| 22 | Cap. 5, 6. | Wishetens Bok. |
synders samwete, och deras synder skola straffa dem under ögonen.
5. Capitel.
Då warder den rättfärdige ståndande uti en stor frimodighet emot dem, som honom bedröfwat, och hans arbete förkastat hafwa.
Hans arbete, nemligen lära och gerningar.
2. När desamme då se det, skola de grufweligen förskräckas för sådan salighet, den de icke förmodat hade;
3. Och skola tala med hwarannan, och ångra sig, och sucka för andans ångest skull: Denne är nu den, som wi tillförene hade för spott och spe.
4. Wi galne höllo hans lefwerne för ursinnighet, och hans ändalykt för en skam;
5. Huru är han nu räknad ibland Guds barn, och hans arfwedel ibland de heliga?* *Wish. 3: 9.
6. Derföre hafwa wi felat om rätta wägen; och rättwisans ljus hafwer icke lyst oss, och förståndets sol är oss icke uppgången.
7. Wi hafwa gångit allesammans orätta och skadliga wägar, och hafwa wandrat på willostigar; men HErrans wäg hafwa wi icke wetat.
8. Hwad hjelper oss nu wårt prål? Hwad gagnar oss nu rikedom och högmod?
9. Allt är det framfaret såsom en skugge,* och såsom ett rykte, som öfwergår; *1 Chrön. 29: 15. Wish. 2: 5.
10. Såsom ett skepp bortlöper i wågen, hwilkets spår, sedan det framgånget är, eller dess wäg i wågen man icke finna kan;* *Ordsp. 30: 18, 19.
11. Eller såsom en fågel, som flyger i wädret, af hwilkens wäg intet mer synes; ty han fläktar och slår i wädret, drifwer och åtskiljer det med sina swäfwande wingar; och sedan finner man intet tecken af sådan flygt.
12. Eller som en pil till ett mål afskjuten warder, der det åtskilda wädret straxt tillhopa faller igen, så att man icke kan märka, hwilket han farit hafwer.
13. Sammalunda ock wi, straxt wi födde äro, hafwa wi fått en ända;* *Job 8: 9.
14. Och hafwa wi intet dygdetecken bewisat; utan äro förtärde i wår ondska.
15. Sådana ord skola de tala i helwetet, som syndat hafwa; ty den ogudaktiges hopp* är såsom stoft,† af wädret förströdt, och såsom en tunn fradga, af en storm fördrifwen, och såsom en rök, af wädret bortblåst, och såsom man snart en förgäter, den icke mer än en dag gäst warit hafwer. *Job 8: 13, 14. Ords. 10: 25; cap. 11: 7. †Ps. 1: 4. Jac. 4: 14.
16. Men de rättfärdige* skola lefwa ewinnerligen; och HErren är deras lön,† och den Högste hafwer omsorg för dem; *Ps. 40: 5. Ps. 125: 1. †1 Mos. 15: 1.
17. Derföre skola de få ett härligt rike, och en skön krona af HErrans hand; ty Han skall beskärma dem med sin högra hand, och förswara dem med sin arm.
18. Han skall taga sitt nit* för ett harnesk, och tillrusta kreaturen till hämnd öfwer fienderna. *Ps. 7: 13. Ps. 18: 9. Es. 59: 15–17.
19. Han skall påtaga rättwisan för en kräfweto, och skall uppå sätta en sträng dom för en hjelm.
20. Han skall taga helighet för en oöfwerwinnelig sköld.
21. Han skall hwässa sin grymma wrede till ett swärd; och werlden skall draga ut med Honom till strids emot de owisa.
22. Ljungelds skott skola drabba rätt, och skola komma utur skyn, såsom af en hårdbänd båge till målet;
23. Och tjockt hagel skall falla af dunderslagens wrede; så skall ock hafwets watten förgrymma sig emot dem, och strömmarna skola swårligen samman falla;
24. Och ett starkt wäder skall ock lägga sig emot dem, och skall förströ dem såsom en wäderhwirfwel.
6. Capitel.
Orättwisa gör alla land öde, och ondt lefwerne omstörtar de wäldigas säten.
2. Så, hörer nu, I konungar, och märker; lärer, I domare på jorden.* *Ps. 2: 10.
3. Fatter i öronen, I som öfwer
_810.jpg&oldid=346785){kind=link}