Olai Petri Svenska Krönika (Klemming 1860)/Inledning
| ← Erinran |
|
En Swensk Cröneka → |
Allom them som thenna Cröneke läsande eller hörande warda, önskar jach Olauus Petri, predikere i Stocholm, saligheetennes kundtskap.
För huad saker skall historier eller Crönekor scriffne äro.Gudh som all ting haffuer skapat menniskione til godho och gagn, han haffuer thet ock aff sinne ewiga godheet och försyyn så förordinerat och skickat, at theres liffuerne och regemente som fordom dags i werldenne leffuat haffua bescriffuas skulle, theres epterkommandom til en rettilse och warnagel, aff huilkom the lära motte, hwad anslag lyckosameliga tilgå pläga, och hwad som plägar illa bekomma och lyktas med en oond affgong, Så at epterkommarene mogha lära aff theras förfäders welferdh eller forderff, huru the sich i all stycke skicka skola, och hwad nyttoght eller skadeligit wara pläghar. Ja epterkommarene haffua och ther en stoor fordeel aff, Ty thet är jw betre bliffua wijs aff en annars ofärdh än aff sin eeghen. Och böör historier eller Cröneker så scriffna wara, at the föregiffua, så mykit som mögeliget kan wara, alla vmstendigheeter, aff hwad oorsack och tilfelle obestond örlig och krijgh kommit är, och huru fridh och roligheet bewarat warder, ty the kunna thå med frucht läsna warda, och äro them som epterkomma såsom en spegel, ther the mogha see vthinnan, hwad som bestond eller obestond med sich haffuer, hwar vthaff land och stedher wexa til, eller huru the förlagda warda. Thet är icke noogh at man weet huru örlig och krijgh haffuer tijdt och offta warit i werldenne, Man behöffuer och at weta aff hwad orsack sådana kommit är. Ja, så pläghar jw mäst wara, at the komma på obestånd som sielffue giffua ther tilfelle til, och the vndtwijka obestond som tilfellen vndtwijka kunna, Ther före är thet nyttogt, at man weet huru örligh och krijgh kan förtaghet och förekomit warda. Såå är ey heller noogh at man weett huru froma förstar vnderstundom haffua warit i verldenne, the ther fridh och rooligheet hållet haffua, vtan man och weett hwad sätt the ther til hafft haffue, huilkit Cröneke scriffuaren föregiffua skal, them til epterdöme som epterkomma.
Huru Historier eller Crönicker scriffuas skole.Men the äre wel månge som Cröniker scriffuit haffua, och doch ganska få som retta sättet hafft haffua, huilkit noogh är openbart så wel med fremende Cröneke scriffuare, såsom Swenska och Danska. The scriffua wel alle om örlig och krijgh, men huru sådana tilkommet är, och huilkin parten bätre sack hafft haffuer, ther warder ganska ringa omtalat, Och ther före kunna the som epterkomma icke haffua sådana nytto aff theres förfädhers historier som thet wara borde. Så haffuer och mykit wordet scriffuit aff them som partijske och weelda män i sakenne warit haffua, och ther före haffua the vphögdt then parten som the haffua hollet med, och then andra platt förachtat, och är så offta sanningen til baka låten, Och thet är noogh til merkiandes i the Danska och Swenska Cröneker. The Danske prijsa sich aff the stora gerningar theres herrar och förstar haffua giordt här i Swerige, och the Swenske rekna högt then stora mandom the haffua bedriffuit i Danmark, Så at then ther nw gerna wille veta hwad sannast är, han skal haffua ther nöödh til, och än thå nepeliga kunna thet (i the Swenska och Danska Cröneker) vthleeta. Thet haffuer aff ålder (gudh bettret) warit itt inbundit, och endeels naturligitt, haat och agg emellen Danska och Swenska, ty at bådha parterne rekna sich högt, och ingen wil wijka för then andra. Ther före haffue wij nw sådana Cröneker som the haffua til sinnes warit ther scriffuit haffua, och för then skul komma the Swenska Cröneker icke öffuer eens med the Danska, och ingen parten scriffuar noghot gott om then andra, Ty är thet ock wilsamt noogh, at tagha ther noghor godh rettelse vth. Doch likawel haffuer jach nw taghet mich före, at vthdragha en lijten Cröneke aff the andra, och haffuer jach satt ther in thet som jach haffuer förnummet sanningene lijkast waritt (ty thet som sant är will jach jw gerna scriffua), aff huilka man merkia må, huru här i rijkit i förtijdhen tilgonget haffuer, huru rijkit haffuer stådt vnder infödda herrar, och huru thet haffuer wordet regerat aff fremmande herskap, huru thet haffuer stådt vnder konungar, och huru thet stådt haffuer vnder höwidzmän. Och må man doch här altijdh see, hwad obestond, twist och twedreght woro fädher haffua warit bekymbrade med, så at wij icke behöffue förundrat om i wår tijdh illa tilgåår. Woro förfädher haffua försökt werldennes onda wesende så wel som wij, werlden är altijdh sich sielffuo lijck, hon är altijdh bullersam och mödhosam at wara vthi, Then i werldenne wara skal han moste wenia sich widh at lijdha mera ondt än gott, mera örligh och annor bedröffuelse, än fridh. Så må man och endeels merkia här aff, werldennes ostadigheet, at the högste jw så snart warda niderslagne, som the lägste, ja the högste stå farligast i werldenne, ty the haffua monge som gå them epter, Så at jw höghre en är besatt, jw flere haffuer han owener, och lyckohiwlet (som man seya pläghar) går snart om kring i werldenne. En ringa man kan snart förhögder warda, och en högbesåtten man, kan hastigt til intit göras, aff huilkit the som förtrykte äro mogha haffua thet hopp, at med them kan än bettre warda, och the ther högt besatte äro, mogha haffua then fara, at hiwlet skal gå om med them, och för then skul haffua öffuerdådh och öffuerwold fordragh, tenkiandes at gudh kan snart fornedhra them, och förhöya them som the förtrykt haffua, Sådana seer man noogh tilförenne skeedt wara, huilkit och än nw så skee kan. Thet är offta skeedt, at the ther weldeligha andra vndertrycht haffua, haffua sielffue så förtrychte wordet, at the moste tijgia nådh aff them, som the ingen nådh bewijste mädhen the rådhandes wore, Ja thet är så werldennes lopp, at somblige nidh och somblige vpp, ther mogha bådhe höge och låghe retta sich epter.
Rwnescrifft.Nw förra än wij gåå in til wor materie, skal man weta at i woro Swenska Cröneker finnes ganska lijten rettelse, huru her i rijkit haffuer tilstådt förra än Christendomen hijt kom, ty at woro förfädher haffua antingen lithit eller och intit ther om scriffuit, hwar the och noghot scriffuit haffua, thå är thet förkommet med then scrifft som här foordomdags brukades i landet, then man nw kallar Rwnebokstaffuer. Haffuer noghot warit scriffuit thå haffuer thet wisseliga warit scriffuit met Rwnescrifft, ty at then Latiniska scrifften.Latiniska scrifften som man nw brukar, kom först hijt i landet med them som Christendomen hijt förde, och när then Latiniska scrifften vptooghs, thå med tijdhen förlagdes then andra, så förlagdes och alt thet som med then scrifft scriffuit war. Doch haffuer än thå then förra scrifften noghon tijdh wordet brukat, breedhe widh then Latiniska scrifften, thet noogh är merkiandes aff the Rimstaffuer som bönderne än nw bruka, och aff mongha Rwnosteenar som vpsatte äro sedhan Christendoomen hijt kom. Finnes och teslikes i gambla laghböker och andra scriffna Swenska böker, noghro Rwnobookstaffuar insatta i bland the Latiniska scrifftene. Men ware nw ther om huru thet wara kan, hwad woro förfädher noghot scriffuit haffua med theres Rwnescrifft eller ey, thet är jw wist at til oss är ganska liten rettelse kommen, huru här i rijkit tilstodh förra än Christendomen hijtt kom. Och än thå at then Danska Cröneken mykit föregiffuer hwad fordomdags skal heetas i tesse try rijke skeedt wara, och reknar longt til baka, Så kan man doch fögho macht giffua henne, Ty at i Danmark haffuer warit samma feelet som när oss är, om gambla Historier, och ther wthoffuer seer man wel at allestedes sökies stoor ära och prijs. Ther fore är befruchtandes, at sanningen är icke altijdh framkommen, then doch aff Crönekoscriffuarenom mest achtas skulle, Och läther jach andra döma ther om. Thet är wist, at i tesse try rijke, som och i mong annor land, haffuer warit groofft och oförståndight folk, the ther fögo achtat haffua thet som til godha sedher och skickeligheet hördt haffuer, och begynte endeels thå först lära tocht och sedher, när the wordo Christne, Ther före kan man och fögho vndra ther vppå at the antingen litit eller och intit scriffuit haffua. Thet seer man wel at woro förfädher haffua hafft thet sätt som the Greker och Latiner hade med fabeler och poetiska dichter, så at när noghro merkelige män woro för handenne, the ther manligha gerningar och merkeligit bedreff hade, om them dichtade the wijsor, saghor, rijm, som the pläghade kalla Frijdhe, och andro sådana dichter, och blomerade them med fabeler och förtekt ordh leggiandes them stora äro och prijs til som thet förtient hade, och them ther merkelige män woro som sich bewijste manliga emoot theres fiender, och lagde them nidh som öffuerwold och orätt giorde, them kallade the KiemparKiempar. och Jempningar, såsom the Greker kallade theres hieltar, Heroes, sådana som Hercules war och andra flere. Men them som tyranniske woro, och giorde allom offuerwold och orett och passade på ingen, kallade the JettarJettar, Troll., Reesar, Troll och annat sådana, och epter thet at samma tyranner pläghade boo påå fast slott och feste, såå kallade the theres slott, bergh, och them som ther vppå bodde kallade the bergha troll, och theras hustrur, som och onda och argha woro, kallade the GyghrarGyghrar. eller annat sådana, som gambla wijsor och Tydhriks van Bern historia eller fabel clarliga betygha. Och när the wille bescriffua onda och argha tyranner, sade the them wara fula, longa och grymma, plumpachtiga och ofanneliga, än thå at the ey woro större och wanskapeligare än annat folk, Men för theris Tyrannij och öffuerwold, sade the i theres dichter them sådana wara, och kallade them i theres wijsor, wnderstundom biörnarBjörnar, Lindormar, Drakar. och lindormar eller drakar. Och them som sådana skadeliga menniskior i hiäll slogho, prijsade then menigh man högt med wijsor och Frijdhe, kallandes them weldiga hieltar och kiämpar, the ther Jättar, Reesar, Troll, biörnar och lindormar fördriffuit och nidherlagt hade, huilkit som mäst skee plägade med kamp ther en emoot enom kampade och fächtade, ty at med sådana slagh vthröntes störste mandomen och ther fore pläghade the största prijsen ther med inleggia. Så pläghade och woro förfädher kalla them dwergherDwerger., som med theris list och illfundogheet mykit ondt bedriffuo, huilke än thå at the icke hade så stora macht som reesanar, bedriffuo the doch likawel mykit ondt med theris hemliga list och argheet, och hade så behendiga skalkheet, at ingen kunde komma vnder theres list, Therföre sade the them haffua sådana hattar vppå sich at ingen kunde see them, aff huilkit man än nw weet tala om dwergha hattar. Tesse dwergher bescriffuas i Rijm och wijsor haffua warit små, ty the haffua hafft liten macht, doch stora listogheet. The seyas och haffua bodt i berg, thet är, the haffua wel bewarat sich så at ingen skulle kunna göra them noghot ondt, Men kiempana pläghade vnderstundom komma vnder theres list och slogho them i hääl, och ther före prijsas the aff theras stora macht och mandom at the kunde niderlegia stora Jättar och Reesar. Teslikes worde the och prijsade, aff theres stora förnufft och förstond, at the sådana listigha och illfundogo menniskior öffuerwinna kunde.
Crönekers owissheet.Thetta haffuer man nw i then acht foregiffuit at kunnoght warda skal, hurudana dichter och scriffuelse woro förfädher i heedendomen haffua brukat, Ther the och största lustene til hade, så at man clarliga merkia kan, at fögho rettelse finnes i theres dichter eller scriffuelse, epter thet the så blomeradhe äro med fabeler och förtäkt ordh, at man icke weta kan hwad som retta historien är. Doch haffua the som först begynte scriffua Swenska och Danska Cröneker, taghit begynnelsen aff gammul rychte, wijsor och andra sådana blomerade dichter som i landena gonget haffuer, och ther epter haffua the scriffuit, ty är thet och ganska owist om så skeedt är, eller ey. Noghot kan thet wel haffua warit som ryktet och wijsorne haffua hafft sin grund vtåff, men thet som icke är bescriffuit, vtan then eene segher för then andra, thet pläghar wara owist, ty at hwar ökar jw noghot eller förminskar, och säger thet icke aldeles så i frå sich som han thet hörde. Teslikes kommer och mykin owissheet ther aff at man icke haffuer wist årataal när ärendet skeedt är, som omtalas, Ty thet kan wara skeedt för itt hundrade åår, thet kan och så snart wara skeedt för sex eller otta hundrade åår, och ther före kan thet offta settias epter som före stå skulle. Ey är heller thet mykit wist thet fremmande Crönekoscriffuare, Danske eller Tydzske haffua sat i theras gambla Crönekor om Swerige, ty the haffua och scriffuit aff lööss ryckte, och seer man för öghonen huru offta the gå aff retta wäghen i thet som är i manna minne, ty är thet intit twifflandes at med the gambla historier är och så skeedt. Seer man och teslikes offta, at the äre så owisse på theras eegna historier, som the ära på wora, och thet wil wara retta beslutet, at huaske Swenske, Tydzske eller Danske haffua så wissa Crönekor som wel behöffdes om thet som i theras land skeedt är förra än Christendomen ther kom, Men sedhan haffuer noghot wordet scriffuit, än doch ganska litit besynnerliga, här när oss. Thet mästa som finnes när oss scriffuit wara, thet är scriffuit i näst forlidhen tryhundrade åår, huilkit som med gammul register och beseglat breff jw mest bewijsas kan, ther ock thenna Cröneka om sama tryhundrade åår mest wthdraghen är, Men om thet som förra skeedt är, haffuer man icke sådana bewijs, som wij här epter hörandes warde.
The gamble Göthar.The ther Historier scriffua, plägha jw mest föregiffua, hwadan thet folket kommet är som the scriffua om, och hwad vrsprung thet haffuer, Men epter thet wij Swenske inga gambla historier haffua som wissa äro, så haffue wij icke heller noghor beskeedh ther vppå, hwadan wort Swenska folk kommit är, och huru Swerige är först beseet wordet. Almenneliga historier giffua noogh före om Götha rijke, huru gammalt thet är, Men thet kan ingelunde wara förstondandes om the Göthar som här i Swerige äro. Ty the gamble Göthar (om the ellies så gamble äre som en part meena) the ther först Göthe kallades, haffua boodt ther nw är Vngern, eller och lenger bort, och skal nepligha noghot folk än thå haffua boodt här i Swerige, ty the haffua hafft thär theras säte icke mykit longt epter Noë floodh, så framt alt sant är som om them scriffuit är. Och ther före kunna the icke haffua then tijdh gått här vth aff wor land, wthan wore lijkare at någhre aff them hade med tijden kommet hijtt och boodt här, doch är thet alt owist, och är ganska wildsamt vthleeta thet som rettast är i så gamul ärende, och är för then skul better låta thet bestå, än noghot thet owist är föregiffua. Thet är ganska lijkt, ja thet kan och icke feela, at Tydzske,Tydzske, Swenske, Danske och Norske itt folk. Swenske, Danske, Norske, haffua foordom dags alle warit itt folk, och ther är tungomålet noogh bewijs til, ty at i förtijdhen haffua the alle hafft itt tungomåll, än thå at thet är nw så förwandlat sedhan folket bleff åttskildt, som altijdh hända pläghar, och thetta kan ther aff noogh merkias, at jw äldre Tydzska och Swenska bööker man finna kan, jw meera dragha the öffuer eens i målet, thå man bäär them til hopa och giffuer ther acht vppå. Så kan thet och med mong annor stycke bewijsas at the haffua alle warit itt folk, Ty at gamble Latiniske Historiescriffuare haffua mykit scriffuit om the Tydzskes landzsedher, hurudana regemente och wesende the hade, huilkit än nw meera halles i tesse try rijke än i Tydzsland. Itt gamalt sätt synes thet haffua warit, at the hade skifft theres folk i hundrade taal, och en Höffdinga för hwart hundrad, huilkit än här til när oss bliffuit är, Ty at heela landet är skifft i Härede, som fordom kallades Hundari, epter thet at i förstonne woro ther hundrade bönder vthi, än tå at nw är sommestedes mer och sommestedes mindre, Och theras Höffdinge kallades, Hundarihöffdinge, Centurio, then nw kallas, Heredzhöffdinge. Så haffuer och folkit i tesse try rijke, sådana sätt, med wijsor, rijm, och annor dicht, som the Tydzske, huilkit alt ther aff kommer, at the alle haffua hafft itt tungomåll och warit itt folk, Och wille förlongt wara at alt vprekna som the gamble Historiescriffuare then Tydzska nationen retzliga tileegna, och nw endeels meera halles när oss än när them. Så kan man jw clarliga merkia, at Swenske, Danske och Norske, haffua foordom warit Tydzske, the ther sich haffua så förmeerat at the tesse land besät haffua, ja thet haffuer och altijdh så warit Tydzskernes sätt, at the plägha förwijdhga sich. The haffua besätt Engeland, Wendeland, en stoor deel aff Liffland, Prytzen och mong annor land. Så haffua the och besätt tesse try rijke, Men när thet skeedt är, och om noghot folk haffuer boodt här tilförenne, thet är owitterligit. Lijkast synes mich thet wara at the Tydzske haffua först besätt thenna landen, så at the haffua warit thet första folk som här boodt haffuer.
Pläghar och wara itt gammalt taal, thet somblige Historiescriffuare fulleliga meena, at the Göthar som så mykit bedriffuit haffua i Greken, Valskeland, Spanien och mong annor land, skola haffua hafft theras första vthgång här vthåff Swerige, huilkit om så sant är, låter jach andra döma om, Men thet synes lijkt noogh at the haffua warit aff thet tydzska tungomålet, ty the haffua almenneliga hafft Tydzsk Nampn såsom är, Tidherick, Ermerijck, Filmer, Alrick, Ditmar, Adolff, och flere sådana. Finnas doch somblige som seya at Göthar och WenderGöthar och Wender. haffua hafft itt tungomål, Men äre the vthgongne aff Swerige, thå haffua the talat Tydzsk måål, haffua the och hafft Wendesk tungomål, thå weet jach icke huru the kunna haffua gonget vthaff Swerige, med mindre man wille seya, at the hade så lenge boodt i bland the Wender, at the hade lärdt theres tungomål, och förgätit sitt eghet, eller och Wendisk tungomål haffuer och warit på then tijdh Tydzsk mål, och thet Wenderne nw tala är Slawisk tungomål, hwilkit intit olijkt är. Äro och somlighe som meena at the Wandali som i förtijdhen mykit haffua bedrijffuit skola haffua warit annat folk än the Wender, som nw för handene äro. Then mening haffua the som seya them här vthgongna wara, at the skola först taghit Ryghen in som ligger widh Strålesund, och sedhan kommet ther in i Wendeland som är Pomern, och boodt ther en long tijdh förra än the drogho vp emoot Greken, Men ther läter jach och andra döma om hwad sannast kan wara. Och hwar thet än sant är, at the här vthgongne äro, så kan thet doch icke wara skeedt så longt för Christi byrdh som en part meena, hwilke ther seya at thet skulle skeedt wara widh Abrahams tijdh, wel twtwsende åår för än Christus födder war, Men thet kan ingalunde sant wara, longan tijdh ther epter moste thet haffua waritt skeedt, om så skeedt är. Doch kan man ther om ingen wiss tijdh föreseya, För Christi byrdh synes thet likawel haffua warit, Men huru longt, thet weet man icke. Woro Swenska Cröneker, läggia Swenska män ena stora äro til, ther aff, at the Göthar, som epter theres mening här wthgongne äre, haffua så mykit bedriffuit i främande land, Göthars tyrannij.Men när wij sakena rätt besinna wilie, är ther med fögho ära inlagd. Man legger jw fögho äro ther in ther med, at man faar med öffuerwold och orätt, i annars land som oss intit ondt giordt haffua, skinnar och brenner, dräper och förheriar, them som gerna wille sittia med fridh. Thet wore oss mykit större ära at woro förfädher hade altijdh warit fridhsame och sachtmodughe, sittit stilla, warit till fridz med thet gudh them giffuit hade, och icke röffuat och skinnat andra. Doch prijse Göthars mandom hoo ther wil, the som såte för theras hand prijsade them intit, vtan sadhe them wara en hoop med skalkar och tyranner som intogho annars mands land och städher, ther the ingen rätt til hade, och kommo så monga hundradetwsende menniskior bådhe om lijff och gods, thet war och then störste mandom the giorde, som noogh aff Crönekerne bewijsligit är, vndhantaghandes then skada the giorth haffua i thet Latineska tungo målett, och lärda mendz böker, thet en oboteligh skadha war, ther så mång Lärd Man än nw öffuer klaghar. Then som med brand, moordh, örligh och krijgh äro inleggia skal, han skal haffua ena rettferdigha sack på stå, annars är thet tyrannij och öffwerwold meera än mandom, Men ther aff är nw noogh sagt.
Affguderij.Nw skal man och weeta, at i fortijdhen haffuer thetta landet, som ock all annor land och rijke, warit fult med affguderij, och epter thet at woro förfädher äre aff then Tydzska Nationen vth kompne, så haffua the och (wtan twiffuel) hafft samma affgudha dyrkan som the Tydzske, doch kan hon med tijdhen haffua noghot wordet förwandlat. Alle stedes här i landet haffua the hafft noghro besynnerliga skooghar them man kallar, Helgelundar, ther the mykin spökilse eller wiskepelse hafft haffua, och dieffuulen mykin spökilse bedriffuit haffuer, och om sådana lundar talar Sweriges laghboock, ther forbudit warder at man icke troo skal på stenar och lundar, och ther haffua the theras gudhz dyrkan vppehallet. Sådana helgelundar finnas än nw här i landet, än thå at the nw intit brukas, ey weet heller then menige man, huru the i förtijdhen brukade wordo. Men i Vpsala, ther som konungs sätit här i Swerige warit haffuer, ther haffuer och retta affgudha sätet warit, Och seyes affgudha templet haffua stådt icke longt ther i frå som nw står Domkyrkian, huilkit som seyes haffua kosteliga noogh prydt warit, och i samma temple skola the haffua hafft tree gudhar. Thoor.Then första och yppersta haffua the kallat Thoor, och är then (vtan twiffuel) som när the Latiner haffuer hetet Jupiter, then the och höllo för then högsta gudhen, och honom hade the giordt som en nakot pilt, sittiandes på en wagn giordt som karla wagnen, och hade ena spijro i then ena handenne, och siw stiernor i then andra, Och aff honom haffuer Torsdaghen nampn, såsom ock när the Tydzska Dunnerdagh. Om thenna gudhen pläghade the almenneliga sweria och seya, Ja Thore gudh, Ney Thore gudh, som än nw när gambla bönder i brukning är, Hwilkit oc i laghbokene forbudit warder, at man icke skal affgudhom bloota, thet är, Man skal icke sweria widh them. Thenna gudhen pläghade the dyrka och heedra, at han skulle bewara them för owädher, liwngeeld, storm och annat sådana, och at han skulle giffua them korn och kierna noogh, och alla handa frucht. Odhen.Then Andre gudhen kallades Odhen, huilken när the Tydzska haffuer hetet Vodhen, och är then som the Latiner kallade Mercurium, och ther före är thet icke sanno licht som then Danska Crönekan holler, at här skulle i Swerige haffua warit en trolkarl som hade hetet Othen, huilken ther skulle haffua wordet hallen för en gudh, Ty at the Tydzske haffua och hafft samma gudhen, och kallat honom Vodhen, somt then Engelska Crönekan innehaller, och aff samma gudhenom haffua the kallat en dagh i wikunne, Vodhens dagh, then wij och kalle Odhens dagh. Then samma gudhen pläghade the dyrka, at han skulle hielpa them i strijdh och örligh, som woro Swenska crönekor innehalla, Men lijkare är thet at the haffua dyrkat honom för rijkedomar skul, at the skulle få godz och peninga noogh, och ther aff pläghar man än nw seya, at the tiena Odhenom som monga peningar och rijkedomar sammanslagga. Frigga.Then tridhie war en gudhinna och kallades Frigga, huilken (som noogh troendes är) när the Latiner haffuer hetet Venus, och aff henne kallades Frigga dagh, när the Tydzska, som Engelska Crönekan segher, Ther aff haffue wij ock Frigga dagh, Ty wij haffue jw samma gudharna som the Tydzske. Thenna gudhinnan wardt dyrkat för then skul, at the skulle få godh gifftermål, mong barn, och fridh oc roligheet. Alle tesse tree gudharna haffua stådt i templet, Thoore mitt vthi, och en aff the andro på hwaria sidhona. Ceres.Teslikes warder ock berordt i wor Swenska Cröneke om ena gudhinno som när the Latiner kallades Ceres, henne dyrkade the här i landet som och i annor land, på thet the skulle få godh åår, på korn och kierna. Necken.Neptunus haffuer här ock warit nampnkunnog, och ther aff weet man än nw tala om Necken som seyes wara i watnet, och at Necken tagher them bort som drunkna. Om här haffua warit noghot flere nampnkunnoga gudhar som the dyrkat haffua, kan man icke weta, Krodhe.Men the Tydzske haffua hafft en gudh then the kallade Krodhe, som när the Latiner heter Saturnus. Then gudhen synes ock noghot haffua warit här nampnkunnog, och ther aff pläghar man kalla them som arghe äro, Krodhan skalkar. Jadut.En affgudh hade the Tydzske ock epter som en part meena, then ther kallades Jadut, ther aff plägha the som slagne och draghne warda, och illa tracteras roopa Jadut. Aff flere affgudhar weet man icke seya här i Swerige. Offer.Tesse förscriffne gudhar Thoor, Odhen, Frigga, och til ewentyr Ceres med, haffua hafft hwar för sich, sina besynnerliga prester, som them på theres daghar offer giorde. Och hwart niyonde åår, hade the med theres konung, aff hela rijkit ena almenneliga samqwemd, ther the kommo til hopa med theras offer och skenker, til förberörda tempel, och giorde ther theras gudhom offer för hela landzens welfärdh, och wordo thå noghor liffuandes offer giord, både aff menniskiom och annor diwr, doch altt manköön, och theres blodh wardt vthgutit, gudhomen til äro, Och kroppanar bådhe aff menniskior och annor diwr, vphengde the i en helgelund som hart widh affgudha templet war, ther nw står bonda kyrkian, som en almenneligh mening är. Och thetta ware nw sagt noogh aff then affgudha dyrkan som här i landet warit haffuer.
Icke lijcht at Swerige warit fem rijke.Teslikes haffua och somblige hafft then mening at thet som nw är itt Sweriges rijke, skal haffua i förtijdhen warit fem rijke. Thet första skulle wara Finland och heela Aboo sticht, Thet Andra Helsinga land med all nordhlanden, Thet tridhie Vpland, Södermannaland och Nerike, och thetta skulle haffua warit thet yppersta rijket, och heetet Swerige eller Swidhia rijke. Thet fierde Götha rijke, hela Lincöpings sticht, Werendt, och Westergötzland, Thet femte Wermeland och alla Dalarna. Men om Helsinga land med nordhlanden, och Wermeland med Dalerne skola haffua warit tw rijke, ther låter jach andra döma om, mich synes thet icke lijcht wara. Men om Finland är clart noogh, ty thet haffuer icke lenge warit vnder Swerige, vtan med tijdhen, är så itt stycke och så annat wnnet här vnder, Sompt (som noogh troendes är) toogh Sancte Eric här til rijkit, Sompt Birgher Jerl, och sompt Konung Birgher, som aff Crönekerne wel merkias kan. Teslikes är och clart noogh, at Götharna haffua hafft en konung för sich sielffua, och synes licht wara, at thet rijkit haffuer rekt alt in til Örasund, Jw besynnerliga haffuer Halland warit ther vnder, ty at epter som wor laghboock innehaller, lydher thet Swerige til, Doch haffuer thet gått aff och till, stundom vnder Danmark och stundom vnder Swerige. Och så haffua tesse tw konunga rijken, Swerige och Götha rijke, med tijdhen kommet vnder en herra, och är wordet itt rijke, och ther före haffua nw Sweriges Herrar then titel at the kallas Sweriges och Göthas Konungar, än thå at för tryhundrade åår sidhen, pläghade Konungarna här i rijkit aldramest kalla sich Sweriges Konungar och sellan Götha Konungar, huilkit noogh bewijsas kan, aff vnge Konung Swerkers och Konung Valdemars breff, som än nw wel finnas. Men Konung Magnus Ladhulåås och hans epterkommande haffua altijd scriffuit sich för Sweriges och Göthas Konungar, och thetta ware nw sagt om thetta stycke.
Hurudana land Swerige är.Plägha och woro Swenska Cröneker föregiffua hurudana land Swerige är, huilkit mich ey syntes behöffuas skola, epter thet at thetta scriffuas för theras skul som här inrijkes boo, the ther better weta landzens leghligheet än thet bescriffuas kan. Men thet skal man doch weta, at i förtijdhen haffuer thetta rijkit mykit rijkare warit än thet är nw, på alla handa köpmandz warur. Här haffuer oseyeliga mykit kopar, jern, blyy, och alla handa skinwarur, wordet vthfördt i fremmande land, och haffuer mykin handel warit emellen the Engelska och thetta rijkit, och ther aff kom här in så mykit Engelsk mynt som i så long tijdh haffuer warit här gäfftt och gengse, och then handel, som skeedde med the Engelske, war mest för fyrahundrade åår sedhen. Ty at på then tijdh woro inga städher, som nw nampnkunnoga äro, bygda widh östra siöön, hwarken Lybeke eller noghra andra, Och all land kring om östrasiön woro ochristen, vndantaghandes Swerige och Danmark the woro the land som först bliffuo Christen widh östrasiöön, och ther före hade thå the Swenske theres seghlatie til Engeland som och Christit war. Så haffuer och thetta rijkit i noghor förlidhen hundrade åår warit ganska rijkt på spannamåla, och haffua monga hundrade lester wordet fördt här vthaff landet, bådhe til Prytzen och annor stedes, som aff gammul breff och register noogh bewijsligitt är. Och war här ganska gott mynt i rijkit som man aff Crönekenne förnimandes warder, Men medh tijden är thet så förswaghat wordet, at thet förderffuat haffuer bådhe land och städher, och daghligha meer förderffuar.
Owitterlighit huru här stodh til för Christi byrdh.Så skall man och här weta at wore Suenske Crönekescriffuare, the ther med någhen skäl och beskeedh scriffuit haffua, the haffua begynnat på the Konungar som skulle haffua warit wedh then tijdh Christus föddher wardt, ty at thet som förra skeedt war, är oss (effter som the seya) platt owitterlighit, Huilkit wij och bekenne, och seye ey allenast wara owitterlighit huru här stodh til för Christi byrdh, vtan och thet är owitterligitt huadh som i en longh tijdh skedde effter Christi födelse tijdh, som tilförenne omtalat är. Och therföre är thett ganska owijst med the första Konungar som här vpräknadhe warda, Ty thet kan henda, at the haffua warit flere, the kunne och haffua warit ferre, än the här vpreknas. Then Danska Crönekan talar om monga Suenska Konungar som woro Crönekor intet om tala, warda här och noghra Konungar vpräknadhe, som inthet haffua warit här i riket, som wij hörande warde.
Och effter thet thenna Crönika är scriffuin för theris skuld som eenfaldighe äro, at the skola her vth fåå noghor rettelse, Therföre haffuer man icke allenast scriffuit Historien eller ärendet som skeedt är, vthan man haffuer och ther bredhewidh (ther tilfelle haffuer så begiffuit sigh) sat noghor besynnerligh lärdom, ther noghor rettilse kunna taghas vtaff, och ther man seer något gott och nyttogt wara skeedt, at man laghar sich ther effter, och tagher ther exempel vthaff, ehwad wij äre höghe eller låghe, Och at ther man seer noghot owijsligha företaghit wara, at wij och moghe lära see widh en annars ofärdh och tagha oss ther wara före. Ty huar man allenast wil läsa Crönekor för förwetenheet skull, eller haffua ther vthi tijdhfördrijff, så är thet så gott oläsit som läsit. Icke haffuer heller gudh som thet rådhet haffuer menniskiomen ingiffuit, at thet som skeedt är skulle vptecknat warda, hafft thet vpsåt ther med, at sådana skulle läsas i then acht, at man skulle allenast ther vthi haffua sina lust och tijdhfördrijff, vtan at man skal ther vthaff beskodha werldennes lopp, fåfengeligheet, och ostadigheet, och huru dieffulen (som är thenne werldennes förste som Christus säger) haffuer här sitt speel, och vpwecker ibland högha och lågha altt obestond, skadha och förderff. Teslikes at wij och ther bredhewijdh skole achta och besinna, at än thå dieffulen kommer alt ondt på gång, och inskiuter alle stedes tilfelle til obestond, Så förtagher doch Gudh honom offta hans ondha vpsååt, och drijffuer sakenne til en bettre ända, en dieffulen medh sitt ondha vpsååt och tilfelle achtat hadhe, på thet wij måge lära giffua gudhi then äro honom bör, och bidhia honom om hielp emoot dieffulen. Thet högsta wij skola giffua acht vppå i alle historier.Thetta är thet högsta thet wij som Christne äre, skola giffua acht vppå i alle Historier, bådhe Hedhniska och Christna, Och när man så läss them så haffuer man gagn och nytto ther aff, och Historien är i sitt rätta bruk.
Men ther noghor wille så seya, Hwad görs thet behooff at man talar och scriffuar på the dödhas mull, och asko, och läter theris breck och feel komma i hwars mandz munn? The äro framfarne, och haffua sin deel borta, Thet wore bättre at glöma theres synder borth än at minnas så på them &c. Ther swarar man så till, Historier eller Crönekor scriffuas icke för theras skull som framfarne äro, och thet som scriffuas bedriffuit haffua, vthan för theres skull som effterkomma, at the aff theris förfädheres leffuerne lära skola, huadh the skola göra, eller hwadh the skola tagha sigh wara före. Så moste bådhe thet onda och thet godha som wåra förfädher bedriffuit haffua, scriffuit warda, Och effter thet meero ondt än gott warder bedriffuit, och ondhe äro altijd flere än the godhe i allehonda stond, Therföre bliffuer och scriffuit meer om thet som meer är. Och thet samma seer man och i the Bibliska Historier, som Gudh sielff haffuer scriffua lätit, at han wille så wel läta scriffua thet onda som thet godha, Och at såsom scriffuit är om Abraham, Isaac, Jacob, Mosen, Josua, Dauid &c Så är och scriffuit om Cain, Nimrod, Pharao, Saul, Jeroboam, Achas, Achab, Herodem, och andra flere sådana. Och seer man wel, at the som någhot gott wardher scriffuit om i Biblien äro ganska fåå emooth the andra som altt ondht warder scriffuit om, och såsom the onde haffua frijt giort huadh them tektes, så haffuer och Gudh lätit thett frijtt bescriffuas, och för hwar man vthropas. Nu moste man jw giffua Gudhi thet tilförenne, at han wel wijste hwadh nyttogt war til at scriffuas eller icke nyttogt, Han haffuer lätit scriffua och tala på theras muull, som dödha äro. Men för theres besta skull som effter leffua, oss til godho är så wel the ondas som the godhas leffuerne bescriffuit, som Paulus säger, At alt thet som är scriffuit, thet är oss scriffuit til lärdoom &c. Haffuer nu Gudh lätitt så wel bescriffua the ondas leffuerne som the godhas, Ja mykit flere the ondas, är icke vnder at andra och så göra som man wel seer i alla Crönekor, bådhe Heedna och Christna, at the äro fåå, som gått är scriffuit om. The godhe äro fåå, och onde monge altijdh i werldenne. The godhe äro fåå, och onde monge altijdh i werldenne. The som scriffua, scriffue jw heller gott än ondt om the dödha, huar sanningen wille thet tilstädia, Then the jw achta moste som Crönekonar scriffua. Then ther nw wil haffua ena godha Cröneko, och itt gott rychte effter sin dödh, han göre thet gått är, Men gör han thet som ondt är, så bliffuer han straffat så wel medt eth ont ryckte som altt annat, som Gudh honom på lägger. Såå seer man at Cain, Pharao, Antiochus, Sardanapalus, Nero och andre sådana, haffua medh heluetet eth ewigt ont rychte. Och thetta alt som nw sagt är, må wara för en lijthen ingong til then Cröneko som wij nu aff Gudhz tilhielp begynna wilie.