Samlade sånger och visor/1/Den utestängde äkta mannen

←  Höstsång i Skärgården
Samlade Sånger och Visor, Gammalt och Nytt. del 1
av Elias Sehlstedt

Den utestängde äkta mannen
Mitt allt  →


[ 13 ]

Den utestängde äkta mannen.

(Vinterstycke.)


Nå men, har man sett på så befängdt-san,
Ljuset har hon släckt och porten stängt-san,
 Jag ej vågar bulta,
 Får väl gå och stulta
Hela natten, fastän det är strängt-san.
 
Snö och blåst utaf den bistra sort-san,
Västen tunn och fracken något kort-san,
 Hur jag jemkar kragen,
 Fryser ändå magen:
Öfverrocken har jag spelat bort-san.

Vore min Barbara mera öm-san,
Men nu är hon som en furie gröm-san,
 Säkert hon mig strypte,
 Blå och gul mig nypte,
Om jag störde hennes ljufva dröm-san.

Magen svider, jag kan ej stå rak-san,
Snön går in, som i ett sprucket tak-san,
 Genom tån och klacken;
 Skörtet utaf fracken
Kan ej räcka både fram och bak-san!

Husch! nej, nu jag måste bulta på-san:
Älskade Barbara! öppna då-san!
 Jag skall aldrig vara
 Borta, hemma bara,
In i bleka döden stå på tå-san!

[ 14 ]

 
Vore godt att nu ha rygg af sten-san:
Jag hör hennes stämma allaren-san,
 Jag hör toffeln knarra,
 Alla lemmar darra,
Jag kan netto stå på mina ben-san!


Den utestängda äkta mannen, illustrerad av Carl Larsson under 1890-talet till Carl Snoilskys urval av Elias Sehlstedts Sånger och Visor tryckt 1892/1893