Röda rummet/Kapitel 23

Audienser.

Nicolaus Falk satt på sitt kontor om morgonen på dagen före julafton. Han var sig icke fullt lik; tiden hade gallrat det ljusa håret på hans hjässa och passionerna hade dikat små avlopp i ansiktet för all den syra som kvällde fram ur den vattensjuka marken. Han satt lutad över en liten smal bok av långkachesens format, och i den arbetade hans penna som om han stack ut mönster.

Det knackade på dörren och ögonblickligen försvann boken under pulpetklaffen och ett morgonblad intog dess plats. Falk var djupt inne i läsningen, då hans hustru trädde in.

- Sitt, sade Falk!

- Nej, det har jag inte tid med! Har du läst morgonbladet?

- Nej!

- Jaså, jag tycker du håller på!

- Ja, jag började just nu!

- Då har du väl läst om Arvids dikter?

- Jaså, ja, det läste jag!

- Nåå! Det var ju vackra lovord han fick!

- Det har han skrivit själv!

- Det sa du i går kväll när du läste Gråkappan också!

- Nå vad vill du?

- Jag träffade amiralskan nyss; hon tackade för bjudningen och uttryckte sin glädje över att få träffa den unge skalden!

- Sa hon det?

- Ja, det gjorde hon!

- Hm! Ja, man kan ju ha misstagit sig! Jag säger inte att man gjort det därför! Du ska väl ha pengar igen?

- Igen? När fick jag några sist?

- Se där! - Gå nu! Men kom inte och begär några mer före jul, du vet att det varit ett hårt år!

- Nej, det vet jag visst inte! Alla människor säger att det varit ett gott år!

- För lantbrukaren ja, men inte för försäkringsbolagen. Adjö!

Frun gick och in steg Fritz Levin försiktigt som om han fruktade ett bakhåll.

- Vad vill du? hälsade Falk.

- Åh jag ville bara titta in i förbigående.

- Det var klokt; jag ville just tala vid dig!

- Åhnej!

- Du känner unga Levi?

- Ja bevars!

- Läs det här papperet; högt!

- Levin läste högt: »Storartad Donation. Med en hos våra köpmän numera icke så ovanlig frikostighet, har Grosshandlaren Carl Nicolaus Falk, för att fira årsdagen av ett lyckligt äktenskap - - till direktionen för Barnkrubban Betlehem överlämnat ett donationsbrev på 20.000 kronor varav hälften genast utfaller och hälften efter den ädle givarens död. Gåvan får desto större värde som Fru Falk är en av stifterskorna av den människoälskande institutionen.»

- Duger det? frågade Falk.

- Utmärkt! Det blir Vasen på nyåret!

- Nå, du ska gå till direktionen, d.v.s. till min hustru, med donationsbrevet och pengarna, och sedan skall du söka unga Levi. Förstår du?

- Alldeles!

Falk lämnade donationsbrevet präntat på pergament och summan.

- Räkna att du tagit emot rätt! sade han.

Levin fläkte upp en bunt papper och gjorde stora ögon. Det var femtio helark papper med litografiskt arbete för många riksdaler i alla möjliga färger.

- Är det här pengarna? frågade han.

- Det är värdepapper, svarade Falk, femtio aktier à 200 i Triton, överflyttade på Barnkrubban Betlehem.

- Jaså det ska sjunka nu, efter som råttorna ge sig av?

- Det har ingen sagt, svarade Falk med ett elakt skratt!

- Nå men om, då får Barnkrubban göra konkurs!

- Vad rör det mig? Och dig ändå mindre. Nu till en annan sak! - Du måste - du vet vad jag menar när jag säger du måste -

- Jag vet, jag vet; lagsökning, trassel, reverser - gå på, gå på!

- Du ska skaffa Arvid hit på min middag tredjedag jul!

- Det var som att skaffa tre skäggstrån från jätten! Ser du nu att det var bra jag inte framförde ditt ärende till honom den där gången i våras! Sa' jag inte att det skulle gå så här!

- Sa' du! Vad fan sa' du för slag! Håll mun på dig nu, och gör som jag säger! Det var den saken! - Vi ha en kvar! - Jag har märkt vissa ångersymptomer hos min hustru! Hon måtte ha träffat modern eller någon av systrarne. Julen är en sentimental årstid - Gå till Holmen och elda på litet!

- Det är inte behagliga uppdrag det där...

- Marsch! - Nästa man!

Levin gick och avlöstes av magister Nyström vilken insläpptes genom en tapetdörr i rummets bakgrund, varpå dörrn stängdes. Nu försvann morgontidningen och den långa smala boken kom fram.

Nyström såg sorgligt förfallen ut; hans kropp var reducerad till en tredjedel av sitt volyminnehåll och hans kläder voro ytterligt torftiga. Han stannade ödmjukt vid dörren, framtog en mycket sliten plånbok och avvaktade.

- Klart? frågade Falk och lade pekfingret i boken.

- Klart! svarade Nyström och öppnade plånboken.

- N:o 26. Löjtnant Kling. 1500 rdr. Betalt?

- Icke betalt!

- Prolongeras med straffränta och provision. Sökes hemma!

- Tar aldrig emot hemma!

- Hotas per post med sökning i kasern! - N:o 27. Häradshövding Dahlberg. 800 rdr. Lät mig se! Son till grosshandlaren, som är taxerad 35.000 -; anstår tills vidare, bara han betalar intresset! Håll efter honom!

- Han betalar aldrig räntan!

- Sökes med brevlapp - du vet! utan kuvert - som ställes på verket! - N:o 28. Kapten Gyllenborst. 4000. Där ha vi gossen! Icke betalt?

- Icke betalt!

- Skönt! Förhållningsorder: sökes i vakten vid tolvtiden. Klädseln - din nämligen - komprometterande - Den där röda överrocken som är gul i sömmarna - du vet!

- Hjälper inte; jag har sökt honom i vaktrummet i bara bonjouren mitt i vintern!

- Då går du till borgensmännen!

- Där har jag varit och de bådo mig dra åt skogen! Det var bara en formalitetsborgen sa' de.

- Då söker du honom själv en onsdagsmiddag kl. 1 när han sitter i Tritons direktion; ta Andersson med dig, så att ni ä två!

- Det är redan gjort!

- Nå hur såg direktion ut? frågade Falk och klippte med ögonen.

- Den såg generad ut!

- Ah, gjorde den! Såg den riktigt generad ut?

- Ja det gjorde den!

- Men han själv då?

- Han ledde oss ut i farstun och sa att han skulle betala bara vi lovade att aldrig söka honom där mera!

- Ah, jaså! Joho! Sitter där två timmar i veckan för 6000, därför att han heter Gyllenborst! - Lät mig se! Lördag i dag! - Du är i Triton precis klockan halv ett; om du får se mig där, vilket är avgjort, så - inte en min - Förstår! Gott! - Nya ansökningar?

- Trettiofem stycken!

- Jojo! Det är julafton i morgon.

Falk bläddrade igenom en bunt reverser; då och då for ett löje över hans läppar och ett enstaka ord.

- Herre Gud! Har det gått så långt med honom! Och han - och han - som anses vara så solid! Jojo, jojo, jojo! Här komma tider! - Jaså han behöver pengar? Då ska jag köpa hans hus! -

Det bultade på dörrn. Pulpeten slogs igen, papperen och kachesen voro bortblåsta och Nyström gick ut genom tapetdörrn.

- Klockan halv ett, viskade Falk efter honom. - Ett ord till! Har du poemet färdigt?

- Ja, svarades från underjorden.

- Gott! Håll Levins revers i ordning att kastas in i kansliet! Jag kommer att klämma till honom endera dan! Han är falsk, den fan!

Därpå justerade han halsduken, drog fram manschetterna och öppnade dörren åt förmaket.

- Se! God dag, herr Lundell! Mjukaste tjänare! Var så god och stig på, för all del! Hur står det till! Jag hade låst in mig ett ögonblick!

Det var verkligen Lundell, klädd som en kontorist, efter sista modet och med klockkedja och ring och handskar och galoscher.

- Jag kanske störde herr grosshandlarn?

- Nej, för all del! Tror herr Lundell att vi kan få det färdigt till i morgon?

- Skall det nödvändigt vara färdigt i morgon?

- Ovillkorligen! Krubban har en fest, som jag bjuder på, och min hustru kommer då att offentligen överlämna porträttet att uppsättas i matsalen!

- Nå då får inga hinder finnas, svarade Lundell och tog fram en nästan färdigmålad duk och ett staffli ur en skrubb. Behagar herr grosshandlaren vara så god och sitta ett ögonblick, så får jag sätta i lite här och där!

- Så gärna! Så gärna! För all del!

Falk kastade sig ner på en stol; slog benen i kors och intog en statsmannalik ställning, samt anlade en förnäm min.

- Var så god och tala! sade Lundell. Ansiktet är visserligen i sig själv intressant, men ju flere skiftningar av karaktären det kan uttrycka dess bättre!

Falk myste och ett sken av nöje och välbehag med sig själv upplyste hans råa drag!

- Herr Lundell äter middag hos mig tredjedagen?

- Jag tackar...

- Då skall herrn få se ansikten av högt förtjänta män, vilka kanske vore värdigare att fästas på duken än mitt.

- Jag kanske skulle kunna få den äran att måla dem?

- Helt säkert om jag ger mitt ord.

- Åh, ni tror verkligen?

- Helt säkert!

- Nu såg jag ett nytt drag. Var så god och behåll den minen! Så där! Förträffligt! Jag fruktar att vi måste använda hela den här dagen vet herr grosshandlaren! Det återstår ännu en hel hop småsaker som man endast kan upptäcka under hand; ert ansikte är så rikt på intressanta drag.

- Nå, då äta vi middag tillsammans ute! Och vi skola umgås flitigt så att herr Lundell får tillfälle att studera mitt ansikte bättre till andra upplagan - som alltid kan vara bra att ha! Jag får verkligen säga att det är få personer som ha afficierat mig på ett så behagligt sätt som herr Lundell! ..

- Åh jag ber allra mjukast.

- Och jag skall säga min herre, att jag är en skarpsynt person som väl förstår att skilja sanningen från smicker.

- Det såg jag med detsamma, svarade Lundell samvetslöst. Mitt yrke har givit mig någon färdighet att bedöma människor.

- Herrn har blick; det är verkligen inte alla som kunna bedöma mig. Min hustru till exempel...

- Nå, det kan man inte begära av fruntimmer -

- Nej, är det inte det jag säger! - Hör nu får jag inte lov att bjuda på ett glas gott portvin?

- Jag tackar herr grosshandlarn, men jag har för princip att aldrig dricka något när jag arbetar...

- Det är alldeles rätt! Jag respekterar denna princip - jag respekterar alltid principer - så mycket mer som jag delar den.

- Men när jag inte arbetar, dricker jag gärna ett glas.

- Det är som jag - alldeles som jag.

Klockan slog halv ett. Falk sprang upp.

- Ursäkta mig jag måste ut i en affär på ett ögonblick, men jag skall genast vara tillbaka!

- För all del, för all del i världen! Affärerna framför allt!

Falk klädde sig och gick; Lundell var ensam på kontoret.

Han tände en cigarr och ställde sig att betrakta porträttet. Den som observerat hans ansikte nu skulle icke ha kunnat se hans tankar, ty han hade redan lärt sig så mycket av livets konst att han icke en gång anförtrodde ensamheten sina meningar, ja han fruktade till och med att meddela sig med sig själv!

Röda rummet av August Strindberg