←  Prästen Bodenius
Räggler å paschaser (bok 1)
av Gustaf Fröding

Jon i Gösthultsmon
Svampinjoner  →


[ 61 ]

Jon i Gösthultsmon.

Når Jon ble vräckt frå stôga si,
för dä han inte lätt bli
te stäle ve ve vinterti,
da spjärna Jon imot
å satte klacken i,
dä hjalp int lämper, dä hjalp int hot,
da tog di Jon i hans bakskinnbot
å sa: ohej, ohi!
sen hifva di Jon iffrå Gösthultsmon
— »ja kommer igän,» sa Jon.

Di drog i Jon, di slet i Jon,
di bôtta å sparka Jon

[ 62 ]

— »ja går int än,
ja kommer igän,
för stôga ä mi,» sa Jon.
Da tog di å bar'n iffrå Gösthultsmon
— »ja kommer igän,» sa Jon.

Men Jon han geck te brukspatron
å sa: »herr brukspatron,
dä här kan väl allri bli rätt ändå,
att ja ska gå iffrå
mi ega stôge ve Gösthultsmon?»
»Vet hut och gå ut,» skrek brukspatron
— »ja kommer igän,» sa Jon,
sen geck han i sjön — ve Gösthultsmon
flöt like i lann tå Gösthults-Jon,
— »ja kommer igän,» sa Jon.