| 688 | Kristus befaller Johannes skrifwa. | Johannes’ | Kap. 1. |
Med denna wissa, höga försäkran om hans tillkommelse och att alla skola se honom och känna igen den korsfäste efter profetians ord, Sak. 12: 10, wisar oss Guds Ande här, att just denna wisshet skall wara församlingens hopp och tröst och glädje under all strid och bedröfwelse, till dess han kommer. Alla skola se honom; både lefwande och döda skola se hans tillkommelse i stor magt och härlighet, och på de särmärken, som hans förklarade kropp skall wisa, skola de igenkänna den korsfäste och uppståndne, som af Fadren är satt till all werldens domare. Och då förskräckas och jemra sig alla folk på jorden, så många som icke mottagit frälsningen genom tron på hans namn. Detta bekräftas med de orden: Ja! Amen! såsom ett dubbelt mägtigt warningsrop till alla.
8 Jag är A och O, begynnelsen och änden, säger Herren Gud, som är och som war och som kommer, den allswåldige. Es. 44: 6. Upp. 21: 6.
Uppenbarelseboken är skrifwen på grekiska språket, likasom hela det nya testamentet, och i detta språk är A den första, och O den sista bokstafwen. A och O är således detsamma som begynnelsen och änden. Han är den ewige, den oföränderlige, allsmägtige och sannfärdige Herren Jehova, i hwilken bor hela gudomens fullhet lekamligen. Kol. 2: 9.
9 Jag, Johannes, eder broder och delaktig med eder i bedröfwelsen och riket och tålamodet i Jesus Kristus, War på den ö, som beter Patmos, för Guds ords och Jesu Kristi wittnesbörds skull.
Den lilla bergön Patmos är nu bebodd af omkring 5,000 grekiska kristna. Den är liksom ett litet wakttorn i hafwet, och der i sin bannlysning och ensamhet mottog Johannes, såsom församlingens wäktare och siare, denna uppenbarelse. Romarne plägade till ödsliga länder eller öar landsförwisa sådana brottslingar, som de icke wille döda.
10 Jag war i Anden på Herrens dag och fick höra bakom mig en stark röst, såsom af en basun,
Herrens dag: så kallades den dag, på hwilken wår Herre Kristus uppstod ifrån de döda, och som den kristna församlingen ifrån början firade i stället för det gamla testamentets sabbat. Se Ap. G. 20: 7. 2 Kor. 16: 2. Den uppståndne Kristus är den nya skapelsens grundwal och fulländning, i honom såsom ett lefwande tempel. Joh. 2: 19, hwilar hela gudomen med fullkomligt wälbehag, och på honom hwilar församlingen med tro och hopp, till dess den får ingå i hans ewiga sabbatsro. Dagen för Kristi segerrika uppståndelse war således den dag, på hwilken uppenbarelsen om hans rikes fulländning och seger blef meddelad. På denna dag wäntade de första kristna Herren Jesu återkomst, alltså den stora uppståndelsedagen för hans församling. Att Johannes war i Anden, då han fick uppenbarelsen, betyder att han war i ett hänryckt tillstånd, helt och hållet upptagen af andeliga ting, uppfyld af den Helige Andes ljus, med hela sin själ upphöjd öfwer all tanke på de jordiska tingen.
11 som sade: Hwad du för, skrif upp det i en bok och sänd henne till de sju församlingarna, till Efesus och till Smyrna och till Pergamus och till Tyatira och till Sardes och till Filadelfia och till Laodicea. Upp. 2: 1, 8, 12, 18. 3: 1, 7, 14.
Till att först emottaga den skrifna uppenbarelsen blefwo dessa sju församlingar af Herren walda såsom afbilder och förebilder af hela den kristna församlingens olika gestalter och olika tillstånd på alla orter och i alla tider ända till Jesu tillkommelse.
12 Och jag wände mig om för att se rösten, som talade med mig; och då jag wände mig om, såg jag sju gyllene ljusstakar
13 och, midt ibland de sju ljusstakarna, en som war lik en menniskoson, klädd i fotsid drägt och omgjordad wid bröstet med ett gyllene bälte. Hes. 1: 26. Dan. 7: 13.
Så uppenbarar sig Kristus i sin förklarade menniskonatur. Han wisar sig icke nu i en tjenares skepelse, utan i konungslig, presterlig gestalt och drägt, såsom sin församlings öfwersteprest och konung.
14 Och hans hufwud och hår woro hwita såsom hwit ull, såsom snö, och hans ögon woro såsom en eldslåga. Dan. 7: 9.
Den snöhwita glansen af hans hufwud och hår betyda wishet och helighet, se Dan. 7: 9, och hans ögon, såsom en eldslåga, beteckna hans genomträngande allwetenhet och hans eldsnit emot all synd och orenhet.
15 Och hans fötter liknade kalkolibanos[1], såsom hade den blifwit glödgad i en ugn, och hans röst war såsom en röst af mycket watten.
Hwem kan träda i hans wäg, då han med denna glödande segermagt drager fram för sanningens skull och till att behålla de elända wid rätt! Ps. 45: 5. Hwad hjelpa alla hans fienders motsägelser emot den öfwerwäldigande rösten af den allsmägtige domaren! Ps. 2: 9. Men ännu låter han höra sin ljufliga, kallande röst genom evangelium. Se Upp. 3: 20.
16 Och han hade i sin högra hand sju stjernor, och från hans mun utgick ett skarpt tweeggadt swärd, och hans utseende war såsom då solen lyser i sin kraft. Upp. 3: 1. 2: 12, 16. 19: 15, 21.
Swärdet betyder hans straffande rättfärdighet emot alla motståndare, och det i solglans lysande ansigtet wisar hans gudomsmajestät, hwaraf äfwen hans menskliga natur är
- ↑ Sannolikt en art metall.
_692.jpg&oldid=348799){kind=link}