| 640 | Mått, mynt, offer. | Propheten Hesekiel. | Cap. 45. |
9. Ty detta säger HERren HERren: Är det icke ännu nog, I Israels förstar? Låter af allt oskäl och wåld, och görer det rätt och godt är, och betunger icke så mitt folk mer, säger HERren HERren.
Försten skulle således hafwa en bestämd del af landet till sitt underhåll. Denna förstelag (v. 9) är icke blott en föreskrift utan tillika en prophetia, som skall fullbordas, då Herrans Ande blifwer rådande i församlingen. Detsamma gäller också om mått, mål och wigt och om den offertionde, hwarom här föreskrifter följa.
10. I skolen hafwa rätt wigt, och rätt skäppa, och rätt mått.* *3 Mos. 19: 35, 36.
11. Epha och bath skola alla lika wara, så att ett bath skall hålla tiondedelen af ett homer, och epha sammalunda tiondedelen af ett homer: ty efter homer skall man mäta dem båda.
Epha, måttet för torrwaror, Bath, måttet för wåtwaror.
12. Men en sikel skall hålla tjugu gera,* och en Mina gör tjugu siklar, fem och tjugu siklar, och femton siklar. *2 Mos. 30: 13. 3 Mos. 27: 25. 4 Mos. 3: 47.
13. Detta skall nu wara häfoffret, som I gifwa skolen, nemligen sjettedelen af ett epha, af ett homer hwete, och sjettedelen af ett epha, af ett homer bjugg.
Således utgör detta häfoffret 1⁄60:del af ett homer, alltså 1⁄60:del af afkastningen i säd, o. s. w.
14. Och af olja skolen I gifwa ett bath, nemligen ju hwart tionde bath af en cor, och det tionde af homer: ty tio bath göra ett homer.
Häfoffret of oljan är alltså 1⁄100:del af hwars och ens egendomslotts afkastning. Cor war ett mått, lika stort som ett homer.
15. Och ju ett lamm af tuhundra får af hjorden utaf Israels hjordmark till spisoffer, och bränneoffer, och tackoffer, till försoning för dem, säger HERren HERren.
16. Allt folket i landet skall bära sådant häfoffer till försten i Israel.
17. Och försten skall offra sina bränneoffer, spisoffer och drickoffer på högtiderna, nymånader och sabbather, och uppå alla Israels hus stora högtider: dertill göra syndoffer och spisoffer, bränneoffer, och tackoffer, till försoning för Israels hus.
Försten offrar således icke blott för sig sjelf, utan för hela folket. Se 3 Mos. 4: 1–3. 1 Kon. 8: 5, 62, 63. 2 Chrön. 30: 21.
18. Detta säger HERren HERren: På första dagen i första månaden skall du taga en ung stut, den utan wank är, och skära helgedomen.
Detta är en ny föreskrift, som icke så förekommer i Mose lag.
19. Och presten skall taga af syndoffrets blod, och bestänka der med dörrträn af huset, och alla fyra hörnen af altaret, samt med dörrträn till porten åt inre gården.
20. Alltså skall du ock göra på sjunde dagen i månaden, om någon hände wara förledd, och förtaga sig af owetenhet; på det I mågen skära huset.
Förledd, grt: felande af förseelse, ehuru man wet det. Att förtaga sig af owetenhet är hwarje sådant fel, som sker af okunnighet. Här menas alla synder, som ske af förseelse eller okunnighet. Således finna wi, att detta tempel och denna prophetiska beskrifning om dess inrättning och gudstjenst icke kan syfta på det nya Jerusalem, som omtalas i Johannis Uppenbarelse, ty i det nya Jerusalem finnes hwarken synd eller offer mer. Men här talas icke om uppsåtliga synder. De, som uppsåtligen synda, utesluta sig sjelfwa och blifwa uteslutna från denna heliga församling.
21. På fjortonde dagen i första månaden skolen I hålla Passah,och heligt hålla i sju dagar, och äta osyradt bröd.* *2 Mos. 12: 18.
22. Och på samma dagen skall försten offra för sig, och för allt folket i landet, en stut till syndoffer.* *Hes. 46: 2.
23. Men i de sju dagar af högtiden skall han hwar dag göra HERranom bränneoffer, ju sju stutar och sju wädrar, de der utan wank äro, och ju en getabock till syndoffer.
24. Men till spisoffer skall han ju offra ett epha till hwar stut, och ett epha till hwar wädur, och ju ett hin olja till hwart epha.
25. På femtonde dagen i sjunde månaden skall han hålla heligt i sju dagar efter hwarannan,* likasom de andra sju dagar, och rätt så hålla det med syndoffer, bränneoffer, spisoffer och med olja. *4 Mos. 29: 12.
Af allt detta är det mycket tydligt, att denne förste icke kan betyda Christus sjelf, utan den Han tillsätter att wara den synlige försten öfwer sitt folk. Här beskrifwas påskhögtiden och Löfhyddohögtiden; Påskhögtiden v. 21 och Löfhyddohögtiden v. 25. Men de offer, som här föreskrifwas, öfwerensstämma icke med de offer, i Mose lag woro föreskrifna, och här omtalas icke något påskalamm.
_644.jpg&oldid=346334){kind=link}