| 442 | Esaia bön. | Propheten Esaia. | Cap. 64. |
2. Såsom ett hett watten för kraftig eld försjuder, att ditt namn måtte kunnigt warda ibland dina fiender, och hedningarne måste darra för dig.
3. Genom de under, som du gör, dem man sig icke förser, då du nederfor, och bergen försmulto för dig.* *Dom. 5: 4, 5. Ps. 68: 8, 9.
O! att du wille uppenbara dig i härlighet och makt såsom fordom på Sinai och försmälta wåra hjertan, hwilka nu äro hårda såsom berg! 2 Mos. 19: 16, 24, 25. Ps. 97: 4, 5. Så önska de omwända af Israel för de otrogna af sitt folk. — För Herrans heliga eld försmälta bergen och förflyta; hårda hjertan smälta; mäktiga fiender och stora hinder, som ligga i wägen för Hans rike, måste bortflyta eller dunsta bort, såsom sjudande watten upplöses till dunst och förflyger. Bland dessa hinder är också allt hedniskt mörker inbegripet. Guds rikes stora segrar måste äfwen i Nya Testamentet förorsaka en helsosam förskräckelse, såsom Herrans under fordom, då Han förde sitt folk med stora under genom hafwet, öknen och Jordan. I smältningen ligger också den saliggörande smältning antydd, som omtalas Mal. 3: 3.
4. Såsom af werldens begynnelse icke hördt är; det ock intet öra förnummit, och intet öga sett hafwer,* utan du Gud, hwad dem sker, som förbida Honom. *1 Cor. 2: 9.
Hwad menniskor aldrig sett eller hört, det gjorde Gud med sitt folk Israel, då Han med många och stora under förde det från Egypten till Canaans land. Ännu större under har Herren gjort genom frälsningen i Christo, sin enfödde Son. Stora under förestå ännu till Christi rikes seger, och i härlighetens rike blifwa frälsningens under fulländade. Se 1 Cor. 2: 9, 10.
5. Du mötte de glada, och dem som rättfärdighet brukade, och på dina wägar tänkte uppå dig: si, du war wäl wred, då wi syndade och länge blefwo deruti; men oss wardt ända hulpet.
Se cap. 63: 15.
6. Men nu äro wi allesamman såsom de orene; och alla wara rättfärdigheter äro såsom ett orent kläde:* wi äro alle bortfalnade såsom löf;† och wåra synder föra oss bort såsom ett wäder. *Hes. 36: 17. †Ps. 90: 5.
All wår rättfärdighet, det allrabästa af wåra egna tankar, ord och gerningar är med fynd besmittadt; se Jud. v. 23. Ho will finna en ren, der ingen ren är? Job 14: 4. Det, som för menniskor kan synas såsom rättfärdighet, är alltid behäftadt med synd, då det är menniskans eget werk; ty utan ny födelse genom tron på Christum finnes ingen barnslig fruktan och kärlek till Gud, som är enda källan, hwarifrån allt skall härflyta, som är godt inför Gud. Utan denna grund är allt skrymteri och synd, ehuru godt det än synes. Detta bekänna nu de trogna af Israel och erkänna, att hela folkets och deras egna synder äro orsaken till Israels förkastelse, likasom då Daniel beder för sitt folk. Dan. 9: 5, 6, 8, 10, 13. I Christi rättfärdighet äro de trogna såsom träd wid wattubäckar med friska, gröna löf, Ps. 1: 3, och frukter, men i den egna rättfärdigheten liknar äfwen den bästa menniska ett wissnadt löf, som af syndens wäder bortföres, och hennes rättfärdighet liknas wid ett orent kläde. Orenheten är starkt uttryckt. 3 Mos. 15: 19.
7. Ingen åkallar ditt namn, eller uppstår till att hålla sig intill dig; ty du gömmer bort ditt ansigte för oss, och låter oss försmäkta uti wåra synder.
Trons bön håller den mäktige Guden, såsom ett barn håller sig fast wid sin moders kläder och är i trygghet, så länge det håller sig fast. Då menniskan öfwergifwer Herran, så måste hon försmäkta och förgås i sina synder, om hon icke söker Honom på nytt.
8. Men nu, HERre, du är wår fader; wi äro ler; du är wår mästare, och wi äro alla dina händers werk.* *Rom. 9: 20, 21.
V. 6, 7 innehålla syndabekännelse och v. 8 en bekännelse af wanmakt och hjelplöshet. Med synden ådrager menniskan sig elände och lidande, men har ingen makt att hjelpa sig sjelf från syndens skuld och straff.
9. HERre, war icke för fast wred, och tänk icke på synden ewinnerligen;* se dock deruppå, att wi alle äro ditt folk. *Ps. 25: 7. Ps. 79: 8.
Ewinnerligen, d. ä. för alltid. Herre handla icke med oss efter wåra synder och wedergäll oss icke efter wåra missgerningar! Wi äro ditt folk, som du har skapat och fört med mäktig hand! Så få de trogna i Christi kyrka åberopa sig på de stora nådesförmåner, som i Christo äro åt dem förwärfwade: Ordet och Sakramenterna och alla de nådens skatter, som i kyrkan finnas. Alla själar höra på det sätt till Guds folk, att de alla äro Hans skapade werk, alla äro de Hans återlösta, och alla, som bära det christna namnet, äro genom dopet Hans förbundsfolk. Men de, som för alltid öfwergifwa förbundet, äro just derföre förlorade.
10. Din helgedoms kläder äro öde wordne: Zion är öde wordet; Jerusalem Iigger förstördt.
11. Wår helighets och härlighets hus der wåra fäder dig utinnan lofwat hafwa, är uppbrändt med eld; och allt det kosteliga, som wi hade, är till skam gjordt.
12. Will du, HERre, wara så hård härutinnan, och sitta stilla, och så swårligen nederslå oss?
_446.jpg&oldid=345780){kind=link}