Samlade sånger och visor/1/I Eden
| ← Första Maj (1850) |
|
Romans → |
I Eden.
Fordom uti paradis
Lefde man på annat vis.
Sällskapslifvet var honnett,
Enkel var dess toilett.
Adam brukte, som vi hört,
Aldrig fräck, men bara skjört.
Evas drägt var rätt och slätt —
Inga strumpor, ej schalett.
Håret som en schal hon bar,
Vaden såg man som den var.
Klädningstyg hon aldrig fått —
Fikonlöf till förklän blott.
Vår och sommar var det jemt,
Fogelsång och lek och skämt.
Sjelfmant växte skog och äng;
I hvar buske var en säng.
Ingen brandvakt hade lof
Störa nattron, då man sof.
Aldrig sörjde man för mat:
Ärter, sparris och spenat
Växte som den största skog,
Utan spade, harf och plog.
Räddisor som stora klot
Stötte man alltjemt emot.
Menniskan var oskuldsfull,
Hof-rätt fanns ej, och ej Tull.
Eva gick, som hon var van,
I sin lustgård hela dan.
Adam följde sin natur,
Drufvan sög och tog en lur.
Adam lefde med sin fru
Ett helt annat lif, än nu.
Ingen sorg man visste af:
Tiden gick i tripp och traf
Mellan hjertats O! och Ack!
Kyssar och persilje-snack.
Snart dock flydde lyckans rus:
Fan kom in i Adams hus,
Tyckte om det som var bart,
Eva om hans äppel-kart.
Och så tog all glädje slut —
Adam fick en engla-stut.
