Sida:Biblia Fjellstedt II (1890) 062.jpg

Den här sidan har korrekturlästs
58 Elihu om Guds allmakt. Jobs Bok. Cap. 36, 37.

20. Du torf icke begära natten till att öfwerfalla menniskorna i deras rum;

Grt.: Längta icke efter den natt, som borttager folken från sina rum. Önska dig icke af otålighet att blifwa höljd i dödens natt, som tager menniskorna ur de lefwandes land. Job hade önskat sig döden, derpå syftar Elihu. Se cap. 7: 16.

21. Wakta dig, och wänd dig icke till det orätt är, såsom du för jemmers skull dig företagit hafwer.

22. Si, Gud är för hög i sin kraft; ho är en lagförare, såsom Han är?

Lagförare, grt. lärare, som kan underwisa både med tuktan och med sin Andes upplysande nåd.

23. Ho will hemsöka öfwer Honom Hans wäg? Och ho will säga till Honom: Du gör orätt?* *5 Mos. 32: 4. 2 Chrön. 19: 7. Job 8: 3; cap. 34: 10, 19.

24. Tänk uppå, att du icke wet Hans werk, såsom menniskorna sjunga.

Grt.: Tänk uppå, att du äfwen prisar Hans werk, hwarom menniskorna sjunga, nemligen i psalmer och lofsånger, som beskrifwa Herrans under i naturens och isynnerhet i nådens rike.

25. Ty alla menniskor se det; menniskorna se det fjerran.

Alla menniskor kunna se, om de wilja se, Herrans förunderliga werk både nära och fjerran. Se Ps. 19.

26. Si, Gud är stor* och okänd; Hans åratal kan ingen utfråga.† *Ps. 92: 9. †Ps. 93: 2. Ps. 102: 13. Es. 63: 16. Klagow. 5: 19. Dan. 6: 26. Ebr. 1: 12.

27. Han gör wattnet till små droppar; och drifwer sina skyar samman till regn;

28. Så att skyarna flyta, och drypa fast uppå menniskorna.

29. Då Han tager sig före att skingra sina skyar och tager sitt täckelse bort;

30. Si, så utbreder Han sitt ljus öfwer dem, och öfwertäcker hafwet, dädan de komma.

Grt. (v. 29.): Ja! Kan någon forstå molnens utbredning och Hans tälts dunder? Kan någon förstå Hans underbara werk i regnet, molnet och åskan?

Grt. (v. 30.): Han utbreder öfwer sig sitt ljus och betäcker hafwets grunder. Hans blixtar glänsa i molnen och öfwer hafwets djup.

31. Ty dermed dömer Han folket, och gifwer mat tillfyllest.

I dunder, blixt och storm utförer Herren stundom sina straffdomar. Se Dom. 5. Ps. 50: 3, 4. Ps. 97: 3, 4. Och genom regnet gör Han jorden fruktbärande eller straffar med misswext.

32. Han håller händerna före, och betäcker ljuset; och bjuder det, att det skall igenkomma.

Grt.: Han höljer händerna i ljus och befaller öfwer dem det skall träffa. Hans ljungeldar såsom Hans swärd träffa hwem Han will.

33. Om detsamma förkunnar Hans herde; och Hans boskap om skyn.

Grt.: Hans dunder förkunnar Honom, Hans wredes ifwer den kommande. Då ljungeldarne skola utföra Herrans straffdomar, v. 32, 33, så är dundret en röst af Hans wrede och förkunnar, att Han kommer. Hwarje ljungeld är också en påminnelse om Herrans tillkommelse i domen.

37. Capitel.

Guds werk, domar obegriplige.

Deraf förskräcker sig mitt hjerta, och bäfwar.

Redan i naturens under låter Herren ofta se sin förunderliga makt, så att menniskorna måste förskräckas och bäfwa. Huru mycket mera borde då en helig bäfwan afhålla dem ifrån att af Herran begära någon förklaring öfwer Hans ofta underbara skickelser i försynens styrelse!

2. Hörer Hans rösts skall, och det ljud som utaf Hans mun går.

3. Han ser under alla himlar; och Hans ljus skiner uppå jordens ändar.

4. Efter Honom bullrar dundret, och Han dundrar med ett stort skall; och när Hans dundrande hördt warder, kan man icke förhålla det;

5. Gud dundrar med sitt dunder grufligen;* och gör stora ting,† och warder dock icke känd. *Ps. 18: 14. †Job 5: 9; cap. 9: 10.

Guds wägar kunna icke utransakas i åskans dunder, ännu mindre kan Han fullkomligt känd warda i sin werldsregering. Sannolikt lät Gud höra sin röst i skyn under detta tal.

6. Han talar till snön, så är han straxt här på jorden; och till regnskuren, så är regnskuren der med makt.* *Ps. 33: 9. Ps. 147: 15, 16.

Det allsmäktiga skapareordet ”warde,1 Mos. 1: 3, fortsättes beständigt i uppehållelsen.

7. Man förgömmer sig ibland alla menniskor, att folket skall känna Hans werk.

Grt.: Han beseglar alla menniskors hand, att alla Hans skapelses menniskor måga känna (Honom). Om wintern och om natten förseglas menniskors hand, så att de icke kunna fortsätta sina arbeten på marken, utan hafwa tillfälle att begrunda Herrans werk, på det de må lära känna Honom.