| Psaltaren. | Ps. 130, 131,132. | 213 |
förlåtelsen för Jesu skull, har sedan icke en lagisk (trälaktig), utan en evangelisk (kärleksfull, barnslig) fruktan för Gud, och är af kärlek och tacksamhet rädd för att göra Honom emot.
5. Jag wäntar efter HERran, min själ wäntar; och jag hoppas uppå Hans ord.
Det är på Herrans ord och löften själen skall hoppas och förtrösta, icke på sina tankar och känslor, utan på Herrans ord skall hon bygga.
6. Min själ wäntar efter HERran, ifrån den ena morgonwäkten till den andra.* *Ps. 119: 147, 148.
Wäntan efter Herran wisar, att der är redan tro på Honom såsom ende hjelparen.
7. Israel hoppas uppå HERran: ty när HERran är nåd, och mycken förlossning när Honom.* *2 Sam. 24: 14.
8. Och Han skall förlossa* Israel ifrån alla hans synder. *Matth. 1: 21.
I Bot-Psalmerna wisar det sig, så wäl som i hwarje menniskas omwändelse till Herran, att då själen för sin egen del blifwit angelägen om sin salighet, så blifwer hon angelägen om andras frälsning. Då menniskan blifwer omwänd till Herran, så upptändes i hennes hjerta kärlek till nästan, och denna kärlek werkar förbön, samt äfwen bekännelse af sanningen inför andra och kärleksfulla försök att förmå dem till att behjerta, hwad deras frid tillhörer. Bäst är dock det under den första tiden af nådalifwet mer bedja, än med ord arbeta på andras omwändelse. Det behöfwes mera erfarenhet, wishet, ödmjukhet, stillhet och stadga i nåden, än det begynda nådalifwet har, för att med framgång angripa satans rike hos andra.
131. Psalm.
Rätt ödmjukhets spegel.En wisa Davids i högre choren. HERre, mitt hjerta är icke högfärdigt,* och mina ögon äro icke stolte: och jag wandrar icke i stora ting, de mig för höge äro. *2 Chrön. 32: 25. Ps. 101: 5. Ordspr. 16: 5.
Stolthet och högmod förråda sig förnämligast i ögonen. Den bekännelse, som innehålles i denna vers, uttrycker den trogna själens innersta wilja att wara rätt ödmjuk inför Herran.
2. När jag icke satt och stillade min själ, så wardt min själ afwand, såsom en ifrån sin moder afwand warder.
Om jag icke stillade och nedtystade min själ, såsom en den ifrån sin moder afwand warder, så skulle min själ i mig wara, såsom en den der afwand warder, d. ä. såsom ett otåligt och skriande barn. Det barn, som är afwandt, hwilar stilla wid modersbröstet, utan att åstunda modersmjölken, och så skola de trogna hwila wid Herrans ord och löften, utan att åstunda de känslor och nåderörelser, som de fått erfara i det andeliga lifwets spädaste barndomsdagar; de skala lefwa af tron allena.
3. Israel hoppas uppå HERran* ifrån nu och i ewighet. *Klagow. 3: 26.
Psalmens innehåll är en förklaring öfwer Jesu ord: Salige äro de, som icke se och dock tro.
132. Psalm.
Guds tempel och regering i Zion.En wisa i högre choren. Tänk, HERre, uppå David, och uppå allt hans lidande:*
- Ps. 56: 9.
2. Hwilken HERranom swor, och lofwade den mäktige i Jacob:
Den mäktige i Jacob är Israels Gud.
David förpligtade sig och gjorde Herranom löfte att bygga Honom ett hus, v. 5. Jfr 2 Sam. 7: 2. Ap.G. 7: 46.
3. Jag will icke gå i mitt hus hydda, eller lägga mig på min sängs läger.
4. Jag will* icke låta mina ögon sofwa, eller mina ögonlock sömniga wara; *2 Sam. 7: 2, [et]c. 1 Chrön. 17: 1, [et]c.
5. Till dess jag må finna ett rum* för HERran, till en boning den mäktige i Jacob. *Ap.G. 7: 46.
Rum, nemligen till templets uppbyggande. Det war för Davids fromma själ en plåga att, under det han sjelf hade hus och hem, icke ännu något tempel war bygdt till Herrans ära.
6. Si, wi höre derom i Ephrata: wi hafwa funnit det på skogsmarken.
Dessa ord syfta på de många wandringar, som förbundets ark war underkastad, innan templet uppbyggdes. Skogsmarken b. ä. Kiriath Jearim, skogsstaden, der Förbundets ark i 20 år förwarades. 1 Sam. 7: 1, 2.
7. Wi wilja gå in uti Hans boningar, och tillbedja inför Hans fotapall.* *1 Chrön. 28: 2. Ps. 122: 1.
8. HERre, statt upp till din ro, du och din makts ark.* *4 Mos. 10: 35, 36. 2 Chrön. 6: 41.
Ro, nemligen till en stadigwarande boning i templet, som skulle uppbyggas till Hans ära. Så skola alla, som längta efter Guds rike, bedja Honom inkomma till ro i deras hjertan.
9. Låt dina prester kläda sig med rättfärdighet; och dina heliga glädja sig.
I det Gamla Testamentet woro Aarons söner och Leviterna Herrans prester, men i det Nya Testamentet äro alla de trogna Herrans prester. 1 Pet. 2: 9.
_217.jpg&oldid=345181){kind=link}