Samlade sånger och visor/1/Augias stall
| ← Dalen |
|
Lappri, eller Konsten att repa sig → |
Augias Stall.
Kung Augias aldrig jag glömma skall.
Tretusende oxar han hade på stall.
Man aldrig sågs bråka
Att sopa och måka.
Det gick som det gick, både vinter och vår —
Det blef icke rengjordt på trettio år.
Den tiden var Herkules, som man försport,
En hjelphustru, när det var frågan om stort;
Man aldrig sett maken,
Han åtog sig saken
Emot ett beting, om jag minnes, omtrent
Trehundrade oxar, om golfvet blef rent.
Ur Alpheus Herkules tog sig en klunk,
Och ledde, i aldra som saktaste lunk,
Den väldiga floden
Tvärs in genom boden;
Och stallet blef rent i hvarendaste nåt,
Och oxarne råmade vivat deråt.
Kung Augas sjelf, med sin lurfviga lugg,
Såg grönögd och flat genom fähusets glugg,
Hur rent han nu hade.
Men Herkules sade:
”Si så! låt mig få den belöning ni sagt;
Trehundrade oxar, det var vart kontrakt!”
Kung Augias sade: ”Trehundra? — Åh hå!
Det torde väl bli att besinna sig på.
Jag lög bara i er;
Det var fantasier,
Ett narri och ingenting mer, mon ami!
Ni måtte, för f-n! väl förstå raljeri!”
Men Herkules svarade endast: ”jaså!
Mig lyster ock lära dig narri förstå.” —
Och dermed han dubba’n
I skallen med klubban,
Att föga det fanns utaf nackben och skinn. ―
Kung Augias hvit-ögat vände ut-in.
Men Herkules var om sin dagspenning mån.
På thronen han satte den aflidnes son.
Betaldt fick han redan,
Och murade sedan
Ett tempel för hvad han förtjent i ett stall.
Kung Augias aldrig jag glömma skall. —
Alltsedan låg Herkules jemt i krakel,
Höll spelhus med namn af Olympiska spel,
Och flöjde på murar,
Slog jättar och tjurar,
Drog Cerberus ur sitt ohyggliga hål —
Sist reste sig stoder, och brändes på bål.
