Politisk Spaltfyllnad (1838)
| ← Consistorii Academici i Upsala utlåtande i Teaterfrågan |
|
Professor F. och Studenten → |
| Ur Nyare Freja, tryckt i Nyare Freja 1838, n:r 7 (30 Nov. 1838) |
Politisk Spaltfyllnad.
Pirum nostrum parium,
Cam rulleri ruri rarium.
Kronfoglarne.
Hvad det är trefligt öch roligt, att lefva i ett sådant land söm Sverige! — trefligt, emedan man kan trefva sig fram med litet nog; roligt, emedan man kan ha roligt åt sjelfva oroligheten. Under det att Spanska pepparn på Europas vestra kust tager lifvet af folk och boskap och Christinos och Carlister, under den heliga Alliansens beskydd, skjuta till måls på hvarandra, utan att oroas icke en gång af de öfriga Europeiska Kabinetternas väderbössor; under det att England och Ryssland öfver Persien knyta näfvarne mot hvarandra, och tilldela hvarandra några sidosparkar i Tscherkassien; vnder det att Turkiet och Egypten som bäst tvinna hop de snaror, hvarmed de snart nog hals öfver hufvud skola falla öfver hvarandra, och Grekerna, äfven å sin sida, börja slå volter med de Egyptiska gräshopporna; under allt detta, säger jag, lefva vi här ganska väl på vanlig husmanskost, och hafva dessutom de, efter hvad som skall synas vid det snart fulländade årets bokslut, icke lidit brist på godbitar.
Den enskilta välgörenhetens hjelpkällor hafva släckt lågorna af Wexiö brand. Svea Rikes Erkebiskop har öst både med handen och tungan, så att han blifvit matt i beggedera delarne. Crusenstolpe lefver dietiskt både till kropp och själ. Sommaren är, Gudi vare lof! förfluten: Vi hafva svettats ej så mycket för den majestätiskt lifvande Solens strålar, som för det Kongl. Andra Lifgardets bengaliska eldar. Ej allenast den blåa himlen, utan äfven det blåa gardet har hvälft sig öfver vara hufvudhår och lifvat myrorna derunder; ty huru flitiga hafva vi ej allt sedan den tiden varit? Franska spektakler både i Operahuset och på gatorna; — fönterrutor och rabulistbyxor sönderknackade. Mosaister och Methodister i fri rörelse; — ut- och innanläsning af kassakistor och biblar; — pengar och botpsalmer i full klang från Ystad till Haparanda. — Vintern har nu inträdt. Det är nu af köld och ej mer af rabulism man hackar tänderna. De basade burrabasarna lunka in i sina iden, önskande ingenting högre, än att de hade de i sommarhettan så afkylande hasselknipporna i sina spisar. Ljusen tändas i husen och himlens stjernor vexla silfver på sjöarnes isbank. Men på samhällets höjder slocknar ett och annat af de stora kronljusen; på dess svallis vrickar en och annan »Gångare god» sin fot ur led, och blir ledig. Hr Hartmansdorff lemnar, för första gången i sin lifstid, rum åt en annan Ire, än sin egen, och drager till Kalmar för att calmira sig. I glädjen deröfver promenerar Publicisten, den fula fisken, oaktadt den oblida årstiden, till Fiskartorpet, tager sig på Traktörsstället derstädes några sqvallersmörgåsar, äter sig in i dem ända upp till öronen, för att riktigt vara i smöret, som man säger. Hr Almroth får »vedermälen» på »vedermälen», som, oaktadt deras »knapphaltighet och underhaltighet», icke torde vara så lätta att smälta. En bagaredräng har vid Röda Bodarne blifvit naggad, och en Jude, hvad man i mannaminne ej kan erinra sig, förklarad för icke-slug. I nya templet på Drottninggatan är öfverflöd på penningar, men brist derpå i teaterkassan och Bankodiskonten. Kommittéer, så väl får Kongl. Stora Teaterns räkning, som för de andra fattighusens i full rörelse. Natthufvor af träd, icke allenast på Riddarholmskyrkan och Brunkebergshotellet, utan äfven på alla andra, som på ett eller annat sätt söka skjuta mot höjden. Riksembetet rådlöst och Bagare-embetet brödlöst. — Teatra Nosocomica, Anatomica och Abtronomica i Upsala förökade med en Teatrum Thaliacum. Mångfaldiga opinionsyttringar i Studentcorpsen, och enfaldiga i Consistorium Academicum. Hin Onde skymfad af Östgöta Correspondent midt under ögonen på Linköpings Consistorium. Tullmålet här krypit ur skrubben och fått mål i munnen, och Allmänheten gapar deröfver, väl vetande att hon fått ett godt mål att tugga på, under det att några arma syndare, som satt det i halsen på sig, våndas och svettas erbarmligen, och se med bäfvan mot målet. Moderna Tidnings-korrespondenter och gammalmodiga Korrespondentartiklar. Litteraturtidningen har gifvit upp andan, oaktadt hon aldrig haft någon anda. Vakar öppnas på Publicitetens frusna insjö till prenumerationsfiske. Vi inträda på förhoppningarnas område: Fantasiens slaklina spännes emellan nutidsstolpar och framtidsmän, under det att förnuftet med förkylda fötter balancerar deröfver, i hopp att en kommande Riksdag skall reparera de vådliga bockarne. Men har du då inga andra förhoppningar i faggorna? Jo, promenera till slottet, och du här straxt Bazaren på högra sidan och tomma luften på den venstra. Bazaren blir naturligtvis ett litet Judéen, der den Fariseiska lyxen nästa år skall börja sina offerfester; men i byggnaden kommer äfven en liten Sveitzerirörelse att öppnas, ehuru onaturligtvis af en icke-Jude. Huru hugsvalande, att kunna dricka sitt glas både öfver och under Norrbro! Hr de la Croix kommer att i ordets egentliga bemärkelse växa Hr Behrens öfver hufvudet, så framt ej den sednare på något behändigt sätt kan undergräfva sin öfverman.
Men hafva vi då allenast den toma luften åt venster? — Nej, tag kannstöperiets gåsvingar på dig, flyg öfver Bourgeoisiens aftacklade trädbeläten, och så framt du ej trasslar in vingarne bland Ålands fästningsverk, skola leende utsigter möta dig från Finlands kuster, ty Prins Max skall en dag med fridens oliver beströ grafvårdarne, hvarunder dina stoltaste minnen hvila. — Men tror du, att nationalhatets glöd skall smälta dina vingars vax, sänk dig då beskedligt ned under follen af Sveas frusna, kanske den innan morgondagen är upptinad, styfkjortel; men förtyck ej, att den unge, älskvärde Fursten, så till sägandes, tagit maxbiten!
