och slaskade mycket / så at Bodwar blef igenom wåt / uptröttnade äfwen wäl hans häst af the blöta och swåra wägarna; så wart thet och mycket mörkt / och rägn om natten / ty blef han intet warse för än hans häst snafwade med foten emot något högt fram för honom. Förthenskull stiger Bodwar ned at se til hwad thet wore / och finner så ett hus med en dörr uppå / ty klappar han på dörren / och kom ther strax en man ut / af hwilken Bodwar begiärade låna hus öfwer natten; husbonden swarade sig ej wilja wisa honom bort om nattetid / besynnerligen efter som han wore okunniger ther å orten. Bonden tyckte thenna mannen wara mycket ansenlig och manlig i alt hwad han såg på honom; och hade Bodwar ther et frikostigt herberge öfwer natten. Han frågar bonden mycket om Konung Hrolfs samt hans kiämpars märkeliga bedrifter / och huru långt thet ännu wore dit? Bonden swarar: at thet icke wore synnerligen långt mera / frågandes igen / om han ärnat sig dit? Hwilket tå Bodwar bejakade / swarade gubben: ther lärer tu blifwa wäl emottagen / ty jag ser tig an för en stor och stark man / doch tyckas the andre ej eller wara sämre kiämpar. Wid thetta theras samtal begynte kiärlingen öfwerliudt at gråta / när the talte om Konung Hrolf och hans kiämpar i Ledra gård. Hwi gråter tu rådlösa qwinna / sade Bodwar? qwinnan swarade: min gubbe och jag ägde en son tilsammans wid namn Höttur / som gick en gång til staden at förlusta sig / men Konungens män giorde spe af honom / hwilket honom illa likade. Sedan togo the honom och satte honom i en benhop; warandes nu thetta theras tidsfördrif öfwer måltiden / at så snart the ätit kiöttet af benen / kasta the them uppå honom / ock bekommer han ibland stor skada ther af / om the träffa honom / så at jag nu ej wet antingen om han är lefwandes eller döder. Förthenskuld wil jag nu ingen annan lön begära af tig för min kostfrihet / än at tu snarare tager the små benen at kasta honom med / än the större / i fall han icke redan wore döder. Bodwar sade: jag skal giöra hwad tu beder om / men icke tyckes thet mig mycket manligit / at slå en man med ben / eller illa omgås med barn och smått folk; tå giör tu wäl swarade kiäringen och gubben / ty tina händer synas oss så starka och tunga / at han wisserligen icke lärer kunna hålla ut ett slag af them / om tu ei will skona honom.

34. Cap.

Om Bodwar Biarke och Hottur bondeson

SEdan reste Bodwar thär ifrån til Ledra gård / och när han kom til Konga hofwet / brede wid Konungens bästa hästar / och låter honom ther fodra / utan at någon therom tilfråga. Han gick sedan in i salen / hwarest få män församlade woro / sättiandes sig ut wid dörren; någon stund ther efter hörer han någorstädes bullras och röra sig i en wrå eller hörne af salen; ty såg han tit och wardt warse en swart och oren hand komma upp ur en stor benhög som ther låg. Bodwar gick tit och sporde ho ther wore i benhopen? tå swarades honom med en klenmodig röst: Bockesäll (tu stora man) mitt namn är Hottur. Hwi är tu här? frågade Bodwar / eller hwad giör tu? Jag bygger mig en skiöldborg / Bockesäll swarade Hottur. Bodwar sade: arm och eländig är tu i tin skiöldborg; sedan tog han i honom och ryckte honom upp ur benhuset. Hottur ropade tå högt seyandes: nu wil tu goda Bodwar (Bockesäll) taga lifwet af mig; giör ei thet / ty jag har mycket wäl arbetadt på thenna byggnaden och likwäl hafwer tu nu på en gång alt nedrifwit / och brutit aldeles neder samt i sönder min skiöldborg / som jag nu giordt så hög utan til / at jag satt ther inne trygg och bewarad för alla edra / kast / dem jag nu länge har måst uthärda så at the en tid ej träffat mig; och hade jag ändoch icke hunnit få förfärdiga honom / som jag föresatt mig at han blifwa skulle. Bodwar sade: ej skal tu nu få byggia på thenna skiöldborgen mera. Hottur gret tå högt och frågade om Bocke wille döda honom; men Bodwar bad honom at ej ropa högt / utan tog honom sedan up och bar honom utur salen til en siö / som thär in til låg / twättandes honom aldeles ren / och woro få som gåfwo acht häruppå. Sedan gick Bodwar til thet stället hwarest han tilförene sutit; han ledde Hottur efter sig och satte honom ther ned hos sig; men Hottur war ännu så rädder / at alla hans leder och läggar skiälfde / doch tycktes han förstå / at thenna mannen wille hielpa honom. Efter thetta inföll aftonen och skyndade sig tå männen in i salen / blifwande Konungens kiämpar warse / at Hottur war satter uppå bänken; ty tyckte the then mannen hafwa giort sig mycket dristig / som thetta tagit sig före. Hottur såg nu illa ut / så snart han kiände igen them alla / af hwilka han tilförene så mycket ondt utstådt hade; förthenskul emedan lifwet war honom kiärt / wille han gierna löpa bort til sin benhög igen / ty han tyckte sig thersammastedes wara säkrare / och ej så bar för theras kastande / såsom nu / men Bodwar höllt honom så fast / at han intet slapp bort. Konungens hofmänn slängde nu efter sin wana först the små benen twärt öfwer gålfwet til Bodwar och Hottur; Bodwar låddes som han såge thet intet / men Hottur war så rädd at han hwarken åt eller drack / doch som thet honom ibland så före / som han då och då månde blifwa slagen / ropandes i thet samma til Bodwar / således: nu kommer ett stort höfteben åt tig Bockesäll / och lär thet blifwa wår bane. Bodwar bad honom tiga stilla / och satte så inbögda handen emot benet / hwar wid sielfwa läggen fölgde. Men han sände benknoken så hårdt tilbaka til honom som först kastade then / at benet träffade honom frammandetil och blef thetta hans död. Häraf kom stor förskräckelse uppå the andra af Konungens hofmänn och lifwacht / så at rychtet theraf kom upp uti kastellet in för Konungen samt hans kiämpar; nemligen at en stor man wore kommen ther neder i salen / som hade dräpit en af Konungens män / ty begiärade the andra at få döda honom igen. Konungen frågade om thenna hans hofman wore saklöst eller oskyldigt af daga tagen? The swarade nästan så / doch kom sedan hela sanningen fram. Konung Hrolf sade at thet skulle wara fiärran från honom / at låta dräpa then mannen / ty j hafwen / sade han / tagit eder här i mitt hof en elak wana / at slå och kasta oskyldigt folk med ben såsom hundar / hwilket förfarande är mig til sidwördnadt / och eder til stor skam; hafwande jag altid talt härom förr / men j hafwen ej gifwit acht ther uppå; så tror jag och at thenna man är rätt kiäcker / som i nu hafwen påtalt / ty kallen honom hit til mig / at jag må wetta ho han är. Bodwar gieck fram för Konungen och helsade på honom wäl och beskedligen. Konungen frågade honom om hans namn? Han swarade: tin lifwackt kallar mig Hattargride eller Hotturs förswarare / men jag heter Bodwar. Konungen frågade än widare / hwilka böter han wille gifwa för sin hofmann? Bodwar swarade / honom hafwa warit sielf orsak til hwad han fick. Konungen frågade: wil tu blifwa min man at upfylla igen then dödas ställe? Bodwar sade sig ej neka ther til / alenast han ej therföre måtte skiljas wid Hottur och at the bägge finge sittia Konungen närmare / än then som benläggen kastade; i widrigt fall / skulle the bägge fara bort. Konungen sade: icke skall jag spara maten för honom / fast än jag ser at han ej lärer wara mig til någon heder. Bodwar gick och satte sig i thet rummet / som honom bäst likade / ty han wille ei sittia thär som then andra förr suttit / förthenskul slängde han på et ställe upp tre andra män / och satte så Hottur samt sig siälf i stället igen / hwilket hwar längre in i salen än han eliest borde sittia. Altså tyckte the andra at Bodwar wore ond at widfås / och woro the mycket illa tilfreds med honom.

35. Cap.

Huruledes Bodwar fäller ett stort skadediur.

SOm thet nu led til Juleqwällen / blefwo wännerna mycket bedröfwade. Bodwar frågade efter orsaken ther til? Hottur sade: ett stort och förskräckeligit odiur hafwer här kommit twå wintrar efter hwarandra / och giort mycken skada / hafwandes wingar på ryggen / så at thet altjämt flyger. Intet järn biter på thet / ei eller komma Konungens kiämpar hem. Bodwar swarade: intet är thenna salen så wäl försedd som jag tänkte / om ett enda diur skall kunna utöda för folket ett helt rike / och all Konungens boskap. Hottur sade: thet är snarare thet wärsta troll än något diur / och om Julafton kommer thet hit. Tå thenna inföll / sade Konung Hrolf wid tredie timan: nu will jag at alla mina männ skola wara stilla och tysta i natt / förbiudande alla at gå ut / eller wåga sig i någon fara emot diuret / thet må gå med boskapen som ödet wil / men icke wil jag mista någon af mina män. Alla utlofwade giärna sig skola efterkomma hwad Konungen befalte i thetta målet. Nu är at berätta / at Bodwar gick lönliga bort om natten / tagandes Hott med sig / som doch giorde thet helt nödigt seyandes / thetta blifwa hans wissa död. Bodwar swarade at thet wäl bättre skulle aflöpa; the gingo sedan bort från slottet / och war Hott så rädd / at Bodwar måste bära honom. När the se diuret komma / begynner Hottur ropa så högt som han kunde seyandes / at diuret lärer upswälia honom. Bodwar bad then armlingen tiga / och kastade honom ned i måsan / hwarest han låg och darrade / utan at han torde gå hem. Nu geck Bodwar emot diuret / och hände honom / at när han wille draga ut swärdet / satt thet så fast i baljan / at han ej kunde få ut thet. Bodwar eggiar eller mumlar åt swärdet med retande ord / och får så bryta slidan af thet brakade / hwar af swärdet wardt löst / och ty stöter han thet under bogen på diuret / så at thet stannade i hiertat / hwarpå diuret föll dödt neder til jorden. Sedan går han tit Hottur ligger / tager honom upp / och bär honom tit / som diuret låg dödt / men han darrade och skalf förskräckeligen. Bodwar sade: nu måste tu dricka af diurets blod / och ehuru länge Hottur war thär til tröger / tordes han doch icke neka / ty lät Bodwar honom nu dricka twå stora supar / samt äta något af hiertat; sedan tog Bodwar i honom och brottades the länge til samman. Bodwar sade: nog är tu nu starker worden / och tror jag at tu nu ei fruchtar mera för Konung Hrolfs drawanter. Hottur swarade: hwarken för them eller tig siälfwan hedanefter. Wäl är nu tilgångit / min stallbroder Hottur / sade Bodwar / farom nu til och resom up diuret / så at andra mena thet wara lefwande. Hwilket när the efterkommit / gingo the hem / och läto intet märkia sig / ej eller wiste någon / hwad the hade uträttadt / eller hwar the hade warit.

36. Cap.

Om Hott bondeson / när han högg thet döda diuret och blef kallad Hialte.

NÄsta morgonen ther efter / frågade Konungen / hwad man förnummit om diuret / och om thet hade ankommit tit om natten? Men när honom wardt berättat / at all hans boskap war ännu frisk hel och oskadd qwar uti fållan / utan at något thär af saknades / befalte han sina män se efter / om intet kiänneteken eller liknelse syntes at diuret hade warit titkommit. Wårdmännen giorde så / och kommo hastigt tilbaka berättandes / at diuret for mycket wredt fram / och låpp enda åt Konungens slott. Konungen bad nu hwar och en af sina drawanter wisa hwad hierta han hade / och giöra så af med thetta spöket; hwilket och efterkommit blef / så at alla lagade sig til at gå emot thet sama. När Konungen blef warse diuret betrachtade han thet wäl seyandes: ej ser jag at thetta diuret rörer sig / men ho will wåga at gå emot thet sama? Bodwar swarade och sade / at thet wore en manhaftig mans försökelseprof / och skulle thet wara en behiertad dräng / som torde thet samma försöka. Förthenskull min stallbroder Hottur / sade han / wräk nu af tig thet onda omdömet som alla hafwa om tig / nämligen at ingen kraft eller manligheet funnes hos tig; och gack åstad och dräp diuret / kunnande tu wäl se at alla andra äro tröga thertil. Ja / swarade Hottur / jag skal nu gripa thet ann; ty sade Konungen til honom: intet wet jag hwadan thenne manhaftigheten är nu nyligen kommen uppå tig Hottur / och hafwer tu mycket förändrat tig på en kort stund. Hottur swarade at om Konungen wille gifwa honom thertil sitt swärd Gyllenhialte (Gyllenfäste) så wille han fälla odiuret / eller och skulle han sielf stupa för thet sama. Konungen sade then skola wara en käck och god dräng / som skulle kunna bära thet swärdet. Hottur swarade: thet måste tu tro / Herre / at med mig är nu så beskaffadt / som tu säger. Konungen sade: huru kan man thet weta om icke tin hug är mera ombytt / än man härtils kunnat se? Ty the flästa mena at the kiänna tig / och kunna wäl weta / om tu är samma man / eller icke; ty tag nu emot swärdet / och nytia thet wäl / om thet är tig öde. Hottur gick sedan drifteligen emot diuret / huggandes med alla krafter til / så snart han fick ram theruppå / och fälte så diuret dödt ned til jorden. Tå sade Bodwar: seen nu Herre / hwad han hafwer uträttadt. Konungen swarade: wist har han mycket åtagit sig / men icke hafwer Hottur ensamen dräpit thetta diuret / utan snarare hafwer tu thet giordt. Bodwar swarade: thet kan så wara Herre. Hwarpå Konungen sade: jag wiste wäl när tu kom hit / at fåå lära finnas tina jämnlikar / doch tyckes mig thetta förnämst och berömligast af alla tin wärk / at tu kunnat giöra en kiämpe af Hottur / som kom mig helt olik före til en sådan stor lycka / och hafwer tu giordt mycket wäl härutinnan / ty wil jag at han nu ej skall kallas Hottur längre / utan helder Hialte / och få thet tilnamnet af swärdet Gyllenhialte.

37. Cap.

Om Konung Hrolfs Berserkar samt om Bodwar Biarke, Hialte then Skickeliga, och the öfrige Konungens kiämpar.

NÄr thet nu led på wintern och den tiden inföll at Berserkarne skulle komma hem / frågade Bodwar Hialte om theras åtbörder och plägseder? Hialte swarade thet wara theras wana / at gå fram för hwar man när the komma hem til hofwet / och allraförst till Konungen sielf / frågandes honom til om han hölle sig wara jämnsnäller eller lika hurtig med them? Hwaruppå Konungen swarar så: thetta är swårt at sägia / hälst så raska männ som i ären; emedan i hafwen inlagt så stort beröm i krig och blods utgiutelser bland allahanda folk / så wäl i södre delen af werlden / som här i nordlanden; hwilket doch Konungen mera swarar af höfligheet än af klenmodighet / ty han kiände theras sinnen / och hade the förwerfwat honom mycken seger samt ägodelar. Sedan gå the tädan och fråga samaledes hwar man / som war i salen; men ingen tyckte sig wara theras jämnlike i raskhet. Bodwar swarade: thet är mycket eftertänkeligit / at Kong Hrolf icke föresett sig med så kiäcka drängar / som kunna wåga at gå emot thessa Berserkar / och är thet föga om hans utwalda manskap / om alla skola bära skammord för thessa; hwar med the båda lychtade sitt tal thenna gången. Bodwar hade tå redan warit et åhr hos Konung Hrolf; men när thet kom til annan Julafton / och Konungen satt til bords / wordo salsdörrarna hastigt uppslagna / och stego thär in tolf Berserkar / alla gråhåriga / och så beklädda med harnesk och järn / som hade man åskådat något annat ismål eller istackar. Bodwar sporde tå Hialte tysteligen til / om han tordes wåga sig emot någon af thessa? Ja swarade Hialte / icke allenast mot en / utan ochså mot them alla; ty jag kan icke rädas / skiönt jag finner någon öfwermacht emot mig / och skal således icke en af them skräma mig. Berserkarna gingo nu längre fram i salen / seende huru folket åskådade them / och at Konung Hrolfs kiämpars tahl blifwit förökt sedan the reste hemifrån; ty sågo the grannerliga på thesse bägge nykomne männen / tyckandes them wara nog manhaftiga / besynnerligen then ena; och har man berättat / at then som främst gick / blifwit något bestört här öfwer. Icke thesto mindre stiga the efter wanan fram för Konungen / och spör theras förnämste Konungen til med sama ord / som han war waner; hwartil när Konungen swarat / som honom tycktes efter plägsed bäst och anständigast wara / gingo the fram för hwar man i salen / och aldrasidst för thesse bägge stallbröder; tå theras förman frågade Bodwar / om han skattade sig för jämnsnäll mot honom? Bodwar swarade icke allenast så god / utan ochså mycket bättre i alt hwad the wille försöka / så at thenna fula märresonen icke behöfde jaga sig såsom en annan sugga; och i thet samma rusar han på Berserken / fattar honom med hela sin hårklädnad under armarna / och kastar honom så hårdt til jorden / at han nästan brutit sönder benen på honom. På samma sätt lekte Hialte med en annan på ett annat ställe / så at tå mycket oliud blef i salen / och tyckte Konung Hrolf at thet nu lutade til stor wåda och swårighet / om hans män så skulle falla. Ty springer han ur högsätet til Bodwar / och beder honom: låta alt wara stilla och i enighet; men Bodwar svarade / at Berserken skulle mista lifwet / om han icke wille tilstå och låta sig se / at han wore sämre man än han. Konung Hrolf sade thetta wara noga utmärkt och ögonsynligit; ty lät Bodwar Berserken stå upp igen / hwilket Hialte ochså giorde efter Konungens befalning / och satte sig sedan männen neder hwar i sitt säte / hwarefter och Berserkerna sielfwa gingo til sina rum / liggandes thetta them hårdt i magen. Konung Hrolf hölt them tå före med ett långt öfwertygande / at the nu kunde sielfwa se och röna / huruledes intet wore så öfwermåttan stort och starkt / at thet ju funne sin like / sägiandas thet wara berömligast och hederligast / at Bodwar / Hialte och the / nu förliktes wäl sins emellan; så förbiuder jag och eder / sade han / at uppwäckia något slagsmål eller oreda i min sal / hwilket förbud om i bryten / tå skal thet giälla edert lif; wärjen therföre eder som grymmast och manhaftigast / när jag har at fächta med mina fiender / och inläggen således en anständig ära och beröm / besynnerligen som jag hafwer nu sådana utwalda kiämpar / at jag icke behöfwer allenast at lita på eder. För thetta Konungens tal wiste nu alla sit wälbehag / och förliktes mann sedan wäl sins emellan / blifwandes rumen så indelte i salen / at Bodwar war mäst hedrad samt afhållen / och satt han wid högra handen näst til Konungen; thernäst Hialte then skickelige / hwilket tilnamn Konungen gaf honom / emedan / han alla dagar umgicks med Konungens hofmän / hwilka honom tilförene så hade begabbat / som förr är omrördt / utan at han giorde them någon skada therföre / oansedt at han nu war blefwen mycket förnämare man än the. Thenna hans warkundsamhet behagade Konungen wäl / skiönt om han hade gifwit them någon minnesbeta eller dräpit någon af them. Uppå wänstra handen om Konungen såtto bröderne Swipdager / Hwitserk och Beygader / (Bejgallde) som för theras stora förtienster / i then ordningen blifwit uphögde; ther näst the tolf Berserkarna / och sidst thet öfriga manskapet på båda sidor i slottet / hwilka ej äro nämde / emedan thet fölle för långt / at upräkna them alla. Konungen lät thessa sina män öfwa sig i allahanda lekar och konster / at förlusta hwarandra med allehanda skiämtan och tidsfördrif / och röntes Bodwar altid förmer än alla the andra kiämpar / i alt hwad the sins emellan försökia måtte. Ty som han och i så stort wärde hos Konung Hrolf / at han fick hans kiärasta dotter Drifa til ächta. Lider nu således någon tid fram / at the såto stilla i hans rike / warandes alla dråpeliga män; hwarmed här nu ändas berättelsen om Bodwar och Hialte den skickeliga.

Siätte Delen /

Om

Adel Konungen i Upsala /

Och

Konung Hrolfs samt hans Kiämpars resa til Swerige.

38. Cap.

Om Konung Hrolfs och Bodwar Biarkes samtal.

HÄr näst är at beskrifwa / när Konung Hrolf en dag satt i sitt rike och i sin Konungsliga sal / samt alla hans kiämpar och Herrar hos honom / giorde han ett hederligit gästebud / och såg sig om på båda sidor / utbristande i the orden sägiande: stor macht och styrkia är nu sammankommen i ett slått; förthenskull sporde han Bodwar til / om han någorstädes wiste en slikan Konung? och den som styrde slika kämpar? Bodwar sade sig icke wetta / doch är thet ett ting / sade han / som mig tyckes någorlunda förminska eder Konungsliga Maijestet. När tå Konungen frågade hwad thet wore / swarade Bodwar: thet felas eder herre / at j icke afhämten edert fädernes arf i Upsala / som Konung Adel eder styffader med wrånghet besitter. Konung Hrolf swarade: drygt låter blifwa oss thet samma at igensökia / ty Konung Adel är icke en man allenast / utan snarare full med troldom / slughet / klokhet och skadelighet; ther til med grym och ond at nappas med. Bodwar sade: lika fullt anstår thet eder Herre / at begiära igen hwad eder tilkommer / och fara til Konung Adel / at förnimma huru eller hwad han swarar til thetta ärendet. Konung Hrolf swarade: mycket rättmätigt är thet / tu nu giör påminnelse om / ty oss åligger hemden efter wår fader; och börom wi afhämta wårt arf med strid och mannadråp / emedan som Konung Adel är ibland alla then girugaste / högfärdigaste och orättrådigaste / ty skolom wi och nu änteligen fresta therpå. Intet lastar jag thet / Herre / sade Bodwar / ei eller afråder iag at erfara / huru thet står til hos Konung Adel.

39. Cap.

Om Konung Hrolf och hans kiämpars resa / samt om Hrane bonde i Swerige.

KOnung Hrolf lagar sig nu til färden med hundrade män / hwar til han ökte sina tolf kiämpar samt lika många Berserkar / och är intet förmält om theras resa / förr än the komma til en bonde. Han stod ute och bad them at fara thär in hos sig. Konungen sade: tu är wist en hurtig man / eller är tin lägenhet så / at tu kan emottaga oss alla? ty thet måste ei wara en ringa bonde / som skall kunna hysa så många / som wi ärom. Bonden swarade thertil leendes: ja wist herre / jag hafwer wäl stundom sedt större sällskap komma til bys / der jag hafwer warit / och hoppas jag at eder icke skall felas dricka eller något annat som i behöfwen öfwer natten. Konungen sade sig wilja försökia thet; hwar öfwer bonden wardt mycket glad / och lät han emottaga theras hästar / härbergera them och förskaffa hwad som them giordes behof. Konungen frågade: hwad är tit namn bonde? Han swarade sig af somliga wara kallad Hrane. The blefwo sedan alla så wäl undfägnade / at the tyckte sig knapt hafwa kunnat råka annorstädes bättre ut. Bonden war sielf mycket lustig och frågade honom ingen om något / som han icke kunde giöra godt beskied på; fördenskull han och blef hållen för wara en af the klokaste män som the funnit. The gingo nu alla til sömns / men waknade snart upp igen wid sådan kiöld / at tänderna darrade i munnen; ty stego the hastigt upp och täckte på sig sina kläder / och hwad the elliest kunde få på sig / förutan Konung Hrolfs kiämpar allena / som woro nögde med the kläder som the hade på sig / emot hela then kiölden som tå om natten påstod. Om morgonen frågade Bonden huru the hade sofwit öfwer natten? Bodwar sade sig wäl hafwa sofwit; thet samma swarade ochså Konungen. Tå sade bonden til honom: jag wet wäl at tina drawanter hafwa funnit thet wara något swalt i stufwan thenna natten / hwilket och i sanning så war / men ej må the tänckia sig kunna utstå alla the swårigheter / som Konung Adel i Upsala lär försökia them med / althenstund the funno thetta så swårt; förthenskull är mitt råd / Herre / at tu skickar halfparten af titt folk hem igen / om tu wilt behålla lifwet / ty icke lärer tu med myckenhet få seger öfwer honom. Tu är en beskiedlig man / swarade Konungen / ty wil jag följa titt råd i thetta målet. När the woro färdiga och tagit afskied af Bonden / resa the sina färde / och sänder Konungen hem halfparten af sitt manskap. Konungen fortsätter nu med the andra sin påbegynte resa then dagen / och när afton wardt / komma the fram til en annan liten by / hwarest the tyckia sig igenkiänna samma bonde / hos hwilken the natten tilförene hade giästat / hwilket them underliga förekom. Bonden fägnade them wäl / och frågade hwi the kommo så offta igen. Konungen swarade: wi ärom så komne / at wi knapt wetom / för hwad konster wi ärom utråkade / ty måste tu wäl kallas en rätt illistig man. Bonden sade sig ännu ej skola taga illa emot them / ty blefwo the ther qwar om natten i godt härberge och lade sig til sömns; men upwaknade igen med en så odrägelig törst / at the knapt kunde röra tungan i munnen; ty stodo the upp och gingo tit / som ett skaftkiäril stod fullt med win / och drucko the ther ur. Om morgonen sade Hrane bonde: åter är thet så wida kommit / Herre / at j mågen lyda mig / och mina råd / och tyckes mig att titt folk lärer litet kunna tåla och utstå / som så behöfwa at dricka om nätterna; mera försök skolen i utstå / när j kommen til Konung Adel. Sedan upkom et stort och elakt owäder / så at the blefwo ther stilla then dagen / och när then tredie natten annalkade / wart eld upgiord för them / och tycktes them / som ther wid elden sutto / at thet blef för hett om händerna / ty sprungo the flästa upp ur the rummen som Bonden them gifwit hade / förutan Konung Hrolf och hans kiämpar. Bonden sade: ännu måste tu Herre / utmönstra några af titt fölie / och är mitt råd / at ingen farer åstad / förutan tu och tina tolf kiämpar / tå kan wara någon mån at j kommen tillbaka / men eljest ingen. Så behagar tu mig Bonde / sade Konungen / at wi mågom niuta titt råd; ty blefwo the ther tre nätter; sedan rider Konungen bort med sina tolf kiämpar men alt the öfriga manskapet / skickade han tilbaka igen. Konung Adel hade spaning om alt thetta / och sade thet wäl wara / at Konung Hrolf wille hemsöka honom / ty han skall wist hafwa haft thet ärendet hit / som blifwer wärdt at wida omtalas / förr än som wi skiljoms åt.

40. Cap.

Konung Hrolf Krake kommer med sina tolf kiämpar til Konung Adel i Upsala.

HÄrefter rider Konung Hrolf med sina kämpar til Konung Adels slott / och begåfwo sig alla borgare upp i the högsta tornen at åskåda Konung Hrolfs samt hans kiämpars prydnadt; ty the woro alla mycket ståteligen utrustade / och tyckte alla andra mycket wärdt wara / om thesse hurtiga riddare. The redo först sachta och sedigt / til thes the kommo in emot borgen / och tå läto the hästarna kiänna spårrarna / ridandes så hårdt enda åt salen / at alt hwad som i wägen war / slank undan för them. Konung Adel fägnar them wäl och höfligen / och böd at man skulle taga från them hästarna. Bodwar sade til them som hästarna emot togo: seen wäl til / swänner / at intet manarna eller swankerne på wåra hästar komma i olag / utan ansen och bewaren them wäl och granneligen / så lagande at the intet blifwa orene ej eller nedsölade. Thetta war igen berättadt för Konung Adel / huru noga the hade befalt at achta och skiöta sina hästar; han swarade: förskräckelig stor högfärd och storlåtenhet bor i thesse / ty tagen mitt råd och giören som jag bjuder eder; huggen af swantsarna / helt när in til / och skiären af toffsarna / så at ett stycke af pannskinnet följer med / och tilpynten them thet wärsta och försmädligasta som j kunnen / ingen undantagande. Sedan blefwo the fölgde til salsdören / men Konung Adel lått sig ej ses af them. Tå sade Swipdager: emedan som jag är bekandt här tilförene / wil jag gå först in / ty jag har stor misstancka om / huru ther lär wara tillagat at undfägna oss: men låtom intet märka oss / hwilken som Konung Hrolf är / på thet icke Konung Adel må igenkänna honom i wår hop. Gick tå Swipdager främst / ther näst hans bägge bröder Hwitserk och Beygad / sedan Konung Hrolf / och Bodwar / och så hwar efter annan; med swännerna hade man tå ej at krusa / ty the woro nu icke mera tilfinnandes / som them hade budit komma til hofwet. Hwar och en hade sin hök på axlarna / hwilket the höllo före wara en mycken prydnat then tiden; men Konung Hrolf sielf förde then höken / som Habrok (Hark) kallades. Swipdager stiger nu först in och betrachtar all ting grannerligen / finnandes många och stora förandringar ther inne / doch kommo the lyckeligen förbi många försåt som för them woro ställta / och nu icke stå til at omtalas / warande them alt thesto swårare och beswärligare som the längre kommo in i salen. Omsider kommo the så långt fram / at the fingo se hwarest Konung Adel satt / och rymdes eller yfwades i högsätet; och tyckte tå hwarthera mycket om at se hwar andra / doch märkte man at thet icke war lätt at komma fram til Konung Adel / warandes likwäl så långt framkomna / at thet wäl kunde höras hwad som hwar och en talade: tå tog Konung Adel först til orda och sade: är wäl tu nu hitkommen / stalbroder Swipdager? Eller hwad månde thenna kiämpens ärende wara? Torde hända thet är intet såsom mig synes? Stor grop är i nacken / ögat ur hufwudet / ärr i pannan / sönderhuggna äro bägge händerna; och på thetta sättet är Beygad hans broder märkter. Swipdager swarade så högt / at alla kunde höra thet: nu wil jag emottaga then leid och säkerhet af tig Konung Adel / på hwilken jag haft låfwen af tig för thessa tolf män / som här äro sammankomna. Konung Adel jakade thertil / och bad them träda hastigt och hurtigt in i salen med oförfärade hiärtan. Tå sågo the / at lönliga fallgrafwar woro giorda rundt omkring hela salen innan til / doch kunde the ei giörligen skiönja huru ther med förewete; ther til med war så stor dimma öfwer Konung Adel / at the ei klarligen kunde se honom i ansichtet; thet märkte the wäl at tapeterna / som skulle wara salen til prydnad / woro fram brutna / och at bewäpnade män månde stå ther bakom fördolde. Ty skiedde och thet / som war snarare än ord / at ther rusade fram brynjade män i fulla wapn undan hwart tapetskiöte / tå the woro komna öfwer grafwarna som i salen woro / och anföllo the Konung Hrolf samt hans kiämpar rätt häftigt; men thesse togo manneligen mot och klyfde folket alt neder genom tänderna / utan at Konung Hrolf wardt igenkänder / men folket som honom angrep föll såsom risbuskar neder. Konung Adel swall up af wrede ther han satt / när han såg huruledes Konungs Hrolfs kiämpar fälla ned hans folk hopetals såsom andra hundar / och märkte så at thenna leken icke länge dugde / ty steg han upp seyandes til the sina: huru står thet til med thetta myckna stimandet? j ären the största prackare i edra åtbörder / emedan j således anfallen slika hiältar som oss hafwen besökt; hållen förthenskull straxt opp med thetta förfarande / och sätten eder ned / så at wi mågom fägna hwar andra / både Konung Hrolf och allesammans. Swipdager sade: litet håller tu nu tin en gång gifne leid / Konung Adel / och helt ährelös bewisar tu tig emot slika män; hwarefter the satte sig neder. Och satt Swipdager / främst / sedan Hialte then skickeliga / så Bodwar / och ther näst Konungen / ty the wille icke at han skulle blifwa igenkiänder. Konung Adel sade: thet märker jag at j faren ej nog hederligt fram i främande land / eller hwi har min styfson Konung Hrolf ej mera folk än thetta? Swipdager swarade: thet ser jag at tu ei sparar swikeliga råd emot Konung Hrolf och hans män / och är thet således litet at undra på / antingen han kommer hit med stort eller litet följe; hwarmed the lychtade sitt samtal för then gången.

41. Cap.

Huruledes Konung Adel låter giöra upp eld.

SEdan lät Konung Adel giöra ren salen och bortbära the döda / ty många woro slagna af hans män / men ännu flera såra. Konung Adel sade: låtom oss giöra upp långa ståckeldar för wåra wänner / och behedra them med alfware / så at thet oss alla wäl likar. Några woro förthenskull förordnade at tända upp elden; imedlertid såto Konung Hrolf och hans män / alt stadigt med sina wapn / utan at the någonsin wille aflägga them. Elden wardt hastigt upgjord / ty man sparde då icke beck eller annan torr skidwed at bränna. Konung Adel utdelte nu rummen / för hwar och en såsom han bäst tyckte / ställandes sig siälf och sit hoffolk / å ena sidan om elden / men Konung Hrolf och dess kiämpar såto å then andra / hwarthera delen på sina långbänckar / och talade the wänligen sins emellan. Konung Adel sade: intet är förmycket berättat om eder manlighet / j Konung Hrolfs kiämpar / doch inbillen j eder wara förmer än alla andra / och har man således ei lugit om edert egit wärde. Sedan sade han til sina män: läggen mer på elden / emedan iag kan ej rätt wetta / hwilken som är Konung sielf / och lära the wäl ej fly från elden / skiönt han måtte något tiltaga. Thetta wardt tå strax efterkommit som han befalte / ty han wille sålunda förnimma / hwar eller ho Konung Hrolf wore / inbillandes sig at han ej skulle så wäl kunna utstå hetan / som hans kiämpar / och skulle han sedan hafwa lättare at få honom när han wiste hon han war / ty han wille enteligen giöra Konung Hrolf seger. Thetta märckte Bodwar och några flera af hans kamrater / förthenskull skylde och bewarade the honom för elden thet mästa the kunde / doch icke så at han thärmedels wardt förrådder. När som elden nalkades them starkast / påminte Konung Hrolf sig hwad han tilförende låfwat hade / att hwarken fly för eld eller järn / han märckte nu at Konung Adel wille härmed försökia / at the tär inne skulle upbrännas / eller ochså at han skulle fullborda sitt löfte; man såg ochså huru Konung Adels stol och hans män woro flyttade ut åt salsdörren. Nu kommer elden them alt närmare / och weden lågar som starkast / seende at lågan begynte at anfalla them / om the thet ej snart förekomme; ty theras kläder woro redan mycket förbrände. The kastade therföre sina skiöldar öfwer elden / och sade tå Bodwar och Swipdager: wi wiljom nu öka elden för Konung Adel / och grepo altså hwar thera til sin man af them / som hade lagat om elden / och slängde them på eldsbranden / seyandes: niuten nu äfwenwäl wärman af elden / för edert stora arbete och beswär / ty wi ärom redan nog stekte / och steken nu eder tillika / efter j woren så idoge en stund at elda för oss. Hialte grep then tredie / och kastade honom långt fram uti elden på sin enda / samt således hwar och en som elden uphissade och honom som närmast war / brinnande the sedan til aska / utan at någon kunde bärga them / ty ingen tordes nalkas så när ther til. När thetta war förbi / sade Konung Hrolf: then flyr ju ei för elden / som springer öfwer honom; och ther näst lupo the alla öfwer elden / ärnandes at taga fast Konung Adel. Men när Konungen wardt warse thetta / fruchtade han sig / och löpte til en pelare i salen / som war ihålig / och kom sedan ut medels sin troldom / begifwande sig in i Drottning Yrsas sal / ther han henne råkade / och emot tog hon honom förachteligen / och talade til honom med många spåtska ord sålunda: tu lät dräpa min Herre Konung Helge / och giöra nidingswärk på honom; tu förhåller och arfwet för them som hafwa rätt ther til / och nu til öfwerflöd wil tu dräpa min son / så at tu är wisserligen wärre och grymmare än någon annan; förthenskull skall jag nu alltings så laga / at Konung Hrolf igen bekommer sina ägodelar / men tu niuter skam och nesa / såsom billigt är. Konung Adel swarade: thet lärer nu gå / at ingen må tro annan mera / ei eller skal jag någonsin komma i theras åsyn efter thenna tiden. Sedan sluto the sitt samtal.

42. Cap.

Woggur gifwer Konung Hrolf tilnamnet Krake.

NU går Drottning Yrsa til Konung Hrolf / fägnandes honom mycket wäl och fryndligen. Konungen tager wäl upp hennes helsning. Hon förordnade en man til at upwachta och pläga them / hwilken när han kom för Konungen / sade han: tungletter eller tungsynter kommer mig thenna mannen före / och är thet något långt och smalt i hans ansichte / eller är thenna eder Konung? Konung Hrolf swarade: thet tilnamnet feck jag nu af tig / som wid mig mån städse fästas / förthenskull hwad wil tu nu gifwa mig til sådant namnfäste. Woggur swarade: alsintet hafwer jag för min fattigdom skull at gifwa tig / Konung. Konung Hrolf sade: tå bör then gifwa annan / som ther til råd hafwer; han tog thermed en gullring af sin hand och gaf thenna mannen / som kallades Woggur / hwilken swarade: gif tu / allralyckeligast bland människior / och är thetta en then största klenod. När Konungen märkte huru högt han skattade thetta / sade han: litet är thet som kan fägna Woggur. Woggur swarade / stigandes med then ena foten på bäncken: thet löfte giör jag nu / at wilja hämnas tin död / om jag lefwer efter tig / och tu warder öfwerwunnen af människior. Konungen swarade: wäl ware tig therföre / doch lära fuller andra finnas som ther til se bättre ut än tu; doch märkte the thet / at thenna mannen war trogen och hull i thet lilla som han förmådde; men litet mente the at han kunde uträtta / emedan mannen förekom them at wara eländig arm / enfaldig och af litet wärde; förthenskull the ei eller förstälte sig längre för honom / utan ärnade nu begifwa sig til sömns och hwila / förmenandes sig kunna ligga helt säkra och orädda i thet härberget / som Drottningen sielf hade gifwit them. Bodwar sade: helt wäl är här tillagat för oss / och unnar Drottningen oss mycket godt / men Konung Adel theremot så mycket ondt som han kan; ty wore thet wäl för oss om thet finge blifwa som thet nu är. Woggur berättade för them huruledes Konung Adel war så stor och ifrig afguda offrare at man ej wiste något efterdöme thärpå / i synnerhet dyrkar eller offrar han en gallt / och wet jag icke om dylik diäfwul finnes i grymhet och ondsko / förthenskull tagen eder wäl til wahra / ty han lägger all sin winning om at komma eder om lifwet på alt sätt. Mera wån tyckes mig wara / sade Bodwar / at han månde minnas huru han lopp undan för oss i aftons utur salen. Thet lären i blifwa warse swarade Woggur / at han är mycket slug och grymsinter.

43. Cap.

Om Konung Adels offergallt / samt andra hans swikfulla råd.

SEdan såmnade the in / och waknade ej förr / än som the fingo höra ett stort gny utan före / at allt föll öfwerenda / ty hela huset som the lågo i / war såsom hade thet lekt i ett såll. Tå sade Woggur / nu är gallten å färde / och lärer här blifwa med trolldom at nappas / ty han är utskickad af Konung Adel at hämnas på eder; och är thet ett så förskräckeligit troll / at ingen kan giöra honom motstånd. Konung Hrolf hade tå hos sig en stor hund wid namn Gramer / som mycket war berycktad af sin styrkio och raskhet. I thet samma kom ther in ett troll i gallte liknelse / låtandes mycket illa och ymkeligen. På thenna gallten hissade Bodwar hunden / som intet drögde at rusa på honom / så at them imellan wardt en hård kamp. Bodwar wille hielpa hunden / ty hugger han til gallten / men thet biter ej thet ringaste på gallteryggen / doch war hunden så ifrig at han ref bägge öronen af gallten / tillika med alt kiäftekiöttet / och i thet samma föll galten omkull / siunkande ther neder som han war kommen. I thenna wefwan kom Konung Adel til huset med mycket manskap och tände eld ther uppå / hwilket tå Konung Hrolf med the andra förnam / förstodo the at nu war intet längre tid at skiämta med eldens tiltagande. Bodwar sade: swår och elak dödsdag tyckes mig thenna wara / om wi skolom alle härinne upbrinna; ty utwäljer jag heller at falla för wapn på slätta fältet / och skulle Konung Hrolfs kiämpar bekomma en alt för ond och ynckelig endalyckt / om thet nu skall gå så til. Förthenskull ser jag nu intet annat bätre råd / än at wi trängom få fast på wäggbiälkarna at the gå undan och warda så sunderbrutna under huset / om thet så will lyckas; och är thetta ej något barnspel / emedan huset är så fast bygdt / skolande therför hwar och en hafwa sin man före sig / när wi således brytom oss ut / och hoppas jag at tiljorna snart lära blöttna eller gifwa sig undan / om wi tagom til med macht. Thetta är ett hufwudråd / säger Konung Hrolf / och lär thetta rådet wäl duga / och mån thet rätt wäl komma oss til pass / ty skolom wi och thet efterkomma.

44. Cap.

Om Konung Hrolf Krakes strid i Upsala, såsom och om Drottning Yrsa.

NU försökia the at betiena sig af thetta rådet / och springa så hårdt och starkt på wäggbiälkarna at the gofwo sig undan och gingo sönder / hwarefter the kommo ut och befunno alla gator och gränder i staden upfylte med brynjade män. Tå begyntes them emellan en hård träffning / och gingo Konung Hrolf samt hans kiämpar mycket grymeligen fram / och rögde wäg för sig bland folket; mötte them tå ingen så stor och modig man / som icke snart wart öfwerwunnen och måste krypa för them samt theras stora hugg / komandes och i thenna striden Konung Hrolfs hök flygande utur slottet / som satte sig ned på Konungens axel / och lät såsom han hade haft at fägna sig af en stor seger. Bodwar sade: nu ställer han sig så / som hade han uträttat något berömeligit / och imedlertid skyndade sig en man / som hade at wachta hökarna / til låftet hwarest the warit giömda / och kom honom tå mycket underligit före at Konung Hrolfs hök war borta / men alla Konung Adels hökar lågo döda; hafwandes Konung Hrolfs hök dräpit them alla. Kiämparna fälla emedlertid mycket folk utan at någon kunde giöra them motstånd; så at jämwäl Konung Adel sielf icke längre kunde stå / utan flyr bort så at ingen wiste hwad af honom blifwit / eller hwart han war kommen; hwarmed och slaget lychtades / då jämwäl the som öfrige woro / begiärade lifsförskoning / hwilket Konung Hrolf strax gaf them. Sedan wände the sig tilbaka til slottet / trädandes dristigt in i salen. Tå sporde Bodwar Konung Hrolf til / hwarest han wille sittja? Han sade sig wilja sittja i sielfwa Konungens bänck och stol. Konung Adel kom nu ej in i salen / utan tyckte sig hafwa at bida någon tung swårighet / sedan han bekommit så stor skamm och nesa för al then list och kånstighet som han hade uptänkt. När the sutit en stund och hwilat sig / sade Hialte then skickeliga: thet måtte nu wara rådeligit / at någon går til wåra hästar och gifwer acht på om them felas något / som the behöfwa; thetta blef straxt efterkommit / och när budet kom tilbaka / berättade thet huru försmädeligen hästarna woro handterade / och huru hwar och en af them war medfaren / såsom förr är omrördt; men Konung Hrolf achtade thet intet. Nu kommer Drottning Yrsa in i salen / hon går fram til Konung Hrolf / och hälsar på honom höfligit / hwilket när han wäl beswarat / sade hon: ej hafwer man här så fägnat tig frände / som jag gierna wille och thet bode wara / ty måste tu nu ej eller längre uphålla tig här / min son / wid slik ond plägning / hälst mycket folk nu församlas öfwer hela Swerige / och Konung Adel täncker at giöra af med eder alla / hwilket han längesedan ärnat / om han thet hade kunnat uträtta / men eder lycka hafwer mera macht än all hans troldom. Här är ett silfwerhorn som jag wil gifwa tig / hwari alla Konung Adels bästa ringar äro förwarade / ibland hwilka en är allrabäst som kallas Swia grisen / den han sielf skattar för den dyrbarasta. Här hos gifwer hon honom så mycket gull och silfwer / at thet knapt kunde räknas eller wärderas. Woggur war nu tilstädes och bekom han äfwen mycket gull och peningar af Konung Hrolf / för sin dygdiga upwachtning skull. Drottningen låter nu widare leda fram tolf röda hästar / och thess utan en sniöhwit / then Konung Hrolf sielf skulle rida på / warandes alla thessa hästar pröfwade för the bästa som Konung Adel ägde / ther til med öfwer alt brynjade. Hon gaf them ochså hiälmar / skiöldar / fulla herkläden och andra goda kläder af the bästa man kunde finna / emedan som theras förriga muntering war fördärfwad af elden / så at hon utdelade all ting rundeligen ibland them / alt hwad the behöfde. Konung Hrolf frågade henne til / om hon hade gifwit honom andra dylika ägodelar / eller och them allena som han med rätta borde hafwa / och hans fader tilförende ägt hade? Hon swarade: många saker hafwer tu mer / än tin fader ägde / eller tu hade rätt at afhämta; och hafwer tu nu mycken heder wunnit tillika med tina män; förthenskull tilrusten nu eder som bäst / så at ingen må öfwerfalla eder / ty man lärer ännu en gång försöka eder. Sedan stego the til häst / och tog Konung Hrolf mycket höfligt och kiärligt afskied af sin moder / blifwande tå lustigt druckit omkring / och skildes the sedan med största sämja och wänskap.

45. Cap.

Konung Adel förfölgier Konung Hrolf, och thenne får gull på Fyriswallen.

KOnung Hrolf och hans kiämpar rida nu sina färde neder ifrån Upsala / ock thit som kallas Fyriswallar. Tå såg Konung Hrolf at en stor gullarmsring / låg på wägen och slamrade mycket för them / när the redo öfwer honom. Konung Hrolf sade: therföre slamrar han så högt / at han tycker illa om sig wara ensamen; ty tog Konungen en ring af sig och kastade til then andra som låg på wägen / seyandes: ej skall thet wara berättadt om mig / at iag tagit upp något gull skiönt thet ligger i wägen / icke eller skall någon af mina män wara så diärfwer at han thet uptager / ty thet är hitkastat til then endan at thet skall hindra oss i wår resa. The låfwade honom thet / och fingo i thet samma höra blåsas i ludrar från alla sidor; förthenskull sågo the sig tillbaka / och blefwo warse en oräknelig hop folk bak efter sig / som for så ifrigt at thet red thet mästa hästarna kunde löpa. Ickethessmindre fortsatte Konung Hrolf sin resa med sitt följe enda fram / tå Bodwar sade: thesse rida tämeligen fort efter / såsom wille the wist hinna oss / och wille jag at någon af them måtte hafwa ärende til oss. Konung Hrolf swarade: achtom thetta litet / ty the lära snart wända igen af sig sielfwa; thermed tog han til pungen i hwilken gullhopen war / och red Beygader med / hållandes then i sin hand; sedan sår eller strör Konungen ut gullet wida kring wägen ther som the framforo / öfwer hela Fyriswallen / så at all wägen lyste såsom gull. När altså the som efterkommo sågo huru wägen gläntsade af gull / sprungo the af sina hästar / och tycktes then leka best / som först och snarast wore ur sadelen at plåcka up gullet / hwar af förorsakades stort puffande / risp och drögsmål / stående then sig bäst / som starkast war / och bekymrade the sig således litet om efterfärden. Hwilket alt när Konung Adel såg / förelade han them straff och wite / utskiämmandes them med många och hårda ord / huru the hämtade upp thet lilla / men lemnade thet stora från sig / och at thenna stam skulle klarligen utspridas i alla länder / i thet the nu låto tolf ensama män unkomma en så otalig myckenhet folk / som han hade samkat utur alla härader öfwer hela Swea wällde. Konung Adel rider här med fram för alla the sina / ty han war then wredaste / och större delen af hans män fölgde efter honom. När Konung Hrolf ser Konung Adel nalkas sig / tog han ringen Swea Gris / och kastade honom på wägen: hwilken när Konung Adel igenkände / sade han: hullare hafwer then warit Konung Hrolf än mig / som hafwer gifwit honom thenna dyrbara gåfwan / ickethessmindre skal jag omsider behålla honom och icke Konung Hrolf; han räcker ther med ur spiutskaftet tit som ringen låg / wiljandes fram för att uphämta honom / och båckade han sig mycket på hästen när han stack neder spiutet i bugten på ringen. Konung Hrolf ser nu thetta / ty wände han om hästen och sade: nu bögde iag ryggen på then rikaste af the Swänska / såsom ett swin; men i thet Konung Adel ärnade draga åt sig spiutet med ringen / red Konung Hrolf til och högg med swärdet Skåfnung bägge arsklinkorna af Konung Adel alt ned til benen / så at sielfwa sätet fölgde med / och war thetta swärdet thet bästa / som hade warit burit i all Norlanden. Konung Hrolf sade i thet sama til honom: behålt nu thenna skammfläcken en tid / och må tu nu kiänna Konung Hrolf Krake hwarest han är / som tu så länge hafwer eftersökt. Begynte tå blodet at förrinna Konung Adel / så at ha blef ther af helt matter och swag / ther til med kom så stort owäder / at han måste wända om hem til sitt igen; men Konung Hrolf tog upp ringen Swea gris / och skildes the således från hwar annan / utan at man hördt at the någonsin råkades. Sedan dräpte the alt thet folket / som mäst war närgångit och them närmast ridit / samt wågat sig fram; ty the kunde icke längre bida Konung Hrolf eller hans kiämpar / emedan ingen märkte sig wara så god / at han dristade skifta hugg med them / utan skildes hwar från annan / så snart the fingo lägenhet ther til.

46. Cap.

Om Konung Hrolfs och hans kiämpars hemresa, samt om then gamla bonden Hrane eller Oden.

KOnung Hrolf och hans män / redo nu sin wäg nästan hela then dagen / och när thet wart afton finna the en By / hwarest när the kommo til porten / war bonden Hrane före them / som the tilförene hade giästat hos / och tilböd han them all wälfägnad / seyandes them icke hafwer händt långt ifrån thet / som han spådde förut. Konungen besannade thet samma / och at han wore mycket närgissande och skarpsynter i tilkommande ting. Hrane bonde tilböd Konungen några wapn til föräring / såsom swärd / skiöld och brynja. Konungen sade them wara farliga wapn / och wille han ei emottaga them / hwar öfwer Hrane wart nästan wred och tyckte sig wara beskymfad / säyandes: härom giör tu tig / Konung Hrolf ej så bekymrad / som tig borde / och är tu ei altid så wis och försichtig som tu tig tyckes. Bonden uptog så thetta förachteligen / och blef ty ej eller något nattherberge af / utan the wille nu fara sin färde / ehuru mörk som natten war. Bonden såg mycket bistert ut / tyckandes sig wara litet hedrad / at the ei wille emottaga hans gåfwor; ty låter han them resa såsom them behagade / hwarmed the och redo bort / utan at biuda hwar annan farawäl. När the woro et litet stycke ther ifrån / stadnade Bodwar och sade: dårar kommer efteråt i hugen godt råd / hwilket nu sker med mig / ty iag tror oss icke hafwa giordt rätt wisligen / när wi nekadom til thet som wi bordom bejaka / och hade thet warit oss gagneligit til widare lycka och seger. Konung Hrolf swarade / thet samma kommer mig och så före / ty thetta månde wäl Oden then gamla hafwa warit / emedan han til anseendet war enögd / förthenskul låtom oss som hastigast wända om tilbaka at rätt erfara thet. Hwilket när the giort / funno the hwarken by eller bonde mera; tå sade Konungen: litet båtar thet oss nu at söka efter honom mera / ty han är en ond anda; förthenskull redo the nu sina färde / och är intet berättat om theras resa / för än the kommo hem i Danmark / och satte sig ther i ro. Bodwar rådde Konungen ther til / at han ifrån then tiden / ej skulle fara mycket i krig mera / förebärande thet wara likligast / at få eller ingen månde anfalla honom / om han wille wara stilla och i rolighet; han utlät sig doch wara rädder och twifwelachtig / at Konungen blefwe så segersäll mera som tilförene / om han eliest wille sättia tro ther til. Konung Hrolf swarade: ödet eller lyckan råder om hwars mans lif och seger / men ej then onda andan. Bodwar sade: tig wiljom wi sidst mista om wi fingom råda / doch tror jag alltings / at thet ei lärer blifwa långt til stora tidningar för oss alla. Hwarmed the slöto sitt tal för thenna gången och wordo mycket namnkunniga af sin resa. Lycktas här således berättelsen om Konung Adel.

Siunde Delen /

Om

Slaget med Skulld /

Samt om

Konung Hrolf Krakes

Och hans kiämpars endalycht.

47. Cap.

Om Konung Hiorwarders och Skullds samtal och råd at taga Konung Hrolf af daga.

LIder nu således lång tid fram / at Konung Hrolf och hans kiämpar sittia i fred och rolighet i Danmark / utan at någon tordes angripa them / men alla hans skattKonungar bewiste honom all skyldig lydno / aflefwererandes richtigt sin skatt och skuld / hwilket hans swåger Konung Hiorwarder ochså giorde. En gång hände sig at Drottning Skulld talade med sin herre Konung Hiorwarder / suckade och sade: thet faller mig för swårt at betala skatt til Konung Hrolf och wara under hans ok / ty måste thet nu icke längre så wara at tu är hans man. Hiorwarder sade: thet lärer mäst båta at lida slikt såsom andra och lefwa i fred. Tå är thet litet om tig Hiorwarder / sade hon / om tu wil tåla all then skamm och wanheder som tig är tilfogad. Han swarade: thet är ej möyeligit at giöra något anfall på Konung Hrolf / ty ingen dierfwes resa sig upp emot honom. Hwi är tu en så klenmodig man / sade hon / at thet är ingen hurtighet och qwickhet i tig / ty then blir ju altid i samma stånd / som ingen ting försöker. Nu emedan man icke kan weta slikt förr än man erfarit / om icke Konung Hrolf och hans kiämpar kunna bemästras / och thet likwäl hafwer sig så tildragit / at jag tror thet han med allo är segerlös blefwen / ty har jag lust at försökia thet / och skall jag icke skona honom fast än han är slächt med mig; altså är han och nu altjämt hemma / at han sielf tror sig hafwa mist al sin förriga lycka och seger / ty wil jag nu besluta ett råd emot honom / om thet wil taga lag / och skall iag intet spara alla the kånster jag wet at snärja honom med. (Skulld war en arg trollkona / och på sitt möderne af Älfwa slächtet / hwilket Konung Hrolf och hans kiämpar wäl hafwa måst umgälla). Skal jag nu skicka bud til Konung Hrolf / och bedia honom at han wille hafwa fördrag med wåra utlagor på the tre nästa åhren / sedan skolom wi betala honom mer än mycket / och skall han sedan bekomma på en gång alt hwad han har rätt til. Nu tyckes mig at thetta strek lärer duga / och om thet wil lyckas / skolom wi hålla oss stilla imedlertid. Sändebuden foro nu åstad efter Drottningens befalning / och efterlät Konung Hrolf henne hwad hon begiärade angående skatten.

48. Cap.

Om Skullds och Konung Hrolfs widare företagande, och hennes färd til Konung Hrolf.

IMedlertid församlar Skulld manskap af them som raskaste och oförwägnaste woro / tillika med alt thet onda och arga anhang / som hon kunde bringa tilsammans från the näst gräntsande härader. Thenna stämplingen war doch så hemlig hållen / att Konung Hrolf / fick ej then ringaste spaning här om / ei eller misstänka hans kiämpar något härom / ty thet drefs med ohörd troldom samt förkiusningar; och brukade Skulld thertil then wärsta trolkånst / på thet hon måtte winna seger öfwer sin broder Konung Hrolf / hafwandes i sälskap med sig Älfwar och spåqwinnor samt annat otaligt ondt fölie / så at mensklig macht thet ej emotstå kunde. Men Konung Hrolf och hans kiämpar woro glade och lustige i Ledre gård / fördrifwandes tiden med allehanda lekar / som man kunde upfinna / them the öfwade med stor lust / prydnad och höflighet / hafwandes hwarthera en frilla at förlusta sig med. Nu är at berätta / at när Konung Hiorwarders och Skullds här war tilreds / togade the med thenna otaliga myckenheten fram til Ledre gård / och kommo tit wid Julen. Konung Hrolf hade tå hederligen låtit tillaga mot thenna högtiden / och drucko hans män starkt om Jule aftonen. Hiorwarder och Skulld / slogo upp sina tält utan för staden / som woro båda stora och långa samt underligen tillagade. The hade och med sig många wagnar / alla utrustade med wapn och härkläder; doch gaf Konung Hrolf ingen acht här uppå / utan tänckte fast mera på sin stora pracht och härlighet / anwändandes all sin hurtighet til at wäl undfägna them som til honom komne woro / och fans hos Konung Hrolf alt hwad som en werldslig Konungs heder måtte pryda och anstå; men thet är ej berättadt om Konung Hrolf eller hans kiämpar / at the någonsin offradt afgudom / utan fast heldre trodt på sin egen macht och styrkia / emedan som then rätta Tron / war äntå icke förkunnad här i Nordlanden; och the således som bodde i thenna nordra delen af werlden / hade ringa uplysning om sin Skapare.

49. Cap.

Om Hialte then Skickeliga och hans Frilla, samt the andra kiämparnas upmuntring til striden.

HÄr näst är at berätta / at när Hialte then Skickeliga wille gå hem til thet huset / hwarest hans Frilla bodde / förnam han noga at intet mycket fredsamt war under Hiorwaders och Skullds tält / doch lått han alt wara stilla och tyst / så at ingen kunde märkia något på hans upsyn / och lade sig sedan hos sin frilla / men när han hwilat en stund / stiger han upp och frågar henne til: hwilken thera hon tyckte mera om / antingen en ottatijo års gammal man / eller och så twänne tiugutwå års unga karler? Hon swarade sig mera älska the bägge senare / änsom ottatijo åhrs gamla gubbar. Thesse ord skal tu umgiälla tin hora / sade Hialte / gick så til och bet näsan af henne / seynades: nu må tu skylla på mig thetta / om något skulle flyga efter tig / och tror jag at största delen lärer tyckia tig litet wärd wara efter thenna tiden. Mycket illa och obilligt giorde tu med mig / sade hon; men han swarade; man behöfwer intet wara så noga i alt / och tog thermed på sig sina wapn / ty han såg huru alt war fullt med brynjade män kring om borgen / och at Standaren woro upreste. När han förthenskulle märkte / at nu icke war tid at längre bida / emedan ofrid war på färde / gick han til slottet och tit som Konung Hrolf satt med sina kiämpar / seyandes: waka nu upp Herre Konung / ty ofrid är i gården / och giörs nu mera behof at strida / än at smeka qwinfolk / och tror jag at litet lärer gullet i tin sal förmeras af tin syster Skullds skatt och utlagor / tå hon hafwer iklädt sig en Skiölldunga grymhet / och kan iag thet förwisso berätta / at thetta är en ganska stor här utrustad med starka swärd och härwapn / the gå nu kring borgen med dragna wärior / och lär Konung Hiorwarder icke hafwa mycket godt i sinnet emot tig / ärnandes han intet oftare här efteråt komma at kräfia riket af tig. Nu är så wida kommit / sade han til the andra kiämparna / at wi wiljom blifwa hos wår Konung och styra hans manskap / emedan han aldrig hafwer spardt thet ringaste för oss; låtom oss nu giöra wåra löften tilfyllest / at manligen förswara then berömligaste Konungen som fins i alla Nordländerna / så at thet på hwart löfblad må skrifwas och i alla länder spörjas / huru wi nu belönom honom hans wapn och härkläden / och all annan ynnest wi niutit af honom / ty wi ärom allasammans plichtige härtill. Här hafwa sig stora betydande teken tildragit / skjönt wi hafwom så länge hållit oss therwid tysta / och tror jag at än större förändringar torde sig härefter åt tildraga / som lära blifwa i minne; och kan wara at någre tro mig thetta tala af misströstan eller räddhoga / doch torde wäl hända at Konung Hrolf dricker nu senaste gången med sina kiämpar / swänner och hofmän. Upp nu förthenskull kiämpar alla / säger Hialte / och skiljens hastigt ifrån edra frillor / ty annat står eder nu före / som är at laga eder tilreds emot thet som efterföljer. Sprungo tå upp Hromundur then Hårda / Hrolfer then Snällhändta / Swipdager / Beydager / och Hwitserker then Snälla / Haklånger then siette / Hårdrefil then siunde / ottonde Hake then Fräcke / Wottur then Store och nijonde Starolfer then tijonde / ellofte Hialte then Froma / och Bodwar Biarke then tolfte. Bodwar war förthenskull Biarke kallader / att han skaffade ur wägen alla Konung Hrolfs Berserkar / för theras högmod och förmätenhet skull / dräpandes somlige så at ingen af them kunde trifwas för honom / ty the woro såsom barn at räkna emot honom / när man behöfde något at försöka / doch tyckte the sig wara förmer i högmod och inbilningar / tänckande altid på swikeliga råd emot honom. Bodwar Biarke stod nu straxt upp och klädde sina wapn på sig / seyandes: nu hafwer Konung Hrolf stållta drängar af nöden / och lära the alla hafwa dugande od och hiertan / som nu icke ställa sig bak och tager til orda / utan at wisa någon fruchtan / seyandes: tagen fram thet bästa dricka som wanckar / och skolom wi först dricka och giöra oss glada / och utwisom sedan hwad män som Hrolfs kiämpar äro / åstundande idag endast at wårt beröm och mandom må länge ihugkommas / ty hit hafwa sökt the största kiämpar ur alla nästgräntsande länder och riken. Fördenskull berätten thet Hiorwarder och Skulld / at wi williom dricka oss glada förrän wi kommom til them at emottaga skatten: thet wardt och efterkommit / som Konungen sade / och swarade Skulld således therpå: fast olik är min Broder Konung Hrolf alla andra män / och är thet stor skada om honom / doch måste alt strida til ett slut. En så förträfflig Konung war Hrolf / at han wart berömder både af sina wänner och owänner.

50. Cap.

Om slagets begynnelse / samt Hialltes upmuntring och samtal med Bodwar.

NÄr Konung Hrolf hade druckit en stund / springer han up ur högsätet och alla hans kiämpar skildes then gången från the goda dryckarna / och foro thernäst ut med honom / förutan Bodwar Biarke som ingen såg til / hwilket them androm underligit förekom / och mente the förthenskul at han antingen wore fången eller ihelslagen; men så snart the woro utkomna / begyntes ther en förskräckelig strid. Konung Hrolf fölgde sielf fram med standaret / och hans kiämpar jämte honom på bägge sidor / samt then öfriga myckenheten af borgarena / som intet är giörligit at uptälja / emedan thet ochså litet gagnar. Feck man ther se stora hugg i hiälmar och brynjor / swärd och spiut swängas i luften / och så många dalar af as / at all marken wardt ther med betäckt. Tå sade Hialte then Skickeliga: mången brynja är nu sliten / många wapn sönderbrutna / mången hiälm klufwen / och mången kiäcker Riddare af hästen stupad / doch är wår Konung wid godt mod / ty han är nu så glad / som när han plägar dricka öl som starkast / och hugger han altjämt med bägge händerna / warandes mycket olik andra Konungar i drabbningar. Ty så tyckes mig / som han hade tolf manna styrkia / och mången stålter karl hafwer han fällt til jorden; må nu Konung Hiorwarder förnimma at swärdet Skofnung kan bita / och at thet siunger högt i theras hufwudskallar / ty thet war Skofnungs egenskap / at thet gaf högt liud / när thet kom emot något ben. Nu wardt slaget så häftigt / at ingen fans / som kunde giöra Konung Hrolf eller hans kiämpar motstånd; warande här förundran wärdt at se på / huru Konung Hrolf hugger med Skofnung / som han hade i sin hand / och giör thet mycken skada på Konung Hiorwarders folk / så at the stupade wid hwart hugg. Konung Hiorwarder och hans män märkte nu huru en stor och stark Biörn for framföre Konung Hrolfs män / och fölgde diuret honom altjämt närmast / fällandes flera med sina ramar än fem andra af Konungens kiämpar; thermed halkade alla hugg och skott förgiäfwes af honom / ock bryter han under sig både män och hästar af Hiorwarders folk / och alt hwad honom nådde / smolar han sönder med sina tänder / så at stort knorr och oordning förorsakades i Konung Hiorwarders här. Hialte ser sig nu om och saknar sin stallbroder Bodwar / ty sade han til Konung Hrolf: huru mån thetta hänga tilsammans / at Bodwar nu skonar och undansticker sig / och är icke hos Konungen / en sådan kiämpe som wi hafwom hållit honom före / thet han och sielf esomoftast utwist. Konung Hrolf swarar: någorstädes lärer han wara hwarest thet oss gagna lärer / om han råder sielf / förthenskul giör efter tin wanliga sedighet och far fort som tu begynte / men förtala honom icke på baken / ty ingen af eder är honom jämlik / doch säger jag icke thetta at härmed förwita eller förbrå någon af eder / ty j ären alla the raskaste kiämpar. Ickethessmindre löper Hialte hem til borgen / och när han kommer i Konungens herbärge / ser han hwarest Bodwar sitter helt fåfäng. Förthenskull sade Hialte til honom: huru länge skolom wi bida på en sådan dråpelig mans ankomst / och är thetta utan efterdömme / at tu icke står på tinna rätta fötter / och icke brukar tina kraftiga armläggar / som äro så starka som en AlaBiörns. Upp förthenskul Bodwar Biarke / min öfwerman / elliest lärer jag tända eld på huset och bränna thet upp tillika med tig sielf; thet är wist en hufwudskam för en sådan kämpa som tu är / at wår Konung skall gifwa sig i fara för oss / och förlorar tu således thetta mykna beröm som tu här till dags så länge åtniutit. Bodwar står tå upp och flåsar ifrigt / seyandes: tu Hialte behöfwer intet til at skrämma mig / ty icke är jag än rädder / utan helder helt färdig att fara med tig. När iag war unger / flydde iag hwarken för eld eller järn; elden hafwer jag ibland tålt / järn och wapn stundom försökt / men för intet theras fruchtan har jag gåt hit / och skall tu i sanning seya at jag är fullsinnad at fächta / hafwande Konung Hrolf med rätta kalladt mig kiämpe fram för sina män; så är jag och skyldig at löna honom för mycket godt / först för mågsämjan / sedan för the tolf Byar / som han gaf mig / tillika med många andra dyrbara håfwor. Jag fällte Berserken Konung Agnar / hwilken giärning altid warit i minne hafd; therpå upräknar han många flera stora bedrifter / som han uträttadt hade / hwar med han blifwit mångens baneman / ty bad han honom förwisso tro / sig skola helt orädder gå til slaget / doch inbillar jag mig / sade han / at här warder man mot många flera widunder stridandes än någonsin tilförene / ehwarest wi hafwom framfarit. Men icke hafwer tu Hialte giort Konungen så stort gagn med thenna förrättning / som tu tror / ty så wida war thet redan kommit / at man begynte twifla til hwilken thera segren skulle wända sig / och har tu mera oförseende skada förorsakat / än tu sielf ärnat; ej eller hade någonthera af the andre kiämparna skolat understå sig / förutan Konungen och tu / att kalla mig ut / ty eho af the andra sådant giort / honom hade jag säkert dräpit / men nu drages alt til thet som ödet beslutit hafwer / nämligen at intet råd skall mera duga / och säger iag thet i sanning / at nu är iag i många saker mindre duglig at bewisa Konungen något bistånd än någonsin tilförene / och förr än tu kallade mig hädanifrån. Hialte swarade här til och sade: thet är klart at jag mäst är bekymrad för tig och Konung Hrolf / doch ser jag at thet är swårt til at rätt skicka sig när thet kommer så wida.

51. Cap.

Om Bodwar Biarke och Hialte then Skickeliga, samt theras framgång och samtal.

EFter thetta Hialtes upmuntrande / stiger Bodwar upp och går till striden / warande Biörnen förswunnen från Konungens manskap / så at striden begynte småningom at luta til undergång för them; ty Drottning Skulld / som satt i ett swart tällt uppå sin trollstol / hade ej kunnat betiena sig något af sina kånster så länge Biörnen war ibland Konung Hrolfs folk; byttes thet förthenskull nu om / såsom när en mörker natt följer på en klar dag / och blifwa Konung Hrolfs män nu warse hwarest en förfärlig stor gallt framkommer utur Konung Hiorwarders manskap; och war han ej mindre til anseendet än et tre års gammalt nöt / samt grå såsom en warg til färgen / och skiöt han pilar ur hwar börst / fällandes Konung Hrolfs hofmän hopetals til jorden / så at man thes make aldrig sedt. Bodwar Biarke röyer imedlertid wäg omkring sig och hugger med bägge händerna / inbillandes sig icke annat / än at öfwerwinna största delen innan som han fölle / ty stupar nu hwar twärt om annan för honom; bägge händerna och armarna hade han blodiga up til axlarna / samt högar af döda kroppar på ömsa sidor omkring sig / ställandes sig såsom han wore helt rasande af ondsko; doch är thet ohördt / at af alla the män som han ock andra Konung Hrolfs kiämpar dräpte för Konung Hiorwarder och Skulld / förminskades doch intet af theras här / utan war thet lika som ingen saknades / och tyckte Konung Hrolf och hans kiämpar sig alldrig hafwa sedt ett sådant underwärk. Bodwar sade: drygt kommer mig Skullds manskap före / och tror jag at the döda spökia och stiga upp igen och stråda å nyo emot oss; thet är altså swårt at slåss emot the dödas wålnar och spöken; så många klufna som här fallit / hiälmar brutna / brynjor i små stycken huggna / och mången höfdinge sönderkrossad / doch äro likwäl the döda grymmast at fächta emot / hafwandes wi intet råd eller mackt mot thesse. Eller hwar är nu then samma Konung Hrolfs kiämpe / som förwitade mig min försummelse / och mäst bad mig komma ut / innan som iag wille swara honom? Nu ser jag honom icke / och är doch ej wan at baktala någon. Tå swarade Hialte: thet säger tu sant; at tu är ingen bakdantare / men här står then samma som Hialte heter / han kan ännu uträtta något / och är thet ej långt emellan oss bägge / hafwandes jag tappra män af nöden / ty alla mina lifwapn äro redan sönderhuggna / fosterbroder; och tycktes jag fuller manligen fächta / doch förmår iag ej at hämnas alla the hugg jag bekommit / ickethessmindre skall iag ej spara mig så länge lifwet är qwar / i fall wi skolom i afton giästa i Walhall / thet är / dö och fara til Odens sal; wist är thet at wi aldrig tilförene råkat ut för slikt underwerk / och har oss länge warit förebådat hwad som nu är förhanden. Bodwar Biarke swarade: tag til märkes hwad jag nu säger: jag hafwer warit i tolf stora fältslachtningar / och altid haft thet namnet af en behiärtad man / samt aldrig flydt för någon Berserk; jag skyndade Konung Hrolf til at besökia Konung Adel / hwarest wi måste hålla ut några krigsputs och stämplingar / doch war thet litet wärdt i anseende til thenna diäfwulskapen / som nu så trycker mitt hiärta / at jag ej kan wara lika glad til at strida som tilförene: jag mötte Konung Hiorwarder i första anfallet och gingom wi tå strax tilsammans / utan at någon lastade then andra / och när wi fächtat en stund / gaf han mig ett sting / som jag wäl kiände / förthenskull högg jag af honom then ena handen och foten / och som thet andra hugget i hans axla / klyfwandes hans sida och rygg enda neder / hwaraf han gaf sig så / at han ej andades mer; men när han hade såfwit en stund / och jag trodde honom wara döder / wardt jag warse at så lära finnas hans likar / ty han stridde ej sämre sedan än såsom förr / och kan jag alldrig utsägia hwad krafter han nu har. Här äro nu många män sammankomna både rika och mächtiga / som äro ur alla landsendar ihopa drifne emot Konung Hrolf och oss / så at thet är ej mögeligit at giöra them motstånd; doch kan jag icke här igenkiänna Oden / skiönt jag ej twiflar at han lärer wara här tilstädes emot oss / then fula och otrogna Härjans sonen; om therföre någon kunde wisa mig ho han wore / skulle jag stryka honom såsom en annan then minsta och äländigaste musunge / och om jag kunde få honom i mina händer / skulle thet elaka odiuret nesligen blifwa begabbadt; så skulle jämwäl hwar och en tå hafwa mera ondt i hugen / om han såge sin husbonda så wanwyrdad / som wi nu se. Hialte swarade: thet båtar ej at sättia sig emot ödet / eller stå emot sielfwa naturen / och slöto the så sitt samtal för thenna gången.

52. Cap.

Om Hrolf Krakes och hans kiämpars fall, samt hämden efter them.

KOnung Hrolf förswarade sig wäl och manligen / samt med större beskiedelighet och hurtighet / än man wet efterdöme til. The sökte hårdt emot honom / och blef han omsider kringränd med skiöldar af thet utwaldesta manskapet / som Konung Hiorwarder och Skulld hade. Hon kom och tå sielf i striden och upmuntrade sitt folk häftigt at nu anfalla Konung Hrolf / emedan hon såg at kiämparna icke woro stadde rätt när hos honom; och thetta war som Bodwar sedan så mycket ångrade / at han tå icke war så när / at han kunde hielpa sin herra / tillika med the andra kiämparna / ty the woro nu så begirige at dö med honom / som the warit at lefwa tilsammans / tå the än woro i sin blomstrande ungdom. Nu woro alla Konung Hrolfs hirdmän eller lifknechtar fallna / så at icke en stod uppe / therhos största delen af kiämparna dödeligen sårade; och gick thet nu efter såsom likt är / och Mäster Galerus (Galterus) säger / at menskliga krafter kunna icke stå emot then onda fiändens macht / utan icke GUDs allmacht hade giordt bistånd; och felade tig thetta ena til at bekomma segren Konung Hrolf / sade Mästaren / at tu icke hade någon uplysning om tin Skapare. Nu kom ett sådant trulldoms il / at kämparne begynte at stupa / hwar twärt om annan / och kom wäl Konung Hrolf ur skiöldborgen / men så godt som upgifwen af trötthet; och behöfwer man icke med widlyftige ord utdraga thet längre / at ther föll Konung Hrolf och alla hans kiämpar med godt loford / doch hwad för nederlag the först giorde / kan man med orden ej tilfyllest tilkänna gifwa. Ther föll ochså Konung Hiorwarder med alt sitt folk / förutan några få nidingar / som stodo qwar uppe / tillika med Skulld. Hon lade sedan under sig alla Konung Hrolfs riken / och styrde them både illa och liten tid; ty Elg-Frode hämnades sin broders Bodwar Biarkes död / såsom han låfwat honom tillika med Konung Thore Hundfot / hwilket förmäles i then korta berättelsen om Frode / och hafwa the fått härtil mycken hielp ur Swerige från Drottning Yrsa; seyande somliga at Woggur har warit anförare för then hären. Hela thenna krigsmachten förde man til Danmark / och kom oförwarandes på Drottning Skulld i sin säkerhet / så at hon ej kunde betiena sig af någon trolldom emot them; alt hennes onda sällskap dråpo the / men henne togo the fast / och pinte henne med ömse plågor til döds / efter som hon förtient hade / hwarefter riken hemföllo Konung Hrolfs döttrar / och for så hwar och en bort til sin hemwist. Konung Hrolf wardt lagder i en hög / hafwandes sitt swärd Skofnungen brede wid sig; likades hwar kiämpe i sin egen hög / med några wapn hos sig. Och slutes härmed Konung Hrolf Krakes / och hans kiämpars Saga.

Kårt utdrag

Af

Bodwar Biarkes Saga /

Til

Förbättring och förökning

af föregående

Hrolfs Krakes Saga.

TIl Cap. 1. I Bodwar Bjarkes Saga kallas bröderna / Hroar för Ingiald / och Helge för Hroe / samt at theras fader war Kong Guttorm af Russia / Gormsson / härstammande af Wolsung Odensson / hwilkens son Wolsunga Sagan doch förmäler warit Rerir / berörde Wolsungs fader.

Til Cap. 9 och 10. Bröderna Ingjald och Hroe woro i sina arfländers delning oense / nämliga om det Kalda Swerige^[1] Nordland / Hundingaland och Russia. Och trätte the i synnerhet sins emellan om en gullarmring / den doch Ingjald med wåld behöllt / emedan han ochså war förmer / samt innehade Russia / men Hroe styrde thet Kallda Swerige. När Ingiald en gång fölgde Hroe hemifrån ut på hans skjep / wart han af honom ombuden / at få se samma ring / och strax therpå kastade Hroe honom det längsta han kunde ut på siön / hwar efter bröderna altid wordo owänner. Hroe ernådde doch tre landsdelar af Ingjald / som sedan wart död / och lemnade efter sig sonen Agnar (hwilket och Saxe anmärker) och war han större än andra Resar / härjande på Blåmännen / hwarefter han kom at äga Nordlanden / samt halfwa delen af Russia; ty Hroe / som styrde det kalda Swerige / Bjarmaland / Kyrland och Kalbakssida / hade / sedan han insat sin sexton åhriga son / Hrolf Krake / i Hledre / äfwen gifwit honom then andra halfdelen af Russia; doch som Agnar war en gång långt borta / intog Hrolf hela Russia / och hade det i sin lifstid / hwar af en stor fiändskap dem emellan upkom.

Til Cap. 12. När Agnar wart af Drottning Skulld kallat at hjälpa sig i striden mot Kong Hrolf / (hwar om wid slutet af detta utdraget) lade han först under sig Russia / och lät sig sedan underwisas / hwarest Hroe hade utkastat ringen i siön. Den tog han up / och hade han då legat i djupet i siuttijo år.

Til Cap. 15. och 23. När Kong Hroe / i förestående Saga Helge kallad / mistade sin Drottning / seglade han til Bjarmaland / til at uptaga sin skatt; men i återresan drefs han af owäder til et bergachtigt land / där han wart af en kwinna hembuden till kastellet; hon het Skulld / och hännes land Risaland det mindre; med hänne höllt han bröllop / och for så hem med hänne / men som hon wille wara enrådande / så harmade det honom mycket / och wart han där efter döder.

Til. Cap. 22. Kong Hrolfs båda döttrar kallas Sol och Dagny (se hwad anmärkt är til Cap. 33 etc.)

Til Cap. 24. och 25. Kong Ring heter i Bodwars Saga Björn eller Björ / och förmäles at han warit Jarl på östra sidan af Skottland / ägande trenne sönner / Bodwar / Frode och Thorer / samt en Rådgifware benämd Björn. När Jarlens Fru wart dödeliga sjuk / bad hon honom / at skicka sönerna bort til någon Höfdinge / den de kunde tjena / och inlägga heder med tiden; ty emedan det kunde hända / at Jarlen efter hännes död giftade sig / så wore och til förmodandes / at styfmodren / såsom andra dylika / ingen omwårdnad om hans barn hade. Sedan dödde hon / och wart högader; Jarlgen sörgde då hänne så mycket / at han lät sättja sin stol på hännes lägerstad / och ärnade där sörja sig til döds. Enteliga rådde honom Jarlen / at aflägga denna sorgen i Odens / den wälldiga Herrens namn / som hela jorden råder och rådande warder / som och i den starka Asa-Thors och alla Asars namn; ty det wore ej stora Herrars wjs / at swälja sig med stor harm och ångest / såsom barn och kwinnor / eller gement folk pläga giöra; utan borde han helder afstå där med / på det slikt ej måtte spörjas i andra länder honom til wanheder; samt således wälja sig en annan Fru til nögje och ro. Jarlen wart öfwertalter / gick til sit slott och lät dricka arföl efter sin afledna Fru. Sedan böd han sin rådgifware at fria för sig til Åsa / Thrander Jarls dotter af Halogaland. Den sama seglade altså bort / men måste lång tid utstå storm och hafsmörker / så at han ej wiste hwart han war komen. Omsider fant han det rådet / at segla efter en kråka / som satt sig på skepsmasten; hwar på han kom til en Ö / och fick där af en man / benämd Swarter weta / at en Kongs dotter rådde öfwer samma Ö / men at Thrander Jarls dotter redan wore gift / där hos så stormodig / at hon ej welat äga någon öster om Kjölen / eller Nordska Fiällen; i synnerhet at en Berserk östan af Kilpingsland^[2] hade friat til hänne / men fadren / til at honom undanwisa / giftat hänne med en annan rask man / som nu tre weckor til skulle gå på Holm eller i enwige med bemälte Berserk och siöröfware. Swarter afrådde derföre honom ifrån detta frierit / och hälder at söka ofwannämde Kongs dotter / för hännes skiönhet och dygd skull / sägjande / at hon het Hwit / och war Kong Motkulls dotter af Meiginrät / hwilket land låg imellan Kurland och Kalbaksida. Han fölgde Björn sedan in i hännes hus / och wardt hon af dem båda öfwertalter at fara med bort. När Björn kom med Jungfrun hem / tyckte Jarlen om hänne / och höllt bröllop; men man märkte straxt at hon wille wara enrådande i mycket ont / och wart Jarlen däraf sinnelös. Sönerna höllo sig up i et kastell / och wille ej besöka hänne / emedan Jarlen för hännes skull öfwergaf landsstyrelsen / och hon gjorde mången mann antingen wett- eller liflös. Hon wart ochså mycket harmsen öfwer sina styfsöner för det de hänne ej wårdade; ty gick hon till kastellet och öfwertalte dem med smickrande ord / at taga på sig hwar sin skjöna päls; hwar på Bodwar wart till en Björn / Frode en Elg och Thore en Hund; och lade hon på dem sådant öde / at de ej skulle koma ur dessa hamar eller förstälta kroppsgestallter / inom femton åhr / och således för deras stora grymhet skull till lifwet warda eftersatta; doch skulle Bodwar / emedan han war äldst och arfboren till riket / koma ur sin ham tre gånger hwarje åhr / men efter femton år warda dräpen. De gjorde nu stor skada i landet på boskapen / och wordo alt mer och mera skadeliga. Litet där efter dödde Jarlen / och hade en son efter sig med Hwit / som het Frode / han wart Jarl efter sin fader / och liknade honom mer än sin moder i sinnet. Folket bad wäl honom om ändring på denna deras boskapsskada / men han låddes det ej höra.

Til Cap. 26. 27. 28. En mann wid namn Hroe bodde wid en skog / nära till Jarlens slott; han war en stor sillfångare / och hade med sin hustru Önd / ena dotter benämd Hilldur / hwilkens fostermoder het Greppa / en margkunnig och förutspående kwinna. När Hilldur en gång / för tökn skull / förwillades från sin boskap / kom hon till en bergskula / och såg at där ine stodo tre wapn / en yxa med omwefwat skaft / en skalm eller kårt swärd / och et annat långt samt bittert. Ther mötte hänne en björn / som strax där på förwändes til en fager karl; honom igenkände hon för Bodwar / och sedan de sofwit tre nätter tilsaman / sade han / at om hon af honom finge trenne söner efter förmodan / skulle hon kalla dem efter honom samt hans bröder / och skulle wäl endera hämnas honom på Drottning Hwit / om hon kunde dölja dem för hänne. När hon sedan födde trenne söner / och kallade dem Thorer / Frode och Bodwar / gaf hon dem ochså i fostermodren Greppas händer; och wiste ingen af dem förutan Hroe. Litet därefter lät Jarlen jaga efter desse tre bröder / emedan de gjorde stor skada på folk och fänad / och kom han enteliga därmed / så wida / at Elgen och Hunden / det är Frode och Thor / woro dräpna. Morgonen där efter drömde Hilldur / at Bodwar j en björns liknelse kom och berättade / sig då skola dräpas / och at Drottningen sedan skulle låta hans kjött frambäras i gjästabod / ty borde hon åtwarna sönerna / at ej äta där af. Hon skulle och låta Thorer få sin wapnyxa / och när han något ållrades / fara till Halogaland; Frode skulle få det rätta swärdet / men Bodwar Lösan eller det långa / (hwilket och Saxe omtalar) och skulle han sedan fara til Kong Hrolf i Hledre; hwarjämte han föresade hänne deras öden. Sedan wart Bodwar efterjagad / och efter giord stor skada på Jarlens män / i flygten på siön dräpen. Här på anställtes et gjästabod / och wart Bodwars kött framsatt at ätas. Hwit lagade då så / at bröderna komo antingen at äta där af / eller och röra därwid. Hwar af hände at Bodwar fick Biörnanaglar på stortåna / Thorer fick Hundaklor på hwart finger af högra handen / men Frode Elgsfötter til knäna. Sedan wart Frode mycket grym och skadesam i lekar med Jarlens männ / som därföre böd hoom fara bort. Modren tog honom med sig til bergskulan och lät honom taga fadrens kårta swärd. Han for så dädan ensam til det kallda Swerige / bygde sig där et näste på Urdarhedet / ^[3] hwaröfwer en allmänne wäg sig sträckte / och war han belägen fyra mil från Hledre / eller Danmarks gränts. Där röfwade Frode alla wägfarande och mördade dem. Sedan wille och Thorer fara bort / ty for modren jämwäl med honom til bergskulan / därest han tog sin faders yxa / och begaf sig där efter til Halogaland / blifwande där Thrander Jarls Hirdman och Landsföreståndare; efter hwilkens död han utwaldes til Jarl / och fick Thranders dotter Åsa til hustru / warande af dem en stor ätt komen. När Bodwar tilwäxte / wart äfwen han swår at nappas med i lekar / så at Jarlen befalte honom fara bort. Modren fölgde honom då til bergskulan / och tog han där det långa swärdet Lösan. Hon berättade och honom at Bjarkmar Rese warit tilförene ägare där til / som det sådan egenskap tillagt / at ingen skulle kunna taga det ur slidan / med mindre han kwadde en wisa / om huru mycket honom ålåge; hwilket han jämwäl hade giort / och woro sådana wisor kallade Bjarkamal. Hon sade därhos / at sådant ei skulle falla Bodwar swår / emedan Greppa månde wäl gifwa honom mjöd af sitt horn / så at han kunde kwäda Bjarkamal / när han wille; hwarföre hon och nu tillade honom namn af Bodwar Bjarke / manande honom til at hämnas sin fader på Hwit / hwar til han skulle bruka Greppas råd.

Til Capp. 30. 31. 32. Greppa rådde honom och så / til at fullborda hämden där med / at han skulle draga en bälg öfwer Hwitas hufwud / på det hon ei kunde bruka sin trolldom / samt därpå strypa och draga hänne utom stadsporten. Han giorde så / och brände hänne sedan å båle. På Hildurs anmodan for han sedermera bort / och tog swärdet med sig / då hon önskade at han altid måtte kwäda / då honom mäst ålåge / at draga det utur skidan. Han borde ochså wid hwarje stor fara åkalla hänne til hjälp. Därefter for Bodwar til sin Broder Thor på Halogaland / och efter någon tid begaf han sig på wägen åt Hledre / gående öfwer obygder och ödeskogar / då han omsider oförmodeliga fant och igenkände sin broder ElgFrode / sedan de sin imellan mycket bråttats. De komo sedan öfwerens at hämnas hwars annars död / och skulle deras dödsmärke wara i et spår på en bergsklippa / alt såsom i förestående saga finnes bemält.

Til Cap. 33. etc. Bodwar for nu til Hledre / och tog sig herbärge wid Kong Hrolfs slott / hos en gamal Gubbe benämd Swipur / som mycket berömde Konungen för honom / men sade at hans männ wore högmodiga och uproriska bussar / som bespåttade hwarje främmande. Gubben hade och dit skickat sin son Hjalte / den de så utskjämt / at han nu låg i en benhop i salen / och blef altid af dem anfallen med benknotar / efter de sextijo oxar och twåhundrade får / som åtgingo i hwarje måltid / emedan altid ethundrade kjämpar drucko tilsammans i salen: och woro deras namn desse: först såt Drottur / därnäst Dumbi / så Ragnar / Rejgin / Jokull / Froste / Hottur / Hatte / Agnar / Imnir / Swipall / Sote / Alfur / Audun / Ulfer / Igull / Snäkoll / Wagn / Vesete / Votter / Wifill / Slottur / Hugbjörn / Hedin / Tjorfe / Toste / Lodin / Ljotur / Leifur / Leppur / Rogwald / Rotin / Siggejr / Sigtjon / Slinni / Slangi / Odin / Örn / Markward / Myer / Modant / Milon / Gramer / Gormer / Ormer / Ifall / Aun / Iwar / Hundi / Huni / Tanni / Ingwar / Maus / Mottul / Jannes / Jotans / Järnhös / Riballdi / Resur / Ulfreke / Imon / Surter / Samer / Thumal / Tware / Hwitsärker / Hrugner / Hrani / Alder / Hrotti / Slemminge / Skotti / Illuge / Asgejr / Godmunder / Hniuki / Gretter / Grandware / Fullafe / Forner / Sterter / Stufer / Stofull / Stefner / Wallwin / Göte / Gejter / Grimald / Gotrik / Albard / Rugam / Hunding / Hwomer / Trolle / Toppe / Randwid / Remon / Rufer / Hogne / Ruter / Haton / Gotri / Röder / Rudent / Romald / Sorle / Suton / Grimer / Olwer / Hrossmunder / Hrime / Throttuger / Hrostiof / Hare / Karmon / Kare / Swarter / Sweiger / Förrädare och Frolbe. Desse såto wid högbordet / och war Hottur Kongens förnämsta sätes kiämpe / plägande på hwar och en som til slottet kom / hitsa twänne jagthundar / dem Kongen fått skickade från Holmgård; af hwilka den mindre hade sex manna styrka / och skulle ingen blifwa Konungens kiämpe / som ej kunde honom möta / hwilket doch ingen kunde giöra emot den större hunden / som ägde tijo manna aft; hwar af händt / at de båda dräpit mången mann. En sten låg ochså wid stadsporten / den alla skulle lyfta / som wille koma i Konungens hof. Wid skilnaden från Gubben / låfwade Bodwar honom / at gifwa sig i sällskap med hans son. Men när han nu kom till stenen / mägtade han ej at draga ut swärdet emot hundarna / emedan han ej hade tid at kwäda wisan / utan fick i stenen / och kastade så där med den mindre hunden til döds / men hwilken han och strax därpå slog den stora ihel. Här på gick Bodwar in i salen till Konungen / som bannade honom för hundadråpet / men han swarade / at alla Frälsemän hade låf / at wärja sig medan de kunde. Kongen berömde honom sedan / och för hans bekanta swärd samt kwäde skull / kallade han honom Bjarke / gifwandes honom på anmodan til namnfäste en gullring; samt säte brede wid Hottur. När då Kongsmänen wordo druckne / började de efter wanan / at kasta oxeläggar omkring hela salen til hwar andra / med stort hark och buller. Somlige togo benen emot i luften / men månge swagare fingo af dem stor skada / hwilka och därföre blefwo bespottade. Bodwar fick nu se Hjalte i benhopen / ty drog han honom nödigan ut / och lät honom stå brede wid sig. Då blef Hjalte strax med benkast antastad af Kongsmännen / så at jämwäl Bodwar fick dryga slängar; men denna sade / at den handen wore eländig / som ej wärde sit hufwud; och kastade så Hjalte bak om sig / tagande sedan emot alla kasten / dem han dref tillbaka så hårt / at många af Kongsmännen wordo dödade och skadade. Ty befallte Kongen dem at wara stilla / och skulle Bodwar besittja den döda Jokull Järnryggs ställe / som eljest war hans största kiämpe. Bodwar bad Kongen ej mera låfwa / än honom lystade at hålla; tagande där efter Hjalte i sitt förswar / med utlåtelse / at han wäl skulle blifwa en bra karl. Sedan lät han Hjalte följa sig till skogs / där han dräpte ett grymt wildswin / som hade twå Björnars kraft. / det är sexton manna styrka / trugande Hjalte tre gångor at dricka blodet där af / som skulle gifwa honom trolla krafter; hwar efter han och wart faseliga starker. Wid hemkomsten böd Kongen Hjalte at försöka sina krafter / til at få se om han kunde räknas anten för träl eller frälse. Hjalte gjorde så / och öfwerwant alla kjämparna / som honom angrepo; därföre och Kongen tilböd honom at få sittja näst Bodwar. Han blef sedan kallad Bena-Hjalte / och då wittjade Bodwar med honom hwart åhr spåret i berget. De foro om somrarna i hernad / och skaffade Kongen många dyrbara saker. Nu hände sig at en Björn kom från Edaskogen (med simande eller gående öfwer isen) till Hledre / och giorde stor skada på böndernas boskap / och som ingen af Kongsmännen kunde få hugg på honom / ty sade Kongen / at eho honom kunde dräpa / skulle mäst warda hedrad. Hjalte gick då fram / kastade af sig wapnen / och wefde sin kappa om wänstra handen / den han strax stack emot djuret / men med den andra slog han det ihel. Altså wart han där efter wärderad näst Bodwar. Bodwar och Hjalte plägade helsa på Kongens döttrar Snot och Dagny i deras kastell. Snot war älldre / och gaf hon Bodwar tilkjänna / sig hafwa tyckte för honom. Imedlertid hände sig / at under et gästabod i Kongssalen / en ful Berserk kom in / som bad Kongen at få äga Snot; i annor händelse skulle Kongen gå til holms eller enwiges med sig / eller och så någon i stället. Han het Sot / komen ur landet Liberdonum och fiället Morturam / hafwandes med sig åtta kjämpar af Blåland / samt en af Solarbruna /^[4] som tilförene öfwerwunnit den stora Konungen Fortunatum af Asia / dessutan hade han tretijo Morländska männ / samt några af Risaland / Jotunheim / Helluland / och Kaldbaksida. Men som Kongen afwisade denna Resen; ty steg han på trappan wid Kongsbordet / och wille hugga til Kongen. Bodwar grep då til sit swärd Lösan / och kwad:

Låssna du Löfe bittra /
Så lede bofwen tryter /
Stelnar wid tokug syssla /
Får ful lön / skam och död.

Han slog där på Löfan under Resens swärd / så at det klöfs wid fästet / och högg sedan sönder hans hufwud. Här på flydde Sotes Blåmänn och Resar / blifwandes af Bodwar och Hjalte nederslagne; där näst flytte mann ut sex långskjep emot Sotes Drakeskjep / då Bodwar och Hjalte afrögde hela besättningen och fingo stora ägodelar samt nog silfwer. För detta wart Bodwar af Konungen storliga begåfwad / och Snot gaf honom et gullsmycke med diamanter af Dwerga smide.

Til Cap. 38. etc. Nu misslikade det Kong Hrolf swåra / at Kong Atle (som här säges hafwa fått Drottning Skulld til hustru) innehade alt hans arf / utan at på anmodan willja gifwa honom något där af; ty for han til Swerige / och blef wäl i förstone wänliga emottagen / men efter ankomsten i Borgen / anfallen med eld och wapen. Bodwar samt Hialte och det andra Kong Hrolfs mannskap / begofwo sig då til salsdören / och i det samma grep Bodwar til sit swärd / och kwad:

Se skola stridsmänn stränga
Klart / om jag rönes blödig /
Med swärdakraft at söndra /
Syn och ben å en gång /
Hull och höfar klyfwa /
Resens hjärneblod såsom snjö.

Hwar efter han jämte Hjalte gjorde sådant nederlag / at Kong Hrolf med sit mannskap kom ut. Kong Atle sökte wäl at utanföre anfalla dem / men efter bekomen hjälp ifrån sina skjep / wände de sig och reste så hem til Hledre. Sedan seglade Kong Hrolf til Kyrland och Kalbaksida / samt widare til Bjarmaland / läggandes dessa länder under sig. Kong Atle samlade därföre mycket mannskap / det och Kong Hrolf gjorde / hotande at där med fara til Swerige. Imedlertid biwistade Bodwar och Hjalte sporet i berget / och funno at ElgFrode war dräpen / samt hans skalm eller kårta swärd brutit ifrån skaftet; ty lät han wid kulan eller nästet höga Frode med skalm samt alla hans ägodelar. Men Frodes wåle syntes honom sedan i drömen / och påyrkade at han skulle hämnas hans död / i annor händelse / alldrig få wara i ro för sig. Dwergen Litur / som där in wid bodde / wisade honom då på dräparen / som war Jätten Järnbard eller Järnhös / ty for Bodwar jämte Hjalte åstad / och dräpte Jätten tillika med alla hans Jättinnor och söner / brännande dem sedan up; hwar efter Bodwar tog utur hans kula mycket gull / och bad dwergen honom sedan / at han wille åkalla sig då han kome i någon nöd. Sedan for Bodwar til Hledre. Efter detta drog Kong Hrolf i fölgje af Bodwar och Hjalte samt otalit mycket folk til Swerige / men kjämparna woro i hernad med hershöfdingen Hugstark; ty måste och Kong Hrolf fly ur striden och mistade så hela sin her / komande allena undan med en mann. Kong Atle förfölgde honom då / men som hans mannskap såg / huru Kong Hrolf utkastade ur sin pung mycket gull och ädla stenar / ty drögde de sig med dessa sakers uptagande / så at Kong Hrolf kom undan / och är gullet sedan där af kallat Krakes utsäde. Kong Hrolf samlade sedan åter mannskap til at strida emot Drottning Skulld / som då skickade efter Agnar Rese i Nordland / at koma med folk hänne til hjälp. Han kom altså med Blåmänn och mycket annat elakt mannskap / tagande under sin resa up ur sjön den ringen / som Hroe långt tilförene hade bortkastat; och wid ankomsten mante han Kong Hrolf till strids / hafwande en stålrännt stång af sexton alnars längd / samt tre spöns tiocklek / hwars udd war fyra alnar lång och twå fot bred; men swärdet war tijo alnar långt och twå fot bredt. Han kastade Hjalte till jorden där med / och sedan kom Bodwar emot honom / som igenom åkallande brachte Greppa först til at strida med Agnar i en hwit björns ham / och högg sedan siälf honom hufwudet af / så at han neg leende neder till jorden / och då kwad Bodwar denna wisan:

Aldrig förr fullwisso /
Oss det fordom så hänt /
Ej ha hugstyrka fyllest /
Raskhet och magt med Hjältar /
Rädas för långa Resen.
Doch högt klingar swärdet /
Låtom styggen strax bida /
Skamröd och ful död.

För denna gjärningen gaf Kong Hrolf honom tolf Borgar / samt Snot sin äldre dotter til ägta. Sedan stridde han emot Drottning Skulld / som gjorde sig til en drake / och åstadkom stor skada på Kong Hrolfs folk / i det hon wäckte up de dödade och slagna i striden / med mera / som i siälfwa sagan kan läsas. Wid samma tillfälle har Kong Hrolf giort Greppa samt dwergen Litur til inländska i Swerige / gifwandes dem en landsdel / som nu kallas Finmarcken / och ligger ej långt ifrån Swerige / blifwande de sedan hjon / eller ägta folk. Somliga hålla före at af dem äro komne de så kallade Lappfinnar. Hjalte skal och då hafwa fått Kong Hrolfs andra dotter Dagny till hustru / och blifwit sedan Jarl.

1. Den kalda och bärgacktiga delen af Swerige / wid Nordska fiällen / sträckande sig widare genom nordra delen af Finland och Ryssland / hwar om mann äfwen kan läsa Sturlessons Heims Kringla i Yngliga Sagan Cap. 1. samt jämföra hwad ther om til thenna wår Sagas Cap. 29. etc. finnes anmärkt.
2. Eller landet öster om Kiölen / hos fjällboerne / se Harald Hårfagres Saga i 14. Wisan.
3. Hwilket Fjäll låg i gräntsen af Edaskog / imellan Norrige och Wermeland. se Registret til Snorre Sturlesson / samt Eigla Sagan Cpa. 8. 89. 91. etc. där sama skog omständeliga beskrifwes.
4. Se Sturl. Hejms Kringla i Ynglinga Sagan Cap. 1.