| 12 | Judiths Bok. | Cap. 10, 11. |
10. Capitel.
Då hon nu utbedit hade, stod hon upp, och kallade sin (piga) Abra.
2. Och gick neder i huset, lade säcken af, och drog sina enkokläder utaf;
3. Och twådde sig och smorde sig med kosteligt watten, och flätade sitt hår, och satte en hufwa uppå, och tog sina sköna kläder uppå, och beprydde sig med spann och smiden, och tog all sin skrud uppå.
4. Och HErren gaf henne nåd, att hon dägelig war till anseende; ty hon beprydde sig icke utaf lättja, utan Gudi till lof.
5. Och hon fick sin piga en lägel full med win och en kruka full med olja och en säck, der hon uti hade fikon, mjöl och bröd, det hon äta måtte,* och gick åstad. *Tob. 1: 12.
Efter föreskrifterna, 3 Mos. cap. 11.
6. Och wid porten fann hon Ozias och de äldsta som wäntade henne, efter som det öfwerlagdt war.
7. Och de förundrade sig på hennes dägelighet.
8. Dock frågade de icke, hwad hon i sinnet hade,* utan släppte henne ut, och sade: Wåra fäders Gud gifwe dig nåd, och låte ditt uppsåt wäl gå, att Israel må glädjas af dig, och ditt namn räknadt warda ibland de heliga. *Jud. 8: 33.
9. Och alla de, som der woro, sade: Amen, Amen.
10. Men Judith bad och gick sin wäg med sin piga.
11. Och då hon om morgonen bittida gick ned för berget, mötte henne de Assyriers hållare, och föllo till henne, och frågade henne, hwadan hon war kommen, och hwart hon wille.
12. Och hon swarade: Jag är en Ebreisk qwinna, och hafwer flytt ifrån dem; ty jag wet, att de måste komma eder i händer; derföre att de hafwa föraktat eder, och icke wille nåd söka, och gifwa sig med wilja;
Här, såsom cap. 11: 4, lägges i Judiths mun ett tal, som alldeles strider emot sanningen, och som således är syndigt, Ps. 34: 14, och kan hwarken blifwa lofligt genom den goda afsigten, Rom. 3: 8, eller anses såsom en tillåten krigslist. 2 Sam. 15: 34.
13. Derföre hafwer jag tagit mig före att komma inför försten Holofernes, att jag må gifwa honom deras hemlighet tillkänna, och säga honom, huru han må lätteligen öfwerwinna dem, så att han icke en man deröfwer mista behöfwer.
14. Medan de nu så talade, sågo de på henne, och förundrade sig ganska swårligen, att hon så dägelig war;
15. Och sade: det måste hjelpa dig, att dig kom det till råda, att du till wår herre gå will;
16. Ty när du för honom kommer, så warder han dig nådelig, och du skall af hjertat wäl behaga honom.
17. Och de hade henne in uti Holofernes paulun, och sade honom om henne; och då hon för honom kom, wardt han straxt upptänd till henne.
18. Och hans tjenare sade till hwarannan: Det Ebreiska folket är sannerligen icke föraktandes, det så dägeliga qwinnor hafwer; skulle man för så dägeliga qwinnors skull icke strida?
19. Då nu Judith såg Holofernes sittande under sitt tapet, det härligen wirkadt war med purpur och guld, och med smaragder och många ädla stenar utstofferadt;
20. Föll hon för honom ned och tillbad honom; och Holofernes bad åter upprätta henne.
Detta war wördnadsbetygelse efter österlandets bruk. 1 Sam. 25: 23.
11. Capitel.
Och Holofernes sade till henne: Haf ett godt mod, och frukta dig intet; ty jag hafwer aldrig någon menniska skada gjort, som sig under konung NebucadNezar gifwit hafwer;
2. Och hade icke ditt folk föraktat mig, så hade jag icke någon tid en spets upplyft emot dem.
3. Nu säg: Hwarföre är du ifrån dem wiken och till mig kommen?
4. Judith swarade och sade: Hör dock din tjenarinna nådeligen; om du så göra will, som din tjenarinna dig
_800.jpg&oldid=346756){kind=link}