| De gudfruktiga Judas tröstas. | Propheten Esaia. | Cap. 51. | 419 |
omlinda sig med Guds wredes eld, och i denna eld, — hwart wilja de taga wägen? Den är idel mörker; till slut bränner den i själ och hjerta redan här i tiden, och sedan blifwer deraf en eld, som icke utslocknar. cap. 66: 24.
51. Capitel.
Trons grund. Guds löfte.Hörer mig, I som efter rättfärdighet faren, I som HERran söken; ser uppå klippan, dädan I afhuggne ären, och uppå brunnsgropen, dädan I utgrafne ären.
Messias fortfar i detta cap. att förmana, och trösta de trogna både af Judarne och hedningarne, att se tillbaka på de trognas fader, nemligen Abraham, som höll sig fast wid Gud och Hans löften, äfwen då det icke war sannolikt för menniskors ögon, att dessa löften kunde fullbordas. I afseende på den lekamliga härkomsten liknas Abraham wid en klippa, utur hilken stenar för en byggnad uthuggas, och stammodren liknas wid en brunn, från hwilken wattubäckar härledas. Se v. 2.
2. Ser uppå Abraham eder fader, och Sara, den eder födt hafwer; ty jag kallade* honom, då han ännu ensam war, ocyh wälsignade honom, och förmerade honom. *1 Mos. 12: 1.
3. Ty HERren hugswalar Zion, Han tröstar all dess öde, och gör dess öde såsom lustgårdar, och dess hedmark såsom en HERrans örtagård; glädje och fröjd skall man finna derinne; tack och lofsång.
Det udner, som Gud gjorde med Abraham, v. 2, i det Han gaf honom lifsfrukt, fastän Abraham och Sara woro gamla, är en pant och ett tecken, att Gud ännu skall förbarma sig öfwer det ofruktbara, ödelagda Zion, både öfwer det gamla Israel och öfwer christenheten, som på wissa tider liknar en ofruktbar ödemark; men den skall slutligen blomstra såsom en härlig plantering. Se Es. 35; cap. 44: 26.
4. Gifwer akt uppå mig, mitt folk, och hörer mig, min allmoge: ty af mig skall utgå en lag,* och min rätt will jag sätta folken till ljus. *Es. 2: 3.
Med lag menas här Evangelii lära i dess fulla klarhet, se Rom. 3: 27. Genom salighetens ord från Honom, som är werldens ljus, skola alla folk upplyftas; se cap. 42: 1, 5, 6.
5. Ty min rättfärdighet är när; min salighet drager ut, och mina armar skola döma folken: öarne förbida mig*, och wakta uppå min arm. *Es. 42: 4.
Guds högsta rättfärdighet är uppebarad i Christo Jesu, och den rättfärdighet, som är nödwändig i himmelriket, bor i Christus allena och gifwes af nåd åt alla, som tro på Honom. Denna rättfärdighet och salighet blifwer här förkunnad, och efter denna lära will Gud döma werlden med sina utsträckta armar. Genom Evangelium frälsas de trogna, efter Evangelium dömas de otrogna. Joh. 12: 48. Rom. 2: 16. De hedniska folken wänta efter Herrans uppenbarelse i nåd och makt; de känna Honom icke, men behofwet i deras själar talar mäktigt om Honom, likasom hungren talar om bröd till de hungrige, äfwen om de icke weta, hwar bröd finnes.
6. Lyfter edra ögon upp till himmelen, och skåder neder uppå jorden: ty himmelen skall förgås såsom ett kläde*, och de, som bo deruppå, skola dö bort såsom detta: men min salighet blifwer ewinnerligen, och min rättfärdiget skall icke återwända.† *Ps. 102: 27. †Luc. 21: 33.
Såsom detta, nemligen såsom himmel, och jord skola förgås, så förgås också de ting, som derpå äro. Guds ord och salighetens lära står wida fastare än himmel och jord. Christus blifwer i ewighet, och salige alle de, som Honom tillhöra!
7. Hörer mig I, som kännen rättfärdighet; du folk i hwilkets hjerta min lag är:* frukter eder intet, när menniskorna försmäda eder, och gifwer eder icke, när de förhärda eder.† *Ps. 37: 31. †Matth. 5: 11, 12.
8. Ty mal skall uppäta dem såsom ett kläde*, och maskar skola äta dem såsom ull: men min rättfärdighet blifwer ewinnerlgien, och min salighet förutan ända. *Es. 50: 9.
Guds lag, Guds ord, lag och Evangelium är i de trognas hjertan. Jer. 31: 33, 34. 2 Cor. 6: 16. I föregående verser har Messias wisat, huru de, som söka rättfärdighet, skola finna den, och att den är nära, v. 5, de skola taga den i tron såsom Abraham, v. 2. Här talar Han till dem, som redan blifwit rättfärdiggjorda, och tröstar dem mot alla förföljelser. De, som förfölja dem, skola sjelfwe förgås; såsom kläde förtäres af mal, så skola de i mullen förtäras af dödens mask och blifwa i ewig död. I Skriften omtalas aldrig, att Guds folk förtäres af mask och förgängelse, emedan deras själ icke lider deraf. Då menniskan har Christus och med Honom en ewinnerlig rättfärdighet och salighet i tron och dess fulla besittning och åtnjutande i hoppet, så behöfwer han icke frukta för motståndet af swaga meniskor, som så snart blifwa till stoft, förtäras af mask och förglömmas!
9. Upp, upp, kläd dig i starket, du HERrans arm; upp, såsom i förtiden
_423.jpg&oldid=345735){kind=link}