| 524 | Uppmaning till ståndaktighet. | Pauli Bref | Kap. 1. |
lidanden, både bojorna och predikandet emot honom, skulle lända till hans andeliga wälfärd, och härtill medwerkade församlingens förbön, så att han blef allt mera uppfyld af Jesu Kristi Ande; och ju mera wi uppfyllas af Kristi Ande och älska Gud, destomera måste allting samwerka till wårt bästa. Rom. 8: 28.
20 enligt min trängtan och förhoppning, att jag i intet skall komma på skam, utan att, såsom alltid så ock nu, Kristus skall warda under all frimodighet förhärligad i min kropp, ware sig genom lif eller genom död.
Det är apostelns trängtan och förhoppning, att han icke skulle genom modlöshet och klentro komma på skam, utan med frimodighet kunna bekänna Kristus, så att Kristi namn måtte blifwa förhärligadt både genom hans bekännelse och hans lidanden i kroppen, antingen han skulle få behålla lifwet eller mista det för evangelii skull.
21 Ty för mig är lifwet Kristus, och döden en winning.
Aposteln hade Kristus i hjertat såsom sitt egentliga lif, och derigenom war han wiss, att Kristi namn skulle warda förhärligadt såwäl i hans lif, som i hans död. Derföre kunde den lekamliga döden icke blifwa för honom en förlust utan en winning, en flyttning från förgänglighet och lidande till oförgänglig och salig fröjd i full förening med Kristus i Fadrens boningar. Joh. 14: 1–3.
22 Men om det att lefwa i köttet gifwer mig frukt i arbete, så kan jag icke säga, hwilket jag skall wälja;
23 ty båda delarna ligga mig hårdt på hjertat, emedan jag åstundar att bryta upp och wara med Kristus, hwilket wore mycket bättre; 2 Kor. 5: 8.
24 men att förblifwa i köttet är mera af nöden för eder skull;
Om aposteln fick längre lefwa i lekamen, så kunde hans arbete åstadkomma mera frukt genom evangelii predikan, derföre war han willrådig, antingen han borde mera önska och bedja om att få bryta upp och wara med Kristus, hwilket wore för honom mycket bättre, eller hwilket wore nödwändigare för dem, qwarblifwa i det lekamliga lifwet, för att ännu kunna styrka, leda, uppmuntra och trösta församlingarna under alla de lidanden, som wäntade dem, och i alla frestelser, för hwilka de woro utsatta. Endast för Kristi namns förhärligande hade det jordiska lifwet för aposteln ännu något önskanswärdt.
25 och härom öfwertygad wet jag, att jag skall blifwa qwar och förblifwa hos eder alla, till eder tros tillwäxt och glädje, Fil. 2: 24.
26 på det att eder berömmelse må genom mig öfwerflöda i Jesus Kristus, genom min återkomst till eder. 2 Kor. 1: 14. 5: 12.
På sin öfwertygelse, att det för dem wore nödwändigare, att han ännu förblefwe i det lekamliga lifwet, grundade aposteln wissheten om en förlängd lifstid och en förnyad sammanwaro med dem, hwaraf frukten skulle blifwa deras förkofran och glädje i tron, så att de skulle storligen berömma sig af Kristus, som bewarat aposteln åt dem, att han ännu fick tjena dem. Åtskilliga bibeltolkare hafwa sökt wisa, att aposteln blef fri på en kort tid och besökte denna och andra församlingar, men att han snart derefter blef på nytt fången och led martyrdöden uti Rom genom halshuggning, under kejsar Nero, år 67.
27 Allenast, skicken eder wärdigt Kristi evangelium, så att jag, ehwad jag kommer och besöker eder, eller är frånwarande, må få höra om eder, att I stån fast i en ande, med en själ kämpande med mig för evangelii tro, Ef. 4: 1. Kol. 1: 10. 1 Tess. 2: 12. 4: 1.
Evangelii tro är den lefwande tron på Kristus, som werkas genom evangelium och har sin näring af evangelium. I denna tro har Guds folk alltid strid mot synden och werlden, och ju mera de uti denna strid äro med själ och ande innerligen förenade i Kristus, såsom hans lemmar, desto mera kraft hafwa de i striden, och desto härligare blifwer segren; men deremot bidraga söndring, split och partisinne mycket dertill, att göra de kristna både swaga och modlösa. Derföre förmanar aposteln till enhet i en ande, så att de med en själ, såsom om deras själar wore blott en, kunde samkämpa i striden för evangelii tro, både så, att de sjelfwe blefwo faste i tron, och så, att de genom evangelii frimodiga bekännelse drogo andra dertill.
28 utan att i något skygga tillbaka för motståndarne, hwilket för dem är ett tecken till förtappelse, men för eder till frälsning, och det från Gud. *2 Tess. 1: 5 f.
Eder oförskräckthet i tron är för edra motståndare ett tecken till förtappelse. Lidandet och striden, som af Gud tillskyndas, och den oförskräckthet, som Kristi Ande hos eder werkar, blifwa tecken till frälsning för eder, såsom Gud den rättfärdige domaren lofwat hafwer. Se 2 Kor. 2: 16. 2 Tess. 1: 5.
29 Ty åt eder har den nåden blifwit gifwen, att icke allenast tro på Kristus, utan ock lida för hans skull, Ap. G. 5: 41. Rom. 5: 3.
30 emedan I hafwen samma kamp, som I hafwen sett hos mig och nu hören om mig.
Icke blott tron är en nådegåfwa för Kristi skull, utan äfwen lidandet för Kristi skull är en skänk af nåd. Ap. G. 5: 41. Matt. 5: 12. Rom. 5: 3. Genom lidandet blifwer tron
_528.jpg&oldid=348320){kind=link}