Så högt har Gud, oss till stor fröjd
|
| Psalm nr 203 i 1695 års psalmbok och nr 147 i 1819 års psalmbok. I Sabbatstoner, sånger för söndagsskolan, 1888 (nr 45) och i Svensk söndagsskolsångbok 1908 (nr 12) är verserna 1-3 medtagna med endast lätt modernisering av språket. På Wikipedia finns en artikel om Så högt har Gud, oss till stor fröjd. |
1.
Så högt har Gud, oss till stor fröjd,
Den fallna världen älskat,
Att han sin Son från himlens höjd
Har sänt, som oss har frälsat.
I synder var så världen sänkt,
Att hjälp ej stod att finna,
Ej nåd att vinna,
Om Gud sin Son ej skänkt.
O mänska, det besinna!
2.
Men detta är vår själatröst,
En källa av all nåde,
Att Jesus har oss återlöst
Och frälsat av all våde.
O Gud, hur är din kärlek stor!
Hur ville du oss lisa,
Oss hjälp bevisa!
Den där på jorden bor
Kan det ej fyllest prisa.
3.
Ty ho som tror på Jesus Krist,
Han evigt salig bliver:
Den salighet som förr var mist
Gud genom Jesus giver.
Ty icke har Gud sänt sin Son,
Att han skall världen döma,
Sin nåd bortgömma;
Men oss till en stor mån
Vill han vår synd förglömma.
4.
Men den är redan dömd förvisst,
Och honom Gud förkastar,
Som ej vill tro på Jesus Krist:
Han till fördärvet hastar.
Ty efter han ej ville tro
I Sonens namn allena,
Guds Lamm det rena
Gud honom själaro
Och himlen skall förmena.
5.
Den som till änden trogen är
Skall livet få att ärva;
Det liv som döden ej blir när
Månd' Kristus oss förvärva.
Giv oss, o Gud, en stadig tro
Att Jesus här omfamna
Och sedan hamna
Där själen haver ro.
Du oss till dig anamma!
I 1695 års Psalmbok (nr 203) lyder texten:
redigera
1. SÅ högt haar Gudh oss til stoor frögd/
Then ganska werlden älskat/
At han sin Son af Himmels-högd
Haar sändt/ som oss haar frälsat.
I synden war så werlden sänckt/
At hielp war eij til finna/ nådh eij winna/
Hade Gudh sin Son eij skänckt.
O mennskia thet besinna!
2. Men thetta är wår siälatröst/
En källa af all nåde/
At JEsus haar oss återlöst/
Och frälsat af all wåde.
O Gudh/ hur’ är tin kärlek stoor/
Hur’ wille tu oss lisa/ hielp bewisa!
Then ther på jorden boor/
Kan thet eij fyllest prisa.
3. Ty ho som troor på JEsum Christ/
Han ewigt salig blifwer;
Then salighet som förr war mist/
Gudh genom JEsum gifwer.
Ty intet haar Gudh sändt sin Son/
At han skal werlden döma/ nådh bortgiöma;
Men oss til en stoor mohn/
Wil han wår synd bortglömma.
4. Men then är redo dömd förwist/
Och vthaf Gudh förkastad/
Som eij wil troo på JEsum Christ/
Han til förderfwet hastar:
Ty efter han eij wille troo
I Sonsens Namn allena/ Gudz Lamb rena/
Gudh honom siälaroo
Och Himlen skal förmena.
5. Then som til ändan trogen är/
Skal lifwet fåå at ärfwa/
Thet lijf som döden eij blijr när
Månd’ Christus oss förwärfwa.
Gif oss/ o Gudh/ een stadig troo/
At JEsum här omfamna/ och så hamna
Ther siälen hafwer roo.
Tu oss til tigh anamma!