1. Gud har av sin barmhärtighet
Till nåd oss arma tagit
Och all vår orättfärdighet
Med Kristi blod avtvagit.
All vår förtjänst är utelyckt:
Vår själ, av syndens börda tryckt,
Till nåden måste falla.
2. Guds lag var helig, rätt och god;
Men sedan Adam brutit,
Sig syndens smitta i vårt blod
Från första stunden gjutit.
En rättvis dom blev allas lott;
Att älska Gud och göra gott
Ej stod i vår förmåga.
3. Till helig lydnad för Guds lag
Vårt hjärta måste livas,
Om Guds, den heliges, behag
Åt våra verk skall givas.
Allt som är fött av kött är kött,
Besmittat och i synden dött
Och emot anden strider.
4. Dock var av nöden, att Guds lag
Fullbordan måste vinna,
Om inför Gud på domens dag
Vi skulle miskund finna.
Pris vare Gud som såg vår nöd!
Att frälsa oss från evig död
Sin egen Son han sände.
5. Han som i världen kommen var
Att världens synder bära
Guds lag för oss fullkomnat har
Med lydnad och med lära.
Ej lagen mer fördöma kan
Den som i hans försoning fann
En väg till nådastolen.
6. När vi nu sätte lit härtill
Och egen vanmakt finne,
Gud all vår skuld förlåta vill
Och lugna själv vårt sinne.
Vi varde fromme inför Gud
Och redo att hans helga bud
Med villigt hjärta lyda.
7. Med tron Guds Ande kommer god
Att oss å nyo föda
Och verka i oss annat mod
Och köttets välde döda.
De goda verk så komma fram;
Vi finne idel synd och skam
I vad vi fordom gjorde.
8. Sann tro ej utan kärlek är,
Och frukten trädet prisar.
En trogen haver nästan kär
Och honom gott bevisar.
Så varder lagens bud uppfyllt:
Varann vi tjäne oförskyllt,
Som Kristus oss har tjänat.
9. Sann kärlek söker ingen lön,
Dock tro vi den tillstunda:
Vi den i ödmjukhet och bön
På Jesu kärlek grunda.
Att vi den säkert skole få,
Hans löfte hava vi därpå,
Dock av hans nåd allena.
10. Så står alltsammans i Guds nåd,
Att salige vi bliva;
Men fast och evigt är hans råd
De trogna det att giva.
Vi hava idel skröplighet;
I Gud är all vår salighet.
Gud vare pris och ära!
