| 444 | Herrans swar på Esaia bön. | Propheten Esaia. | Cap. 65. |
jag skall mäta dem deras förra wäsende uti deras sköt.
Det står skrifwet! Guds dom är icke blott uttalad, utan skrifwen och oåterkalleligen stadfäst, den är skrifwen inför Hans ansigte och för oss är den kungjord i den Heliga Skrift.
8. Så säger HERren: likasom då man must finner uti windrufwan, och säger: Förderfwa det icke, ty der är en wälsignelse uti; alltså will jag för mina tjenares skull göra, att jag icke förderfwar det allt;
Under de timliga straffdomarne förbarmar sig Herren för de rättfärdigas skull, hwilket är för Christi skull, så att ingen straffdom skall utrota ett helt folk, så länge ett wisst antal af fromma själar finnas, såsom Herren lofwade att skona Sodom, om det hade funnits 10 rättfärdiga derinne, och för samma barmhertighets skull wäntar Herren på den enskilda menniskans bättring, så länge hjertat icke är fullkomligt tillslutet för nådens ande. Se 1 Mos. 6: 3. Luc. 13: 8, 9. 2 Pet. 3: 9, 10.
9. Utan will låta wäxa utaf Jacob säd, och af Juda den som mitt berg besitta skall; ty mina utkorade skola besitta det, och mina tjenare skola der bo.
Af det förkastade Judafolket skall slutligen uppstå ett heligt slägte och af hedningarne skall ett andligt Israel samlas. De skola åtnjuta nådens härliga förmåner i Guds rike.
10. Och Saron skall wara ett hus för hjordar, och Achors dal skall ett fäläger warda för mitt folk, som mig söka.
Saron och Achors dal woro berömda såsom förträffliga betesmarker, rika på gräs och blommor. Se Högaw. 2: 1. Es. 35: 2. Jos. 7: 26. Os. 2: 15. I Achors dal blef Achan stenad, och detta ställe war derföre en helsosam påminnelse för Israel i alla tider om den förbannelse och de olyckor, synden medförer: ty för Achans stölds skull gick en swår straffdom öfwer hela Israel, till dess Achan sjelf hade fått sin dom, Jos. 7. Det löfte, som innehålles i denna prophetia, innebär, att wälsignelsen skall få öfwerhand då Herren förbarmar sig öfwer sitt folk, och denna wälsignelse ökas, ju mera den benådade kommer ihåg sin owärdighet och hjertat wistas i Achors dal. Se Ps. 23. Nåderikets förmåner äro framställda under bilden af Sarons blomsterängar. Achors domsdal blifwer en grön dal, full af ljuflighet för dem, som fly från domstolen till nådastolen. Sach. 3. Rom. 3: 25.
11. Men I, som HERran förlåten, och mitt helga berg förgäten, och uppresen till Gad ett bord, och skänken fullt in af drickoffer för Meni.
12. Nu wäl, jag will uträkna eder till swärd, så att I alle måsten bocka eder till slagtning; derföre att jag kallade, och I swaraden intet; jag talade, och I hörden intet,* utan gjorden det mig misstyckte, och utwalden det mig icke täckt war. *Ords. 1: 24. Es. 66: 4. Jer. 7: 13.
Dessa twå verser få icke åtskiljas; i den förra omtalas affallets synder och i den sednare straffets hotelser. Gad och Meni betyda twå afgudar, motswarande Bel och Nebo i Babylon, Se cap. 46: 1. Gad war Solen och Meni månen. Äfwen kan Gad betyda lyckan och Meni ödet, hwilka dyrkades såsom afgudamakter af hedningarna. Wid afgudafesterna höllos offermåltider. Man kan äfwen öfwersätta ordet Gad med krigshär eller folkskara, och Geni med räknare, täljare, tal, flertal. Dessa betydelser nämna då för oss twå stora makter, som nu för de fleste gälla mer än Gud i himmelen. På krigshärar och stora summor tro många nu, att folks och staters trygghet och wälfärd bero. Mellan enwälde bygdt på krigsmakt och folkwälde bygdt på flertal af röster komma wågskålarne nu att alltmera förunderligt stiga och sjunka. Dessa twå afgudamakter komma att med en förfärlig kamp täfla om öfwerwäldet, till dess den himmelske konungen störtar dem båda såsom fordom Bel och Nebo. Ordet uträkna syftar på betydelsen af Meni. Menniskorna göra sina uträkningar och räkna på sitt wis både för enskild del och i kyrka och stat; de räkna sina egodelar, de räkna sina röster, de räkna sina penningar, men Herren räknar på annat sätt, och olycklig den, som räknas med ibland dem, hwilka förgås i sina synder.
13. Derföre säger HERren HERren alltså: Si, mina tjenare skola äta, men I skolen hungra; Si, mina tjenare skola dricka, men I skolen törsta; Si, mina tjenare skola glade wara; men I skolen till skam warda;
Se Ps. 23. Förskräckliga äro hotelserna öfwer de ogudaktiga; outsägligt härliga löften gifwas åt Guds folk. Ett fullt åtnjutande af nådens rikedomar och alla wälsignelser innefattas i dessa löften. Se Ps. 22: 27, 30. Matth. 8: 11, 12. Luc. 22: 30.
14. Si, mina tjenare skola fröjda sig för godt mods skull, men I skolen för hjertans sorg skull ropa, och för jemmer gråta;
15. Och skolen låta edra namn åt mina utkorade till ett swärjande; och HERren HERren skall döda dig, och nämna sina tjenare med ett annat namn; * *Es. 62: 2.
Till ett swärjande, d. ä.: då man will taga Gud till wittne på en sanning och framhålla Herran såsom den oskyldiges förswarare och såsom syndens och ogudaktighetens hämnare, så skall man åberopa sig Hans folks underbara förlossning och det straff, som gått öfwer Hans fiender. Ordet dig syftar på hwar och en ogudaktig, som uppreser sig emot Herran, men isynnerhet på den fiende, som Nya Testamentet
_448.jpg&oldid=345784){kind=link}