| Ahas tröstas. | Propheten Esaia. | Cap. 7. | 339 |
4. Och säg till honom: Wara dig, och blif stilla, frukta dig icke, och ditt hjerta ware oförskräckt för dessa twå rykande släckebränder: nemligen, för Rezins och de Syrers, och Remalia sons wrede:
5. Att de Syrer hafwa gjort ett ondt rådslag emot dig, samt med Ephraim och Remalia son, och säga:
6. Wi wilja upp till Juda, och förskräcka honom, och skifta oss emellan, och göra Tabeels son till konung derinne.
Prophetens son, Sear Jasub, skulle följa med till konungen såsom ett lefwande tecken till prophetians innehåll; ty namnet Sear Jasub betyder: en qwarlefwa skall återwända. Sjelfwa namnet war således en prophetia, att folket skulle föras i fångenskap, men att en liten del skalle komma åter till sitt land. Wara dig, v. 4, d. ä. wakta dig o. s. w. Propheten warnar Ahas att wara stilla och icke frukta för dessa fiender och att icke söka hjelp hos konungen af Assyrien. Fienderna kallas rykande släckebränder, för att antyda deras snara fall. Deras riken hölla på att slockna.
7. Ty så säger HERren, HERren: Det skall icke så bestå eller så ske.
Hwad Rezin och Pekah beslutat, skall icke gå i fullbordan; Herren gör de ogudaktigas råd om intet.
8. Utan liksom Damascus är hufwudet i Syrien, så skall Rezin wara hufwudet i Damascus. Och efter fem och sextio år skall det wara ute med Ephraim, att de icke mer skola wara något folk.
Såsom Damascus blott är hufwudstad i Syrien och icke i Juda, så skall Rezin blott regera i Damascus, men icke, såsom han inbillar sig, äfwen i det Judiska landet. Denna prophetia förkunnades år 741 f. Chr. f.; nära 20 år derefter år 722 blefwo Jsraels stammar bortförda i fångenskap till Assyrien, och 45 år sednare, d. ä. 65 år efter denna prophetias förkunnande, kom den Assyriske konungen Assarhaddon, 2 Kon. 19: 37; 2 Chrön. 33: 11, och bortförde i fångenskap den Judiske konungen Manasse (som sedan fick återwända), och wid samma tillfälle införde Assarhaddon i Israels land folk af Babel, af Cutha, af Avah, af Hamath och Sepharvaim och besatte de städer i Samarien. 2 Kon. 17: 24. Då upphörde äfwen den lilla qwarlefwan af Israels rike i landet att wara ett egentligt folk; ty de inkomne hedningarne fingo öfwerhanden.
9. Och liksom Samarien är hufwudet i Ephraim, så skall Remalia son wara hufwudet i Samarien. Tron I icke, så felar det med eder.
Remalia son skall blott herrska uti Israels rike och dess hufwudstad Samarien. Men fastän konungarne af Damascus och Syrien icke kunna utföra sin onda uppsåt, så skolen I dock icke kunna blifwa i landet, om I icke tron på Herran. Grt.: Tron I icke, så hafwen I icke bestånd.
10. Och HERren talade åter till Ahas, och sade:
11. Äska dig ett tecken af HERran din Gud, antingen neder i helwetet, eller ofwantill i höjden.
Ställ din begäran djupt (om du tänker, att Gud icke kunde så djupt nedlåta sig till dig) eller stig med din begäran i höjden, d. ä. bed om någonting, som synes dig högt och swårt.
12. Men Ahas sade: Jag äskar intet, att jag icke skall försöka HERran.* *5 Mos. 6: 16.
Detta war den skrymtaktiga förewändning, hwarmed Ahas gerna wille göra sig lös från Gud, ty han hade wändt sig till Assyriens konung och trodde icke, att han behöfde Guds hjelp eller att Gud wille hjelpa honom.
13. Då sade han: Nu wäl, så hörer I af Davids hus; är det eder litet, att I gören menniskor emot, utan att I ock gören min Gud emot?
Här swarar propheten och talar både til konungen och hans hus. Det är att göra Gud emot, då man icke will bedja och äska, då Han befaller det. Det är också att göra Gud emot, då man icke will emottaga den nåd, som Han tillbjuder i Jesu Christo.
14. Derföre skall HERren sjelf gifwa eder ett tecken: Si, en jungfru är hafwande, och skall föda en son, den skall hon kalla ImmanuEl:* *Matth. 1: 23. Luc. 1: 31.
Grt.: Si Jungfrun! hon warder hafwande och föder en son, den skall hon kalla Immanuel. Fastän du, o konung, icke will äska ett tecken, så gifwer Herren sjelf eder ett tecken. En gång skall Han, som är Immanuel, Gud med oss, wår utlofwade Messias, födas af den jungfru, som Herren dertill har bestämt bland Israels folk af Davids stam. Detta är Herrans löfte, och detta löfte skall wara dig ett tecken, att Rezin och Pekah icke skola kunna utrota Davids konungahus, såsom de föresatt sig, v. 6. Gud skall bewara Davids hus för Immanuels skull. Stundom anföras i Guds ord tillkommande ting såsom tecken för det närwarande, se 2 Mos. 3: 12; 1 Sam. 2: 34; ty hwad Herren förkunnar är så säkert, som om det redan wore skedt. Namnet Immanuel, som också nämnes, Matth. 1: 23, är till sin betydelse detsamma som Christus, på det sätt att Immanuel betyder Gud med oss, Christus betyder smord, och blott Han, som är Gud och menniska i en person, kunde blifwa smord eller utrustad såsom menniska med Gudomens alla egenskaper. Immanuel eller Gud med oss betyder också, att Christus förenar sin frälsta församling med Gud, Joh. 17: 21, och gör henne delaktig af Guds natur, 2 Pet. 1: 4, så att församlingen blifwer lefwandes Guds tempel, en andlig kropp, hwaruti Han sjelf lefwer
_343.jpg&oldid=345521){kind=link}