| 484 | Om tillkommande straff. | Propheten Jeremia. | Cap. 19, 20. |
Folket walde Gehenna eller Hinnomsdalen, det walde icke Herran och Hans tempel, och det gick med folket efter dess eget wäl. Så beror också i christenheten deras dom, som förtappade warda, just derpå, att de hafwa walt Moloch i stället för Herran; Gehenna, synden, döden och helwetet, i stället för rättfärdigheten, lifwet och saligheten. I v. 5 står uttryckligen, att dessa afgudadyrkare uppbrände sina egna barn till offer åt Moloch. Äfwen i christenheten offras åt Moloch eller förstöraren många både gamla och unga barn i fåfängans, syndens och lastens brand.
6. Derföre si, den tid warder kommande, säger HERren, att man detta rummet icke mer kalla skall Tophet, eller Hinnoms sons dal, utan dråpodal.* *Jer. 7: 32.
Synden är död och dom; Tophet, Hinnomsdalen, eller syndens tjenst och träldom, är en dråpodal; ty derigenom dödas själen och hemfaller åt den ewiga döden.
7. Ty jag skall förstöra Juda och Jerusalems gudstjenst i detta rum, och stall låta dem falla genom swärd för deras fiender, och deras hand, som efter deras lif stå; och skall gifwa deras kroppar fåglarna under himmelen, och djuren på marken till mat;* *Jer. 7: 33; cap. 16: 4.
8. Och skall göra denna staden öde, och till spott, så att alle de, som gå der fram, skola förundra sig uppå alla hans plågor, och bespotta honom.* *Jer. 18: 16.
9. Jag skall låta dem äta sina söners och döttrars kött, och en skall äta den andres kött,* uti den nöd och ångest dermed deras fiender, och de som efter deras lif stå, dem tränga skola.† *3 Mos. 26: 29. 5 Mos. 28: 53. Klagow. 4: 10. †Luc. 19: 43.
I högsta nöd wisar sig hos oomwända menniskor merändels den argaste sjelfwiskhet, så att den ene liksom äter den andres kött, stundom bokstafligen; men här talas icke hufwudsakligen om denna sjelfwiskhet, utan om den stora nöden såsom ett straff för synden. Se 2 Kon. 6: 25–33. Äfwen i sådan nöd kan menniskan häda den Allsmäktige. Uppb. 16: 8, 9, 11.
10. Och du skall sönderslå krukan för de män, som med dig gångne äro;
11. Och säg till dem: Detta säger HERren Zebaoth: Rätt såsom man sönderslår en krukomakaren käril, så att det icke kan igen helt warda: så skall jag ock sönderkrossa detta folk och denna stad, och skola i Topheth begrafne warda, derföre att der skall eljest intet rum wara till begrafning.
12. Så will jag göra med detta rum och dess inbyggare, säger HERren, att denna staden skall warda likasom Topheth.
Såsom Topheth eller Hinnomsdalen blef full af grafhögar, så skulle af staden blifwa en samling af grushögar.
13. Dertill skola de hus i Jerusalem, och Juda konungars hus, ju så oren warda, som det rummet Topheth, ja, alla hus, der de på taken för all himmelens här rökt hafwa, och åt andra gudar drickoffer offrat hafwa.* *Jer. 32: 29.
Afgudatjensten utöfwades således icke blott på höjderna, utan på de flata taken.
14. Och då Jeremia igenkom ifrån Topheth, dit HERren honom sändt hade till att prophetera, gick han in i gården åt HERrans hus, och sade till allt folket:
15. Detta säger HERren Zebaoth Israels Gud: Si, ja skall låta komma öfwer denna staden, och öfwer alla hans städer all den olycka, som jag emot dem talat hafwer; derföre att de äro halsstyfwe, och mina ord icke höra wilja.* *Jer. 7: 26: cap. 17: 23.
Så beseglas nu i uttryckliga ord den dom, som genom den betydelsefulla liknelsen afbildades. Så länge Israels folk något liknade ett böjligt ler i Herrans hand, så war ännu hopp om räddning, men så snart det liknade ett hårdbrändt, sönderbrutet lerkärls skärfwor, så war allt hopp om räddning förloradt, likasom en kruka, som går sönder på skifwan, kan förnyas, men den, som går sönder efter bränningen, är ohjelpligt förderfwad. Så länge menniskosinnet ännu är böjligt, så kan själen räddas, men så snart samwetet genom syndabranden blifwer hårdbrändt, så är det förhärdelse, och räddning är icke mera möjlig, emedan wäckelse och bättring icke kunna ske. 1 Tim. 4: 2.
20. Capitel.
Jeremia fängelse, otålighet.Men då Pashur, Immers son, prestens, den för en öfwersta i HERrans hus satt war, hörde Jeremia prophetera dessa orden;
2. Slog han propheten Jeremia, och kastade honom i fängelse* i den öfra porten BenJamins, hwilken på HERrans hus är. *Jer. 29: 26.
Presten Pashur, som war öfweruppsyningsman öfwer en afdelning af tempeltjensten, war
_488.jpg&oldid=345889){kind=link}