| Jesus omskäres. | Lukas' Evangelium. | Kap. 2. | 159 |
som de wilja tjena. Redan i denna helsning ligger hela salighetens budskap.
13 Och strax wardt med ängeln en mängd af den himmelska härskaran, hwilka lofwade Gud och sade:
14 Ära ware Gud i höjden, och frid på jorden, till menniskorna ett godt behag! Luk. 19: 38. Es. 57: 19. Ef. 2: 17. 1: 5.
Derigenom att Guds Son blef menniska, blef Gud uppenbarad på ett wida högre sätt, än genom skapelsen; genom Jesu tillfyllestgörelse blef Guds kärlek och rättfärdighet på det högsta förhärligad, och de frälsta menniskorna blifwa ett under af barmhertighet i all ewighet, en lofsjungande församling, som aldrig skall tystna. Upp. 7: 9; kap. 14; kap. 19. Genom Messias kom frid på jorden, frid emellan Gud och den syndiga menniskan; han är fridens Konung, som upprättar fridens rike, och i honom blifwa alla frälsta och rättfärdiggjorda själar ett Guds wälbehag. Gud har till dem en god wilja eller ett godt behag för Kristi skull, och i Kristus älska de Gud, och i honom älska de hwarandra. Således innefattas i denna lofsång Herrens ära, försoning, frid och kärlek i sina widsträcktaste werkningar i tid och ewighet.
15 Och det begaf sig, att när änglarne hade farit ifrån dem upp i himmelen, sade herdarna sins emellan: Låtom oss nu gå fram till Betlehem och se detta, som har skett och hwilket Herren har kungjort för oss.
Märk: herdarne dröjde icke, de skyndade åstad, för att uppsöka den nyfödde Messias. Nöj dig icke med, att du hört honom omtalas, utan skynda dig till honom, för att lära känna och tillbedja och omfamna honom.
16 Och de gingo hasteligen och funno Maria och Josef och barnet, som låg i krubban.
17 Och när de hade sett det, kungjorde de hwad som hade blifwit dem sagdt ont detta barn.
18 Och alla som hörde det förundrade sig öfwer det som hade blifwit dem sagdt af herdarne.
19 Men Maria gömde allt detta, begrundande det i sitt hjerta.
Maria öfwerwägde allt detta underbara uti stilla betraktelse, se kap. 1: 29, 38, 45.
20 Och herdarne gingo tillbaka, prisande och lofwande Gud för allt hwad de hört och sett, såsom det hade blifwit dem sagdt.
Nu kunde herdarne också prisa Gud, men de hade förut förnummit en högre lofsång, v. 13, 14. Glädjen i himmelen öfwer en syndare, som sig bättrar, föregår alltid den frälsta själens lofsång, ty glädjen i himmelen sker redan, medan den wäckta själen är försänkt i ånger och syndasorg.
21 Och när åtta dagar woro fullbordade, så att barnet skulle omskäras, erhöll han namnet Jesus, som gafs honom af ängeln, förr än han wardt aflad i moderlifwet. 1 Mos. 17: 12. Matt. 1: 21. Luk. 1: 31.
Wår Frälsare behöfde icke omskärelsen i samma mening, som den war förordnad för syndiga menniskor, till ett förbundstecken med Gud, utan den skedde med honom såsom en del af den fullkomliga lydnaden och tillfyllestgörelsen, och tillika såsom en pant, att han skulle fullkomna sin trogna församling. Han gaf nu i sin späda barndom sitt blod till pant på hela det försoningswerk, som framdeles skulle fulländas, se Matt. 1: 21. Luk. 1: 31.
22 Och när deras reningsdagar efter Moses’ lag woro fullbordade, förde de honom upp till Jerusalem för att bära honom fram inför Herren — 3 Mos. 12: 2 f.
23 såsom det är skrifwet i Herrens lag: ”Allt mankön, som öppnar moderlifwet, skall kallas heligt åt Herren” — 2 Mos. 13: 2. 4 Mos. 3: 13.
Om reningen och reningsoffret, se 3 Mos. 12: 6–8. Jesu moder behöfde icke rening af samma skäl som en moder, hwilken framfödt ett wanligt menniskobarn, afladt och födt i synd, men äfwen detta offer hörde till den fullkomliga lydnaden och tillfyllestgörelsen af hela Guds lag i wårt ställe, se Gal. 4: 4. Alla förstfödda söner skulle lösas med offer, se 4 Mos. 3: 12, 13. 8: 17, 18. 18: 15, 16. Denna lag hade en särskild förebildlig betydelse, syftande på Kristus, den förstfödde i högre mening, än någon menniska kan wara det. Icke blott i anseende till den gudomliga naturen, att han är född af Fadern i ewighet, utan ock i anseende till den menskliga naturen är han den förstfödde, så att ingen genom ny födelse blifwer ett Guds barn, utan genom honom, Joh. 7: 38, 39; och han är förstlingen ibland dem, som sofwa, 2 Kor. 1: 15, förstlingen i uppståndelsen, se Kol. 1: 18. 1 Petr. 1: 3. Jesusbarnet fördes således på den bestämda tiden inför Herren i östra tempelporten, och blef derigenom för första gången liksom inwigd till sitt höga kall; född under lagen, kom han nu i sin Faders hur och förband sig att uppfylla hela lagen, såsom den förstfödde, för att göra tillfyllest för alla sina bröder.
24 och för att offra, såsom det är sagdt i Herrens lag, ett par turturdufwor eller twå unga dufwor. 3 Mos. 12: 6 f.
Maria offrade det reningsoffer, som war wanligt för fattiga mödrar, se 3 Mos. 12: 8.
25 Och se, i Jerusalem war en man, wid namn Simeon, och denne man war rättfärdig och from och wäntade efter Israels tröst, och den Helige Ande war öfwer honom,
_163.jpg&oldid=347538){kind=link}