| 256 | Cap. 18, 19. | Salomos Ordspråk. |
I swåra och wigtiga mål, då det war omöjligt att komma till klarhet och isynnerhet mäktiga personer emellan, brukades det att genom lottning öfwerlemna utslaget åt Gud, man wädjade sålunda till den högste domaren. Det gamla bruket att fråga Herran genom Urim och Thummim hade säkerligen gifwit anledning till måls afgörande genom lottning.
19. En broder, som fast står, han är såsom en fast stad; och de som för hwarannan strida, såsom en bom för ett slott.
Grt.: Bröder, som komma i fiendtligt förhållande till hwarandra (äro swårare till förlikning) än en fast stad, och trätor (mellan bröder) äro såsom en bom för ett palats (hwilken stänger ingången). — ”När en broder af den andre med orätt förtörnad warder, så är lättare att winna en befästad stad än honom att försona. Ju närmare och kärare, ju bittrare och häftigare wrede, såsom emellan man och hustru, emellan syster och broder.” L. Den warmaste wänskap förwandlas stundom till den bittraste fiendskap.
20. En man warder lönt, efter som hans mun talat hafwer; och han warder mättad af sina läppars frukt.* *Ords. 12: 13; cap. 13: 2.
Se cap. 12: 13.
21. Döden och lifwet står i tungans wåld; den henne älskar, han får äta af hennes frukt.
Den, som älskar sin tungas rätta bruk och lärer att i Herrans wishet nyttigt och wäl anwända sin talegåfwa, får deraf skörda god frukt, men den, som älskar tungans missbruk, får deraf hemta bittra frukter.
22. Den som en äkta hustru finner, han finner godt, och får wälsignelse af HERran.* *Ords. 19: 14; cap. 31: 10.
En from hustru kan mannen icke förwärfwa eller med egen klokhet wälja, utan genom Guds skickelse finna, och den, som finner och undfår en sådan gåfwa af Herran, finner dermed den största wälsignelse, som här på jorden kan gifwas. De, som härom bedja Herran och låta Honom styra, kunna alltså wara fullt förwissade, att Han gifwit eller gifwer dem en sådan maka, som för dem är den bästa och mest befrämjar deras både timliga och ewiga wälfärd. ”Änskönt under tiden olika tillgår, så wet han dock, att hans äkta stånd Gudi behagligt är, såsom hans inrättning och ordning, och hwad han derutinnan gör och lider, heter för Gudi wäl gjordt och lidet. Ebr. 13: 4.” L.
23. En fattig man talar med ödmjukhet; en rik man swarar stolteligen.
24. En trofast wän älskar mer, och står fastare än en broder.* *Ords. 17: 17.
”Främmande göra ofta en menniska mera godt än egna fränder.” L. Att wilja wara många till behag och hafwa många wänner förer en man i olycka, men en trogen wän är dyrbar. — Sök den bäste wännen!
19. Capitel.
En fattig man, den i sin fromhet wandrar, är bättre än en wrång man med sina läppar, den dock en dåre är.* *Ords. 28: 6.
Den, som talar med sina läppar det, som är wrångt och förwändt, är också en dåre. En sådan dåre, äfwen om han wore rik och förnäm, är likwäl sämre än en fattig, som wandrar i fromhet.
2. Der man icke med förnuft handlar, der går det icke wäl till;* och den som snar är på fötterna, han stöter sig. *Ords. 16: 20.
Såsom den lätt faller och stöter sig, som icke ser sig för fötterna, så störtar sig den i allahanda swårighet, som icke tänker sig före.
3. En menniskas galenskap förförer hans wäg, att hans hjerta emot HERran wredgas.* *Ps. 2: 1, 2.
En menniskas galenskap kan genom öfwerträdelser och blindhet sträcka sig ända derhän, att hon knotar emot Gud och gifwer honom skulden för de lidanden eller missöden, hon måste genomgå. Se Uppb. 16: 9, 11, 21:
4. Gods gör många wänner; men den fattige warder af sina wänner förlåten.* *Ords. 14: 20.
5. Ett falskt wittne blifwer icke ostraffadt; och den der lögn dristeligen talar, han skall icke undslippa.* *5 Mos. 19: 18, 19. Ords. 21: 28; cap. 25: 18.
6. Många wakta uppå förstens person; och alla äro dens wänner, som skänker gifwer.
7. Den fattige hata alla hans bröder, ja, ock hans wänner draga sig långt ifrån honom; och den som sig uppå ord förlåter, han får intet.
8. Den der klok är, han älskar sitt lif; och den förståndige finner godt.
Den som är så klok, att han söker den sanna wisheten, han älskar sitt lif rätt, han räddar sin själ och får ewinnerligt lif.
9. Ett falskt wittne blifwer icke ostraffadt; och den der lögn dristeligen talar, han skall förgås.
10. Den galne höfwes icke wäl goda dagar; mycket mindre en tjenare att råda öfwer förstar.* *Ords. 17: 16; cap. 26: 1; cap. 30: 22.
Då owisa och köttsligt sinnade menniskor komma till lycka, makt och ära, så länder det alltid till deras egen och andras olycka.
11. Den der tålig är, han är en klok menniska;* och det är honom ärligt, att han odygd öfwerse kan. *Ords. 14: 17; cap. 16: 32.
_260.jpg&oldid=345295){kind=link}