| Byggningsmännen. | Mattei Evangelium. | Kap. 21. | 85 |
dö i sin egen helighet, derest de icke underbarligen blifwa omwända.”
32 Ty Johannes kom till eder på rättfärdighetens wäg, och I trodden honom icke; men publikanerna och skökorna trodde honom, och ehuru I sågen det, ångraden I eder icke efteråt, ja att I trodden honom. Luk. 3: 11 f.
Dessa skrymtare hade låtsat nit om Guds sak. Men ”denna nitälskan anser Kristus wara detsamma, som om en son med orden lofwade sin fader lydnad, men bedroge honom. Publikanerna och skökorna urskuldar Herren icke, utan liknar dem wid en uppstudsig son, som först föraktar sin faders befallningar, men sedermera på hans uppmaning besinnar sig.”
33 Hören en annan liknelse. Det war en husbonde, som planterade en wingård och satte stängsel omkring honom och gräfda en press derinne och byggde ett torn och öfwerlemnade honom åt wingårdsmän och for utrikes. Ps. 80: 9. H. W. 8: 11. Es. 5: 1. Jer. 2: 21. Mark. 12: 1 f. Luk. 20: 9 f.
Wingården betecknar här den israelitiska församlingsinrättningen, i synnerhet på Moses’ tid; 'stängslet omkring den war lagen, hwarigenom Israeliterna wordo afsöndrade såsom Guds egendomsfolk; pressen war prestadömet; tornet, konungariket; wingårdsmannen, föreståndarne i werldsliga och andeliga embeten. Till dessa öfwerlemnades wingården mot något wisst af dess afkastning. Så förhåller det sig med magten i kyrkosaker. Wingården, den yttre synliga kyrkan, är ännu utlemnad till byggningsmännen. De kunna såsom föreståndare handla efter godtycke och egennytta, som om de wore wingårdens herrar sjelfwa. De kunna misshandla Herrens rätte tjenare. De kunna förwända kyrkolagen efter sin wilja och onda uppsåt, och wäl ej mera döda, men dock förtränga arfwingen sjelf. Men ändtligen kommer hemsökningens tid.
34 Men när frukttiden nalkades, sände han sina tjenare till wingårdsmännen för att uppbära hans frukt.
35 Och wingårdsmännen grepo hans tjenare; en hudflängde de, den andre dräpte de, den tredje stenade de.
Tjenare, utomordentliga Guds sändebud, sådana som profeterna i gamla testamentet och apostlarna samt utmärkta andeliga män i det nya. De blifwa wanligen illa mottagne och behandlade utaf wingårdsmännen eller de ordentliga föreståndarne.
36 Åter sände han andra tjenare, flera än de förste, och de gjorde med dem sammalunda.
37 Men sist sände han till dem sin son, sägande: De skola hafwa försyn för min son.
38 Men när wingårdsmännen sågo sonen, sade de sins emellan: Denne är arfwingen; kommen, låtom oss dräpa honom och behålla hans arf. Matt. 26: 3 f. 27: 1. Joh. 11: 53.
Judarnes förnämste, menade, att om blott Jesus wore röjd ur wägen, så skulle de få den bästa tid och de bästa förmåner. Jesu fiender känna hemligen, fastän de icke wilja erkänna det, att han är den rätte egendomsherren, den de woro förbundna att lyda och tjena. Men när owiljan och hatet får bemägtiga sig hjertat, så utwälja de att spjerna emot sanningens udd och i motståndet mot Jesus söka sin wälmagt.
39 Och de togo honom och drefwo honom ut ur wingården och dräpte honom.
Så förutsäger Jesus warnande deras blodiga uppsåt mot honom. Men de aktade lika litet på warningen, som Judas aktade på de warningar, han erhöll, innan han fullbordade förräderiet.
40 När nu wingårdens herre kommer, hwad skall han göra dessa wingårdsmän?
Denna ankomst eller återkomst skedde wid Jerusalems förstöring, den första stora förebilden i nya testamentet till den stundande sista werldsdomen.
41 De sade till honom: Såsom illgerningsmän skall han illa förgöra dem, och wingården skall han öfwerlemna åt andra wingårdsmän, som skola gifwa honom frukten i dess rätta tid.
De sade: han skall illa förgöra dem, förgöra dem på ett sätt, som swarar mot deras ondska o. s. w. De fälla här sjelfwa sin dom, den dom, som sedermera drabbade dem.
42 Jesus sade till dem: Hafwen I aldrig läst i skrifterna: ”Den sten, som byggningsmännen förkastade, han har blifwit en hörnsten. Af Herren har han blifwit detta, och är underbar i wåra ögon”? Ps. 118: 22 f. Es. 8: 14 f. 28: 16. Ap. G. 4: 11. Rom. 9: 38. 1 Petr. 2: 7.
Wåra, de trognas.
43 Fördenskull säger jag eder, att Guds rike skall tagas ifrån eder och gifwas åt ett folk, som gör dess frukt.
Ett folk, som gör dess frukt, genom att tacksamt anwända den tillbjudna, af Judarna förskjutna, nåden.
44 Och den som faller på den stenen, han skall krossas, men den på hwilken stenen faller, honom skall han slå i stycken. Dan. 2: 34. Sak. 12: 3.
Den som genom otro stöter emot och faller på den ännu i förnedringstillstånd liggande stenen, han skall krossas, såsom ett lerkärl mot klippan; men den på hwilken stenen
_089.jpg&oldid=347397){kind=link}