| 698 | En straff- och botpredikan. | Propheten Joel. | Cap. 2. |
hedningarna få råda öfwer dem; hwi will du låta säga ibland folken: Hwar är nu deras Gud?* *2 Mos. 32: 12. Ps. 79: 9, 10. Ps. 115: 2.
Denna bön lägger propheten i presternas mun, och folket skulle deruti instämma. Det är Guds namn och Hans ära, som skall åberopas såsom grund till bönhörelse, liksom då Mose bad, 4 Mos. 14: 13–16, att Herren måtte hjelpa för sin egen skull, på det Hans namn icke måtte försmädas bland hedningarna, som alltid fröjdade sig öfwer Israels olyckor och derwid försmädade Herran såsom en wanmäktig Gud.
18. Så skall då HERren hafwa nit om sitt land, och skona sitt folk.
Herren sjelf lärer bönen (v. 17), och här utlofwas bönhörelsen. Märk: då Guds Anda lärer dig att bedja, så är äfwen din bönhörelse beslutad i himmelen. Du är då bönhörd!
19. Och HERren skall swara, och säga till sitt folk: Si, jag skall sända eder korn, must och olja tillfyllest, så att I skolen deraf nog hafwa;* och skall icke mer låta eder på skam komma ibland hedningarna. *5 Mos. 28: 11, 12.
20. Och skall jaga dem af nordan långt bort ifrån eder, och drifwa honom bort uti ett torrt och öde land; nemligen, hans ansigte bort emot hafwet öster ut, och hans ända bort emot yttersta hafwet; han skall ruttna, och lukta för sin högfärds skull.
Här beskrifwes icke blott, hwad ända denna grufliga här af gräshoppor skulle få, utan detta är också en bild af den Assyriska härens undergång under Sanherib, samt af en ännu tillkommande mäktig fiendes nederlag. Hes. 39: 11–20. Hafwet öster ut är Döda hafwet, och det yttersta hafwet är hafwet i wester eller Medelhafwet. — För sin högfärds skull, grt: Han hafwer gjort stora ting, nemligen denna plåga har gjort mycket ondt, men måste sålunda förgås. Detta gäller om hwarje plågoris, som Gud anwänder att tukta syndare, det måste derefter förderfwas.
21. Frukta dig intet, du land; utan gläd dig, och war wid ett godt mod; ty HERren kan ock göra mäktiga ting.
22. Frukter eder intet, I djur på marken; ty boningarna i öknen skola grönskas, och träden bära sin frukt, och fikonträd och winträd skola wäl bära.
23. Och I, Zions barn, fröjder eder och warer glade i HERran eder Gud, den eder nådeligt regn gifwer, och sänder eder neder morgonregn och aftonregn* såsom tillförene. *5 Mos. 11: 14. Jer. 5: 24.
De orden: nådeligt regn, betyda tillika, efter grt.: läraren till rättfärdighet Jemte de lekamliga wälsignelser, som här utlofwas, hwilka tillika betyda andeliga förmåner, utlofwas här den högsta himmelska wälsignelsen, att rättfärdighetens lärare, nemligen Christus sjelf, skulle komma, Han som både förkunnar och gifwer rättfärdighet. Det samma ordet betyder både regn och lärare. Likasom regnet gör jorden fruktbar, så dryper Evangelii ord öfwer öppnade hjertan och gör dem fruktbärande. Se cap. 3: 18. Es. 45: 8. Morgonregn och aftonregn betyder således icke blott det regn, som gör jorden fruktbar, utan den dagliga nåd, som genom Guds ord och öfriga nådemedel werkar andeligt lif och andans frukter hos menniskorna. Till att emottaga andeliga wälsignelser måste såwäl stundom hela folk förberedas genom stora hemsökelser, som också hwarje enskild själ genom syndaånger och innerlig förödmjukelse. Propheterna hafwa alltid stränga hotelser framför sina härligaste löften. Om arla- och serlaregn se 5 Mos. 11: 14.
24. Att ladorna warda fulla med korn, och pressarna öfwerflödighet af must och olja hafwa skola.* *Ords. 3: 10.
25. Och jag skall gifwa eder de åren igen, som gräshoppor, flygmaskar, lus och gräsmaskar, som min stora här woro, den jag ibland eder sände, uppätit hafwa:* *Joel 1: 4.
26. Att I skolen hafwa nog till att äta, och prisa HERrans eder Guds namn, den ibland eder under gjort hafwer; och mitt folk skall icke mer till skam warda.
27. Och I skolen förnimma, att jag är midt ibland Israel, och att jag är HERren eder Gud, och ingen mer;* och mitt folk skall icke mer till skam warda *Es. 46: 9.
Då den enskilda menniskan omwänder sig till Gud, så sker först och främst en förwandling i hjertat, ljus från himmelen fördrifwer syndens mörker, och i stället för andelig död och träldom uppfylles hjertat med lif i Christo Jesu och undfår dagligt tillflöde af nådens gåfwor samt äfwen timlig hjelp och wälsignelse. Detsamma gäller om hela samhällen och riken, då sann gudsfruktan blifwer allmännare. Och slutligen skall detsamma wisa sig i widsträcktare mått på den återlösta jorden, Es. 35, till dess efter Gud löfte nya himlar och en ny jord blifwa de rättfärdigas boningar.
28. Och derefter skall jag utgjuta min Anda* öfwer allt kött, och edra söner och döttrar skola prophetera; edra äldste skola hafwa drömmar, och edra ynglingar skola se syner. *Es. 44: 3. Ap.G. 2: 17.
Apostelen Petrus uttyder detta såsom en prophetia om den Helige Andes utgjutelse på Pingstdagen. Förut utlofwades rättfärdighetens Predikare (v. 23), Jesus Christus, och derefter den Helige Ande, som på pingstdagen blef utgjuten öfwer de församlade, och denna utgjutelse fortfar
_702.jpg&oldid=346500){kind=link}