Olai Petri Svenska Krönika (Klemming 1860)/Erinran
| ← Tillägnan |
|
Inledning → |
ERINRAN.
Olai Petri Svenska Krönika är visserligen redan förut tryckt, men endast en gång, för mer än 40 år sedan. Detta aftryck, i första delen af Scriptores Rerum Svecicarum medii ævi, Upsala 1818 fol., synes vara gjordt efter den nyaste afskrift man kunnat finna, och är så moderniseradt, att det icke ger en trogen bild af arbetet, sådant det utgick från författaren. Dels är det uppblandadt med inskjutningar och onödiga utfyllnader, som skämma stilen; dels äro många ställen uteglömda; dels är stafningssättet ett sådant, som vid ingen tidpunkt varit nyttjadt i vårt språk. Det stora folio-formatet lägger äfven hinder för bokens läsande; och hon förtjenar dock i hög grad att läsas. Oafsedt hennes egenskap af tillförlitlig källa för den senare medeltidens historia, skall hon alltid bibehålla ett högt värde såsom det första större original-arbetet på ny Svenska, samt för den kraftiga, rena stil, den öppna blick och kritiska sans, hvarigenom Olaus Petri står så högt öfver flertalet af senare historieskrifvare.[1] Århundradens forskningar i urkunder, otillgängliga för honom, hafva visserligen öfver många punkter kastat ett klarare ljus än han kunnat åstadkomma; men icke förringas härigenom arbetets förtjenster.
I följd af dessa åsigter har denna upplaga framstått, syftande att bilda en motsatts till den i Scriptores R. S. befintliga. Till grund är laggd den äldsta och bästa af de talrika afskrifterna,[2] ty författarens original finnes dess värre icke i behåll. Denna afskrift, tillhörande Riks-Arkivet, är dock fullkomligt samtidig med författaren, tagen innan han ännu laggt sista handen vid arbetet, hvarom de många vidlyftiga tilläggen bära vittne, och skulle gerna kunna anses vara en för hans räkning gjord renskrift. Stafsättet är noga följdt, såsom erbjudande en trogen och rätt god typ för tidens vacklande bruk. I afseende på kommatering och användandet af stora bokstäfver är någon större frihet tagen; punkt finnes t. ex. alldeles icke i handskriften, men har här blifvit införd såsom i det närmaste oundgänglig för sammanhangets uppfattande; öfverflödet af stora bokstäfver är betydligt inskränkt, ehuru kanske icke med nog stränghet. Handskriftens fåtaliga fel äro rättade, utan att det ansetts nödigt särskildt redogöra för sådana små enskildheter vid behandlingen af ett arbete tillhörande den nyare litteraturen.
Den nyss nämnda omständigheten med de många tilläggen i hufvudcodex, jemte den liknande beskaffenheten af en annan samtidig ehuru eljest sämre afskrift, codex Sernsköldianus (se sid. 338, 39), har satt utg. i stånd att följa författaren i spåren under utarbetandet af boken. Det har synts utg. vara af interesse, att kunna blicka in i arbetets machineri, att följa dess utveckling, genom urskiljande af en mängd författarens tillägg, ändringar och förbättringar. För den som ur sådan synpunkt skulle vilja taga kännedom om Olaus Petri och hans författareskap är tillfälle beredt genom den å sidorna 335—359 lemnade redogörelsen.
- ↑ Se Geijers omdöme i Litteraturbladet 1838 s. 34: ”Olaus Petri, den förste, som betraktat vår forntid med fördomsfri pröfning, såg sin, äfven till språket förträffliga, Svenska Krönika undertryckt genom Gustaf I:s misshag.” Jfr. Reuterdahls redogörelse i V. H. o. Ant. Ak:s Handl., XV s. 212-221.
- ↑ Utg. har sett mer än 60. Af alla dessa äro endast de två här begagnade af sådan ålder, att de förtjenat närmare afseende. Fullkomligt gagnlöst skulle det hafva varit att anföra afvikelserna och skiljaktigheterna i dessa talrika afskrifters afskrifter; en skörd af varianter är dock gjord ur upplagan i Scriptores, som kan sägas representera den yngre afskrifts-klassen.