| 30 | Cap. 13, 14. | Wishetens Bok. |
Honom som är, och icke se uppå werken, ho mästaren är;* *Rom. 1: 18, 20, 21.
2. Utan hålla antingen elden eller blåsten, eller snara wädret, eller stjernorna eller mäktigt watten, eller sol och måne på himmelen, som werlden regera,* för gudar.† *1 Mos. 1: 16, †5 Mos. 4: 19; cap. 17: 3.
3. Men om de än behag hade till deras dägeliga skapnad, så att de fördenskull höllo dem för gudar, skulle de med rätta hafwa besinnat, huru mycket bättre Han är, som öfwer sådant en HErre är; ty den som till all fägring en mästare är, Han hafwer detta allt skapat.
4. Och om de förundrade sig på deras makt och kraft, skulle de med rätta hafwa märkt, huru mycket mäktigare Han är, som allt sådant tillredt hafwer;
Af kreaturens eller de skapade tingens makt och kraft hade menniskorna bort besinna Skaparens makt och wishet m. m. Rom. 1: 20.
5. Ty af sådan stor fägring och skapelse kan ju Skaparen såsom uti ett beläte känd warda.
6. Ändock öfwer dessa icke än så mycket klagande är; ty de kunde ock wäl fara wille, när de sökte efter Gud, och hade gerna funnit Honom;
Ehuru mycket oförnuft dessa hedningar wisade i sitt afguderi, då de dyrkade skapade ting i stället för Skaparen, så är dock icke så mycket skäl att klaga öfwer dem, som öfwer de ännu oförnuftigare hedningar, hwilka dyrkade såsom sina gudar de beläten, som de gjorde med sina egna händer, v. 10, 19.
7. Ty då de omgingo med Hans kreatur, och begrundade dem, wordo de fångne i deras beskådelse,* efter kreaturen, som man ser, äro så dägelige; *Rom. 1: 23.
8. Likwäl äro de icke dermed utan skuld;
9. Ty hafwa de så mycket kunnat besinna, att de kunde högt akta kreaturen, hwi hafwa de icke snarare funnit uppå Honom, som är HErren deröfwer?
10. Men de äro usle,* och deras hopp må wäl räknas ibland de döda, hwilka kalla det gud, som menniskor gjort hafwa, såsom guld och silfwer, det konsteligen tillpyntadt är; och djurs beläten eller onyttiga stenar, som i gammal tid beredde woro; *Es. 44: 12.
11. Såsom när en timmerman, den arbete söker, afhugget ett träd,* täljer och slätar det wäl, och gör der något slögt och konsteligt af, det man till nödtorft brukar på werlden; *Jer. 10: 3.
12. Men spånorna af det arbetet brukar han till att koka sin mat med, att han äta må.
13. Men hwad qwar är deraf, det eljest intet nyttigt är, såsom det krokigt och qwistigt träd är, tager han och snider det med flit, då han ledig är, och tillsnickrar det med sin konst mästerligen, och gör det till en menniskas eller något förakteligt djurs liknelse;
14. Och färgar det med röda och hwita färger, rödt och dägeligt, och om der någon fläck uppå är, den öfwerstryker han.
15. Sedan gör han honom ett skönt hus,* och fäster honom intill wäggen med jern,† så att han icke faller; så wäl besörjer han honom; *Bar. 6: 16 †Jer. 10: 4.
16. Ty han wet wäl, att han icke kan hjelpa sig sjelf; ty det är icke utan ett beläte, och behöfwer wäl hjelp.
17. Och då han beder för sitt gods, för sin hustru och för sina barn, skämmes han icke tala med honom, som intet lif hafwer;
18. Och åkallar den skröpliga om helsa; beder den döda om lif, och åkallar honom om hjelp, som intet förmår;
19. Och den, som icke gå kan, om en god resa; och den, som ingen makt hafwer, beder han att hans winning, wärf och handtering skall wäl gå.
14. Capitel.
Sammalunda gör ock den, som segla will, och aktar fara genom grymma wågor; han åkallar ett träd, det mycket skröpligare är än skeppet, det han far med;
2. Ty det är uppfunnet dertill, att man näring dermed söka skall, och mästaren hafwer det med konst tillredt.
3. Men din försigtighet, o Fader, regerar det; ty du gifwer ock wäg i hafwet,* och midt i wägen ett tryggt lopp; *2 Mos. 14: 21.
_818.jpg&oldid=346805){kind=link}